Otursdag.....
Ja, det får man nog kalla gårdagen för.
Varför?
Jo, det började med att jag fick köra in till djurkliniken med Hercules. Han har varit lite hängig ett par dagar men igår morse hade det blivit mycket värre, han gick bara några steg i taget sedan var det precis som om han inte orkade mer och bara lade sig ner precis där han var.
Dessutom ville han inte äta. Så jag fick en akuttid på förmiddagen och körde in med honom. De började med en fysisk undersökning utan att hitta något, så därefter ville de ta lite blodprover. Men eftersom han varit lite dålig så var han väldigt svårstucken. Dels så gick blodkärlen sönder när de fått in nålen, och när de till slut lyckades så kom där så lite blod så de fick vänta en bra stund innan de fått tillräckligt.
Som tur var så uppförde han sig utmärkt, till sjukvårdarnas stora förtjusning lade han huvudet i armvecket på den som höll honom, precis som om han sa att, bara jag slipper titta så ska jag uppföra mig. De tyckte han var jättegullig när han gjorde så.
Till slut fick de iaf svar på proverna som inte visade något fel, så då blev det röntgen istället. Även här uppförde han sig exemplariskt. Jag fick följa med och hålla här inne men han låg så fint och stilla själv, till och med när jag släppt honom, så nog var han dålig alltid.
Inte heller röntgen visade något konstigt, så veterinären trodde att han hade/hade haft någon infektion i kroppen som gjort att han känt sig dålig och pga det inte velat äta. Och när det blir så så är katter väldigt svåra att få igång att äta igen, plus att redan efter ett par tre dagar börjar levern ta skada om de inte får i sig näring. Vi människor och hundar däremot kan klara upp emot en månad berättade veterinären.
Så det blev till att Hercules fick stanna kvar på kliniken, där de ger honom dropp (han var även lite uttorkad), antibiotika och matar honom med extra god mat för att han ska komma igång igen.
Jag ringde imorse för en uppdatering och han hade börjat ta maten så om allt gick som det skulle ska han få komma hem imorgon.
Håller tummarna att det blir så nu bara.
En fin bild på ursöta kisen som ligger och halvslumrar i gungstolen:
Men detta var inte allt denna dagen. På eftermiddagen när jag var ute hos djuren ser jag att Helga (ett av fåren) haltar rejält på ena frambenet.
Efter koll av både mig och Thomas verkar det dock inte brutet iaf, och jag hittar inga andra konstigheter eller svullnader heller, så förhoppningsvis är det en rejäl stukning eller så. Vi får ge det någon dag till och se hur det går.
Håller tummarna även här.
Och precis som om detta inte var nog fick vi en vattenläcka i källaren också. Ett rör till varmvattnet som sprungit läck så det stod en tunn stråle rakt upp i taket....... Typiskt.
En kompis ska komma och hjälpa oss fixa det, men han kan inte förrän på söndag, så nu är vi utan varmvatten till dess.
Dock kan vi sätta på varmvattnet för att duscha, så det är ju tur det iaf. Vi kan bara inte ha igång det hela tiden.
För att pigga upp er/mig efter alla eländigheter tänkte jag visa vilken tokig man jag har gift mig med.
Ni vet ibland hur man kanske skriver namn eller annat på mackor, med hjälp av pålägg på tub? Till exempel med kaviar, majonnäs eller marmelad i de här "nya" flaskorna.
Det gör Thomas också, men ibland räcker inte riktigt mackan till, vad gör man då?
Jag kan tillägga att det var inte jag som torkade bordet efter frukosten den dagen.......... :o)
Varför?
Jo, det började med att jag fick köra in till djurkliniken med Hercules. Han har varit lite hängig ett par dagar men igår morse hade det blivit mycket värre, han gick bara några steg i taget sedan var det precis som om han inte orkade mer och bara lade sig ner precis där han var.
