Hemmadagar
I torsdags när vi pratade med svärmor så berättade hon att det var femton grader varmt och fint hemma hos oss, medan vi hade haft ruskigt kallt uppe hos oss.
Lite halvömkligt beklagade jag mig då och önskade att jag också kunde få vara hemma i vårvärmen.
Tja, sa min underbara man då, det skulle du väl kunna.
Sagt och gjort i fredags satte jag mig i bilen och körde hem, två dagar för tidigt.
Jag kom hem vid 16-tiden och steg ur bilen, till en underbar VÄRME! Snacka om att det var skönt!!
Hela fredagseftermiddagen och kvällen gick jag här hemma och pysslade (fixade stänget till getterna som lärt sig rymma nu när det varit så mycket snö), utan att frysa. Såå underbart!
Alla som känner mig vet ju vilken frysekylling jag är.
Tyvärr hade jag ingen vidare tur resten av helgen. Det har regnat och varit mulet och legat mellan 5-10 grader.
Men det är ändå bättre än de två graderna vi hade i N-k i torsdags.
I lördags morse gick jag upp klockan sex, ohyggligt tidigt en lördag, men jag ville ha en tid hos frissan när jag var hemma denna omgången, och då var det bara lördag klockan åtta som var ledigt (kan inte förstå varför den tiden var fri?!).
Efter det körde jag lite småärenden för att slutligen köra ut till hovis för att umgås lite och snacka skit. Eftersom hon är just min hovslagare så blir det ju oftast hos mig vi träffas, så jag försöker köra ut till henne när jag har möjlighet.
I söndags kunde jag däremot sova ut lite längre, och bara ta en hemmadag. Här är lite som behöver göras nu när det är vårtider. Bl. a. har det blivit dags för getterna att sova ute (i vindskjul givetvis) så stallet skulle mockas ut efter dem.
Fåren fick flytta in till getterna i stora hagen. De har gått med grisarna i lilla hagen i vinter för att getterna inte ger dem matro, men nu börjar gräset växa så smått så då kan de gå i stora hagen istället.
Jag tror inte de hade något emot det, utan dök ner med huvudena ute i hagen direkt.
På eftermiddagen kom mamma några timmar och vi åt god middag tillsammans och tog en promenix med Max.
Idag, måndag, var det dags för Sampa att vaccineras och medan jag gick här hemma och väntade på att veterinären skulle komma, har jag fortsatt med lite fix och trix här hemma.
Grisellas klövar behövde klippas och normalt hjälper hovis mig även med detta, men nu behövde det verkligen göras så jag fick ge mig på det själv, vilket INTE är lätt.
Grisella är liten och ser inte så stark ut, men hon kan i själva verket lyfta hela mig (vilket hon också gjort ett par gånger).
Men trägen vinner så till slut fick jag dem klippta, jag hann dock bli hörselskadad innan :o)
När jag ändå var i farten, tog jag kaninernas klor också, vilket är aaaningen lättare........
Efter det mockade jag både hos grisar, kaniner och hästar och sedan kom veterinären och gjorde sitt. Duktiga Sampa uppförde sig väl som vanligt.
Sedan gick jag in och åt lite och slappade med katterna en stund i soffan. Så här mycket slappade vi:
Hhmmm... ni får leva med att bilden ligger på snedden, det är något med Iphonen som gör att det blir så, och jag får inte rätt på hur man ändrar den.
Tanken var att jag skulle köra upp tisdag morgon, men efter att ha pratat med min fortfarande lika underbara man så fick jag en dag till här hemma. Jiippiie!
Påsken närmar sig ju så jag har även passat på att göra lite påskfint, och givetvis har jag fått massor med hjälp:
(eller stjälp).
Det kom i alla fall upp lite ris och fjädrar på mjölkabordet:
och imorgon tänkte jag fortsätta inomhus.
Till slut ett litet vårtecken som visar sig mitt på vår gräsmatta (eller mossmatta ska jag kanske säga):
Lite halvömkligt beklagade jag mig då och önskade att jag också kunde få vara hemma i vårvärmen.
Tja, sa min underbara man då, det skulle du väl kunna.
Sagt och gjort i fredags satte jag mig i bilen och körde hem, två dagar för tidigt.
Jag kom hem vid 16-tiden och steg ur bilen, till en underbar VÄRME! Snacka om att det var skönt!!
Hela fredagseftermiddagen och kvällen gick jag här hemma och pysslade (fixade stänget till getterna som lärt sig rymma nu när det varit så mycket snö), utan att frysa. Såå underbart!
