En weekend i Berlin
Halloj allihop!
Några av er vet ju redan det, men helgen som gick spenderade vi i Tyskland. Eftersom min pappa fyllde pensionär för ett tag sedan, och Eva fyllde ung lite efter det, plus att det har varit jul och de bägge har varit ganska snälla så bestämde brorsan och jag med respektive att vi alla 6 skulle åka till Berlin!
Sagt och gjort, torsdag i förra veckan (tidigt på morgonen) åkte Thomas, jag, pappa och Eva med båten till Danmark, för att sedan ta oss vidare ner mot Tyskland.
När vi närmade oss Köpenhamn så tyckte tydligen Thomas att han hörde mig och Eva säga att vi ville in till Tivoli, så därför var han snäll och körde lite vilse för vår skull.
Vi kom ju då bland annat förbi Tivoli och när vi gjort det kände vi oss nöjda och fortsatte ner mot Gedser.
Med endast några sekunder till godo (egentligen inte ens det för de hade redan låst dörrarna, men var snälla och öppnade dem för oss), hann vi på den planerade båten till Rostock.
Efter det flöt allt på väldigt smidigt och senare på eftermiddagen mötte vi upp med Martin och Kia i Berlin, de hade nämligen tagit flyget ner.
Första kvällen hände inte så mycket, vi tog en runda runt de närmsta kvarteren vid hotellet, och fick i oss både middag och fika.
Vi hittade ett mysigt café som serverade mycket god varm choklad, och väldigt chokladiga chokladmuffins:
På fredagen däremot så hände det desto mer saker. Först och främst så åkte vi till TV-tornet. Jag hade hela tiden sagt att jag skulle absolut inte upp dit, men när vi sedan väl stod nedanför så vet jag inte riktigt vad som hände för helt plötsligt så hörde jag mig säga att jag skulle följa med upp.
När vi sedan köpt biljetter och stod och väntade på hissen så blev jag väldigt nervös....
Ni ser själva hur jag knäpper händerna i ren desperation :o)
Väl uppe i tornet så var det faktiskt ingen som helst fara. Jag trodde jag skulle få värsta svindeln, men det var ingen fara alls. Då var pariserhjulet i Wien betydligt värre.
Ser ni alla små leksaksbilar och leksakshus därnere?
De hade även en liten bar uppe i tornet, så vi var ju givetvis tvungna att ta en fika där:
Och om någon någonsin hör eller har hört Tompa säga att han inte dricker sprit innan 12.00, så titta ovanför huvudet på honom....
Till slut kom vi ner på fast mark igen, och då ser man att drygt 200 meter upp är ganska högt (tornet i sig är betydligt högre, men utsiktsdelen befann sig på den höjden) :
När vi sedan vandrade vidare fick Thomas syn på en sak som fick oss att nästan känna oss hemma:
(titta vart spårvagnen är på väg)
Vi drog vidare till DDR-museét där man på ett lite roligare sätt kunde få lära sig mer om Tysklands historia. Bl.a. deras berömda små bilar:
Efter det gick vi längs Unter den Linden, där t.e.x. fina domkyrkan ligger:
Även det berömda Brandenburger Tor finns på denna gatan:
En annan byggnad som finns där är Hotel Adlon, ett superflott hotell med fotoförbud, så därför får ni bara se utsidan:
Vi gick in för att dricka lite kaffe, men jag dricker ju inte kaffe och jag hade dessutom druckit massor med Coca hela dagen innan så jag beställde bara lite isvatten. Hrrmmm.... det var nog inte något de var vana vid på ett så fint hotell..... hehe
Efter fina fikan fortsatte vi ta oss mot Sony Center, men på vägen dit passerade vi detta tragiska monument, som gjorts för att hedra alla judar som dött i koncentrationsläger:
Vi (läs: Martin, för han var officiell guide åt oss) visste inte riktigt hur det låg till, men tydligen ska höjden på stenarna representera antalet som dog i varje läger. Eller någonting i den stilen i alla fall.
Vi kom även förbi ett ställe där lite av muren står kvar, däremot vet jag inte om det är just de bitarna som stått just där, eller om de bara har satt dit dem senare:
Till slut kom vi fram till Sony Center, som enkelt förklarat är ett område med flera byggnader, typ ett litet kvarter, där de byggt ett gigantiskt tak över alltihop. Och på kvällen lös det i härliga färger:
Här letade vi upp en lämplig restaurang (jag är ju inte alltid så lätt att gå ut och äta med - kräsen? njae lite kanske....), och jag tror de flesta av oss var överens om att dyrt behöver inte alltid vara bäst. Även om maten var helt okej, så var det mycket godare där vi åt kvällen innan. Dessutom var det stor prisskillnad.