Dessutom ville han inte äta. Så jag fick en akuttid på förmiddagen och körde in med honom. De började med en fysisk undersökning utan att hitta något, så därefter ville de ta lite blodprover. Men eftersom han varit lite dålig så var han väldigt svårstucken. Dels så gick blodkärlen sönder när de fått in nålen, och när de till slut lyckades så kom där så lite blod så de fick vänta en bra stund innan de fått tillräckligt.
Som tur var så uppförde han sig utmärkt, till sjukvårdarnas stora förtjusning lade han huvudet i armvecket på den som höll honom, precis som om han sa att, bara jag slipper titta så ska jag uppföra mig. De tyckte han var jättegullig när han gjorde så.
Till slut fick de iaf svar på proverna som inte visade något fel, så då blev det röntgen istället. Även här uppförde han sig exemplariskt. Jag fick följa med och hålla här inne men han låg så fint och stilla själv, till och med när jag släppt honom, så nog var han dålig alltid.
Inte heller röntgen visade något konstigt, så veterinären trodde att han hade/hade haft någon infektion i kroppen som gjort att han känt sig dålig och pga det inte velat äta. Och när det blir så så är katter väldigt svåra att få igång att äta igen, plus att redan efter ett par tre dagar börjar levern ta skada om de inte får i sig näring. Vi människor och hundar däremot kan klara upp emot en månad berättade veterinären.
Så det blev till att Hercules fick stanna kvar på kliniken, där de ger honom dropp (han var även lite uttorkad), antibiotika och matar honom med extra god mat för att han ska komma igång igen.
Jag ringde imorse för en uppdatering och han hade börjat ta maten så om allt gick som det skulle ska han få komma hem imorgon.
Håller tummarna att det blir så nu bara.
En fin bild på ursöta kisen som ligger och halvslumrar i gungstolen:
Men detta var inte allt denna dagen. På eftermiddagen när jag var ute hos djuren ser jag att Helga (ett av fåren) haltar rejält på ena frambenet.
Efter koll av både mig och Thomas verkar det dock inte brutet iaf, och jag hittar inga andra konstigheter eller svullnader heller, så förhoppningsvis är det en rejäl stukning eller så. Vi får ge det någon dag till och se hur det går.
Håller tummarna även här.
Och precis som om detta inte var nog fick vi en vattenläcka i källaren också. Ett rör till varmvattnet som sprungit läck så det stod en tunn stråle rakt upp i taket....... Typiskt.
En kompis ska komma och hjälpa oss fixa det, men han kan inte förrän på söndag, så nu är vi utan varmvatten till dess.
Dock kan vi sätta på varmvattnet för att duscha, så det är ju tur det iaf. Vi kan bara inte ha igång det hela tiden.
För att pigga upp er/mig efter alla eländigheter tänkte jag visa vilken tokig man jag har gift mig med.
Ni vet ibland hur man kanske skriver namn eller annat på mackor, med hjälp av pålägg på tub? Till exempel med kaviar, majonnäs eller marmelad i de här "nya" flaskorna.
Det gör Thomas också, men ibland räcker inte riktigt mackan till, vad gör man då?
Jag kan tillägga att det var inte jag som torkade bordet efter frukosten den dagen.......... :o)
Tja....
Ja, vad ska jag säga. Nu har det gått så där lång tid igen sedan jag skrev något sist.
Fick till och med höra av en viss norrlänning att det inte var så konstigt att jag hade kalla fingrar som jag skrev om för ett tag sedan, jag skrev ju aldrig något så jag använde dem inte.
Hade jag bara uppdaterat min blogg lite oftare så hade jag tydligen haft varma fingrar :o)
Nåja, en liten del av anledningen till att jag inte skrivit är att jag inte tycker det har hänt så mycket.
Jag jobbar en del på dagis igen efter helgerna, och när jag inte gör det jobbar jag här hemma. Vet inte om jag nämnt det innan men vi ska göra om hemsidan till företaget helt, och det är jag som sitter med det.
Jag har varit lite slarvig innan men nu har jag börjat komma igång ordentligt, så det blir ganska många timmar framför den här dumburken.
