Värme
Först och främst vill jag ju säga att det var inte mycket till regnande med förslag, men å andra sidan är det ju skitsvårt att komma på något. Tack dock till de som gjorde ett försök.
Nu verkar det äntligen som att värmen är på väg till oss, idag har de lovat runt 20 grader och jag kan bara hoppas att de håller vad de lovar. Jag börjar bli riktigt trött på både kylan och blåsten nu liksom....
I övrigt har det väl inte hänt några större sensationer. Vi går upp på morgnarna, öppnar vid 10 och jobbar hela dagen tills vi stänger vid 19. Vi har en salig blandning av tråkiga kunder, jobbiga kunder, trevliga kunder och roliga kunder. Vissa dagar är vi igång hela tiden och andra har vi det lite lugnare.
Thomas körde aldrig hem förra veckan utan istället körde han iväg en dag och tog lite semester, han var bl. a. på något pansarmuseum. Det finns därför nu en hel hög bilder på stridsvagnar istället för hästar på min kamera :o)
Jag har däremot lite mer hemlängtan än vad Thomas har så ikväll kör jag hem några dagar igen, är alltid lika skönt att komma hem och få träffa djuren. Nu när värmen dessutom kommit så funderar jag på att släppa dem på sommarbete, få se hur mycket gräset har hunnit växa.
Eftersom det är min tur att köra hem denna veckan så innebär det att Thomas kör hem nästa vecka, vilket i sin tur innebär att jag får spendera min födelsedag alldeles ensam häruppe. Dvs ingen som ger mig frukost på sängen, och inget Butlers på kvällen. *Tycker lite synd om*
Hehe, skämt åsido, jag ska nog överleva. Framförallt vill jag att Thomas kör hem för han ska sätta upp webbkamera i stallet åt mig så jag kan hålla koll på Sampa inför fölningen *längtar*
Nu verkar det äntligen som att värmen är på väg till oss, idag har de lovat runt 20 grader och jag kan bara hoppas att de håller vad de lovar. Jag börjar bli riktigt trött på både kylan och blåsten nu liksom....
I övrigt har det väl inte hänt några större sensationer. Vi går upp på morgnarna, öppnar vid 10 och jobbar hela dagen tills vi stänger vid 19. Vi har en salig blandning av tråkiga kunder, jobbiga kunder, trevliga kunder och roliga kunder. Vissa dagar är vi igång hela tiden och andra har vi det lite lugnare.
Thomas körde aldrig hem förra veckan utan istället körde han iväg en dag och tog lite semester, han var bl. a. på något pansarmuseum. Det finns därför nu en hel hög bilder på stridsvagnar istället för hästar på min kamera :o)
Jag har däremot lite mer hemlängtan än vad Thomas har så ikväll kör jag hem några dagar igen, är alltid lika skönt att komma hem och få träffa djuren. Nu när värmen dessutom kommit så funderar jag på att släppa dem på sommarbete, få se hur mycket gräset har hunnit växa.
Eftersom det är min tur att köra hem denna veckan så innebär det att Thomas kör hem nästa vecka, vilket i sin tur innebär att jag får spendera min födelsedag alldeles ensam häruppe. Dvs ingen som ger mig frukost på sängen, och inget Butlers på kvällen. *Tycker lite synd om*
Hehe, skämt åsido, jag ska nog överleva. Framförallt vill jag att Thomas kör hem för han ska sätta upp webbkamera i stallet åt mig så jag kan hålla koll på Sampa inför fölningen *längtar*
Söta hästar
Oj,oj vad tiden den går ibland. Jag satt och tänkte att nu är det ett par veckor sedan jag skrev sist, så nu var det ju hög tid igen. Och så kommer jag in på bloggen och ser att det är en hel månad sedan........ Oouuppss, så bra tidsuppfattning hade jag!
Nåja, livet rullar ju på så sakteliga ändå. Tyvärr är det ju jävla skitväder den mesta tiden, och det har ju inte varit mycket till vår, vilket även märks på våra affärer. Det går ganska trögt emellanåt. Vilket ju faktiskt är synd när det nu för en gångs skull känns väldigt bra i övrigt. Dvs vi har fått fint i utställningen och fick det mesta på plats i tid och sådana saker.
Som alla andra år har vi även detta året lite djursällskap, dock ingen som är här hela tiden. Vi har sett Igge Kott här lite då och då, och i början hade vi även en stackare som valde ett väldig dumt ställe att bygga bo:
Hon gav dock upp efter ett tag för vi sprang ju och störde henne ofta.
Det har ju faktiskt även hänt lite där hemma. Thomas har lekt mycket med grävmaskinen, så nu har vi fått snyggat till och lagt gräsfröer lite överallt.
Nu hoppas vi bara att det ska växa också.
De senaste dagarna har jag varit hemma en sväng, och även jag har varit lite duktig då. Jag har fixat till rabatterna bl a. Den rabatten som jag anlade inne på gården för något år sedan har fått ta en del stryk nu när vi haft så mycket projekt och maskiner i farten, men efter ett par timmars slit så ser den genast mycket bättre ut:
Thomas planterade lite på andra sidan vägen. Det gjorde han när vi flyttade upp stenarna som vi grävde upp ur carporten, när vi gjorde iordning den. Sedan har han ehm.. glömt att rensa där ibland. Så nu tog jag ett ryck där också.
Före:
Efter:
Kaninerna tycker det är toppen när jag jobbar i trädgården:
I måndags ringde jag hovis och frågade om hon kunde komma lite akut och fixa Lurfvas hovar, för speciellt ena bakhoven hade vuxit som attan den sista tiden. Jag hade sådan tur så hon kunde komma redan på eftermiddagen. Jag vågar knappt säga det högt men hans hovar börjar äntligen se bra ut......Hoppas det håller i sig nu bara.
Nu var det ju dessutom ganska hyfsat väder så det blev även en ridlektion för min del. Själv har jag nästan tyckt att det går sämre och sämre när jag tränar, men hovis sa faktiskt att det såg riktigt bra ut, och för att överbevisa mig om det tog hon några bilder. Och jag får ju nog hålla med om att det ser riktigt bra ut för att vara jag:
Hon lyckades till och med få mig att ta några skutt. Innan ni nu tittar för noga på bilden nedan så måste jag få påpeka ett några saker.
1 Jag var inte beredd på att hon skulle ta ett skutt, utan jag trodde hindret var så lågt så hon skulle trava över
2 Jag rider med långa stigläder
3 Jag har inte hoppat på mååånga år
Min första tanke när jag såg bilden var att den ska ingen få se, men sedan tänkte jag att AH! jag får väl bjuda på det, grimaser, stil och allt.
Om ni nu har skrattat färdigt åt det så vill jag visa en bild som jag fick på mailen häromdagen. Vi har ju tagit ett föl efter Sampa en gång tidigare, och henne sålde vi till ett par neråt Kristianstad. Det var det absolut bästa stället hon kunde hamna på och hon har fått det superbra där. De nya ägarna är dessutom så snälla så att de skickar lite bilder och uppdateringar om henne med jämna mellanrum.
Här har vi Miramis tillsammans med matte och lillhusse:
Visst är de supersöta?
Nu ska ju dessutom Mira bli storasyster. Jag var ute i hagen en dag och tog lite bilder på Sampas fölmage, jag fattar inte hur hon ska kunna bli större.
Det är ju en och en halv månad kvar...... Alldeles för lång tid tycker jag!
Jag har dock ett litet problem som ni gärna får hjälpa mig med. Jag har nästan bestämt vad fölet ska heta, men jag hade velat ha vårt gårdsnamn som "förnamn". Tex heter ju Sampa egentligen Klockarens Sampa. Mitt problem är ju dock att vi inte har kommit på något namn på gården.
Så nu vill jag att det ska regna in förslag här på bloggen, ok?
Nåja, livet rullar ju på så sakteliga ändå. Tyvärr är det ju jävla skitväder den mesta tiden, och det har ju inte varit mycket till vår, vilket även märks på våra affärer. Det går ganska trögt emellanåt. Vilket ju faktiskt är synd när det nu för en gångs skull känns väldigt bra i övrigt. Dvs vi har fått fint i utställningen och fick det mesta på plats i tid och sådana saker.
Som alla andra år har vi även detta året lite djursällskap, dock ingen som är här hela tiden. Vi har sett Igge Kott här lite då och då, och i början hade vi även en stackare som valde ett väldig dumt ställe att bygga bo:
Hon gav dock upp efter ett tag för vi sprang ju och störde henne ofta.
Det har ju faktiskt även hänt lite där hemma. Thomas har lekt mycket med grävmaskinen, så nu har vi fått snyggat till och lagt gräsfröer lite överallt.
Nu hoppas vi bara att det ska växa också.
De senaste dagarna har jag varit hemma en sväng, och även jag har varit lite duktig då. Jag har fixat till rabatterna bl a. Den rabatten som jag anlade inne på gården för något år sedan har fått ta en del stryk nu när vi haft så mycket projekt och maskiner i farten, men efter ett par timmars slit så ser den genast mycket bättre ut:
Thomas planterade lite på andra sidan vägen. Det gjorde han när vi flyttade upp stenarna som vi grävde upp ur carporten, när vi gjorde iordning den. Sedan har han ehm.. glömt att rensa där ibland. Så nu tog jag ett ryck där också.
Före:
Efter:
Kaninerna tycker det är toppen när jag jobbar i trädgården:
I måndags ringde jag hovis och frågade om hon kunde komma lite akut och fixa Lurfvas hovar, för speciellt ena bakhoven hade vuxit som attan den sista tiden. Jag hade sådan tur så hon kunde komma redan på eftermiddagen. Jag vågar knappt säga det högt men hans hovar börjar äntligen se bra ut......Hoppas det håller i sig nu bara.
Nu var det ju dessutom ganska hyfsat väder så det blev även en ridlektion för min del. Själv har jag nästan tyckt att det går sämre och sämre när jag tränar, men hovis sa faktiskt att det såg riktigt bra ut, och för att överbevisa mig om det tog hon några bilder. Och jag får ju nog hålla med om att det ser riktigt bra ut för att vara jag:
Hon lyckades till och med få mig att ta några skutt. Innan ni nu tittar för noga på bilden nedan så måste jag få påpeka ett några saker.
1 Jag var inte beredd på att hon skulle ta ett skutt, utan jag trodde hindret var så lågt så hon skulle trava över
2 Jag rider med långa stigläder
3 Jag har inte hoppat på mååånga år
Min första tanke när jag såg bilden var att den ska ingen få se, men sedan tänkte jag att AH! jag får väl bjuda på det, grimaser, stil och allt.
Om ni nu har skrattat färdigt åt det så vill jag visa en bild som jag fick på mailen häromdagen. Vi har ju tagit ett föl efter Sampa en gång tidigare, och henne sålde vi till ett par neråt Kristianstad. Det var det absolut bästa stället hon kunde hamna på och hon har fått det superbra där. De nya ägarna är dessutom så snälla så att de skickar lite bilder och uppdateringar om henne med jämna mellanrum.
Här har vi Miramis tillsammans med matte och lillhusse:
Visst är de supersöta?