Efter detta kände vi oss ganska nöjda och begav oss tillbaka till hotellet.
På lördagen bestämde vi oss för att dela upp oss lite, då vi ville göra lite olika saker allihop.
Thomas och jag styrde stegen mot Berlin Zoo. Vi var dock lite skeptiska mot att gå på zoo mitt i vintern, men vi ville kolla läget i alla fall. Och vi kan inte säga att vi ångrar det.
Jag trodde att de enda djuren man skulle få se var de som hade en inomhusdel man kunde gå in i, men ack så fel av mig!
I stort sett alla djuren var ute, och det var inte som på många andra djurparker att man kunde skymta djuren lite längst bort, utan de flesta var framme vi staketen och kollade läget.
Vi började hos de söta katterna, där var det visst tvättdags:
När vi var på väg bort från lejonkatterna så bestämde de sig för att ta ett litet snack sinsemellan. Jösses vilket öronbedövande snack! Thomas och jag fick skrika till varandra för att höra vad vi sa.
Här har vi en vacker katt:
Och en lite högfärdig, sådär med tassarna i kors, precis som Hovis ena hund brukar ligga:
Den här pandan var en gåva från Kina och är den pandan i världen som levt längst i fångenskap, över 30 år:
Även simmarna trotsade kylan (dock höll de sig i vattnet). De kände nog på sig att det närmade sig Alla Hjärtans Dag:
Och eftersom katterna fick vara med på bild, så får ju även hundarna vara det. Här är en mycket vacker Arktisk varg:
En sak som vi inte sett innan, trots att vi varit runt på många olika djurparker, är världens största åsneras. Lägg märke till tjuren som går bakom så inser ni lite hur gigantisk denna åsnan är, Lurfvas - släng dig i väggen:
Katter, hundar, simmare, åsna givetvis måste vi ha med en häst också.....:
Ja - häst som häst juh! :o)
När Thomas och jag var nöjda inne på zoo begav vi oss ut på stan igen en sväng. Vi var en snabb sväng inne på ett köpcentrum, men vi tog oss snabbt ut igen. Inte riktigt vår grej, alldeles för mycket folk.
På kvällen samlades åter hela truppen på den restaurangen där vi ätit första kvällen för där var god mat, bra service och bra pris.
Hela gänget:
Sedan måste jag visa en sak som fanns på det köpcentrum där vi åt:
Det är en gigantisk klocka: den består av glasrör och kulor som är fyllda av vatten. De stora kulorna till vänster är timmarna, och de små till höger är minuterna. Alltihop drivs liksom av sig själv med häverteffekt. Efterhand som minuterna tickar på så fylls de små minutbehållarna på, och när de fyllt på upp till 60 så töms de, medan en timbehållare fylls på istället.
Lite svårt att förklara, men skithäftigt är det. På bilden håller den precis på att slå om till 20.00
Efter maten på kvällen tog jag, Thomas, Martin och Kia tunnelbanan ut till Checkpoint Charlie för att gå en stund på Mauermuseét, medan pappa och Eva var nöjda för dagen och gick tillbaka till hotellet.
Även på museét var det fotoförbud, så jag har inga bilder därifrån men det är också ett väldigt intressant museum, som dessutom drivs helt privat.
Klockan 22.00 stängde museét så då fick vi vackert pälsa på oss och gå tillbaka till tunnelbanan:
Efter ännu en natt var det dags för oss alla att börja resan hemåt, vi fyra som åkt ner tillsammans letade oss in till tåget, medan de andra två letade sig ut till flyget.
Först hemma var såklart Martin och Kia som flugit, och efter en smidig resa med tåg, båt, bil, båt och bil lämnade vi av pappa och Eva vid 20.00-tiden och själva var vi hemma runt 22.00.
Ännu en gång vill jag passa på att tacka alla för en härlig helg där vi dessutom hade väldig tur med vädret!
