Kesoneso

Så har vi återigen varit iväg på utställning med lilla monstret, sista gången han är det som hingst. Även om det egentligen inte är samma mening med att ställa ut som valack - han kan ju liksom inte gå i aveln - så kommer vi ändå fortsätta för det är ju roligt!

 

Nåväl, förberedelserna börjar ju redan dagen innan, då det ska duschas och flätas och putsas och grejas. Till slut kom vi dock i säng allihop, för att stiga upp lite småtidigt i söndags. Eftersom man ju vill att monster ska hålla sig ren under natten får han bo inne i boxen. Giiivetvis kommer matte ut för att lasta monster och upptäcker då att monster släpar ena bakbenet efter sig, suck! patellaupphakning. Han har haft detta en gång i vintras också och det är inget som är direkt farligt. Det händer något inne i knäet som gör att de inte kan böja det (bra förklaring va? ), vilket i sin tur ju då gör att det släpar istället. Turligt nog släppte det ganska lätt på honom och för att försöka hindra det från att haka igen, så går jag upp med honom i volten och han får skritta och trava lite där innan jag sedan lastar och kör iväg.

 

Detta gjorde ju att vi blev något sena, men planen från början var att vi skulle köra lite tidigare för att få titta lite på bebisarna, som var först ut för dagen. Resultatet blev nu istället att vi kom ganska lagom innan det var dags att förbereda monstret för hans visning. Just p.g.a. att han hakat i benet på morgonen tyckte vi nämligen att det var bäst att värma upp lite extra med honom, men han visade inga tecken på att det hade återkommit.

 

Som vanligt var det snälla Hovis som ställde upp med att visa honom och när hon gick med honom och värmde upp utanför ridhuset och även inne, uppförde han sig jättebra. Han har ju som sagt varit på läger och fått veta lite hut, men flickorna var ju ändå lite trevliga att titta på :)

 

Innan vi gick in så frågade jag Hovis om hon skulle ha hjälmen på sig. - Nä, han har ju inte stegrat sig på så länge nu, svarar hon.

Så var det då monstrets tur och så fort han kommer in i visningsringen blir han som förbytt. Han uppför sig inte alls exemplariskt längre. Han går och nafsar och småbiter efter Hovis händer:

 

 

och är allmänt bråkig och otålig:

 

Och givetvis - stegrar flera gånger....

Men en liten, liten stund fick hon honom att stå stilla och fint, så jag hann knäppa en bild:

 

Det är precis vad han kan vara ibland, lilla Safir.

 

Så därför fick han åka till Hovis på uppfostringsläger. För några veckor sedan lastade vi både honom och Lurfvas och körde hem till Hovis.

Allt gick jättebra, Safir och Hovis valack blev ju inte precis bästa vänner men efter en dust när de stod vid sidan om varandra i boxarna, verkade det som Safir förstod att liten är minst och accepterade läget även om han inte var precis nöjd över det.......

 

Så Safir fick känna på det riktiga livet och börja anstränga sig på allvar, enligt Hovis uppförde han sig såååå bra hela tiden, men jag har en känsla av att hon undanhåller en del för mig..... :)

 

Två veckor varade det, sedan kröp det lilla monstret under stänget och gav sig in i fight igen. En rejäl bula på halsen resulterade det i och för att inte riskera fler duster beslutade vi att avsluta lägret och de fick komma hem igen.

Men oj!, vilken nytta bara de två veckorna gjort. Synd att han inte kunde uppföra sig och fått stanna längre. Nåja, förhoppningsvis lugnar han sig när han blivit kastrerad.

 

Som ni kanske förstår så har det blivit ganska tomt här hemma hos oss, utan vår Maximus, även om Kato gör sitt bästa för att fylla hans tomhet.

Han är även duktig och följer med ner till fabriken och jobbar. Och han vet precis hur man ska göra när man jobbar:

 

   

I måndags förra veckan var jag och "Eva i stan" i Ullared. En helmysig dag hade vi och jag handlade massor av nya kläder.

 

 

Det får absolut göras om!

 

 

Sedan på fredagen var det Våxtorps marknad dit jag och hovis åkte ( och Dotera förstås ). Några smågrejor inhandlades där också, bl.a. en liten väska och nya strumpor. Givetvis måste man åka karusell när det finns det också, åtminstone när man är tre år gammal, då är ju sånt det viktigaste i världen:

 

 

 

Undrar dock vem som hade roligast, Hovis eller Dotera?

 

En annan sak vi hittade på förra veckan, var att börja gräva i trädgården (igen). Vi ska utöka staketet runt tomten så det även går på framsidan av huset, då blir det lite mer att den delen också hör till gården, istället för som idag att den blivit lite utestängd.

Givetvis blir det ju också alltid så att när grävmaskin finns på plats, så ska man bara...... och bara..... osv

 

Så det blev att vi bättrade infartsvägen:

 

Jämnade till gräset och då också breddade grusvägen:

 

Fick bort den fula vallen ut till hagen:

 

 

Såhär fint blev det:

 

 

Väldigt mycket mer öppet och så grymt skönt att slippa allt fult ogräs.

Vi fick även tömt gödselstacken, vilket behövdes.

 

Och ja, just det, vi förberedde för staketet också juh :)