Nu ska ju dessutom Mira bli storasyster. Jag var ute i hagen en dag och tog lite bilder på Sampas fölmage, jag fattar inte hur hon ska kunna bli större.
Det är ju en och en halv månad kvar...... Alldeles för lång tid tycker jag!
Jag har dock ett litet problem som ni gärna får hjälpa mig med. Jag har nästan bestämt vad fölet ska heta, men jag hade velat ha vårt gårdsnamn som "förnamn". Tex heter ju Sampa egentligen Klockarens Sampa. Mitt problem är ju dock att vi inte har kommit på något namn på gården.
Så nu vill jag att det ska regna in förslag här på bloggen, ok?
Djur + veterinärer = sant
Japp, så sant som det är skrivet. Har man dessutom så många djur som vi har så har man dessutom bra kontakt med sin veterinär :O)
Jag hade nämligen bokat en tid för att kolla Max framben, som han haltat på till och från ett litet tag. Vad händer då när jag är nästan framme hos veterinären? Jo, jag upptäcker att jag kört ifrån min plånbok! Det är för sent att köra hem och hämta den, så det är bara till att köra vidare till veterinären, och när det är vår tur får jag förklara läget, liiiite pinsamt.
Men han bara skrattar åt mig och svarar att det ordnar sig. Jag får komma in och betala en annan dag, Puh! Som sagt, han känner oss ganska bra vid det här laget, jag behöver knappt presentera mig när jag ringer ens.
Nåväl, Max blev undersökt och det var som befarat, han börjar bli gammal och har fått artros. Så nu ska han få kosttillskott (dyrt sådant) resten av livet, och när det inte hjälper längre får man även sätta in smärtstillande. Så nu håller vi tummarna på att tillskottet ska räcka resten av hans liv!
Simning ska vara bra träning vid artros och det älskar han ju. Se bara på dessa bilder jag satt ihop till en liten film. De är tagna för ett par år sedan när grannaste grannhunden Ella och Max badar.
Måste säga att jag är riktigt impregnerad över mig själv som lyckat klippa ihop det til en liten film, det var mitt första projekt på macen.
Jag vet, den är lite lång men ändå.... :o)
Som om det inte var nog, så blev jag tvungen att kontakta veterinären igen dagen efter. Lurfvas har fått vad jag misstänkte var en ink. En ink är en typ utväxt, bula eller hur man ska säga som hästar, och tydligen även åsnor, kan få. Vissa jämför det lite med våra vårtor.
Bara det att har man otur kan en ink växa och blir jättestor, så det är inget man bara lämnar obehandlat. Jag pratade lite med "min" veterinär som rekommenderade mig att ringa en klinik för att diskutera vad man kunde göra ( min veterinär har bara en liten praktik med begränsningar ).
Det finns en salva som man kan smörja på, men Lurfvas har lyckats få sin ink precis vid ögat så det var uteslutet.
Man kan skära bort den men det var den för liten för i dagsläget, så det bestämdes att den ska sprutas. Då sprutar de in ett medel i den några gånger med några veckors mellanrum, som ( förhoppningsvis) ska få den att försvinna. Inte jättebilligt det heller......
Om vi stannar kvar vid ämnet Lurfvas så var hovis snäll nog att komma ut så vi fick klippt honom. Det behövs ju göras varje år vid denna tiden, och även om det inte är hans favoritgrej så står han ändå snällt utan några större protester. Jag tror nog att han tycker det är ganska skönt att bli av med all päls, och framförallt all smuts under pälsen. Han var jämngrå, man såg knappt hans ål (den mörka linjen som går längs ryggen).
Halvansiktet...... :o)
Till slut måste jag få visa; jag fick ett meddelande för några veckor sedan att en gammal kompis till mig ville ha min mailadress, för hon hade en bild hon ville skicka. Sorry AnnSo, jag vet att jag skulle maila tillbaka dig, har bara inte blivit av ännu men det kommer.... :O)
Bilden är på mig och hennes gamla häst, som jag var skötare på, när jag var ca 13 - 14 år gammal. Jösses vad mycket roligt skit vi hittade på på den tiden.......Eller hur AnnSo ?
Jag hade nämligen bokat en tid för att kolla Max framben, som han haltat på till och från ett litet tag. Vad händer då när jag är nästan framme hos veterinären? Jo, jag upptäcker att jag kört ifrån min plånbok! Det är för sent att köra hem och hämta den, så det är bara till att köra vidare till veterinären, och när det är vår tur får jag förklara läget, liiiite pinsamt.
Men han bara skrattar åt mig och svarar att det ordnar sig. Jag får komma in och betala en annan dag, Puh! Som sagt, han känner oss ganska bra vid det här laget, jag behöver knappt presentera mig när jag ringer ens.
Nåväl, Max blev undersökt och det var som befarat, han börjar bli gammal och har fått artros. Så nu ska han få kosttillskott (dyrt sådant) resten av livet, och när det inte hjälper längre får man även sätta in smärtstillande. Så nu håller vi tummarna på att tillskottet ska räcka resten av hans liv!
Simning ska vara bra träning vid artros och det älskar han ju. Se bara på dessa bilder jag satt ihop till en liten film. De är tagna för ett par år sedan när grannaste grannhunden Ella och Max badar.
Måste säga att jag är riktigt impregnerad över mig själv som lyckat klippa ihop det til en liten film, det var mitt första projekt på macen.
Jag vet, den är lite lång men ändå.... :o)
Som om det inte var nog, så blev jag tvungen att kontakta veterinären igen dagen efter. Lurfvas har fått vad jag misstänkte var en ink. En ink är en typ utväxt, bula eller hur man ska säga som hästar, och tydligen även åsnor, kan få. Vissa jämför det lite med våra vårtor.
Bara det att har man otur kan en ink växa och blir jättestor, så det är inget man bara lämnar obehandlat. Jag pratade lite med "min" veterinär som rekommenderade mig att ringa en klinik för att diskutera vad man kunde göra ( min veterinär har bara en liten praktik med begränsningar ).
Det finns en salva som man kan smörja på, men Lurfvas har lyckats få sin ink precis vid ögat så det var uteslutet.
Man kan skära bort den men det var den för liten för i dagsläget, så det bestämdes att den ska sprutas. Då sprutar de in ett medel i den några gånger med några veckors mellanrum, som ( förhoppningsvis) ska få den att försvinna. Inte jättebilligt det heller......
Om vi stannar kvar vid ämnet Lurfvas så var hovis snäll nog att komma ut så vi fick klippt honom. Det behövs ju göras varje år vid denna tiden, och även om det inte är hans favoritgrej så står han ändå snällt utan några större protester. Jag tror nog att han tycker det är ganska skönt att bli av med all päls, och framförallt all smuts under pälsen. Han var jämngrå, man såg knappt hans ål (den mörka linjen som går längs ryggen).
Halvansiktet...... :o)
Till slut måste jag få visa; jag fick ett meddelande för några veckor sedan att en gammal kompis till mig ville ha min mailadress, för hon hade en bild hon ville skicka. Sorry AnnSo, jag vet att jag skulle maila tillbaka dig, har bara inte blivit av ännu men det kommer.... :O)
Bilden är på mig och hennes gamla häst, som jag var skötare på, när jag var ca 13 - 14 år gammal. Jösses vad mycket roligt skit vi hittade på på den tiden.......Eller hur AnnSo ?
Aprilväder i mars
Nu har vi haft årets säsongstart för ett par veckor sedan och det började riktigt bra får vi säga. Vi har ju haft underbart fint väder i mars månad, så första helgen hade vi riktigt mycket med folk som tittade på trädgårdsmöbler. Nu har vi dock kommit in i april och fått äkta aprilväder. Igår kom det både regn, snö och hagel plus att det blåste, dessutom var det strålande solsken en stund på morgonen.
Innan vi öppnade hade vi turen att båda två vara hemma ett par dagar när det var så där härligt vårväder, och jag har även varit hemma ett par omgångar efter vi öppnade. Lika fint var det de flesta av dessa dagar så jag har har fått några underbart härliga ridturer i vårvärmen!
Jag tror att min lilla Chokladbit har börjat testa vår medryttare lite, och första dagen jag var hemma sist trodde hon nog att det skulle gå att driva med mig också..... Så det blev en riktigt lång ridtur den dagen, upp i skogen på ställen vi inte varit förut, men till slut så insåg hon nog vem som satt på ryggen.
Efter ett sådant ridpass blir man svettig, och då kommer dumma matte och häller vatten på en och torkar bort svetten. Då finns det ju bara en sak att göra när man kommer ut i hagen igen.....
De följande dagarna jag red gick hon riktigt superbra, så det kändes toppen.
När man bara är hemma några få dagar åt gången så är det ju mycket som ska hinnas med, bl.a. så behöver djuren mat, så jag måste köra och hämta hö. Denna gången fick jag "hjälp" med att lasta av höet:
Jag och Max hade sällskap av Ella en hel dag förra veckan när grannaste grannen var iväg med jobbet. Givetvis blev det en del bus:
Snacka om höga toner...... :o)
Eftersom jag inte kommer hem förrän efter påsk nästa gång, så fick jag ju även passa på att göra lite påskfint med blommor och ris:
Innan vi öppnade hade vi turen att båda två vara hemma ett par dagar när det var så där härligt vårväder, och jag har även varit hemma ett par omgångar efter vi öppnade. Lika fint var det de flesta av dessa dagar så jag har har fått några underbart härliga ridturer i vårvärmen!
Jag tror att min lilla Chokladbit har börjat testa vår medryttare lite, och första dagen jag var hemma sist trodde hon nog att det skulle gå att driva med mig också..... Så det blev en riktigt lång ridtur den dagen, upp i skogen på ställen vi inte varit förut, men till slut så insåg hon nog vem som satt på ryggen.
Efter ett sådant ridpass blir man svettig, och då kommer dumma matte och häller vatten på en och torkar bort svetten. Då finns det ju bara en sak att göra när man kommer ut i hagen igen.....
De följande dagarna jag red gick hon riktigt superbra, så det kändes toppen.
När man bara är hemma några få dagar åt gången så är det ju mycket som ska hinnas med, bl.a. så behöver djuren mat, så jag måste köra och hämta hö. Denna gången fick jag "hjälp" med att lasta av höet:
Jag och Max hade sällskap av Ella en hel dag förra veckan när grannaste grannen var iväg med jobbet. Givetvis blev det en del bus:
Snacka om höga toner...... :o)
Eftersom jag inte kommer hem förrän efter påsk nästa gång, så fick jag ju även passa på att göra lite påskfint med blommor och ris:
Bråda tider
Nu börjar det hända grejor igen. Vi har landat i Norrköping, för andra gången faktiskt. Vi körde upp första vändan förra söndagen. Då hade vi bägge bilarna, släpet och husvagnen med oss upp. Och allt flöt så bra de första dagarna, plus att vi hade grym tur med vädret!
Vi fick husvagnen på plats snabbt och enkelt, vi förberedde för "förtältet och fick ner kapellet på lagertältet. På måndagen kom lastbilssläpet och containrarna på plats och "förtältet" lyftes fram.