Några av er vet ju redan det, men helgen som gick spenderade vi i Tyskland. Eftersom min pappa fyllde pensionär för ett tag sedan, och Eva fyllde ung lite efter det, plus att det har varit jul och de bägge har varit ganska snälla så bestämde brorsan och jag med respektive att vi alla 6 skulle åka till Berlin!
Sagt och gjort, torsdag i förra veckan (tidigt på morgonen) åkte Thomas, jag, pappa och Eva med båten till Danmark, för att sedan ta oss vidare ner mot Tyskland.
När vi närmade oss Köpenhamn så tyckte tydligen Thomas att han hörde mig och Eva säga att vi ville in till Tivoli, så därför var han snäll och körde lite vilse för vår skull.
Vi kom ju då bland annat förbi Tivoli och när vi gjort det kände vi oss nöjda och fortsatte ner mot Gedser.
Med endast några sekunder till godo (egentligen inte ens det för de hade redan låst dörrarna, men var snälla och öppnade dem för oss), hann vi på den planerade båten till Rostock.
Efter det flöt allt på väldigt smidigt och senare på eftermiddagen mötte vi upp med Martin och Kia i Berlin, de hade nämligen tagit flyget ner.
Första kvällen hände inte så mycket, vi tog en runda runt de närmsta kvarteren vid hotellet, och fick i oss både middag och fika.
Vi hittade ett mysigt café som serverade mycket god varm choklad, och väldigt chokladiga chokladmuffins:
På fredagen däremot så hände det desto mer saker. Först och främst så åkte vi till TV-tornet. Jag hade hela tiden sagt att jag skulle absolut inte upp dit, men när vi sedan väl stod nedanför så vet jag inte riktigt vad som hände för helt plötsligt så hörde jag mig säga att jag skulle följa med upp.
När vi sedan köpt biljetter och stod och väntade på hissen så blev jag väldigt nervös....
Ni ser själva hur jag knäpper händerna i ren desperation :o)
Väl uppe i tornet så var det faktiskt ingen som helst fara. Jag trodde jag skulle få värsta svindeln, men det var ingen fara alls. Då var pariserhjulet i Wien betydligt värre.
Ser ni alla små leksaksbilar och leksakshus därnere?
De hade även en liten bar uppe i tornet, så vi var ju givetvis tvungna att ta en fika där:
Och om någon någonsin hör eller har hört Tompa säga att han inte dricker sprit innan 12.00, så titta ovanför huvudet på honom....
Till slut kom vi ner på fast mark igen, och då ser man att drygt 200 meter upp är ganska högt (tornet i sig är betydligt högre, men utsiktsdelen befann sig på den höjden) :
När vi sedan vandrade vidare fick Thomas syn på en sak som fick oss att nästan känna oss hemma:
(titta vart spårvagnen är på väg)
Vi drog vidare till DDR-museét där man på ett lite roligare sätt kunde få lära sig mer om Tysklands historia. Bl.a. deras berömda små bilar:
Efter det gick vi längs Unter den Linden, där t.e.x. fina domkyrkan ligger:
Även det berömda Brandenburger Tor finns på denna gatan:
En annan byggnad som finns där är Hotel Adlon, ett superflott hotell med fotoförbud, så därför får ni bara se utsidan:
Vi gick in för att dricka lite kaffe, men jag dricker ju inte kaffe och jag hade dessutom druckit massor med Coca hela dagen innan så jag beställde bara lite isvatten. Hrrmmm.... det var nog inte något de var vana vid på ett så fint hotell..... hehe
Efter fina fikan fortsatte vi ta oss mot Sony Center, men på vägen dit passerade vi detta tragiska monument, som gjorts för att hedra alla judar som dött i koncentrationsläger:
Vi (läs: Martin, för han var officiell guide åt oss) visste inte riktigt hur det låg till, men tydligen ska höjden på stenarna representera antalet som dog i varje läger. Eller någonting i den stilen i alla fall.
Vi kom även förbi ett ställe där lite av muren står kvar, däremot vet jag inte om det är just de bitarna som stått just där, eller om de bara har satt dit dem senare:
Till slut kom vi fram till Sony Center, som enkelt förklarat är ett område med flera byggnader, typ ett litet kvarter, där de byggt ett gigantiskt tak över alltihop. Och på kvällen lös det i härliga färger:
Här letade vi upp en lämplig restaurang (jag är ju inte alltid så lätt att gå ut och äta med - kräsen? njae lite kanske....), och jag tror de flesta av oss var överens om att dyrt behöver inte alltid vara bäst. Även om maten var helt okej, så var det mycket godare där vi åt kvällen innan. Dessutom var det stor prisskillnad.