Alla som känner mig vet ju vilken frysekylling jag är.
Tyvärr hade jag ingen vidare tur resten av helgen. Det har regnat och varit mulet och legat mellan 5-10 grader.
Men det är ändå bättre än de två graderna vi hade i N-k i torsdags.
I lördags morse gick jag upp klockan sex, ohyggligt tidigt en lördag, men jag ville ha en tid hos frissan när jag var hemma denna omgången, och då var det bara lördag klockan åtta som var ledigt (kan inte förstå varför den tiden var fri?!).
Efter det körde jag lite småärenden för att slutligen köra ut till hovis för att umgås lite och snacka skit. Eftersom hon är just min hovslagare så blir det ju oftast hos mig vi träffas, så jag försöker köra ut till henne när jag har möjlighet.
I söndags kunde jag däremot sova ut lite längre, och bara ta en hemmadag. Här är lite som behöver göras nu när det är vårtider. Bl. a. har det blivit dags för getterna att sova ute (i vindskjul givetvis) så stallet skulle mockas ut efter dem.
Fåren fick flytta in till getterna i stora hagen. De har gått med grisarna i lilla hagen i vinter för att getterna inte ger dem matro, men nu börjar gräset växa så smått så då kan de gå i stora hagen istället.
Jag tror inte de hade något emot det, utan dök ner med huvudena ute i hagen direkt.
På eftermiddagen kom mamma några timmar och vi åt god middag tillsammans och tog en promenix med Max.
Idag, måndag, var det dags för Sampa att vaccineras och medan jag gick här hemma och väntade på att veterinären skulle komma, har jag fortsatt med lite fix och trix här hemma.
Grisellas klövar behövde klippas och normalt hjälper hovis mig även med detta, men nu behövde det verkligen göras så jag fick ge mig på det själv, vilket INTE är lätt.
Grisella är liten och ser inte så stark ut, men hon kan i själva verket lyfta hela mig (vilket hon också gjort ett par gånger).
Men trägen vinner så till slut fick jag dem klippta, jag hann dock bli hörselskadad innan :o)
När jag ändå var i farten, tog jag kaninernas klor också, vilket är aaaningen lättare........
Efter det mockade jag både hos grisar, kaniner och hästar och sedan kom veterinären och gjorde sitt. Duktiga Sampa uppförde sig väl som vanligt.
Sedan gick jag in och åt lite och slappade med katterna en stund i soffan. Så här mycket slappade vi:
Hhmmm... ni får leva med att bilden ligger på snedden, det är något med Iphonen som gör att det blir så, och jag får inte rätt på hur man ändrar den.
Tanken var att jag skulle köra upp tisdag morgon, men efter att ha pratat med min fortfarande lika underbara man så fick jag en dag till här hemma. Jiippiie!
Påsken närmar sig ju så jag har även passat på att göra lite påskfint, och givetvis har jag fått massor med hjälp:
(eller stjälp).
Det kom i alla fall upp lite ris och fjädrar på mjölkabordet:
och imorgon tänkte jag fortsätta inomhus.
Till slut ett litet vårtecken som visar sig mitt på vår gräsmatta (eller mossmatta ska jag kanske säga):
Klockan tickar
Idag blir det ett lite halvtråkigt inlägg utan bilder. Vi har haft fullt upp att göra så det har inte varit tid att skriva något, och inte har det blivit några bilder tagna heller.
Men vi har nu haft ett par helger då vi haft lite utförsäljning av sådant som ska utgå ur vårt sortiment, för att få plats för lite nya grejor.
Och i veckorna däremellan har det varit fullt upp med att ta emot varor, packa in dem på plats och givetvis montering av alla möbler.
Som vanligt kom det ett jättelass med möbler nu i början och som vanligt tror man aldrig att det ska få plats, men det brukar lösa sig till slut och så verkar bli även denna gången. Men det är alltid på håret......
Nu är det fyra dagar kvar till vi öppnar för säsongen (visst går tiden grymt fort ibland?) och vi kommer att ha mycket att göra för att hinna få i ordning det sista. Alla möbler ska placeras ut på sina platser, man ska välja ut vilka stolar som ska stå till vilket bord och prislappar ska skrivas. Till slut ska vi placera ut blommor och annat pynt, för att få till det där "lilla extra" så det ser lagom hemtrevligt ut.
Skynda, skynda!
Men vi har nu haft ett par helger då vi haft lite utförsäljning av sådant som ska utgå ur vårt sortiment, för att få plats för lite nya grejor.