Vi fick upp staket, och flyttat runt på kvarvarande möbler/dynor så det hamnade på rätt plats. Ja, som sagt allt flöt på så bra så vi till och med hann börja montera lite innan vi åkte tillbaka hem på torsdagen. Tanken var att Thomas skulle stannat kvar uppe, men eftersom vi låg så långt före i planeringen så kunde han också följa med. Nu är vi tillbaka igen och väntar på leveranser, och vi kan bara hoppas att allt flyter lika bra denna veckan, för nu kommer det bli långa dagar.....
Men vi var som sagt hemma några dagar emellan, och vilka underbara vårdagar det har varit!
Jag började fredagen med att gå upp direkt på morgonen, och släppte ut hästarna och mockade.
Efter det plockade jag in Choklad igen och vi gav oss ut på en riktig vårrunda. Solen sken, fåglarna kvittrade och det var sådär alldeles härligt. Det blev dessutom ännu bättre av att Choklad nog var lika glad över våren som jag, för hon skötte sig så bra!
Vi red ut en runda och hon höll sig riktigt i skinnet, studsade inte en enda gång med mig. Sedan arbetade vi lite i paddocken och även där gick hon suveränt.
När jag ridit färdigt skulle jag hoppa i duschen för att köra hem och hälsa på Hovis, men först fick jag assistera Thomas lite när han grävde. Det gick inte så bra för han grävde av elkabeln till logen/stallet....... Så det var bara att ringa elektrikern som turligt nog kunde komma trots att det var fredag eftermiddag.
Nåja, jag och Max gav oss iväg till Hovis där en eftermiddag med skitsnack och slit och släp väntade. Vi började med våffelkalas och satt och snacka skit, för att sedan gå ut och lossa höet som hon varit och hämtat. Det var bara det att hon gör inte som jag och köper hanterbart hö, nänä, utan det ska vara storbalar! 120 kg tunga storbalar, som skulle förflyttas från släpet in i stallet med en säckakärra..... *suck*
Jösses vad vi slet, och vad vi skrattade! Ibland var det liksom bara tvärstopp, och då började vi gapskratta istället, vilket ju inte gjorde att vi orkade bättre precis. Men efter att ha lagat säckakärran två gånger hade vi till slut fått in alla 12 balar.
I lördags skulle vi köra lite ombytta roller, Hovis skulle komma till mig istället. Det är nämligen så att jag har fått tag i en medryttare som ska hjälpa mig med att rida och sköta om Choklad någon/några dagar per vecka, och hon skulle få sig en lektion av Hovis.
Hovis skulle komma runt middag, och eftersom det var lika fint väder denna dag så tog jag och Max en promenad i skogen på förmiddagen. När vi kom hem igen släpade jag fram hammockdynorna och vi la oss där i solen.
Nu är ju Hovis en hovslagare :o) så hon ändrade ju tiden till 15 -16 på eftermiddagen istället, för att till slut dyka upp runt 16.30........ hihi :o)
Och eftersom jag fick lite extratid så passade jag på att hämta kameran och ta lite bilder på alla vårtecken.
Vi har fått snödroppar:
Jag såg till och med krokus hos en granne!
Sedan blev det till slut söndag igen, och efter packning, tvätt och andra förberedelser tog grannaste grannen och jag en promenad med hundarna, dock var det lite tråkigare väder men när man väl kom ut var det helt okej.
Söndag eftermiddag var det så dags att sätta sig i bilen igen och köra uppåt. Så nu sitter jag här, efter en ganska lång arbetsdag 7.30 - 20.30 och första leveransen har kommit. En full lastbil och släp och skönt nog har vi fått in nästan allt på plats. Imorgon kommer ett lika stort lass, och på onsdag och torsdag kommer ca en lastbil vardera dag.
Nu ska vi därför snart hoppa i säng och vila upp oss för morgondagen.
En liten bonusbild på Max när han blir trött på att vi sitter hos grannarna och snackar långt ut på kvällen/natten. Har man inte sin egen korg får man ta lilla Ellas istället:
Vi fick husvagnen på plats snabbt och enkelt, vi förberedde för "förtältet och fick ner kapellet på lagertältet. På måndagen kom lastbilssläpet och containrarna på plats och "förtältet" lyftes fram.
Vi fick upp staket, och flyttat runt på kvarvarande möbler/dynor så det hamnade på rätt plats. Ja, som sagt allt flöt på så bra så vi till och med hann börja montera lite innan vi åkte tillbaka hem på torsdagen. Tanken var att Thomas skulle stannat kvar uppe, men eftersom vi låg så långt före i planeringen så kunde han också följa med. Nu är vi tillbaka igen och väntar på leveranser, och vi kan bara hoppas att allt flyter lika bra denna veckan, för nu kommer det bli långa dagar.....
Men vi var som sagt hemma några dagar emellan, och vilka underbara vårdagar det har varit!
Jag började fredagen med att gå upp direkt på morgonen, och släppte ut hästarna och mockade.
Efter det plockade jag in Choklad igen och vi gav oss ut på en riktig vårrunda. Solen sken, fåglarna kvittrade och det var sådär alldeles härligt. Det blev dessutom ännu bättre av att Choklad nog var lika glad över våren som jag, för hon skötte sig så bra!
Vi red ut en runda och hon höll sig riktigt i skinnet, studsade inte en enda gång med mig. Sedan arbetade vi lite i paddocken och även där gick hon suveränt.
När jag ridit färdigt skulle jag hoppa i duschen för att köra hem och hälsa på Hovis, men först fick jag assistera Thomas lite när han grävde. Det gick inte så bra för han grävde av elkabeln till logen/stallet....... Så det var bara att ringa elektrikern som turligt nog kunde komma trots att det var fredag eftermiddag.
Nåja, jag och Max gav oss iväg till Hovis där en eftermiddag med skitsnack och slit och släp väntade. Vi började med våffelkalas och satt och snacka skit, för att sedan gå ut och lossa höet som hon varit och hämtat. Det var bara det att hon gör inte som jag och köper hanterbart hö, nänä, utan det ska vara storbalar! 120 kg tunga storbalar, som skulle förflyttas från släpet in i stallet med en säckakärra..... *suck*
Jösses vad vi slet, och vad vi skrattade! Ibland var det liksom bara tvärstopp, och då började vi gapskratta istället, vilket ju inte gjorde att vi orkade bättre precis. Men efter att ha lagat säckakärran två gånger hade vi till slut fått in alla 12 balar.
I lördags skulle vi köra lite ombytta roller, Hovis skulle komma till mig istället. Det är nämligen så att jag har fått tag i en medryttare som ska hjälpa mig med att rida och sköta om Choklad någon/några dagar per vecka, och hon skulle få sig en lektion av Hovis.
Hovis skulle komma runt middag, och eftersom det var lika fint väder denna dag så tog jag och Max en promenad i skogen på förmiddagen. När vi kom hem igen släpade jag fram hammockdynorna och vi la oss där i solen.
Nu är ju Hovis en hovslagare :o) så hon ändrade ju tiden till 15 -16 på eftermiddagen istället, för att till slut dyka upp runt 16.30........ hihi :o)
Och eftersom jag fick lite extratid så passade jag på att hämta kameran och ta lite bilder på alla vårtecken.
Vi har fått snödroppar:
Jag såg till och med krokus hos en granne!
Sedan blev det till slut söndag igen, och efter packning, tvätt och andra förberedelser tog grannaste grannen och jag en promenad med hundarna, dock var det lite tråkigare väder men när man väl kom ut var det helt okej.
Söndag eftermiddag var det så dags att sätta sig i bilen igen och köra uppåt. Så nu sitter jag här, efter en ganska lång arbetsdag 7.30 - 20.30 och första leveransen har kommit. En full lastbil och släp och skönt nog har vi fått in nästan allt på plats. Imorgon kommer ett lika stort lass, och på onsdag och torsdag kommer ca en lastbil vardera dag.
Nu ska vi därför snart hoppa i säng och vila upp oss för morgondagen.
En liten bonusbild på Max när han blir trött på att vi sitter hos grannarna och snackar långt ut på kvällen/natten. Har man inte sin egen korg får man ta lilla Ellas istället:
En weekend i Berlin
Halloj allihop!
Några av er vet ju redan det, men helgen som gick spenderade vi i Tyskland. Eftersom min pappa fyllde pensionär för ett tag sedan, och Eva fyllde ung lite efter det, plus att det har varit jul och de bägge har varit ganska snälla så bestämde brorsan och jag med respektive att vi alla 6 skulle åka till Berlin!
Sagt och gjort, torsdag i förra veckan (tidigt på morgonen) åkte Thomas, jag, pappa och Eva med båten till Danmark, för att sedan ta oss vidare ner mot Tyskland.
När vi närmade oss Köpenhamn så tyckte tydligen Thomas att han hörde mig och Eva säga att vi ville in till Tivoli, så därför var han snäll och körde lite vilse för vår skull.
Vi kom ju då bland annat förbi Tivoli och när vi gjort det kände vi oss nöjda och fortsatte ner mot Gedser.
Med endast några sekunder till godo (egentligen inte ens det för de hade redan låst dörrarna, men var snälla och öppnade dem för oss), hann vi på den planerade båten till Rostock.
Efter det flöt allt på väldigt smidigt och senare på eftermiddagen mötte vi upp med Martin och Kia i Berlin, de hade nämligen tagit flyget ner.
Första kvällen hände inte så mycket, vi tog en runda runt de närmsta kvarteren vid hotellet, och fick i oss både middag och fika.
Vi hittade ett mysigt café som serverade mycket god varm choklad, och väldigt chokladiga chokladmuffins:
På fredagen däremot så hände det desto mer saker. Först och främst så åkte vi till TV-tornet. Jag hade hela tiden sagt att jag skulle absolut inte upp dit, men när vi sedan väl stod nedanför så vet jag inte riktigt vad som hände för helt plötsligt så hörde jag mig säga att jag skulle följa med upp.
När vi sedan köpt biljetter och stod och väntade på hissen så blev jag väldigt nervös....
Ni ser själva hur jag knäpper händerna i ren desperation :o)
Väl uppe i tornet så var det faktiskt ingen som helst fara. Jag trodde jag skulle få värsta svindeln, men det var ingen fara alls. Då var pariserhjulet i Wien betydligt värre.
Ser ni alla små leksaksbilar och leksakshus därnere?
De hade även en liten bar uppe i tornet, så vi var ju givetvis tvungna att ta en fika där:
Och om någon någonsin hör eller har hört Tompa säga att han inte dricker sprit innan 12.00, så titta ovanför huvudet på honom....