Efter detta kände vi oss ganska nöjda och begav oss tillbaka till hotellet.
På lördagen bestämde vi oss för att dela upp oss lite, då vi ville göra lite olika saker allihop.
Thomas och jag styrde stegen mot Berlin Zoo. Vi var dock lite skeptiska mot att gå på zoo mitt i vintern, men vi ville kolla läget i alla fall. Och vi kan inte säga att vi ångrar det.
Jag trodde att de enda djuren man skulle få se var de som hade en inomhusdel man kunde gå in i, men ack så fel av mig!
I stort sett alla djuren var ute, och det var inte som på många andra djurparker att man kunde skymta djuren lite längst bort, utan de flesta var framme vi staketen och kollade läget.
Vi började hos de söta katterna, där var det visst tvättdags:
När vi var på väg bort från lejonkatterna så bestämde de sig för att ta ett litet snack sinsemellan. Jösses vilket öronbedövande snack! Thomas och jag fick skrika till varandra för att höra vad vi sa.
Här har vi en vacker katt:
Och en lite högfärdig, sådär med tassarna i kors, precis som Hovis ena hund brukar ligga:
Den här pandan var en gåva från Kina och är den pandan i världen som levt längst i fångenskap, över 30 år:
Även simmarna trotsade kylan (dock höll de sig i vattnet). De kände nog på sig att det närmade sig Alla Hjärtans Dag:
Och eftersom katterna fick vara med på bild, så får ju även hundarna vara det. Här är en mycket vacker Arktisk varg:
En sak som vi inte sett innan, trots att vi varit runt på många olika djurparker, är världens största åsneras. Lägg märke till tjuren som går bakom så inser ni lite hur gigantisk denna åsnan är, Lurfvas - släng dig i väggen:
Katter, hundar, simmare, åsna givetvis måste vi ha med en häst också.....:
Ja - häst som häst juh! :o)
När Thomas och jag var nöjda inne på zoo begav vi oss ut på stan igen en sväng. Vi var en snabb sväng inne på ett köpcentrum, men vi tog oss snabbt ut igen. Inte riktigt vår grej, alldeles för mycket folk.
På kvällen samlades åter hela truppen på den restaurangen där vi ätit första kvällen för där var god mat, bra service och bra pris.
Hela gänget:
Sedan måste jag visa en sak som fanns på det köpcentrum där vi åt:
Det är en gigantisk klocka: den består av glasrör och kulor som är fyllda av vatten. De stora kulorna till vänster är timmarna, och de små till höger är minuterna. Alltihop drivs liksom av sig själv med häverteffekt. Efterhand som minuterna tickar på så fylls de små minutbehållarna på, och när de fyllt på upp till 60 så töms de, medan en timbehållare fylls på istället.
Lite svårt att förklara, men skithäftigt är det. På bilden håller den precis på att slå om till 20.00
Efter maten på kvällen tog jag, Thomas, Martin och Kia tunnelbanan ut till Checkpoint Charlie för att gå en stund på Mauermuseét, medan pappa och Eva var nöjda för dagen och gick tillbaka till hotellet.
Även på museét var det fotoförbud, så jag har inga bilder därifrån men det är också ett väldigt intressant museum, som dessutom drivs helt privat.
Klockan 22.00 stängde museét så då fick vi vackert pälsa på oss och gå tillbaka till tunnelbanan:
Efter ännu en natt var det dags för oss alla att börja resan hemåt, vi fyra som åkt ner tillsammans letade oss in till tåget, medan de andra två letade sig ut till flyget.
Först hemma var såklart Martin och Kia som flugit, och efter en smidig resa med tåg, båt, bil, båt och bil lämnade vi av pappa och Eva vid 20.00-tiden och själva var vi hemma runt 22.00.
Ännu en gång vill jag passa på att tacka alla för en härlig helg där vi dessutom hade väldig tur med vädret!
Sötnosar på besök och sadelkammaren
Ja den sista veckan har jag/vi haft några sötnosar på besök. Först var hovis här igen (den första sötnosen enligt min Toffel -Tomp), hon skulle nämligen till en affär i närheten av oss, så denna gången var det faktiskt inte några hästar eller arbete inblandat.
