Kesoneso

Idag var det sista dagen på dagis, och jag gick därifrån med lite blandade känslor får jag nog säga. På något sätt har jag inte riktigt förstått ännu att nu är vi här, det är dags. Jag kommer sakna alla "mina" barn och mina superba kollegor, men samtidigt ska det bli roligt att äntligen komma igång med årets säsong.

Jag fick en jättefin blomma av all personalen på jobb också.

Tack så mycket allihopa!



Visst är musen söt?

Gardinerna är nu äntligen färdigsydda och på plats i husvagnen, men bild får ni vänta på lite till för jag har inte varit hemma och kunnat fotografera i dagsljus ännu.
Ska försöka hinna med det imorgon.

Prisningen är också så gott som färdig har väl ca 1 timme kvaratt göra.

Imorgon ska vi lasta och packa hela dagen och på söndag morgon bär det sedan av!

Så snart kommer jag att gnälla en massa om hur kallt det är att skruva möbler m.m. speciellt om fingrarna.

Just det, nu är det mindre än 1 vecka kvar tills vi kör igång, och vi har en massa att göra innan. Fast vi ligger nog ändå hyfsat till i planeringen. Det är ett par saker vi ligger back med, en katalog som ska prisas och hemsidan måste tittas över och uppdateras.

Jag har tagit ledigt från dagis ett par dagar denna veckan för att vi ska kunna försöka hinna med lite extra. Idag ska vi köra till tippen och tömma släpen så vi kan börja lasta lite t.ex.
Ja, och så ska vi prisa förstås.

Håller även på att fixa med gardinerna till husvagnen, min kära plasticmamma hjälper mig för fullt också så det ska bli färdigt i tid (hon fick ta det svåra).
Ska se om det inte kan bli en före- och en efter-bild sen när det är klart.

Tro det eller ej men idag är det faktsikt dags för det allra sista djuret i min presentation. Jo, vi har faktiskt en begränsning vi också. (Fast jag planerar ett eventuellt akvarie-inköp.)

Vem är då sist men inte minst på "listan" ? Jo det är Sweas getkompis (om man nu kan kalla det så eftersom Swea är lika stygg med henne som alla andra); Lady Patricia.



Lady kom till oss när hon var ca 3 månader och har varit här nu drygt 1 år så hon är nu ca 1 1/2 år gammal.
Även här har hovis varit inblandad för det var via en kompis till henne vi köpte Lady.

Eftersom Lady är "uppfostrad" av Swea kan hon vara ganska försiktig av sig, för hon måste alltid vara beredd att springa sin väg om Swea kommer med sina horn....



Hon är något mindre än Swea också men hon "pratar" desto högre. Maken till get att skrika när det är matdags har jag aldrig träffat, det är så att det skär i öronen även på lite avstånd.

Hennes namn då? Jo, jag tyckte hon såg ut som en liten lady när vi hämtade henne så liten och söt som hon var, och vi kunde ju inte vara sämre när vi skulle döpa henne än vi var när vi döpte Swea, så det blev till att blunda och peka i almanackan igen, och vips! så hette hon Lady Patricia.

Jag har inte hunnit skriva nu på några dagar då vi har haft fullt upp. Jag har egentligen inte tid idag heller men jag vill ju hinna skriva färdigt om alla djuren innan det är dags att starta årets säsong med trädgårdsmöbler på "riktigt".
Efter det kommer det antagligen att bli lite mindre bloggande, periodvis i alla fall, och det kommer inte handla särskilt mycket om djur heller utan det blir nog mest om vad som händer med firman.

Så därför hoppar vi direkt vidare till geten Swea Rosita, eller som jag brukar kalla henne; Lea Swea.



Bli inte lurad av hennes oskyldiga utseende, rätta er mer efter hennes smeknamn!

Nu ska jag ju inte få er att tro att hon attackerar varje människa som kommer i närheten, för det gör hon absolut inte. Tvärtom, mot människor är hon väldigt snäll och försiktig, men mot de andra djuren däremot...! Fåren är livrädda för henne och vågar inte gå i närheten av henne. Speciellt vid matdags terroriserar hon alla för att få all maten, så vi måste stå och vakta tills de ätit upp. Grisella är konstigt nog den enda som vågar stå emot henne men hon får också några smällar då och då.....