Till slut kom vi ner på fast mark igen, och då ser man att drygt 200 meter upp är ganska högt (tornet i sig är betydligt högre, men utsiktsdelen befann sig på den höjden) :
När vi sedan vandrade vidare fick Thomas syn på en sak som fick oss att nästan känna oss hemma:
(titta vart spårvagnen är på väg)
Vi drog vidare till DDR-museét där man på ett lite roligare sätt kunde få lära sig mer om Tysklands historia. Bl.a. deras berömda små bilar:
Efter det gick vi längs Unter den Linden, där t.e.x. fina domkyrkan ligger:
Även det berömda Brandenburger Tor finns på denna gatan:
En annan byggnad som finns där är Hotel Adlon, ett superflott hotell med fotoförbud, så därför får ni bara se utsidan:
Vi gick in för att dricka lite kaffe, men jag dricker ju inte kaffe och jag hade dessutom druckit massor med Coca hela dagen innan så jag beställde bara lite isvatten. Hrrmmm.... det var nog inte något de var vana vid på ett så fint hotell..... hehe
Efter fina fikan fortsatte vi ta oss mot Sony Center, men på vägen dit passerade vi detta tragiska monument, som gjorts för att hedra alla judar som dött i koncentrationsläger:
Vi (läs: Martin, för han var officiell guide åt oss) visste inte riktigt hur det låg till, men tydligen ska höjden på stenarna representera antalet som dog i varje läger. Eller någonting i den stilen i alla fall.
Vi kom även förbi ett ställe där lite av muren står kvar, däremot vet jag inte om det är just de bitarna som stått just där, eller om de bara har satt dit dem senare:
Till slut kom vi fram till Sony Center, som enkelt förklarat är ett område med flera byggnader, typ ett litet kvarter, där de byggt ett gigantiskt tak över alltihop. Och på kvällen lös det i härliga färger:
Här letade vi upp en lämplig restaurang (jag är ju inte alltid så lätt att gå ut och äta med - kräsen? njae lite kanske....), och jag tror de flesta av oss var överens om att dyrt behöver inte alltid vara bäst. Även om maten var helt okej, så var det mycket godare där vi åt kvällen innan. Dessutom var det stor prisskillnad.
Efter detta kände vi oss ganska nöjda och begav oss tillbaka till hotellet.
På lördagen bestämde vi oss för att dela upp oss lite, då vi ville göra lite olika saker allihop.
Thomas och jag styrde stegen mot Berlin Zoo. Vi var dock lite skeptiska mot att gå på zoo mitt i vintern, men vi ville kolla läget i alla fall. Och vi kan inte säga att vi ångrar det.
Jag trodde att de enda djuren man skulle få se var de som hade en inomhusdel man kunde gå in i, men ack så fel av mig!
I stort sett alla djuren var ute, och det var inte som på många andra djurparker att man kunde skymta djuren lite längst bort, utan de flesta var framme vi staketen och kollade läget.
Vi började hos de söta katterna, där var det visst tvättdags:
När vi var på väg bort från lejonkatterna så bestämde de sig för att ta ett litet snack sinsemellan. Jösses vilket öronbedövande snack! Thomas och jag fick skrika till varandra för att höra vad vi sa.
Här har vi en vacker katt:
Och en lite högfärdig, sådär med tassarna i kors, precis som Hovis ena hund brukar ligga:
Den här pandan var en gåva från Kina och är den pandan i världen som levt längst i fångenskap, över 30 år:
Även simmarna trotsade kylan (dock höll de sig i vattnet). De kände nog på sig att det närmade sig Alla Hjärtans Dag:
Och eftersom katterna fick vara med på bild, så får ju även hundarna vara det. Här är en mycket vacker Arktisk varg:
En sak som vi inte sett innan, trots att vi varit runt på många olika djurparker, är världens största åsneras. Lägg märke till tjuren som går bakom så inser ni lite hur gigantisk denna åsnan är, Lurfvas - släng dig i väggen:
Katter, hundar, simmare, åsna givetvis måste vi ha med en häst också.....:
Ja - häst som häst juh! :o)
När Thomas och jag var nöjda inne på zoo begav vi oss ut på stan igen en sväng. Vi var en snabb sväng inne på ett köpcentrum, men vi tog oss snabbt ut igen. Inte riktigt vår grej, alldeles för mycket folk.
På kvällen samlades åter hela truppen på den restaurangen där vi ätit första kvällen för där var god mat, bra service och bra pris.
Hela gänget:
Sedan måste jag visa en sak som fanns på det köpcentrum där vi åt:
Det är en gigantisk klocka: den består av glasrör och kulor som är fyllda av vatten. De stora kulorna till vänster är timmarna, och de små till höger är minuterna. Alltihop drivs liksom av sig själv med häverteffekt. Efterhand som minuterna tickar på så fylls de små minutbehållarna på, och när de fyllt på upp till 60 så töms de, medan en timbehållare fylls på istället.
Lite svårt att förklara, men skithäftigt är det. På bilden håller den precis på att slå om till 20.00
Efter maten på kvällen tog jag, Thomas, Martin och Kia tunnelbanan ut till Checkpoint Charlie för att gå en stund på Mauermuseét, medan pappa och Eva var nöjda för dagen och gick tillbaka till hotellet.
Även på museét var det fotoförbud, så jag har inga bilder därifrån men det är också ett väldigt intressant museum, som dessutom drivs helt privat.
Klockan 22.00 stängde museét så då fick vi vackert pälsa på oss och gå tillbaka till tunnelbanan:
Efter ännu en natt var det dags för oss alla att börja resan hemåt, vi fyra som åkt ner tillsammans letade oss in till tåget, medan de andra två letade sig ut till flyget.
Först hemma var såklart Martin och Kia som flugit, och efter en smidig resa med tåg, båt, bil, båt och bil lämnade vi av pappa och Eva vid 20.00-tiden och själva var vi hemma runt 22.00.
Ännu en gång vill jag passa på att tacka alla för en härlig helg där vi dessutom hade väldig tur med vädret!
Några av er vet ju redan det, men helgen som gick spenderade vi i Tyskland. Eftersom min pappa fyllde pensionär för ett tag sedan, och Eva fyllde ung lite efter det, plus att det har varit jul och de bägge har varit ganska snälla så bestämde brorsan och jag med respektive att vi alla 6 skulle åka till Berlin!
Sagt och gjort, torsdag i förra veckan (tidigt på morgonen) åkte Thomas, jag, pappa och Eva med båten till Danmark, för att sedan ta oss vidare ner mot Tyskland.
När vi närmade oss Köpenhamn så tyckte tydligen Thomas att han hörde mig och Eva säga att vi ville in till Tivoli, så därför var han snäll och körde lite vilse för vår skull.
Vi kom ju då bland annat förbi Tivoli och när vi gjort det kände vi oss nöjda och fortsatte ner mot Gedser.
Med endast några sekunder till godo (egentligen inte ens det för de hade redan låst dörrarna, men var snälla och öppnade dem för oss), hann vi på den planerade båten till Rostock.
Efter det flöt allt på väldigt smidigt och senare på eftermiddagen mötte vi upp med Martin och Kia i Berlin, de hade nämligen tagit flyget ner.
Första kvällen hände inte så mycket, vi tog en runda runt de närmsta kvarteren vid hotellet, och fick i oss både middag och fika.
Vi hittade ett mysigt café som serverade mycket god varm choklad, och väldigt chokladiga chokladmuffins:
På fredagen däremot så hände det desto mer saker. Först och främst så åkte vi till TV-tornet. Jag hade hela tiden sagt att jag skulle absolut inte upp dit, men när vi sedan väl stod nedanför så vet jag inte riktigt vad som hände för helt plötsligt så hörde jag mig säga att jag skulle följa med upp.
När vi sedan köpt biljetter och stod och väntade på hissen så blev jag väldigt nervös....
Ni ser själva hur jag knäpper händerna i ren desperation :o)
Väl uppe i tornet så var det faktiskt ingen som helst fara. Jag trodde jag skulle få värsta svindeln, men det var ingen fara alls. Då var pariserhjulet i Wien betydligt värre.
Ser ni alla små leksaksbilar och leksakshus därnere?
De hade även en liten bar uppe i tornet, så vi var ju givetvis tvungna att ta en fika där:
Och om någon någonsin hör eller har hört Tompa säga att han inte dricker sprit innan 12.00, så titta ovanför huvudet på honom....
Till slut kom vi ner på fast mark igen, och då ser man att drygt 200 meter upp är ganska högt (tornet i sig är betydligt högre, men utsiktsdelen befann sig på den höjden) :
När vi sedan vandrade vidare fick Thomas syn på en sak som fick oss att nästan känna oss hemma:
(titta vart spårvagnen är på väg)
Vi drog vidare till DDR-museét där man på ett lite roligare sätt kunde få lära sig mer om Tysklands historia. Bl.a. deras berömda små bilar:
Efter det gick vi längs Unter den Linden, där t.e.x. fina domkyrkan ligger:
Även det berömda Brandenburger Tor finns på denna gatan:
En annan byggnad som finns där är Hotel Adlon, ett superflott hotell med fotoförbud, så därför får ni bara se utsidan:
Vi gick in för att dricka lite kaffe, men jag dricker ju inte kaffe och jag hade dessutom druckit massor med Coca hela dagen innan så jag beställde bara lite isvatten. Hrrmmm.... det var nog inte något de var vana vid på ett så fint hotell..... hehe
Efter fina fikan fortsatte vi ta oss mot Sony Center, men på vägen dit passerade vi detta tragiska monument, som gjorts för att hedra alla judar som dött i koncentrationsläger:
Vi (läs: Martin, för han var officiell guide åt oss) visste inte riktigt hur det låg till, men tydligen ska höjden på stenarna representera antalet som dog i varje läger. Eller någonting i den stilen i alla fall.
Vi kom även förbi ett ställe där lite av muren står kvar, däremot vet jag inte om det är just de bitarna som stått just där, eller om de bara har satt dit dem senare:
Till slut kom vi fram till Sony Center, som enkelt förklarat är ett område med flera byggnader, typ ett litet kvarter, där de byggt ett gigantiskt tak över alltihop. Och på kvällen lös det i härliga färger:
Här letade vi upp en lämplig restaurang (jag är ju inte alltid så lätt att gå ut och äta med - kräsen? njae lite kanske....), och jag tror de flesta av oss var överens om att dyrt behöver inte alltid vara bäst. Även om maten var helt okej, så var det mycket godare där vi åt kvällen innan. Dessutom var det stor prisskillnad.
Efter detta kände vi oss ganska nöjda och begav oss tillbaka till hotellet.
På lördagen bestämde vi oss för att dela upp oss lite, då vi ville göra lite olika saker allihop.
Thomas och jag styrde stegen mot Berlin Zoo. Vi var dock lite skeptiska mot att gå på zoo mitt i vintern, men vi ville kolla läget i alla fall. Och vi kan inte säga att vi ångrar det.
Jag trodde att de enda djuren man skulle få se var de som hade en inomhusdel man kunde gå in i, men ack så fel av mig!
I stort sett alla djuren var ute, och det var inte som på många andra djurparker att man kunde skymta djuren lite längst bort, utan de flesta var framme vi staketen och kollade läget.
Vi började hos de söta katterna, där var det visst tvättdags:
När vi var på väg bort från lejonkatterna så bestämde de sig för att ta ett litet snack sinsemellan. Jösses vilket öronbedövande snack! Thomas och jag fick skrika till varandra för att höra vad vi sa.