Jag har ju liksom en deadline på den. Jag måste vara nästan helt klar tills det är dags att åka upp för årets säsong, vilket vi ska göra sista helgen i februari. Så klockan tickar på lite nu......
Det blev ju inte att jag berättade vad vi hittade på till jul och nyår så det kan jag ju göra åtminstone.
På julafton var vi inne hos pappa och elaka styvmor. Det var jag, Thomas och brorsan, som kört ner från hufvudstaden, förutom då pappa och Eva.
Vi hade det lugnt och skönt och tittade på Kalle Anka givetvis.
Sedan åt vi god mat och efter det var det dags för julklapparna.
Jag fick bl. a. ett par jättefina yllevantar som elaka styvmor gjort själv (hon är så grymt duktig på att göra saker o pyssla o sånt), och en häftig klocka:
Vi "barn" hade lagt ihop till en häftig men ändå användbar sak till pappa och Eva (för tro mig, de är inte lätta att köpa klappar till).
Ett voodoo-knivställ och en rejäl skärbräda:
Sedan var det god fika och allmänt prat innan vi så sakteliga drog oss hemåt.
På juldagen var vi och firade hemma hos svärmor, och man kan lugnt påstå att det skiljer sig lite från firandet dagen innan.
Istället för fem personer är vi där ca 20 personer........
En del av dem barn och resten är vuxna som tagit lite dricka......
Så man kan ju säga att ljudnivån skiljer sig lite hehe..... :o)
Även här var det dock god mat och julklappsutdelning som gällde.
Här fick jag bl. a. en mycket intressant bok om katter och deras beteénden.
Till slut tröttnade Max och gick och lade sig:
Till nyår var vi hemma själva, eller nästan iaf Mattias var också här, det ingår liksom lite när man har en bunke djur som inte är så glada för raketer.
Men vi hade trevligt ändå, vi åt god mat och tittade på film och vid tolvslaget gick vi ut till djuren och tittade lite på raketer som sköts hos grannarna samtidigt som vi försökte hålla djuren lugna.
Ett tag var Lurfvas så rädd så han var på väg att hoppa över väggen in till Sampa, det hade nog inte varit så lyckat...... :o)
Men det såg lite roligt ut då han var halvvägs över väggen. Som tur är fick jag stopp på honom.
En annan rolig grej fick jag uppleva häromdagen. Eller ja, det var roligt tack vare att det gick bra, för det kunde gått illa men jag fick mig ett gott skratt när jag kom ut och skulle ge getterna kvällsmat.
Kommer ni ihåg de där hö-häckarna jag byggde själv?
De var visst inte helt genomtänkta ur säkerhetsynvinkel.........
Jodå, där stod Lilleman och inte kom han därifrån heller....... Kan inte vara lätt med stora horn alltid :o)
Det slutade med att Thomas och jag fick lyfta ut honom därifrån.
Jag får nog komma på något att sätta för där som jag bara kan ta bort när jag ska fylla på hö, en lucka av något slag.
Just det, jag fick ett gott skratt en annan gång också, bara för några dagar sedan faktiskt.
Det är så att jag blev inte färdig med att baka pepparkakor innan jul, så därför satt jag och Mattias i några timmar en av dagarna efter nyår och gjorde det istället.
Jag hade köpt tre rullar med sådan där färdig deg så det blev ju några stycken. Dessutom gjorde vi glasyr på dem också.
Men när Thomas skulle ta ut en av burkarna häromdagen så fick han tydligen lust att börja laga mat, för han gjorde pepparkakssoppa av dem - rakt ner i hundens vattenskål......!
Gissa vem som blev glad, vattnet smakade ju helt plötsligt jättegott!
Fick till och med höra av en viss norrlänning att det inte var så konstigt att jag hade kalla fingrar som jag skrev om för ett tag sedan, jag skrev ju aldrig något så jag använde dem inte.
Hade jag bara uppdaterat min blogg lite oftare så hade jag tydligen haft varma fingrar :o)
Nåja, en liten del av anledningen till att jag inte skrivit är att jag inte tycker det har hänt så mycket.