Swea kom till oss sommaren/hösten 2007 och vi tror hon är ca 2-3 år gammal, men vi vet inte säkert. Hon levde nämligen i en "vild" flock utan kontakt med människor på en yta av ca 1 gånger 1 km.
Jag hittade henne via en annons på blocket och jag och min trogne följeslagare, hovis, hoppade in i bilen och körde iväg för att se om vi hittade någon trevlig getbebis. Swea var ingen bebis men det var ändå henne jag fastnade för, men att få tag i henne var allt annat än lätt......
Kommer inte ihåg riktigt nu men det tog nog iaf ett par timmars gående/springande att först hitta flocken och sedan mota in den i en lada, för att till slut slänga sig över Swea (tack vare hovis).

Efter att vi till slut fått hem henne följde ett par veckors intensiv träning med att vänja henne vid människokontakt och att man inte får stånga dessa   :o)  (jodå hon var sån mot människor också i början)
Men nu är hon som sagt jättesnäll och helt tam.

Det var min sambo som fick äran att döpa Swea Rosita och efter att ha blundat och pekat på en almanacka ett par gånger fick hon sitt (ehm..) vackra dubbelnamn.

Ja igår var det ju alla hjärtans dag och trots att vi alltid säger att vi inte bryr oss särskilt mycket om att fira det, är det ändå som någon slags tyst överenskommelse (ser du brorsan, ingen särskrivning) att vi ska äta en god middag, se någon söt film och tända lite levande ljus. Så även detta året, det blev några kotletter med lite pommes o bearnaisesås (ganska standard i detta hushållet).

Min lyckligt lottade sambo är även smart nog att inse att trots att jag säger att han inte behöver köpa något kom han ända med en jättefin bukett blommor. Tack älskling!




Idag däremot var det tillbaka till verkligheten igen, då jag blev väckt okristligt tidigt för att vara en söndag, redan vid sjusnåret.

Så det var bara att kliva upp och göra lite nytta. När vi var färdiga med djuren för morgonen gick jag in och satte mig för att fixa vidare lite med bilderna, nu börjar det äntligen se något ut, men jag har ändå ett tag till att göra. Vill inte tänka på hur många timmar jag hållit på med det nu.....

Sen var det dags att hoppa i duschen, vi skulle köra och hämta nya (begagnade) husvagnen. Från början var det inte alls tänkt att vi skulle byta nu, utan vi körde ut till firman där vi köpte den gamla för att få lite ideer, men mest bara för att komma ut lite och köra en runda.
Den gamla vagnen var visserligen i jättefint skick, speciellt med tanke på att det var en -88:a, men planlösningen var inte riktigt bra för oss.

För de som inte vet så bor vi i husvagnen när vi säljer trädgådsmöbler på sommaren, och därför behöver vi en liten hörna som man kan ha som "kontor" typ, och det fanns där inte möjlighet till i gamla vagnen, utan vi fick flytta datorn och alla papper varje gång vi skulle äta.
Men så sprang vi då på den här nyare vagnen en -00:a, som hade precis en liten extra sittgrupp som blir perfekt till dator, papper m.m. Så det slutade med att vi köpte den, och lyckades dessutom få den gamla såld via blocket till de första spekulanterna.

Såhär såg den gamla vagnen ut:



Och här har vi den nya:



Nu ska vi bara försöka byta till lite finare gardiner i den också för de var allt annat än fina, om vi säger så.....



Nejdå, jag har inte glömt dagens djur. Som ni kanske kan gissa är det min andra kanin, dotter till Lucky, Virpa (virrpanna):



Virpa blir 3 år gammal till hösten och är alltså dotter till Lucky. Hennes namn kom jag faktiskt på tack vare en bekant som har hennes syster. Hon döpte den nämligen till Sirpa och eftersom de två var ensamma i den kullen tyckte jag de hörde lite ihop och därför blev det att min fick heta Virpa. Dessutom passar det utmärkt till hennes "smeknamn" Virpa virrpanna, för det är hon verkligen ibland. T.ex. när jag ska mocka ut i deras bur, som är ganska stor (se bild nedan), behöver jag använda en s.k. raka för att komma åt i hela buren, då  tror hon att det är något slags monster som kommer, men istället för att springa sin väg som en normal kanin hade gjort så börjar hon attackera den istället. Jag kan ju säga som så att det underlättar inte för mig precis.  :o)



Och, nej, även om man skulle tycka att det vore lätt gjort så hoppar Max inte in och äter upp kaninerna... :o)

Jag får faktiskt säga att trots dagen skrämmande datum har allt varit ganska lugnt (än så länge iaf, peppar peppar....).
Hade lång o go sovmorgon, började inte förrän 10.45 och skulle egentligen jobba till 17.15, men kunde gå redan 15.45, så det ska man ju inte klaga på.