Här har vi en vacker katt:
Och en lite högfärdig, sådär med tassarna i kors, precis som Hovis ena hund brukar ligga:
Den här pandan var en gåva från Kina och är den pandan i världen som levt längst i fångenskap, över 30 år:
Även simmarna trotsade kylan (dock höll de sig i vattnet). De kände nog på sig att det närmade sig Alla Hjärtans Dag:
Och eftersom katterna fick vara med på bild, så får ju även hundarna vara det. Här är en mycket vacker Arktisk varg:
En sak som vi inte sett innan, trots att vi varit runt på många olika djurparker, är världens största åsneras. Lägg märke till tjuren som går bakom så inser ni lite hur gigantisk denna åsnan är, Lurfvas - släng dig i väggen:
Katter, hundar, simmare, åsna givetvis måste vi ha med en häst också.....:
Ja - häst som häst juh! :o)
När Thomas och jag var nöjda inne på zoo begav vi oss ut på stan igen en sväng. Vi var en snabb sväng inne på ett köpcentrum, men vi tog oss snabbt ut igen. Inte riktigt vår grej, alldeles för mycket folk.
På kvällen samlades åter hela truppen på den restaurangen där vi ätit första kvällen för där var god mat, bra service och bra pris.
Hela gänget:
Sedan måste jag visa en sak som fanns på det köpcentrum där vi åt:
Det är en gigantisk klocka: den består av glasrör och kulor som är fyllda av vatten. De stora kulorna till vänster är timmarna, och de små till höger är minuterna. Alltihop drivs liksom av sig själv med häverteffekt. Efterhand som minuterna tickar på så fylls de små minutbehållarna på, och när de fyllt på upp till 60 så töms de, medan en timbehållare fylls på istället.
Lite svårt att förklara, men skithäftigt är det. På bilden håller den precis på att slå om till 20.00
Efter maten på kvällen tog jag, Thomas, Martin och Kia tunnelbanan ut till Checkpoint Charlie för att gå en stund på Mauermuseét, medan pappa och Eva var nöjda för dagen och gick tillbaka till hotellet.
Även på museét var det fotoförbud, så jag har inga bilder därifrån men det är också ett väldigt intressant museum, som dessutom drivs helt privat.
Klockan 22.00 stängde museét så då fick vi vackert pälsa på oss och gå tillbaka till tunnelbanan:
Efter ännu en natt var det dags för oss alla att börja resan hemåt, vi fyra som åkt ner tillsammans letade oss in till tåget, medan de andra två letade sig ut till flyget.
Först hemma var såklart Martin och Kia som flugit, och efter en smidig resa med tåg, båt, bil, båt och bil lämnade vi av pappa och Eva vid 20.00-tiden och själva var vi hemma runt 22.00.
Ännu en gång vill jag passa på att tacka alla för en härlig helg där vi dessutom hade väldig tur med vädret!
Sötnosar på besök och sadelkammaren
Ja den sista veckan har jag/vi haft några sötnosar på besök. Först var hovis här igen (den första sötnosen enligt min Toffel -Tomp), hon skulle nämligen till en affär i närheten av oss, så denna gången var det faktiskt inte några hästar eller arbete inblandat.
De första sötnosarna är våra härliga vovvar. När vi skulle köra till affären sa vi till hundarna att de skulle gå och lägga sig, då lade de sig alla tre alldeles intill varandra, så gulligt:
En annan sötnos hovis hade med sig var ju såklart hennes lilla dotter. Jag lyckades övertala hovis att dotter prompt ville ha en babypulka som de sålde i affären, och då blev vi ju tvungna att prova den när vi kom hem:
Sedan den sista sötnosen "på besök". Hon är ju egentligen här alltid men en dag när jag hade ridit på kvällen så lät jag Choklad gå i gången utanför stallet medan jag mockade, istället för att släppa ut henne i hagen. De skulle ju ändå in när jag var klar.
Då "hälsade hon på" hos mig i stallet när hon tyckte det tog för lång tid:
Men matte, skynda på då - jag är hungriiigg !!!!!
Ni får ursäkta lite dåliga bilder, men alla ovanstående bilder är tagna med mobilen.
Så tar vi nu ett hopp från sötnosar till sadelkammaren. För nu har jag äntligen flyttat in i den på riktigt. Den är visserligen inte helt färdig ännu, men såpass så den går att använda.
Såhär ser det ut när man står utanför dörren:
Lägg märke till skorna som vi la på plats när vi gjöt golvet, det blev ganska mitt i prick!
Här har vi då kommit in precis innanför dörren:
Fönstret är som ni ser inte färdigt ännu, plus att lite färgburkar m.m. som behöver stå i värme har tillfälligt hamnat härinne. Dessutom kommer jag att sätta in ett mindre bord, men just nu håller jag på att putsa allt läder och då var det stora bordet bra.
På nästa bild står jag i ena hörnan med ryggen mot täckena:
Till vänster om fönstret kommer det att sitta två hängare till selarna, som nu hänger i en liten hamsa på de översta sadlarna. Plus att sladdar och uttag kommer försvinna från mitt i rummet.
Till sist står jag i andra hörnan och fotograferar mot dörren som ni ser:
Här är inga större ändringar på gång, däremot ska det upp en krok till att hänga en handduk, och en hållare att hänga min säkerhetsväst på.
Även foderkammaren har kommit en bra bit på väg:
De första sötnosarna är våra härliga vovvar. När vi skulle köra till affären sa vi till hundarna att de skulle gå och lägga sig, då lade de sig alla tre alldeles intill varandra, så gulligt:
En annan sötnos hovis hade med sig var ju såklart hennes lilla dotter. Jag lyckades övertala hovis att dotter prompt ville ha en babypulka som de sålde i affären, och då blev vi ju tvungna att prova den när vi kom hem:
Sedan den sista sötnosen "på besök". Hon är ju egentligen här alltid men en dag när jag hade ridit på kvällen så lät jag Choklad gå i gången utanför stallet medan jag mockade, istället för att släppa ut henne i hagen. De skulle ju ändå in när jag var klar.
Då "hälsade hon på" hos mig i stallet när hon tyckte det tog för lång tid:
Men matte, skynda på då - jag är hungriiigg !!!!!
Ni får ursäkta lite dåliga bilder, men alla ovanstående bilder är tagna med mobilen.
Så tar vi nu ett hopp från sötnosar till sadelkammaren. För nu har jag äntligen flyttat in i den på riktigt. Den är visserligen inte helt färdig ännu, men såpass så den går att använda.
Såhär ser det ut när man står utanför dörren:
Lägg märke till skorna som vi la på plats när vi gjöt golvet, det blev ganska mitt i prick!
Här har vi då kommit in precis innanför dörren:
Fönstret är som ni ser inte färdigt ännu, plus att lite färgburkar m.m. som behöver stå i värme har tillfälligt hamnat härinne. Dessutom kommer jag att sätta in ett mindre bord, men just nu håller jag på att putsa allt läder och då var det stora bordet bra.
På nästa bild står jag i ena hörnan med ryggen mot täckena:
Till vänster om fönstret kommer det att sitta två hängare till selarna, som nu hänger i en liten hamsa på de översta sadlarna. Plus att sladdar och uttag kommer försvinna från mitt i rummet.
Till sist står jag i andra hörnan och fotograferar mot dörren som ni ser:
Här är inga större ändringar på gång, däremot ska det upp en krok till att hänga en handduk, och en hållare att hänga min säkerhetsväst på.
Även foderkammaren har kommit en bra bit på väg:
Snöbilder
Nu kom till slut lite vinter ändå. Eftersom jag älskar att ha rätt så måste jag bara håna hovis lite offentligt såhär på bloggen.... :o)
Det är nämligen så att hon var här i onsdags, och när jag ringde för att bestämma en dag med henne, så bad jag henne även ta med snösulor till Choklad. Då började hon ju genast att ifrågasätta vad jag skulle ha det nu för, när halva vintern redan gått utan en tillstymmelse till snö.
Jo, sa jag, ta med det, för OM det kommer snö när det är en sådan här vinter, så kommer den nu i januari - februari.
Sagt och gjort, hovis kom och när hon skulle sko Choklad frågade hon ytterligare en gång om jag verkligen skulle ha sulor, och jag upprepade vad jag sagt innan.
Vad händer sedan på kvällen? Jodå, det snöar. Visserligen kom det bara ett par cm, som nästan var borta dagen efter. Men, sedan blev det lördag och voilá! Helt plötsligt har vi 15 cm........
Nåja, färdig hånat för denna gången (jag vet ju att hovis tål att bli hånad lite, får bara hoppas hon tål det även offentligt, jag kan också trösta henne med att hon inte var ensam med att ifrågasätta det).
Givetvis skulle vi även rida nu när hovis var här, och hon fick börja - som tur var! Choklad var inte på humör kan jag säga. Jag har aldrig sett henne uppföra sig på det viset som hon gjorde. Hon kämpade emot och skuttade rundor och bockade lite emellanåt också.
Nu pressar ju hovis henne bra mycket mer än vad jag kan, men hon har ju aldrig gjort så ändå. Det var till och med så jag fick stänga för öppningen till paddocken, om ifall att hovis inte kunde sitta kvar....
När hovis tröttat ut henne en del så fick ju jag svälja min feghet och sitta upp en stund jag också. Turligt nog så gjorde hon inga bockasprång med mig utan hon bara småbråkade lite så vi överlevde allihop.
Idag har det varit helt underbart väder, så först motionerade Choklad och jag en stund i paddocken och sedan skrittade vi ut en ny runda i skogen. Choklad var på spänn som vanligt men jag kände mig ändå hyfsat avslappnad. Det var ju så härligt, solen sken, snön gnistrade och det var knäpptyst förutom vi två!
Efter ridturen tog jag kameran med mig ut och fick några fina bilder på framförallt Max och Sampa:
Fina blivande mamman:
Och några mindre fina bilder:
Snö är skoj!! :o)
Snö är inte skoj!
Det är nämligen så att hon var här i onsdags, och när jag ringde för att bestämma en dag med henne, så bad jag henne även ta med snösulor till Choklad. Då började hon ju genast att ifrågasätta vad jag skulle ha det nu för, när halva vintern redan gått utan en tillstymmelse till snö.
Jo, sa jag, ta med det, för OM det kommer snö när det är en sådan här vinter, så kommer den nu i januari - februari.
Sagt och gjort, hovis kom och när hon skulle sko Choklad frågade hon ytterligare en gång om jag verkligen skulle ha sulor, och jag upprepade vad jag sagt innan.
Vad händer sedan på kvällen? Jodå, det snöar. Visserligen kom det bara ett par cm, som nästan var borta dagen efter. Men, sedan blev det lördag och voilá! Helt plötsligt har vi 15 cm........
Nåja, färdig hånat för denna gången (jag vet ju att hovis tål att bli hånad lite, får bara hoppas hon tål det även offentligt, jag kan också trösta henne med att hon inte var ensam med att ifrågasätta det).
Givetvis skulle vi även rida nu när hovis var här, och hon fick börja - som tur var! Choklad var inte på humör kan jag säga. Jag har aldrig sett henne uppföra sig på det viset som hon gjorde. Hon kämpade emot och skuttade rundor och bockade lite emellanåt också.