De första sötnosarna är våra härliga vovvar. När vi skulle köra till affären sa vi till hundarna att de skulle gå och lägga sig, då lade de sig alla tre alldeles intill varandra, så gulligt:
En annan sötnos hovis hade med sig var ju såklart hennes lilla dotter. Jag lyckades övertala hovis att dotter prompt ville ha en babypulka som de sålde i affären, och då blev vi ju tvungna att prova den när vi kom hem:
Sedan den sista sötnosen "på besök". Hon är ju egentligen här alltid men en dag när jag hade ridit på kvällen så lät jag Choklad gå i gången utanför stallet medan jag mockade, istället för att släppa ut henne i hagen. De skulle ju ändå in när jag var klar.
Då "hälsade hon på" hos mig i stallet när hon tyckte det tog för lång tid:
Men matte, skynda på då - jag är hungriiigg !!!!!
Ni får ursäkta lite dåliga bilder, men alla ovanstående bilder är tagna med mobilen.
Så tar vi nu ett hopp från sötnosar till sadelkammaren. För nu har jag äntligen flyttat in i den på riktigt. Den är visserligen inte helt färdig ännu, men såpass så den går att använda.
Såhär ser det ut när man står utanför dörren:
Lägg märke till skorna som vi la på plats när vi gjöt golvet, det blev ganska mitt i prick!
Här har vi då kommit in precis innanför dörren:
Fönstret är som ni ser inte färdigt ännu, plus att lite färgburkar m.m. som behöver stå i värme har tillfälligt hamnat härinne. Dessutom kommer jag att sätta in ett mindre bord, men just nu håller jag på att putsa allt läder och då var det stora bordet bra.
På nästa bild står jag i ena hörnan med ryggen mot täckena:
Till vänster om fönstret kommer det att sitta två hängare till selarna, som nu hänger i en liten hamsa på de översta sadlarna. Plus att sladdar och uttag kommer försvinna från mitt i rummet.
Till sist står jag i andra hörnan och fotograferar mot dörren som ni ser:
Här är inga större ändringar på gång, däremot ska det upp en krok till att hänga en handduk, och en hållare att hänga min säkerhetsväst på.
Även foderkammaren har kommit en bra bit på väg:
De första sötnosarna är våra härliga vovvar. När vi skulle köra till affären sa vi till hundarna att de skulle gå och lägga sig, då lade de sig alla tre alldeles intill varandra, så gulligt:
En annan sötnos hovis hade med sig var ju såklart hennes lilla dotter. Jag lyckades övertala hovis att dotter prompt ville ha en babypulka som de sålde i affären, och då blev vi ju tvungna att prova den när vi kom hem:
Sedan den sista sötnosen "på besök". Hon är ju egentligen här alltid men en dag när jag hade ridit på kvällen så lät jag Choklad gå i gången utanför stallet medan jag mockade, istället för att släppa ut henne i hagen. De skulle ju ändå in när jag var klar.
Då "hälsade hon på" hos mig i stallet när hon tyckte det tog för lång tid:
Men matte, skynda på då - jag är hungriiigg !!!!!
Ni får ursäkta lite dåliga bilder, men alla ovanstående bilder är tagna med mobilen.
Så tar vi nu ett hopp från sötnosar till sadelkammaren. För nu har jag äntligen flyttat in i den på riktigt. Den är visserligen inte helt färdig ännu, men såpass så den går att använda.
Såhär ser det ut när man står utanför dörren:
Lägg märke till skorna som vi la på plats när vi gjöt golvet, det blev ganska mitt i prick!
Här har vi då kommit in precis innanför dörren:
Fönstret är som ni ser inte färdigt ännu, plus att lite färgburkar m.m. som behöver stå i värme har tillfälligt hamnat härinne. Dessutom kommer jag att sätta in ett mindre bord, men just nu håller jag på att putsa allt läder och då var det stora bordet bra.
På nästa bild står jag i ena hörnan med ryggen mot täckena:
Till vänster om fönstret kommer det att sitta två hängare till selarna, som nu hänger i en liten hamsa på de översta sadlarna. Plus att sladdar och uttag kommer försvinna från mitt i rummet.
Till sist står jag i andra hörnan och fotograferar mot dörren som ni ser:
Här är inga större ändringar på gång, däremot ska det upp en krok till att hänga en handduk, och en hållare att hänga min säkerhetsväst på.
Även foderkammaren har kommit en bra bit på väg:
