Kesoneso

Jag klagade på kylan igår, det skulle jag aldrig gjort.
Det enda jag kan säga egentligen är att jag är tacksam att jag har snälla arbetskollegor som förstår vilken "frysekylling" jag är och låter mig gå in först om dagarna, när där är möjlighet. Stort tack till er för det!

Vidare i min djurberättelse (jag hade kanske kunnat göra en bra barnbok med alla mina djur, bilderna är ju inga problem det är värre att komma på en berättelse av det) har turen idag hamnat på Klockarens Sampa.

Sampa är min shetlandsponny på 15 år (i sina bästa år med andra ord) som jag haft nu i 6 år snart.



Hon är absolut den snällaste goaste shettis man kan tänka sig och vi har haft mycket skoj tillsammans och hon har fått stå ut med en hel del....   :o)
Man kan låta vem som helst pyssla med henne och vara helt trygg, och alla som tycker att shettisar är busiga envisa små odjur hade varit tvungna att ändra sig om de hade träffat henne (utom möjligen när hovslagaren ska slå på henne skor, eller vad säger du hovis?).

Något av det härligaste som finns är att åka pulka! Det har jag haft några kompisar som har fått komma och prova på med och jag tror de håller med.  Se själv hur skoj det ser ut!






Tyvärr är det ju inte så ofta vi har nysnö här utan oftast smälter det bort direkt eller blir skare, och då tycker hon det är lite otäckt för det låter så högt. Och man får ta det försiktigt i svängarna för annars ramlar man lätt av, det är svårt att hålla balansen på en smal pulka. Det vet de som varit här och provat......   :o)


En annan rolig grej som stackars Sampa fått utstå var luciaridningen i byn där jag bodde innan.



Det var så roligt för när vi stod uppradade där allihopa, och alla hästar hade ungefär samma tomtemundering, så var där ett barn som pekade på just Sampa och skrek: Titta, Tomten!!  Vet ni varför?  Jo, för hon hade skägg, och det har ju riktiga tomten. Det var så gulligt att höra. Och jag måste erkänna att man blev lite mallig för vi gjorde succe med både skägget på henne, och att vi (en granne som var med) var paketerna som hon skulle dela ut.

I juni 2005 fick Sampa världens sötaste och gulligaste fölis, en liten flicka (eller sto som det ju heter).



Jag hade kunnat lägga upp hur många söta bilder som helst på henne, men av uppenbara skäl hade det varit ganska jobbigt, så jag får nöja mig med dessa:






När hon var 2 år bestämde jag mig för att sälja henne, då jag tyckte att hon inte fick den tid hon förtjänade och hon fick de bästa nya ägarna man kan tänka sig och har det nu jättebra!