Nu pressar ju hovis henne bra mycket mer än vad jag kan, men hon har ju aldrig gjort så ändå. Det var till och med så jag fick stänga för öppningen till paddocken, om ifall att hovis inte kunde sitta kvar....
När hovis tröttat ut henne en del så fick ju jag svälja min feghet och sitta upp en stund jag också. Turligt nog så gjorde hon inga bockasprång med mig utan hon bara småbråkade lite så vi överlevde allihop.
Idag har det varit helt underbart väder, så först motionerade Choklad och jag en stund i paddocken och sedan skrittade vi ut en ny runda i skogen. Choklad var på spänn som vanligt men jag kände mig ändå hyfsat avslappnad. Det var ju så härligt, solen sken, snön gnistrade och det var knäpptyst förutom vi två!
Efter ridturen tog jag kameran med mig ut och fick några fina bilder på framförallt Max och Sampa:
Fina blivande mamman:
Och några mindre fina bilder:
Snö är skoj!! :o)
Snö är inte skoj!
Besök
Som jag nämnde så väntade vi ett par besök efter nyår, och de har vi haft. Nyårsafton gick som vanligt i lugn takt. Efter en god nyårsmiddag så somnade Thomas tidigt på soffan och jag satt och tittade på tv. Lite innan tolvslaget väckte jag honom och då gick vi ut och pratade med djuren, samtidigt som vi kikade lite på fyrverkerierna i närheten.
Jag försökte få lite bilder på fyrverkerierna men de blev inget vidare. Denna är den som blev bäst:
Och så några söta hästar:
Men på nyårsdagen fick vi besök av Thomas bror och hans dotter och fru.
Eftersom det var just nyårsdagen, så kom de inte förrän sent på eftermiddagen och då var det nästan mörkt. Därför blev det inte någon längre stund med djuren, men däremot fick vi äntligen hjälp med vårt wifi och nu har jag äntligen fått in datorn i huset igen!
Vi får bara hoppas de kan komma fler gånger, gärna när det är ljust och varmare så vi kan pyssla mer med djuren.
Några dagar senare kom Max lekfarbror (a.k.a min bror) ner från Stora staden. Det var meningen att även Kia skulle varit med, men tyvärr blev hon sjuk. Det är dock viktigare att hon håller sig frisk i februari, för då ska vi fyra plus pappa och Eva till Berlin på en weekendresa.
Eftersom brorsan var här på semester så var han ju tvungen att leka lite med Thomas semestermaskin:
Han skötte sig riktigt bra, dock tröttnade han betydligt snabbare än Thomas :o)
Jag har nu även fått shoppa loss på HÖÖKS och det blev ingen liten shoppingrunda:
* En ny ridhjälm - vilket var hög tid, min gamla är ca 7-8 år och man ska byta var 2-3 år.
* En ny säkerhetsväst.
* En H2Go - en grunka som man lägger i skottkärran och fyller med vatten, sedan rullar man bara ut i hagen och tippar skottkärran så rinner vattnet ut och man har fyllt vattenbaljan utan att behöva bära en massa spannar och dunkar. Här kan ni se hur den ser ut.
* En ny jacka - som jag faktiskt inte ska ha i stallet utan till vardags
* En ridoverall - som jag har önskat mig jättelänge
Overallen provade jag igår för första gången (ridandes vill säga, jag har använt den i stallet några gånger redan), och det var toppen. Trots kallt och isig vind så kunde jag rida utan att frysa! Så skönt!
I övrigt har vi börjat förbereda och planera för årets säsong med firman. Thomas har börjat gå igenom beställningarna och håller på med prislistan, och själv sitter jag och uppdaterar hemsidan.
I sadelkammaren händer det inga större grejor just nu, men vi har dock målat i stort sett färdig invändigt och jag har fått upp täckeshängaren och sadelhängarna. Jag har dock ingen bild denna gången utan det får bli nästa gång.
Men nu är det lite städning som gäller sedan kan jag börja flytta in resten av sakerna också, för det som är kvar att göra kan man göra trots att jag flyttat in. :o)
Jag försökte få lite bilder på fyrverkerierna men de blev inget vidare. Denna är den som blev bäst:
Och så några söta hästar:
Men på nyårsdagen fick vi besök av Thomas bror och hans dotter och fru.
Eftersom det var just nyårsdagen, så kom de inte förrän sent på eftermiddagen och då var det nästan mörkt. Därför blev det inte någon längre stund med djuren, men däremot fick vi äntligen hjälp med vårt wifi och nu har jag äntligen fått in datorn i huset igen!
Vi får bara hoppas de kan komma fler gånger, gärna när det är ljust och varmare så vi kan pyssla mer med djuren.
Några dagar senare kom Max lekfarbror (a.k.a min bror) ner från Stora staden. Det var meningen att även Kia skulle varit med, men tyvärr blev hon sjuk. Det är dock viktigare att hon håller sig frisk i februari, för då ska vi fyra plus pappa och Eva till Berlin på en weekendresa.
Eftersom brorsan var här på semester så var han ju tvungen att leka lite med Thomas semestermaskin:
Han skötte sig riktigt bra, dock tröttnade han betydligt snabbare än Thomas :o)
Jag har nu även fått shoppa loss på HÖÖKS och det blev ingen liten shoppingrunda:
* En ny ridhjälm - vilket var hög tid, min gamla är ca 7-8 år och man ska byta var 2-3 år.
* En ny säkerhetsväst.
* En H2Go - en grunka som man lägger i skottkärran och fyller med vatten, sedan rullar man bara ut i hagen och tippar skottkärran så rinner vattnet ut och man har fyllt vattenbaljan utan att behöva bära en massa spannar och dunkar. Här kan ni se hur den ser ut.
* En ny jacka - som jag faktiskt inte ska ha i stallet utan till vardags
* En ridoverall - som jag har önskat mig jättelänge
Overallen provade jag igår för första gången (ridandes vill säga, jag har använt den i stallet några gånger redan), och det var toppen. Trots kallt och isig vind så kunde jag rida utan att frysa! Så skönt!
I övrigt har vi börjat förbereda och planera för årets säsong med firman. Thomas har börjat gå igenom beställningarna och håller på med prislistan, och själv sitter jag och uppdaterar hemsidan.
I sadelkammaren händer det inga större grejor just nu, men vi har dock målat i stort sett färdig invändigt och jag har fått upp täckeshängaren och sadelhängarna. Jag har dock ingen bild denna gången utan det får bli nästa gång.
Men nu är det lite städning som gäller sedan kan jag börja flytta in resten av sakerna också, för det som är kvar att göra kan man göra trots att jag flyttat in. :o)
Varnar känsliga läsare för horribel bild!
Om ni inte läser från en alltför stor skärm så ni ser alla bilder direkt, så undrar ni nog vad jag menar med rubriken. Men det kommer ni förstå, när ni ser bilden på en av Thomas julklappar.....
Fast vi börjar från början. Julaftonen firade vi hos pappa och Eva tillsammans med dem och Mattias. Först Kalle Anka såklart, därefter god julmat (inte för att jag äter så mycket av det, men det jag åt var gott) och sedan kom tomten. I år var tomten väldigt lik pappa tyckte jag.......
Jag vet inte hur det är med de andra, men jag är supernöjd med min klappar i alla fall, jag ska bland annat få shoppa loss på HÖÖKS (ridsportbutik för de som eventuellt undrar), och titta på film. Thomas fick av mig en (tycker jag) väldig passande t-shirt:
Pappa och Evas katt Tarzan, fick av oss en aktivitetsleksak:
Men givetvis var kartongen mycket roligare:
Lägg märke till tassen som sticker ut.
Katter....... :o)
På juldagen var det dags att fira jul hos svärmor, med Thomas släkt och jag kan tänka mig att Mattias har haft mycket roligt när han köpt julkappar åt mig och Thomas........ "Fina" rim var där också...... Jag vågar inte berätta allt vi fick, men jag kan säga som så att alla fick många goda skratt åt det.
Och det är nu känsliga tittare bör bläddra vidare, för här kommer en av Thomas julklappar:
Sedan kan ni ju gissa vad resten av klapparna hade för tema, undrar vad Mattias tror om oss egentligen....... :o)
Nåväl, om ni hämtat er från chocken så går vi vidare till onsdagen. Då var nämligen Anna, Anders och Devil på besök. Som ni kanske kommer ihåg bodde Maxs flickvän Zingo hos Anna och Anders, men Zingo finns tyvärr inte med oss längre. Däremot klampade det in en ny lekkamrat till Max istället, Devil.
Devil som inte är så gammal har vääldigt mycket energi (nu börjar man minnas hur det var när Max var yngre) och kunde leka hela tiden om han fått. Men Max som börjar bli till åren, har inte riktigt orken för det. Dock inte utan att han hängde med på ett par lekstunder:
Monsterhunden Max:
Nu väntar som alltid en lugn och behaglig nyårsafton för oss, tillsammans med djuren, och efter det blir det fler besök som vi ser framemot!
Fast vi börjar från början. Julaftonen firade vi hos pappa och Eva tillsammans med dem och Mattias. Först Kalle Anka såklart, därefter god julmat (inte för att jag äter så mycket av det, men det jag åt var gott) och sedan kom tomten. I år var tomten väldigt lik pappa tyckte jag.......
Jag vet inte hur det är med de andra, men jag är supernöjd med min klappar i alla fall, jag ska bland annat få shoppa loss på HÖÖKS (ridsportbutik för de som eventuellt undrar), och titta på film. Thomas fick av mig en (tycker jag) väldig passande t-shirt:
Pappa och Evas katt Tarzan, fick av oss en aktivitetsleksak:
Men givetvis var kartongen mycket roligare:
Lägg märke till tassen som sticker ut.
Katter....... :o)
På juldagen var det dags att fira jul hos svärmor, med Thomas släkt och jag kan tänka mig att Mattias har haft mycket roligt när han köpt julkappar åt mig och Thomas........ "Fina" rim var där också...... Jag vågar inte berätta allt vi fick, men jag kan säga som så att alla fick många goda skratt åt det.
Och det är nu känsliga tittare bör bläddra vidare, för här kommer en av Thomas julklappar:
Sedan kan ni ju gissa vad resten av klapparna hade för tema, undrar vad Mattias tror om oss egentligen....... :o)
Nåväl, om ni hämtat er från chocken så går vi vidare till onsdagen. Då var nämligen Anna, Anders och Devil på besök. Som ni kanske kommer ihåg bodde Maxs flickvän Zingo hos Anna och Anders, men Zingo finns tyvärr inte med oss längre. Däremot klampade det in en ny lekkamrat till Max istället, Devil.
Devil som inte är så gammal har vääldigt mycket energi (nu börjar man minnas hur det var när Max var yngre) och kunde leka hela tiden om han fått. Men Max som börjar bli till åren, har inte riktigt orken för det. Dock inte utan att han hängde med på ett par lekstunder:
Monsterhunden Max:
Nu väntar som alltid en lugn och behaglig nyårsafton för oss, tillsammans med djuren, och efter det blir det fler besök som vi ser framemot!