Men jag har ju dock alltid hävdat att fredagen den 13:e är min turdag, medan jag har otur alla andra dagar och vem vet, det kanske stämmer !!  :o)

Men en som däremot har tur idag är Lucky:



Lucky är en snart 4 år gammal dvärgvädur. Hon satt i en bur i djuraffären i Ängelholm och såg bara så underbart söt ut, när jag var där en dag. Till skillnad från vissa andra av våra djur var hon dock planerad och jag var faktiskt i djuraffären för att titta på kaniner.
Hemma väntade nämligen Jolly Jumper vars kompis  tyvärr hade gått bort någon dag tidigare efter en olycka.

Hon var så liten att hon fick sitta i en annan bur i början tills hon vuxit till sig för hon skuttade rakt igenom nätet i hagen. Det var liksom mest bara en pälsboll och ett par långa öron.




Och eftersom Jolly är döpt efter Lucky Lukes häst, kunde hon ju inte få något annat namn än just Lucky ! (Det hade ju varit lite fånigt att kalla en flicka Lucky Luke).

Nu föll det ju sig så att Jolly var en pojke och Lucky är en flicka och vi pratar om kaniner, vars rykte stämmer mycket bra så snart hade vi en massa Lucky och Jolly Jr skuttande omkring.



Massor, massor.....



Så till slut insåg vi att det bästa vi kunde göra var att hitta ett nytt hem åt Jolly, medan vi istället behöll en av bebisarna som sällskap åt Lucky.
Men det är en annan historia....

Ja, prisat det har jag gjort större delen av dagen. Fast inte något som har med religion att göra utan vi har skrivit in priserna på trädgårdsmöbler i kataloger.
Vi säljer ju trädgårdsmöbler på sommarhalvåret och det börjar dra ihop sig. Vi ska snart börja ställa iordning inför årets säsong och då ska helst priser och sånt vara klart. Det är betydligt större jobb än vad det låter som. Sambon tycker jag är lite jobbig för jag vill ta paus efter varje avsnitt....  :o)


Var ute en runda innan för att ta lite friskluft, jag är ju bättre nu och ska jobba igen imorgon så jag tänkte jag kunde piggna till av lite friskluft, jösses vad isigt det är i vinden! Men jag trotsade vinden, tog på mig ordentligt och gick ut och myste lite med djuren i hagen en stund.


Nåväl, nu är det iaf äntligen dags för ett nytt djur! Och det blir Miss Grisella Piggy :



Grisella är min 1 1/2 år gamla minigris, som faktiskt inköptes via en annons på blocket. Hon var två eller tre månader gammal när hon kom hit och jättesöt. Hon älskade att mysa innanför jackan på eller bli kliad på magen. Bli kliad på magen tycker hon fortfarande om, men hon är lite mer svårflörtad nu för vi har vaccinerat henne och gett henne spruta mot skabb m.m. så hon litar inte lika lätt på oss nu. Hon är lite långsint alltså. Mysa innanför jackan gör hon inte alls längre för det är hon lite för stor för, plus att hon avskyr att bli buren nu.

Så här söt var hon när hon kom:



Lite skillnad mot nu men hon är ändå min lilla gullegris och hon är mycket "pratig", hon har något att snacka om hela tiden man är i närheten och en hel del annars också.

Och som den gris hon är älskar hon allt vad mat heter och har ett fantastiskt luktsinne. Hon är inte dum heller, för när det är matdags så äter hon upp sin egen mat och sen går hon bort till de andra och buffar omkull deras matskålar, så att hon sedan i lugn och ro kan böka fram maten ur halmen medan de andra tappar intresset när det ramlat ut.



Det går utmärkt att göra även om det är snö......