Och i veckorna däremellan har det varit fullt upp med att ta emot varor, packa in dem på plats och givetvis montering av alla möbler.
Som vanligt kom det ett jättelass med möbler nu i början och som vanligt tror man aldrig att det ska få plats, men det brukar lösa sig till slut och så verkar bli även denna gången. Men det är alltid på håret......
Nu är det fyra dagar kvar till vi öppnar för säsongen (visst går tiden grymt fort ibland?) och vi kommer att ha mycket att göra för att hinna få i ordning det sista. Alla möbler ska placeras ut på sina platser, man ska välja ut vilka stolar som ska stå till vilket bord och prislappar ska skrivas. Till slut ska vi placera ut blommor och annat pynt, för att få till det där "lilla extra" så det ser lagom hemtrevligt ut.
Skynda, skynda!
Utställning med Sampa
Igår, söndag, var det äntligen den dagen jag längtat efter i flera veckor. Det var dags att åka på utställning med Sampa.
Det började med att jag vaknade fem i sex, trots att jag ställt klockan på halv sju. Eftersom jag var så nervös kunde jag givetvis inte somna om, så det var lika bra att gå upp.
I lördags hade jag gjort alla möjliga förberedelser jag kunde, så som putsat tränset, tvättat/ dammsugit/ryktat Sampa, packat bilen o.s.v
Så det första jag gjorde igår morse var att sätta ihop tränset igen för det hade legat och torkat över natten:
Sedan gick jag ut och släppte ut kaninerna, Lurfvas och getterna och fodrade fåren och grisarna.
När jag gick tillbaka till stallet hade getterna sprungit igenom stängslet och stod på gården. Vi har nästan ingen ström på stängslet nu pga snön, men getterna brukar stanna i hagen ändå. Åtminstone fram tills på kvällen när man ska ta in dem, då kan de gå igenom innan man hunnit ut till hagen.
Ja, ja, tänkte jag, jag får väl ge dem lite extra mat så de stannar. Men inte hjälpte det, de kom tillbaka igen. Och igen, och igen, och igen. Mest troligt berodde det på att inte Sampa följde med ut, så flocken var inte komplett. När jag hade schasat ut dem för kanske tjugonde gången gav jag upp, så de fick helt enkelt vara inne hela dagen.
C:a halv nio kom Petra med sin transport, och efter att hon snyggat till Sampas hovar lite, lastade vi henne och begav oss iväg.
Förutom hovslagare och chaufför skulle Petra även få den stora äran att agera visare, d.v.s. det var hon som skulle visa Sampa inför domaren.
Detta p.g.a. två saker: Ett, jag var så nervös så jag hade bara klabbat till det och då hade Sampa inte kunnat visa sig ordentligt och Två, när Petra visat sina egna hästar så har hon fått visningspris, d.v.s hon har visat hästen på "rätt" och snyggt sätt. Så det är ju dumt att inte utnyttja henne då! Hehe....
Körningen tog strax över två timmar och när klockan var halv tolv var vi framme. Väl på plats mötte Anna upp oss, och hon skulle dagen till ära få agera hovfotograf såväl som moraliskt stöd. Stackaren fick till och från även agera packåsna.
Petra och jag hade ju varit uppe ganska tidigt så vi var hyfsat hungriga när vi kommit på plats och anmält vår ankomst, så vi gick direkt till cafeterian och tog vars en lasagne. Anna som varit på kalas dagen innan hade ätit för en hel vecka framåt och tog därför bara en dricka.
Sampa skulle delta i en veteranklass för ston över 15 år, och denna var ganska sent så därför hade vi gott om tid att kika på de andra sötnosarna.
För er som inte är så insatta i hästvärlden tänkte jag försöka förklara lite enkelt vad som gäller vid en bedömning.
Domaren gör bedömning inom 5 kategorier eller vad man ska kalla det:
A: Typ
B: Huvud, hals, bål och kors
C: Extremiteter och deras korrekthet
D: Rörelse i skritt
E: Rörelse i trav
I varje kategori får man poäng mellan 1-10, och även kommentarer.
30-34 poäng ger brons
35-39 poäng ger silver
40-50 poäng ger guld
Det lilla jag har koll på inom bedömningar har jag fått uppfattningen att det vanligaste är att en häst som får 42-43 poäng har fått MYCKET bra resultat. Om någon har bättre koll får ni gärna hojta till.
En utställning är uppdelad i olika klasser, så att det inte ska vara för stora skillnader på förutsättningarna. Och ston, hingstar och valacker hålls uppdelade.
Först går alla i samma klass in tillsammans och går några varv, tills domaren säger ifrån. Då visas hästarna en och en och domaren säger till när man ska skritta, trava eller ställa upp.
Sedan får alla hästar komma tillbaka tillsammans och domaren ger kritiken och poängen och då börjar han med den som har minst poäng.
Vinnaren i varje klass tävlar sedan om Championat.
Det är då:
Champion ungsto
Champion unghingst
Champion hingst
Champion sto
Champion minihingst
Champion minsto
Champion valack
Alla vinnare av championat går sedan vidare och tävlar om Best In Show.
Åter till gårdagen.
När det började närma sig vår klass tog vi ut Sampa och började fixa till henne. Vi ryktade henne en sista gång och satte på tränset och sedan gick vi in till den delen där man hade uppvärmningen.
Duktig som hon är min lilla sötnos stod hon snällt och tittade på de andra shettisarna, medan vi väntade på vår tur.
Petra sprang lite med henne för att värma upp (mest för att värma upp sig själv iofs, för det var inte någon sommarvärme precis):
När vi stod och väntade kom en kvinna fram och pratade lite med Petra, som sedan vände sig om och kallade på mig. Kvinnan ifråga började då ösa beröm över Sampa, om hur fin hon tyckte hon var och att det är precis så hon tycker en shettis ska se ut, vaken och alert m.m.
Gissa vem som sträckte på ryggen rejält då? Spontant beröm är ju det bästa man kan få!
Till slut var det så äntligen vår klass, och Petra tar Sampa med sig in i visningsringen. Det är bara en till i vår klass så det går ganska snabbt.
Den andra ska visas först så Petra kommer tillbaka med Sampa och ställer sig och väntar.
Sedan bytar de så den andra kommer ut och Petra kommer in.
Hon får göra alla rutinerna, här står hon uppställd vilket också ska göras på ett speciellt sätt:
När Sampa är färdigvisad kommer den andra in igen och domaren ska berätta poängen.
Min förhoppning var att vi åtminstone skulle få brons, dvs 30-34 poäng.
Såhär löd utlåtandet:
A: Välbibehållet sto av god modell. Poäng : 8
B: Trevligt uttrycksfullt huvud. Något kort hals.
Kort, stark rygg. Något toppigt sluttande kors. Poäng : 7
C: Välbenad från sidan. Korta, bra skenor.
Tät bak, relativt korrekt fram. Poäng : 8
D: Taktmässig, något kort skritt. Poäng : 8
E Lätt, taktmässig trav. Poäng : 8
Summa : 39 poäng!!
Snacka om att jag tappade hakan!
Starkt silver! En poäng ifrån guld!
Wow, min söta fina Sampa!
Blå fin rosett fick hon, och en överlycklig och stolt matte har hon:
Men inte bara det.
Petra fick dessutom visningspris!! Dubbel jackpott!
När chocken lagt sig lastade vi Sampa i transporten igen och medan Anna bestämde sig för att köra hem, stannade jag och Petra kvar för att titta på championaten och vem som skulle bli BIS.
Nu är jag INTE säker men Petra och jag tror att den som blev BIS fick 41 poäng, vilket jag tolkar som att det är en ganska "hård" domare, och då känns Sampas 39 poäng ännu bättre!
När vi stod och tittade den sista stunden pratade vi lite till med den kvinnan som öst beröm över Sampa tidigare, och det visade sig att hon var domarens fru! Och de håller själva på med uppfödning, så hennes beröm var ju nog inte taget ur luften iaf.
Min Fina Flicka:
Många fina bilder fick jag tack vare Anna. Ett ridhus har ju inte precis de bästa förutsättningarna för att få bra bilder.
Ska nog anlita henne som hovfotograf fler gånger.
Efter en lång dag satte vi oss så i bilen för att köra de dryga två timmarna hem igen, och klockan hann bli halv nio innan vi var hemma hos mig.
Då skulle Petra dessutom fixa hovarna på Lurfvas också, så ca halv tio kom hon iväg. Det hade dessutom snöat här hemma, därför var vägarna inte de bästa, så den stackaren var inte hemma förrän halv elva. Köra hemifrån halv åtta på morgonen och komma hem halv elva på kvällen är en ganska lång dag.....
Stackars Petra, innan hon fått färdigt till sina djur.
Klockan tio var jag färdig med djuren och halv elva stöp jag i säng efter att Petra ringt och meddelat att hon kommit helskinnad hem.
Tusen TACK till Petra och Anna för en hellyckad dag!