Juletider
Julen närmar sig med stormsteg, eller ja julen är väl egentligen redan här, men julafton närmar sig i alla fall. Det går på tok för snabbt kan jag säga, jag kan verkligen inte fatta att det bara är några dagar kvar. Men jag har väl i och för sig hunnit med det mesta som ska hinnas med tycker jag. Pepparkakor och pepparkakshus är bakade och garnerade:
Min lilla julstad är framme och har fått lite utbyggnad:
Hus och uthus är pyntade, de flesta klappar avklarade och igår kom granen in på plats.
Jag fick en förfrågan i kommentarerna igår angående vad tomten hittar på i år. Det är faktiskt så att han berättade för mig att det har varit ganska tröttsamt de sista åren, med allt han hittat på, så i år kände han för att göra...... - ingenting. Och det är vad han har gjort också. Han bara står rakt upp och ner ute på gräsmattan med Rudolf under armen.
Men man vet aldrig med honom, helt plötsligt kanske det händer något. Eller kanske till nästa år.
Men händer något gör det i våra liv i alla fall. Som vanligt är det ju längesedan jag skrev här, och jag skyller det på vår datorexpert. :o)
Han har inte rest hit och installerat datorgrejor (så kunnig är jag) så datorn står fortfarande kvar ute i husvagnen, vilket gör att jag inte blir färdig till att gå ut och sätta mig vid den. När den står inne i huset så kan man ju skriva några meningar då och då när man ändå passerar, men det gör jag inte när jag måste klä på mig och gå ut först.
Okej, jag KANSKE kan ha viss förståelse för att han inte vill köra drygt 30 mil bara för att hjälpa oss med datorn, men jag tycker gott han kunde gjort det...... :o) hihi
Men åter till vad som hänt med oss. Hmm... när jag tänker efter så har det inte hänt så mycket egentligen, det har bara varit mycket arbete. Antingen med busskurar, eller här hemma. Fast Thomas har haft mycket semester. Eftersom han har varit så duktigt och arbetat massor så min sadelkammare skulle kunna byggas i vinter, bestämde jag mig för att hyra en minigrävare åt honom. Han tycker det är helkul att leka med den och kallar det semester, så därför hyrde jag den.
Det hade inte aaaalls med att göra att jag ville få grävt till vatten ut i stallet.........
Och ni vet ju hur det är, när vi ändå har grävaren här så kan vi lika gärna göra det..... och det......och det.......och det också. Så det blev många dagars semester för min man.
Och grisarna fick delvis en ny hage när vi gjorde en väg upp till deras hus, så vi kan ställa släpet där.
Givetvis har det även hänt lite i sadelkammaren. Dörren har kommit upp så nu kan vi snart sätta lite värme därinne. Det behövs ju innan vi kan måla ordentligt. Och även väggarna till foderkammaren börjar bli färdiga.
Visst blir det superfint!
En sak som vi dock faktiskt har hunnit med förutom arbete (och semester) är den traditionella resan till Vellinge. Detta året fick grannaste grannen följa med och vi hade en heltrevlig dag. En av sakerna som var nya var tomtens nya transport. Den var minst sagt .....färgglad:
Nu ser jag fram emot en trevlig jul med familjerna, och i mellandagarna kommer bästa Annanas med sambosar (en tvåbent och en fyrbent) på besök. Det ska bli riktigt roligt att ses igen! Det var alldeles för längesen.
Min lilla julstad är framme och har fått lite utbyggnad:
Hus och uthus är pyntade, de flesta klappar avklarade och igår kom granen in på plats.
Jag fick en förfrågan i kommentarerna igår angående vad tomten hittar på i år. Det är faktiskt så att han berättade för mig att det har varit ganska tröttsamt de sista åren, med allt han hittat på, så i år kände han för att göra...... - ingenting. Och det är vad han har gjort också. Han bara står rakt upp och ner ute på gräsmattan med Rudolf under armen.
Men man vet aldrig med honom, helt plötsligt kanske det händer något. Eller kanske till nästa år.
Men händer något gör det i våra liv i alla fall. Som vanligt är det ju längesedan jag skrev här, och jag skyller det på vår datorexpert. :o)
Han har inte rest hit och installerat datorgrejor (så kunnig är jag) så datorn står fortfarande kvar ute i husvagnen, vilket gör att jag inte blir färdig till att gå ut och sätta mig vid den. När den står inne i huset så kan man ju skriva några meningar då och då när man ändå passerar, men det gör jag inte när jag måste klä på mig och gå ut först.
Okej, jag KANSKE kan ha viss förståelse för att han inte vill köra drygt 30 mil bara för att hjälpa oss med datorn, men jag tycker gott han kunde gjort det...... :o) hihi
Men åter till vad som hänt med oss. Hmm... när jag tänker efter så har det inte hänt så mycket egentligen, det har bara varit mycket arbete. Antingen med busskurar, eller här hemma. Fast Thomas har haft mycket semester. Eftersom han har varit så duktigt och arbetat massor så min sadelkammare skulle kunna byggas i vinter, bestämde jag mig för att hyra en minigrävare åt honom. Han tycker det är helkul att leka med den och kallar det semester, så därför hyrde jag den.
Det hade inte aaaalls med att göra att jag ville få grävt till vatten ut i stallet.........
Och ni vet ju hur det är, när vi ändå har grävaren här så kan vi lika gärna göra det..... och det......och det.......och det också. Så det blev många dagars semester för min man.
Och grisarna fick delvis en ny hage när vi gjorde en väg upp till deras hus, så vi kan ställa släpet där.
Givetvis har det även hänt lite i sadelkammaren. Dörren har kommit upp så nu kan vi snart sätta lite värme därinne. Det behövs ju innan vi kan måla ordentligt. Och även väggarna till foderkammaren börjar bli färdiga.
Visst blir det superfint!
En sak som vi dock faktiskt har hunnit med förutom arbete (och semester) är den traditionella resan till Vellinge. Detta året fick grannaste grannen följa med och vi hade en heltrevlig dag. En av sakerna som var nya var tomtens nya transport. Den var minst sagt .....färgglad:
Nu ser jag fram emot en trevlig jul med familjerna, och i mellandagarna kommer bästa Annanas med sambosar (en tvåbent och en fyrbent) på besök. Det ska bli riktigt roligt att ses igen! Det var alldeles för längesen.
Nu igen......
Jaha, gott folk, nu har det blåst igen.... Som tur är denna gången så var jag förberedd på vad som kunde hända, så denna gången gick hästarna i andra hagen. Tur var väl det för mycket riktigt, när vi kom hem från jobb på kvällen möttes vi av denna synen:
Men den här gången var det inte bara hästarnas vindskjul som fick stryk, även fåren och getternas blåste sönder, dock inte mer än taket:
Det hände dock under natten så det upptäckte jag när jag skulle ta ut hästarna på morgonen. Vad jag inte upptäckte däremot, var att ett par av plattorna, som blåst in i hästarnas hage, hade slitit med sig lite av strömtråden.
Eftersom det var lite småmörkt när jag gick ut där med Choklad så såg jag ju inte det, så jag ledde den stackaren rakt över trådarna. Bara tur för mig att hon inte fick panik, utan hon dansade mest runt så det vara bara att ta sig igenom det så fort som möjligt. :o)
Men det har ju även hänt lite annat här sedan sist. Först och främst så har ju Thomas och jag firat 9 år ihop, och därför fick jag nio röda rosor! :o)
Grannen och jag har även varit en runda i Ullared, och förutom en bunke kläder så köpte jag ett schabrak med reflex till mig och Choklad:
(för er som inte vet så är schabrak den "filten" som ligger under sadeln).
Min åsikt är att man kan aldrig synas för mycket!
Jag har börjat använda westernsadeln på Choklad när jag rider ut, då man sitter mycket stadigare i den, så det hade ju varit perfekt om jag hade hittat en sadelfilt i reflex till den också, men det är knappast troligt. Det får jag nog sy på själv i såfall.
Det har ju även varit första advent, så givetvis har det kommit upp lite ljusstakar och dylikt, och i morgon ska Thomas, jag och grannen ner till Vellinge igen (ja, det blir ju första gången för grannen, men...). Får se om vi hittar något fint då. Hoppas i alla fall kunna köpa något till min lilla "julstad".
Som vanligt så blir det sist en uppdatering av sadelkammaren, det börjar komma någonvart ordentligt nu.
Vi har putsat bjälkarna i taket:
Ni ser skillnaden om ni tittar på den bortersta bjälken.
De två sista väggarna har också kommit upp, plus att vi har målat och lagt upp plattorna som ska bli tak.
Visst blir det superfint? Även bjälkarna fick färg när de var färdigputsade.
Så nu börjar det verkligen likna ett rum! :
Men den här gången var det inte bara hästarnas vindskjul som fick stryk, även fåren och getternas blåste sönder, dock inte mer än taket:
Det hände dock under natten så det upptäckte jag när jag skulle ta ut hästarna på morgonen. Vad jag inte upptäckte däremot, var att ett par av plattorna, som blåst in i hästarnas hage, hade slitit med sig lite av strömtråden.
Eftersom det var lite småmörkt när jag gick ut där med Choklad så såg jag ju inte det, så jag ledde den stackaren rakt över trådarna. Bara tur för mig att hon inte fick panik, utan hon dansade mest runt så det vara bara att ta sig igenom det så fort som möjligt. :o)
Men det har ju även hänt lite annat här sedan sist. Först och främst så har ju Thomas och jag firat 9 år ihop, och därför fick jag nio röda rosor! :o)
Grannen och jag har även varit en runda i Ullared, och förutom en bunke kläder så köpte jag ett schabrak med reflex till mig och Choklad:
(för er som inte vet så är schabrak den "filten" som ligger under sadeln).
Min åsikt är att man kan aldrig synas för mycket!
Jag har börjat använda westernsadeln på Choklad när jag rider ut, då man sitter mycket stadigare i den, så det hade ju varit perfekt om jag hade hittat en sadelfilt i reflex till den också, men det är knappast troligt. Det får jag nog sy på själv i såfall.
Det har ju även varit första advent, så givetvis har det kommit upp lite ljusstakar och dylikt, och i morgon ska Thomas, jag och grannen ner till Vellinge igen (ja, det blir ju första gången för grannen, men...). Får se om vi hittar något fint då. Hoppas i alla fall kunna köpa något till min lilla "julstad".
Som vanligt så blir det sist en uppdatering av sadelkammaren, det börjar komma någonvart ordentligt nu.
Vi har putsat bjälkarna i taket:
Ni ser skillnaden om ni tittar på den bortersta bjälken.
De två sista väggarna har också kommit upp, plus att vi har målat och lagt upp plattorna som ska bli tak.
Visst blir det superfint? Även bjälkarna fick färg när de var färdigputsade.
Så nu börjar det verkligen likna ett rum! :
November ?
Är det verkligen november månad? Jag menar, det är ju fortfarande väldigt varmt ute. Missförstå mig nu inte bara, jag är inte glad för kyla så för min del får det gärna var så ett tag till. Men jag vill ju förstås ha snö till jul, så det hade väl varit lagom om det hade slagit om sisådär i mitten av december.
Men nog om vädret, här hemma springer tiden förbi alldeles för snabbt som vanligt. Tänkte som vanligt visa med lite bilder vad som har pågått i mitt liv sedan sist (för det var ju ett tag sedan).