Eftersom våra djur går på lösdrift har hon även som ni ser ganska mycket "päls" för att vara en gris, så när det är såhär kallt går hon gärna med ut i snön en stund om det vankas mat, men annars ligger hon helst nerbäddad i halmen under sin värmelampa.


P.s. Sorry brorsan, du blev nerröstad, färgerna stannar d.s.

Har jag varit hemma sjuk idag också. Ska dock inte säga något annat utan att det går på rätt håll. Har bestämt mig för att det är bäst att stanna hemma imorgon också, men om det fortsätter såhär så ska jag nog kunna jobba på fredag i alla fall.
Man kan ju inte göra så mycket, så det blir ganska tråkigt i längden....

Det enda positiva är att jag har börjat så smått att sortera mina foton på datorn, OJ! vilket jobb jag har framför mig där kan jag säga. Ligger många år back, då jag oftast bara slänger in dem lite halvslarvigt i all hast när jag kommer på att jag behöver tömma kortet, eller ska ha just en speciell bild till något.

Eftersom jag pga detta nu har ännu mer kaos bland mina bilder får djuren vänta ytterligare än dag.

Och Molle min vän, du kan tro jag hittar många roliga foton på dig nu när jag tittar igenom dem..... Så lägger du in bild på mig på din blogg, så kan jag lugnt säga att jag har inga problem att hämnas.... hehe.

Det första jag skrev om igår var all personal som var sjuk på jobb, och vad händer idag?
Jodå, mycket riktigt, nu sitter jag här hemma själv.....

Jag började känna mig lite konstig redan igår kväll men tänkte att det var säkert bara för jag var trött. Men icke, vaknade vid 05-snåret imorse och var dålig. Nu ska jag bespara er detaljerna så det enda jag säger är att det kunde varit värre, mycket värre och det är jag tacksam för.....

Så idag har det uppenbarligen inte hänt särskilt mycket, har mest bara vilat och suttit lite vid datorn när jag kunnat.

Det blir heller ingen djurpresentation idag utan det får vänta, blir nog imorgon.

Ja, det var precis som en vanlig måndag i februari månad kan man säga. Massor av personal sjuka och allt är mest bara rörigt.
Och trött är jag också, jag tror jag har missat nånting med det här med att hålla helg. Vissa säger tydligen att helgen är till för att vila upp sig inför kommande vecka, men jag tycker mest det blir att man bara försöker hinna med så mycket som möjligt och glömmer att gå och lägga sig i tid.

Som en klok vän till mig "brukar" säga (har sagt en gång iaf) :    Arbetet inkräktar alldeles för mycket på min fritid.

Jag får väl försöka komma i säng i tid ikväll......

Idag tänkte jag berätta om lilla BÄ, som är det lammet som jag först ville haft som sedan blev fler.....



Tro mig, först försökte jag komma på nåt gulligt namn som kunde anknyta till hennes svarta öga men det var inte lätt. När det sedan blev bestämt att jag skulle ha hennes bror också, som jag berättat innan, fick de heta BU och BÄ efter ett par lamm i en serie barnböcker (jag jobbar ju trots allt inom barnomsorgen).

Såhär såg de ut när de var små och då tyckte jag BU och BÄ passade jättebra till de små sötnosarna



Ja, det är de två lammen med massa brunt. Idag har hon inget brunt kvar alls, men däremot som ni såg är det svarta ögat kvar. Lite roligt är att när dessa bilder togs var det inte pratat något om att vi skulle ha Stina och Helga med oss hem också, ändå är det just de två som också kommit med på bilden. Detta var ju ett par månader innan de flyttade hem till oss.

Tyvärr blev lille BU sjuk i någon nervsjukdom så vi fick ta bort honom efter några månader så nu är det bara BÄ, Stina och Helga kvar av de fyra.

Men de verkar trivas bra med oss i alla fall och vi trivs bra med dem. Jag ska ärligt säga att jag trodde inte att får hade så stora personligheter som de har och att de fäster sig vid speciella människor så som de gör. För man märker verkligen att de är mycket mer försiktiga när någon ny kommer in i hagen och ska prata med dem.