Det började med att jag vaknade fem i sex, trots att jag ställt klockan på halv sju. Eftersom jag var så nervös kunde jag givetvis inte somna om, så det var lika bra att gå upp.
I lördags hade jag gjort alla möjliga förberedelser jag kunde, så som putsat tränset, tvättat/ dammsugit/ryktat Sampa, packat bilen o.s.v
Så det första jag gjorde igår morse var att sätta ihop tränset igen för det hade legat och torkat över natten:
Sedan gick jag ut och släppte ut kaninerna, Lurfvas och getterna och fodrade fåren och grisarna.
När jag gick tillbaka till stallet hade getterna sprungit igenom stängslet och stod på gården. Vi har nästan ingen ström på stängslet nu pga snön, men getterna brukar stanna i hagen ändå. Åtminstone fram tills på kvällen när man ska ta in dem, då kan de gå igenom innan man hunnit ut till hagen.
Ja, ja, tänkte jag, jag får väl ge dem lite extra mat så de stannar. Men inte hjälpte det, de kom tillbaka igen. Och igen, och igen, och igen. Mest troligt berodde det på att inte Sampa följde med ut, så flocken var inte komplett. När jag hade schasat ut dem för kanske tjugonde gången gav jag upp, så de fick helt enkelt vara inne hela dagen.
C:a halv nio kom Petra med sin transport, och efter att hon snyggat till Sampas hovar lite, lastade vi henne och begav oss iväg.
Förutom hovslagare och chaufför skulle Petra även få den stora äran att agera visare, d.v.s. det var hon som skulle visa Sampa inför domaren.
Detta p.g.a. två saker: Ett, jag var så nervös så jag hade bara klabbat till det och då hade Sampa inte kunnat visa sig ordentligt och Två, när Petra visat sina egna hästar så har hon fått visningspris, d.v.s hon har visat hästen på "rätt" och snyggt sätt. Så det är ju dumt att inte utnyttja henne då! Hehe....
Körningen tog strax över två timmar och när klockan var halv tolv var vi framme. Väl på plats mötte Anna upp oss, och hon skulle dagen till ära få agera hovfotograf såväl som moraliskt stöd. Stackaren fick till och från även agera packåsna.
Petra och jag hade ju varit uppe ganska tidigt så vi var hyfsat hungriga när vi kommit på plats och anmält vår ankomst, så vi gick direkt till cafeterian och tog vars en lasagne. Anna som varit på kalas dagen innan hade ätit för en hel vecka framåt och tog därför bara en dricka.
Sampa skulle delta i en veteranklass för ston över 15 år, och denna var ganska sent så därför hade vi gott om tid att kika på de andra sötnosarna.
För er som inte är så insatta i hästvärlden tänkte jag försöka förklara lite enkelt vad som gäller vid en bedömning.
Domaren gör bedömning inom 5 kategorier eller vad man ska kalla det:
A: Typ
B: Huvud, hals, bål och kors
C: Extremiteter och deras korrekthet
D: Rörelse i skritt
E: Rörelse i trav
I varje kategori får man poäng mellan 1-10, och även kommentarer.
30-34 poäng ger brons
35-39 poäng ger silver
40-50 poäng ger guld
Det lilla jag har koll på inom bedömningar har jag fått uppfattningen att det vanligaste är att en häst som får 42-43 poäng har fått MYCKET bra resultat. Om någon har bättre koll får ni gärna hojta till.
En utställning är uppdelad i olika klasser, så att det inte ska vara för stora skillnader på förutsättningarna. Och ston, hingstar och valacker hålls uppdelade.
Först går alla i samma klass in tillsammans och går några varv, tills domaren säger ifrån. Då visas hästarna en och en och domaren säger till när man ska skritta, trava eller ställa upp.
Sedan får alla hästar komma tillbaka tillsammans och domaren ger kritiken och poängen och då börjar han med den som har minst poäng.
Vinnaren i varje klass tävlar sedan om Championat.
Det är då:
Champion ungsto
Champion unghingst
Champion hingst
Champion sto
Champion minihingst
Champion minsto
Champion valack
Alla vinnare av championat går sedan vidare och tävlar om Best In Show.
Åter till gårdagen.
När det började närma sig vår klass tog vi ut Sampa och började fixa till henne. Vi ryktade henne en sista gång och satte på tränset och sedan gick vi in till den delen där man hade uppvärmningen.
Duktig som hon är min lilla sötnos stod hon snällt och tittade på de andra shettisarna, medan vi väntade på vår tur.