Jag fick frågan av Petra i förra inlägget varför jag inte lagt in bilderna sedan vi (eller ja, hon rättare sagt) skodde Lurfvas. Jo det beror ju på att jag inte skrivit sedan du var här..... *skäms lite*
Det är ju så att vi fortfarande inte fått rätt på Lurfvas hovar som inte mår så jättebra. Så denna gången blev det att vi provade att sätta skor på honom, bl.a. för att då kunde vi prova en grej som Petra fått tips om på en kurs.
Det enda jag har att säga om det är att Lurfvas har väldigt små hovar...... Så Petra fick förutom att banka ihop skorna (minsta storleken förstås) väldigt mycket, även skära av dem med vinkelslipen.
Före:
Notera att hans hov ryms alltså helt innanför skon.
Efter:
Så nu håller vi tummarna på att den nya grejen ska fungera bättre än allt annat vi provat.
Choklad har också fått nya skor, men framförallt har hon fått vara ridskolehäst. Thomas syster har en pojke som är autistisk och som går på ridskola en gång i veckan. Men för ett par veckor sedan så var det ridläger istället så lektionerna var inställda.
Därför fick ju givetvis Choklad rycka in i stället. Jag har ju turen att ha en westernsadel till henne så den passade ju perfekt till detta då där är mycket att hålla sig fast i.
Både häst och ryttare skötte sig exemplariskt trots att Choklad tydligen gick på ganska mycket fortare än hästarna på ridskolan :o)
För ett par helger sedan hade jag och Malin en trevlig lördag då det var dags för den traditionella marknaden. Förr åkte jag ofta på den med henne men av någon anledning har det inte varit så på länge, så därför var det ju hög tid nu.
Som vanligt gjorde jag av med alldeles för mycket pengar på t.ex. denna härliga mössa som jag bara inte kunde låta bli att köpa:
Den är så supergosig att ha på sig!
Till slut en uppdatering på sadelkammaren.
Ytterväggen har blivit färdig och det har blivit murat längst ner till innerväggarna:
Dessutom har den ena innerväggen också kommit upp och blivit färdig:
Snickarmästare Keso har varit med och både byggt och isolerat väggen:
Veckan som gick hade vi även Thomas son Mattias här så vi hade bra hjälp av honom också, som ni ser till höger i bilden.
Här kommer även andra omgången plattor upp:
Det måste ju gå att hänga lite tunga grejor på väggarna så därför blir det dubbla plattor.
Så nu börjar man verkligen kunna se lite hur det blir och var rummen kommer att finnas, det ska bli så skönt att få flytta in där sedan! Jag kan knappt vänta......
Men nog om vädret, här hemma springer tiden förbi alldeles för snabbt som vanligt. Tänkte som vanligt visa med lite bilder vad som har pågått i mitt liv sedan sist (för det var ju ett tag sedan).
Jag fick frågan av Petra i förra inlägget varför jag inte lagt in bilderna sedan vi (eller ja, hon rättare sagt) skodde Lurfvas. Jo det beror ju på att jag inte skrivit sedan du var här..... *skäms lite*
Det är ju så att vi fortfarande inte fått rätt på Lurfvas hovar som inte mår så jättebra. Så denna gången blev det att vi provade att sätta skor på honom, bl.a. för att då kunde vi prova en grej som Petra fått tips om på en kurs.
Det enda jag har att säga om det är att Lurfvas har väldigt små hovar...... Så Petra fick förutom att banka ihop skorna (minsta storleken förstås) väldigt mycket, även skära av dem med vinkelslipen.
Före:
Notera att hans hov ryms alltså helt innanför skon.
Efter:
Så nu håller vi tummarna på att den nya grejen ska fungera bättre än allt annat vi provat.
Choklad har också fått nya skor, men framförallt har hon fått vara ridskolehäst. Thomas syster har en pojke som är autistisk och som går på ridskola en gång i veckan. Men för ett par veckor sedan så var det ridläger istället så lektionerna var inställda.
Därför fick ju givetvis Choklad rycka in i stället. Jag har ju turen att ha en westernsadel till henne så den passade ju perfekt till detta då där är mycket att hålla sig fast i.
Både häst och ryttare skötte sig exemplariskt trots att Choklad tydligen gick på ganska mycket fortare än hästarna på ridskolan :o)
För ett par helger sedan hade jag och Malin en trevlig lördag då det var dags för den traditionella marknaden. Förr åkte jag ofta på den med henne men av någon anledning har det inte varit så på länge, så därför var det ju hög tid nu.
Som vanligt gjorde jag av med alldeles för mycket pengar på t.ex. denna härliga mössa som jag bara inte kunde låta bli att köpa:
Den är så supergosig att ha på sig!
Till slut en uppdatering på sadelkammaren.
Ytterväggen har blivit färdig och det har blivit murat längst ner till innerväggarna:
Dessutom har den ena innerväggen också kommit upp och blivit färdig:
Snickarmästare Keso har varit med och både byggt och isolerat väggen:
Veckan som gick hade vi även Thomas son Mattias här så vi hade bra hjälp av honom också, som ni ser till höger i bilden.
Här kommer även andra omgången plattor upp:
Det måste ju gå att hänga lite tunga grejor på väggarna så därför blir det dubbla plattor.
Så nu börjar man verkligen kunna se lite hur det blir och var rummen kommer att finnas, det ska bli så skönt att få flytta in där sedan! Jag kan knappt vänta......
Höst
Från en strålande varm inledning av Oktober vände det snabbt till att bli riktigt höstrusk. Hösten är inte direkt min favorittid på året, men är det en riktigt fin dag så är ju färgerna i naturen helt underbara.
Annars fortsätter projekt sadelkammare här hemma, vi har nu rivit väggen mot baksidan och börjat bygga upp den på nytt.
Den behövdes bytas ut kan jag säga, såhär ruttet var det:
Nyriven:
Nytt på gång:
Så nästa steg är nog att börja förbereda innerväggarna, om jag förstått det rätt på Thomas.
Sedan har vi även börjat jobba en del igen. Eller ja, Thomas hade ju redan hållit på lite men nu har då även jag börjat. Men jag är inte på dagis som jag brukar, inte än iaf, utan både Thomas och jag är på en mekanisk verkstad, där Thomas varit lite innan.
De har fått en stor order och låg lite back, därför behövde de extra hjälp. Så Thomas och jag jobbar där mellan 16.00 och 22.00 på kvällarna, när de andra gått hem, med att montera ihop busskurar.
Man får ställa om sig lite med tanke på tiderna vi jobbar, för det är vi ju inte vana vid, men i övrigt är det helt okej. Speciellt för min del som är mer kvällsmänniska än morgonmänniska :o)
Vet inte riktigt hur länge vi ska göra detta, men det kan bli så länge som fram till jul verkar det som.
Annars fortsätter projekt sadelkammare här hemma, vi har nu rivit väggen mot baksidan och börjat bygga upp den på nytt.
Den behövdes bytas ut kan jag säga, såhär ruttet var det:
Nyriven:
Nytt på gång:
Så nästa steg är nog att börja förbereda innerväggarna, om jag förstått det rätt på Thomas.
Sedan har vi även börjat jobba en del igen. Eller ja, Thomas hade ju redan hållit på lite men nu har då även jag börjat. Men jag är inte på dagis som jag brukar, inte än iaf, utan både Thomas och jag är på en mekanisk verkstad, där Thomas varit lite innan.
De har fått en stor order och låg lite back, därför behövde de extra hjälp. Så Thomas och jag jobbar där mellan 16.00 och 22.00 på kvällarna, när de andra gått hem, med att montera ihop busskurar.
Man får ställa om sig lite med tanke på tiderna vi jobbar, för det är vi ju inte vana vid, men i övrigt är det helt okej. Speciellt för min del som är mer kvällsmänniska än morgonmänniska :o)
Vet inte riktigt hur länge vi ska göra detta, men det kan bli så länge som fram till jul verkar det som.
Bröllop
I somras fick vi en inbjudan till bröllop av Inge och Helena. Den 1 oktober skulle det bli och jag kan nog med ganska stor säkerhet att det var nog ingen som kunde drömma om att det skulle bli så underbart väder vid ett oktoberbröllop! Strålande solsken och ca 20 grader varmt, bättre kan det ju inte bli :o)
Klockan 15.00 hölls ceremonin i kyrkan och efteråt var det ju såklart uppställning för fotografering:
Visst är hon fin? och vilken underbar klänning.... Och ja, ja, Inge du är också stilig! :o)
Efter detta var det dags att åka till mottagningen som hölls en liten bit bort, och vissa fick minsann åka finare än andra! :
Vi kom fram till en jättemysig bygdegård, där det först blev välkomstdrink och lite mingel:
Sedan blev vi serverade en superfin trerätters middag och givetvis blev det både klingande i glasen och stampande i golvet, så brudparet fick både klättra och krypa för att pussas:
Vi fick såklart också höra några tal, vissa söta och roliga och en del.....långa...... :o)
Och så blev det ju snapsvisor förstås!!
Efter middagen möblerades salen om något och vips, så hade vi dansgolvet framför oss och musiken kom igång på allvar. Den inleddes förstås med bröllopsvalsen.
Givetvis blev det även bröllopstårta:
Avslutningsvis lite mingelbilder:
Brudparet, jag och Thomas
Brudgummen och jag
Thomas fyllar bruden
Brudgummen och lilla söta dottern
Ja, det är Thomas hatt... Den vandrade runt ganska mycket den kvällen......
Framåt natten börjar gästerna inta scenen
Jag hoppas att brudparet hade precis en sådan trevlig dag som de önskat för sin bröllopsdag!
Jag vet att vi andra hade det i alla fall!
Klockan 15.00 hölls ceremonin i kyrkan och efteråt var det ju såklart uppställning för fotografering:
Visst är hon fin? och vilken underbar klänning.... Och ja, ja, Inge du är också stilig! :o)
Efter detta var det dags att åka till mottagningen som hölls en liten bit bort, och vissa fick minsann åka finare än andra! :
Vi kom fram till en jättemysig bygdegård, där det först blev välkomstdrink och lite mingel:
Sedan blev vi serverade en superfin trerätters middag och givetvis blev det både klingande i glasen och stampande i golvet, så brudparet fick både klättra och krypa för att pussas:
Vi fick såklart också höra några tal, vissa söta och roliga och en del.....långa...... :o)
Och så blev det ju snapsvisor förstås!!
Efter middagen möblerades salen om något och vips, så hade vi dansgolvet framför oss och musiken kom igång på allvar. Den inleddes förstås med bröllopsvalsen.
Givetvis blev det även bröllopstårta:
Avslutningsvis lite mingelbilder:
Brudparet, jag och Thomas
Brudgummen och jag
Thomas fyllar bruden
Brudgummen och lilla söta dottern
Ja, det är Thomas hatt... Den vandrade runt ganska mycket den kvällen......
Framåt natten börjar gästerna inta scenen
Jag hoppas att brudparet hade precis en sådan trevlig dag som de önskat för sin bröllopsdag!
Jag vet att vi andra hade det i alla fall!