Men oj vilket jobb vi hade när de kom, för de hade bara gått i hage med fårnät innan, medan vi bara har eltråd. De rymde ett par gånger första dagen och då var de ju inte tama, så snacka om att vi var rädda att vi skulle få jaga får i hela byn. Men som tur var löste det sig till slut även om vi fick rastat oss ganska bra  :o)

Här har vi alla tre hemma i hagen

Ack vad helgen går alldeles för fort. Redan söndag eftermiddag och det känns som det bara var ett par timmar sen man slutade jobbet i fredags. Igår var det 30-års firande hos kusinen så den dagen försvann ju snabbt. Men det var jätteroligt att träffa alla (eller ja, de som var där och man kände) igen. Tyvärr blir det inte så ofta.

Idag har jag bestämt mig för att bara ta en hemma-dag. Ligger lite back med vissa saker här hemma, såsom tvätt, städa ut julen m.m.
Ibland är det skönt att bara ta det lugnt och gå och pyssla med sånt.

Så var det som sagt också dags att återgå till mina egna djur igen.
Sist skrev jag om fåret Stina så idag får det bli hennes kompis Helga.



Helga är alltså det andra av de två extra fåren vi "råkade" få med oss hem. Vi valde henne för hennes fina bruna färg och anledningen till att hon fick heta Helga var för att gubben min tyckte hon såg ut som en älg i ansiktet    :o)    Men eftersom det är en flicka kunde hon ju inte heta Helge, så det fick bli Helga istället.

Här försöker hon visa att hon inte alls det ser ut som en älg!



Jag tror hon blev lite förnärmad när hon hörde det.....

Trots att Helga inte hade haft samma kontakt med människor som Stina när hon var liten blev hon snabbt trygg och även hon kelen, men precis som Stina är hon lite reservad mot nya människor (om de inte har mat med sig).

Idag får mina egna djur stå åt sidan för en bunke andra. Som jag nämde sist så skulle vi på mässa i Malmö igår och det var vi också, utan några större problem med snö (som förresten mycket riktigt nästan försvunnit idag).

Jag tycker alltid det är roligt att åka till denna mässa, speciellt som de verkar satsa mer och mer på hästar också och inte bara på "vanliga" lantbruksdjur.

Vi fick bl.a. se lite hur polishästar tränas att förbli lugna i olika situationer. Nu visste jag redan det mesta av det för jag har varit på sådan kurs ett par gånger med Sampa (och det var ju egentligen roligare än att titta på), men det är ändå en fröjd att se hur erfarna polishästar tar sig igenom allt utan att knappt ens vifta på örat. Det var även trevligt här för de hade fyra hästar som var olika långt komna i utbildningen, så en av dem var lite mer nervös medan den mest erfarna struntade helt i vad som hände.

Här nedan drog de en presenning över och på hästarna/ryttarna.
Tyvärr var det mycket dålig belysning att fotografera i.



Något annat de också hade uppvisning i var shettis-agility, där man precis som med hundar ska ta sig runt en hinderbana springandes med sin shettis i lina. Det verkar riktigt roligt så det skulle jag kanske fundera på att prova med Sampa. Fast då får nog både hon och jag träna upp flåset först   :o)

Man fick även se lite fårvallning, och tyvärr var vi inte där sist för då rymde fåren när de skulle lasta dem efter uppvisningen så det sprang tydligen får över hela mässan. Det hade varit en syn att se, men det hände inte denna gången. Vi fick dock se jätteduktiga vallhundar i olika ålder som också kommit olika långt i träningen.



Och det sägs ju att man ska börja i tid:



Men det är ganska fantastiskt, för redan som så liten har de det här typiska beteendet att sänka huvudet och bara vara koncentrerad på fåren. Som ni ser så struntar den fullt i alla människor som står runt om. Undrar varför han inte kopplade loss den...... hehe

Något annat som också var extra intressant för oss som är (ganska) nyblivna fårägare var fårklippningen.

Före:


Klipp klipp....


Efter:


Han som gjorde detta klipper ett får på ungefär en minut......
Jag som var stolt när vi hade klippt våra får. Vet inte om jag vågar avslöja hur lång tid det tog för oss att klippa ett får..... Men jag kan definitivt säga att det inte gick lika smidigt och vi lade det inte på rygg heller.

Nåja, vi bytar samtalsämne tror jag....

På det hela taget hade vi mycket trevligt och gjorde faktiskt ett och annat fynd också tycker jag.

Avslutar med en bild på några (gigantiska) tjurar som skulle bedömas på uppvisning.

Jaha, så snöar det igen. Den stora frågan jag ställer mig är då hur mycket kommer det att komma och får det ligga kvar om det blir nåt av det? Men sen å andra sidan ryktas det om att det ska bli snökaos i helgen så man kommer nog få tillräckligt av det då.

Imorgon ska vi till malmö på mässa, ska bli kul, så på sätt och vis hoppas jag att snön kan vänta lite. Dessutom ska jag till Lund på lördag och det är ju ingen höjdare om det blir snökaos. Men man får ta en dag i taget och just nu ser jag  fram emot morgondagen.

Så vems tur är det idag? Jag tror att det blir ett av fåren som får stå fram idag. Vi börjar med Stina.



Stina blir 3 år i år och har funnits här sedan slutet av förra sommaren, dvs inte så länge.
Hon kom hit tillsammans med tre kompisar som vi köpte av en arbetskollega, eller bekant får man väl säga nu tycker jag, och hennes man. Från början skulle jag bara ha ett lamm tänkte jag, men efter viss övertalan från dem (men dock ändå eget beslut) bestämde jag mig för att även ta hennes bror som var liten och klen.

Men när vi var där och skulle hämta de här  två lammen undrade de om inte vi ville ha några får också, för de skulle avveckla sin verksamhet. Så det slutade med att vi hade två lamm och två  får med oss hem, varav Stina var ett av fåren.

Det var inte lätt att välja ut bara några ur flocken men vi fick reda på att Stina var nappad som liten, och tänkte att det kunde ju vara en fördel. Plus att hon har en sån gullig liten vit svanstipp.

Och mycket riktigt märks det att hon är lite van vid människokontakt för hon kan vara riktigt kelen, men hon är dock mycket reserverad om hon inte känner en eller om man är oförsiktig. Såvida man inte har mat i handen förstås.....

Började tidigt på jobb idag, och jag kan säga att det är omänskligt att behöva gå upp vid 04.30 som jag behöver då. Tur att det inte är varje dag som vissa gör, det hade jag nog inte klarat.
Fördelen är dock att man slutar ju desto tidigare istället, så man kan åka hem och sova middag....  :o)


Nåväl, nu är det dags för dagens djur som blir: Lurfvas Felix !


 
Jag vet, jag vet tomtekläder på honom också.

Lurfvas är en åsna på 9 år som jag har haft sen han var 4. När han kom var han fortfarande hingst och rent ut sagt en riktig liten terrormaskin. Han högg och sparkade så fort han bara fick chansen.

Men så fort han blev kastrerad lugnade han sig genast och med lite tid och uppfostran är han nu jättesnäll och superkelen. Men han måste lära känna en först för han är lite reserverad mot nya människor.

Jag tror det man fick lägga mest tid på var att träna honom på att det inte var farligt att lyfta hovarna. Pga skräckupplevelser tidigare i hans liv, var det jättesvårt och han var livrädd för hovslagaren. Nu kommer de dock bra överens (oftast iaf, han måste ju prova bråka lite ibland för att upprätthålla sitt rykte).

De flesta som får höra att vi har en åsna brukar säga: - En åsna?! , vad har man den till?  Tja, se bara nedan.



Givetvis är det ju meningen att man ska sitta i vagnen, inte gå framför, men han är så snäll så han märker inte det i vilket fall som.
Faktiskt när han skulle köras in behövde man träna ett steg i taget sakta, sakta som med hästar utan det var bara att ta på han selen en gång och nästa gång koppla  vagnen och hoppa på.

Sen vill jag också säga till alla som tror på det felaktiga ryktet att åsnor är envisa: det stämmer inte. Till skillnad från hästen som är ett flyktdjur i högsta grad, så tvärstannar Lurfvas när han blir osäker på något eller inte förstår, och okunniga människor tolkar det då som envishet.

Personligen föredrar jag ju iaf att hantera ett djur som stannar när det blir rädd framför ett som flyr.

Jag klagade på kylan igår, det skulle jag aldrig gjort.
Det enda jag kan säga egentligen är att jag är tacksam att jag har snälla arbetskollegor som förstår vilken "frysekylling" jag är och låter mig gå in först om dagarna, när där är möjlighet. Stort tack till er för det!

Vidare i min djurberättelse (jag hade kanske kunnat göra en bra barnbok med alla mina djur, bilderna är ju inga problem det är värre att komma på en berättelse av det) har turen idag hamnat på Klockarens Sampa.

Sampa är min shetlandsponny på 15 år (i sina bästa år med andra ord) som jag haft nu i 6 år snart.



Hon är absolut den snällaste goaste shettis man kan tänka sig och vi har haft mycket skoj tillsammans och hon har fått stå ut med en hel del....   :o)
Man kan låta vem som helst pyssla med henne och vara helt trygg, och alla som tycker att shettisar är busiga envisa små odjur hade varit tvungna att ändra sig om de hade träffat henne (utom möjligen när hovslagaren ska slå på henne skor, eller vad säger du hovis?).

Något av det härligaste som finns är att åka pulka! Det har jag haft några kompisar som har fått komma och prova på med och jag tror de håller med.  Se själv hur skoj det ser ut!






Tyvärr är det ju inte så ofta vi har nysnö här utan oftast smälter det bort direkt eller blir skare, och då tycker hon det är lite otäckt för det låter så högt. Och man får ta det försiktigt i svängarna för annars ramlar man lätt av, det är svårt att hålla balansen på en smal pulka. Det vet de som varit här och provat......   :o)


En annan rolig grej som stackars Sampa fått utstå var luciaridningen i byn där jag bodde innan.



Det var så roligt för när vi stod uppradade där allihopa, och alla hästar hade ungefär samma tomtemundering, så var där ett barn som pekade på just Sampa och skrek: Titta, Tomten!!  Vet ni varför?  Jo, för hon hade skägg, och det har ju riktiga tomten. Det var så gulligt att höra. Och jag måste erkänna att man blev lite mallig för vi gjorde succe med både skägget på henne, och att vi (en granne som var med) var paketerna som hon skulle dela ut.

I juni 2005 fick Sampa världens sötaste och gulligaste fölis, en liten flicka (eller sto som det ju heter).



Jag hade kunnat lägga upp hur många söta bilder som helst på henne, men av uppenbara skäl hade det varit ganska jobbigt, så jag får nöja mig med dessa:






När hon var 2 år bestämde jag mig för att sälja henne, då jag tyckte att hon inte fick den tid hon förtjänade och hon fick de bästa nya ägarna man kan tänka sig och har det nu jättebra!

Jag börjar med att säga Bbrrr !! Temperaturen sjunker snabbt därute och med den isiga vinden som det är idag är det inte roligt att gå ut, men det måste tyvärr göras.

Men jag lovade mig själv att göra färdigt hö-häcken idag och det kan jag stolt säga att jag gjort. Däremot är jag inte riktigt lika stolt över den som jag var igår, för när benen skulle på så upptäckte jag hur sned och ving den blivit. Men, men den står upp och den gör den nytta den ska i alla fall.



Turligt nog för mig syns det inte lika tydligt på bilden hur sned den egentligen är.....


Idag är det som jag nämnde igår min andra katt Smiley som ska få en kort presentation.
Det är en fin liten dam (dock en bra jägare, men det vill hon inte prata högt om för det kan spoliera hennes rykte) som blir 7 år i vår.
Det var inte alls meningen att jag skulle ha fler katter när hon kom till mig,  jag hade redan två stycken då (den ena finns tyvärr inte med oss längre) och tyckte väl egentligen det var fullt tillräckligt. Men så en dag låg hon bara där på ett ställe jag gjorde praktik, och eftersom jag är jag så följde hon med hem en dag.    :o)



Nu är det tyvärr inte alls någon bra bild på henne, men jag har inte fått riktig ordning på mina bilder sedan datorn fick en makeover (Tusen tack för det förresten - ni vet vem ni är), så det var den enda jag hittade så här lite hastigt. Men det kommer säkert något bättre senare.

Hon var världens sötaste som källing och tog oftast det mesta med ro, förutom en gång när ett par bekanta kom på besök med sin schäfer, då satt hon helt plötsligt uppe i gardinstången.
Nu har hon som tur är kommit över sin värsta hundrädsla, i alla fall sålänge hunden är någorlunda lugn, och är bästa kompis med Max.