Petra sprang lite med henne för att värma upp (mest för att värma upp sig själv iofs, för det var inte någon sommarvärme precis):
När vi stod och väntade kom en kvinna fram och pratade lite med Petra, som sedan vände sig om och kallade på mig. Kvinnan ifråga började då ösa beröm över Sampa, om hur fin hon tyckte hon var och att det är precis så hon tycker en shettis ska se ut, vaken och alert m.m.
Gissa vem som sträckte på ryggen rejält då? Spontant beröm är ju det bästa man kan få!
Till slut var det så äntligen vår klass, och Petra tar Sampa med sig in i visningsringen. Det är bara en till i vår klass så det går ganska snabbt.
Den andra ska visas först så Petra kommer tillbaka med Sampa och ställer sig och väntar.
Sedan bytar de så den andra kommer ut och Petra kommer in.
Hon får göra alla rutinerna, här står hon uppställd vilket också ska göras på ett speciellt sätt:
När Sampa är färdigvisad kommer den andra in igen och domaren ska berätta poängen.
Min förhoppning var att vi åtminstone skulle få brons, dvs 30-34 poäng.
Såhär löd utlåtandet:
A: Välbibehållet sto av god modell. Poäng : 8
B: Trevligt uttrycksfullt huvud. Något kort hals.
Kort, stark rygg. Något toppigt sluttande kors. Poäng : 7
C: Välbenad från sidan. Korta, bra skenor.
Tät bak, relativt korrekt fram. Poäng : 8
D: Taktmässig, något kort skritt. Poäng : 8
E Lätt, taktmässig trav. Poäng : 8
Summa : 39 poäng!!
Snacka om att jag tappade hakan!
Starkt silver! En poäng ifrån guld!
Wow, min söta fina Sampa!
Blå fin rosett fick hon, och en överlycklig och stolt matte har hon:
Men inte bara det.
Petra fick dessutom visningspris!! Dubbel jackpott!
När chocken lagt sig lastade vi Sampa i transporten igen och medan Anna bestämde sig för att köra hem, stannade jag och Petra kvar för att titta på championaten och vem som skulle bli BIS.
Nu är jag INTE säker men Petra och jag tror att den som blev BIS fick 41 poäng, vilket jag tolkar som att det är en ganska "hård" domare, och då känns Sampas 39 poäng ännu bättre!
När vi stod och tittade den sista stunden pratade vi lite till med den kvinnan som öst beröm över Sampa tidigare, och det visade sig att hon var domarens fru! Och de håller själva på med uppfödning, så hennes beröm var ju nog inte taget ur luften iaf.
Min Fina Flicka:
Många fina bilder fick jag tack vare Anna. Ett ridhus har ju inte precis de bästa förutsättningarna för att få bra bilder.
Ska nog anlita henne som hovfotograf fler gånger.
Efter en lång dag satte vi oss så i bilen för att köra de dryga två timmarna hem igen, och klockan hann bli halv nio innan vi var hemma hos mig.
Då skulle Petra dessutom fixa hovarna på Lurfvas också, så ca halv tio kom hon iväg. Det hade dessutom snöat här hemma, därför var vägarna inte de bästa, så den stackaren var inte hemma förrän halv elva. Köra hemifrån halv åtta på morgonen och komma hem halv elva på kvällen är en ganska lång dag.....
Stackars Petra, innan hon fått färdigt till sina djur.
Klockan tio var jag färdig med djuren och halv elva stöp jag i säng efter att Petra ringt och meddelat att hon kommit helskinnad hem.
Tusen TACK till Petra och Anna för en hellyckad dag!
Nu är våren på väg!!
Nu har det ju gått ett tag sedan jag skrev sist igen, därför blir det ett ganska långt inlägg med framförallt en hel del bilder.
Det har ju blivit dags att köra igång förberedelserna till försäljningen, så det har varit fullt upp att göra.
Först ytterligare några snöbilder hemifrån, som det såg ut dagarna innan vi körde uppåt.
Jag nämnde ju att jag skulle ta en bild på vårt egna lilla berg därhemma och för att ni ska få en uppfattning om storleken, har Max fått agera fotomodell:
Det är detta berg som Hercules älskar att leka i:
Även här slänger jag in en bild på Max i snödjupet, vilket är ungefär detsamma som i förra inlägget:
Det är bra att ha Max som mätstock!
Hästarna har också haft det lite djupt:
Som ni ser har Lurfvas fått täcke på sig och det beror på att han hade ont i ryggen en morgon när jag skulle rykta av spånen innan utsläpp. Jag slängde då på honom täcket för jag tänkte att han kanske blivit lite kall nu när de inte rör sig så mycket pga snön.
Men efter några dagar hade det bara blivit värre och jag fick knappt röra honom bak vid slutet av ryggen/början av korset (korset är uppe på rumpan typ, för de som kanske inte vet).
Därför ringde jag till veterinären som skulle komma ut på fredagseftermiddagen.
Typiskt nog var detta samma dag som jag körde uppåt, så svärmor fick vara på plats och så fick veterinären ringa mig efter han gjort sin undersökning.
Tidig eftermiddag ringde så veterinären och vad säger han? Jo, han har känt och klämt på halva åsnan, och tagit tempen m.m. men Lurfvas hade inte reagerat någonting!!
Svärmor hade även ryktat honom utan någon som helst reaktion. Mycket skumt! Vi var hemma en snabb vända i början av veckan och då kände jag också igenom honom, och ingen reaktion.
Så typiskt!
Kunde han inte visat det redan på morgonen så hade jag inte behövt ta ut veterinären i onödan.
Men men, så är det ibland.
Fredag eftermiddag kom jag iaf upp och här kan jag säga att de har ännu mer snö än hemma.
Thomas hade kört upp med husvagnen redan torsdag kväll så han och en inhyrd maskinförare hade skottat hela förmiddagen:
Så därför kunde vi börja med att sätta husvagnen på plats, och i lördags kom även förtältet upp. Men eftersom det skulle komma mer snö, satte vi upp extra stöttor för säkerhets skull:
Här kom inte maskinen åt........
.......så det fick vi skotta för hand i lördags och söndags.
Som tur är hade vi snälla Herr Nilsson ( som av någon anledning försöker intala Thomas att Pippis apa heter Herr Johansson) till hjälp:
Till slut fick vi skottat hela tältet:
Och när det var färdigt hade vi tre skottat ut så här mycket:
Till slut hade vi så bart så vi kände oss nöjda, och containrarna som skulle komma på onsdagen skulle gå att få på plats:
Ni som nu kanske tycker att det verkar vansinnigt att förbereda för försäljning av trädgårdsmöbler när det fortfarande är värsta vintern, ska här få se ett bevis på att våren är på väg.
Mitt under all snön hittade jag denna "näsan" som faktiskt börjat gro!:
Inte den bästa bilden men det går nog att se iaf.
Söndag eftermiddag körde vi hemåt igen, och när vi kom hem blev vi minst sagt snopna. Det hade töat hemma och mer än hälften av snön hade försvunnit bara över helgen.
Jag tänkte visa hur lite snö det var kvar genom ännu en bild med Max som mätstock, men skaren var så hård så både han och vi gick uppe på snön:
Så det får bli ett par andra "jämför-bilder".
Berget:
Och hästarna:
Skaren var så hård så Max höll sig ovanpå även när han fick total-fnatt och rullade rundor på den:
I tisdags var släpet och bilen lastade igen och vid middag skulle vi köra uppåt igen.
Men när Thomas skulle köra in på gården och vända hade Hercules hunnit hoppa upp på släpet och tyckte det var helt okej att följa med på en sväng:
Till slut fick vi iaf av katten och kunde köra iväg.
Onsdag morgon kom "vår" kranförare Victor för att sätta containrarna på plats, och tack vare att Thomas förberett mycket sedan ifjol gick allt mycket smidigt.
Däremot så var det nära att lastbilssläpet välte i rondellen, när den skulle dras över, eftersom det inte gick att ta ut svängen helt pga snövallarna.
Som tur var gick det bra och nu står den och alla utom en container på plats. (Den sista kommer inte förrän nästa vecka). Även kapellet på stora tältet är nere.
Idag, torsdag, kom maskinen för att skotta det sista och sedan har Thomas och jag satt upp stänget på plats:
Lägg märke till framhjulen som hänger i luften.......
Allt som allt ligger vi bra till i tid, och imorgon kan vi börja tömma containrarna som varit fulla och sätta saker på plats.
Så det är vad som ska hända i helgen och sedan kommer första (och största) lasset på måndag.
Det har ju blivit dags att köra igång förberedelserna till försäljningen, så det har varit fullt upp att göra.
Först ytterligare några snöbilder hemifrån, som det såg ut dagarna innan vi körde uppåt.
Jag nämnde ju att jag skulle ta en bild på vårt egna lilla berg därhemma och för att ni ska få en uppfattning om storleken, har Max fått agera fotomodell:
Det är detta berg som Hercules älskar att leka i:
Även här slänger jag in en bild på Max i snödjupet, vilket är ungefär detsamma som i förra inlägget:
Det är bra att ha Max som mätstock!
Hästarna har också haft det lite djupt:
Som ni ser har Lurfvas fått täcke på sig och det beror på att han hade ont i ryggen en morgon när jag skulle rykta av spånen innan utsläpp. Jag slängde då på honom täcket för jag tänkte att han kanske blivit lite kall nu när de inte rör sig så mycket pga snön.
Men efter några dagar hade det bara blivit värre och jag fick knappt röra honom bak vid slutet av ryggen/början av korset (korset är uppe på rumpan typ, för de som kanske inte vet).
Därför ringde jag till veterinären som skulle komma ut på fredagseftermiddagen.
Typiskt nog var detta samma dag som jag körde uppåt, så svärmor fick vara på plats och så fick veterinären ringa mig efter han gjort sin undersökning.
Tidig eftermiddag ringde så veterinären och vad säger han? Jo, han har känt och klämt på halva åsnan, och tagit tempen m.m. men Lurfvas hade inte reagerat någonting!!
Svärmor hade även ryktat honom utan någon som helst reaktion. Mycket skumt! Vi var hemma en snabb vända i början av veckan och då kände jag också igenom honom, och ingen reaktion.
Så typiskt!
Kunde han inte visat det redan på morgonen så hade jag inte behövt ta ut veterinären i onödan.
Men men, så är det ibland.
Fredag eftermiddag kom jag iaf upp och här kan jag säga att de har ännu mer snö än hemma.
Thomas hade kört upp med husvagnen redan torsdag kväll så han och en inhyrd maskinförare hade skottat hela förmiddagen:
Så därför kunde vi börja med att sätta husvagnen på plats, och i lördags kom även förtältet upp. Men eftersom det skulle komma mer snö, satte vi upp extra stöttor för säkerhets skull:
Här kom inte maskinen åt........
.......så det fick vi skotta för hand i lördags och söndags.
Som tur är hade vi snälla Herr Nilsson ( som av någon anledning försöker intala Thomas att Pippis apa heter Herr Johansson) till hjälp:
Till slut fick vi skottat hela tältet:
Och när det var färdigt hade vi tre skottat ut så här mycket:
Till slut hade vi så bart så vi kände oss nöjda, och containrarna som skulle komma på onsdagen skulle gå att få på plats:
Ni som nu kanske tycker att det verkar vansinnigt att förbereda för försäljning av trädgårdsmöbler när det fortfarande är värsta vintern, ska här få se ett bevis på att våren är på väg.
Mitt under all snön hittade jag denna "näsan" som faktiskt börjat gro!:
Inte den bästa bilden men det går nog att se iaf.
Söndag eftermiddag körde vi hemåt igen, och när vi kom hem blev vi minst sagt snopna. Det hade töat hemma och mer än hälften av snön hade försvunnit bara över helgen.
Jag tänkte visa hur lite snö det var kvar genom ännu en bild med Max som mätstock, men skaren var så hård så både han och vi gick uppe på snön:
Så det får bli ett par andra "jämför-bilder".
Berget:
Och hästarna:
Skaren var så hård så Max höll sig ovanpå även när han fick total-fnatt och rullade rundor på den:
I tisdags var släpet och bilen lastade igen och vid middag skulle vi köra uppåt igen.
Men när Thomas skulle köra in på gården och vända hade Hercules hunnit hoppa upp på släpet och tyckte det var helt okej att följa med på en sväng:
Till slut fick vi iaf av katten och kunde köra iväg.
Onsdag morgon kom "vår" kranförare Victor för att sätta containrarna på plats, och tack vare att Thomas förberett mycket sedan ifjol gick allt mycket smidigt.
Däremot så var det nära att lastbilssläpet välte i rondellen, när den skulle dras över, eftersom det inte gick att ta ut svängen helt pga snövallarna.
Som tur var gick det bra och nu står den och alla utom en container på plats. (Den sista kommer inte förrän nästa vecka). Även kapellet på stora tältet är nere.
Idag, torsdag, kom maskinen för att skotta det sista och sedan har Thomas och jag satt upp stänget på plats:
Lägg märke till framhjulen som hänger i luften.......
Allt som allt ligger vi bra till i tid, och imorgon kan vi börja tömma containrarna som varit fulla och sätta saker på plats.
Så det är vad som ska hända i helgen och sedan kommer första (och största) lasset på måndag.