Jag jobbar en del på dagis igen efter helgerna, och när jag inte gör det jobbar jag här hemma. Vet inte om jag nämnt det innan men vi ska göra om hemsidan till företaget helt, och det är jag som sitter med det.
Jag har varit lite slarvig innan men nu har jag börjat komma igång ordentligt, så det blir ganska många timmar framför den här dumburken.
Jag har ju liksom en deadline på den. Jag måste vara nästan helt klar tills det är dags att åka upp för årets säsong, vilket vi ska göra sista helgen i februari. Så klockan tickar på lite nu......
Det blev ju inte att jag berättade vad vi hittade på till jul och nyår så det kan jag ju göra åtminstone.
På julafton var vi inne hos pappa och elaka styvmor. Det var jag, Thomas och brorsan, som kört ner från hufvudstaden, förutom då pappa och Eva.
Vi hade det lugnt och skönt och tittade på Kalle Anka givetvis.
Sedan åt vi god mat och efter det var det dags för julklapparna.
Jag fick bl. a. ett par jättefina yllevantar som elaka styvmor gjort själv (hon är så grymt duktig på att göra saker o pyssla o sånt), och en häftig klocka:
Vi "barn" hade lagt ihop till en häftig men ändå användbar sak till pappa och Eva (för tro mig, de är inte lätta att köpa klappar till).
Ett voodoo-knivställ och en rejäl skärbräda:
Sedan var det god fika och allmänt prat innan vi så sakteliga drog oss hemåt.
På juldagen var vi och firade hemma hos svärmor, och man kan lugnt påstå att det skiljer sig lite från firandet dagen innan.
Istället för fem personer är vi där ca 20 personer........
En del av dem barn och resten är vuxna som tagit lite dricka......
Så man kan ju säga att ljudnivån skiljer sig lite hehe..... :o)
Även här var det dock god mat och julklappsutdelning som gällde.
Här fick jag bl. a. en mycket intressant bok om katter och deras beteénden.
Till slut tröttnade Max och gick och lade sig:
Till nyår var vi hemma själva, eller nästan iaf Mattias var också här, det ingår liksom lite när man har en bunke djur som inte är så glada för raketer.
Men vi hade trevligt ändå, vi åt god mat och tittade på film och vid tolvslaget gick vi ut till djuren och tittade lite på raketer som sköts hos grannarna samtidigt som vi försökte hålla djuren lugna.
Ett tag var Lurfvas så rädd så han var på väg att hoppa över väggen in till Sampa, det hade nog inte varit så lyckat...... :o)
Men det såg lite roligt ut då han var halvvägs över väggen. Som tur är fick jag stopp på honom.
En annan rolig grej fick jag uppleva häromdagen. Eller ja, det var roligt tack vare att det gick bra, för det kunde gått illa men jag fick mig ett gott skratt när jag kom ut och skulle ge getterna kvällsmat.
Kommer ni ihåg de där hö-häckarna jag byggde själv?
De var visst inte helt genomtänkta ur säkerhetsynvinkel.........
Jodå, där stod Lilleman och inte kom han därifrån heller....... Kan inte vara lätt med stora horn alltid :o)
Det slutade med att Thomas och jag fick lyfta ut honom därifrån.
Jag får nog komma på något att sätta för där som jag bara kan ta bort när jag ska fylla på hö, en lucka av något slag.
Just det, jag fick ett gott skratt en annan gång också, bara för några dagar sedan faktiskt.
Det är så att jag blev inte färdig med att baka pepparkakor innan jul, så därför satt jag och Mattias i några timmar en av dagarna efter nyår och gjorde det istället.
Jag hade köpt tre rullar med sådan där färdig deg så det blev ju några stycken. Dessutom gjorde vi glasyr på dem också.
Men när Thomas skulle ta ut en av burkarna häromdagen så fick han tydligen lust att börja laga mat, för han gjorde pepparkakssoppa av dem - rakt ner i hundens vattenskål......!
Gissa vem som blev glad, vattnet smakade ju helt plötsligt jättegott!
