Snö(o)djur och Miramis
Det verkar aldrig ta slut! Nu börjar jag faktiskt längta ganska ordentligt efter våren får jag säga. Men samtidigt är det så otroligt vackert ute med all denna snö.
Men nu börjar det som sagt bli lite väl mycket.
Vi har fått skotta inne i kaninernas hage för att inte de ska kunna hoppa över staketet. Nu sticker det ju liksom bara upp en liten bit ovanför snön:
Som tur är har vi en mycket snäll granne som kommer med traktor och skottar åt oss. Annars vete sjutton hur vi skulle klarat oss denna vintern.
Jag tycker det är jobbigt nog att gå i snön om det är ca fem cm, men den här benlösa herren har inga som helst problem med över 50 cm snö:
Han tycker det är lika roligt som alltid. Om ni jämför med förra blogginlägget (liknande bild) ser ni att det kommit en del snö sedan dess. Och det har även kommit ytterligare snö sedan denna bilden togs.
Katterna klarar ganska hyfsat att springa ovanpå snön:
Han ligger alltså ner på denna bilden, så det är inte som benen sjunkit ner.
I ena hörnan av gården har vi fått ett jätteberg av snö efter all skottning, ska försöka ta en bild på det. Hercules tycker det är helskoj att leka där. Han springer upp i full karriär och sedan glider han ner nästan som om han åkte snowboard. Det ser såå härligt ut!
I går var vi ute hos Miramis och hälsade på!
Hon är lika söt och go som alltid, och supersocial. Skulle försöka ta lite bilder på henne, men varenda gång jag backade lite för att ta en bild, följde hon efter mig så de flesta bilderna blev såhär:
Men till slut fick jag ett par bilder på hela henne.
Ett från sidan:
Titta, hon börjar äntligen få fin man! Den har alltid varit så fjuttig.
Och ett framifrån:
Och här har vi ett med hennes bästa kompis:
Jag tycker han har så grymt härlig färg! Han är en korsning mellan arab och nording (har jag förr mig att det var, om hans matte eller husse läser detta får ni gärna rätta mig om det inte stämmer).
Mira har fått det så bra hos sin "nya" husse och matte (vi kom på att de är ju inte så nya längre).
Hon håller på att köras in, och får mycket markträning och blir allmänt bortskämd.
De har till och med en specialbeställd transport, där bommen på ena sidan är extra låg, för hennes säkerhet!
Som avslutning en bild på mina trillingar. De har dragit ner husses byxor från stolen och busat med dem, innan de sedan däckat framför dörren till hallen där de väntar på att få sno Vinis mat! :o)
Men nu börjar det som sagt bli lite väl mycket.
Vi har fått skotta inne i kaninernas hage för att inte de ska kunna hoppa över staketet. Nu sticker det ju liksom bara upp en liten bit ovanför snön:
Som tur är har vi en mycket snäll granne som kommer med traktor och skottar åt oss. Annars vete sjutton hur vi skulle klarat oss denna vintern.
Jag tycker det är jobbigt nog att gå i snön om det är ca fem cm, men den här benlösa herren har inga som helst problem med över 50 cm snö:
Han tycker det är lika roligt som alltid. Om ni jämför med förra blogginlägget (liknande bild) ser ni att det kommit en del snö sedan dess. Och det har även kommit ytterligare snö sedan denna bilden togs.
Katterna klarar ganska hyfsat att springa ovanpå snön:
Han ligger alltså ner på denna bilden, så det är inte som benen sjunkit ner.
I ena hörnan av gården har vi fått ett jätteberg av snö efter all skottning, ska försöka ta en bild på det. Hercules tycker det är helskoj att leka där. Han springer upp i full karriär och sedan glider han ner nästan som om han åkte snowboard. Det ser såå härligt ut!
I går var vi ute hos Miramis och hälsade på!
Hon är lika söt och go som alltid, och supersocial. Skulle försöka ta lite bilder på henne, men varenda gång jag backade lite för att ta en bild, följde hon efter mig så de flesta bilderna blev såhär:
Men till slut fick jag ett par bilder på hela henne.
Ett från sidan:
Titta, hon börjar äntligen få fin man! Den har alltid varit så fjuttig.
Och ett framifrån:
Och här har vi ett med hennes bästa kompis:
Jag tycker han har så grymt härlig färg! Han är en korsning mellan arab och nording (har jag förr mig att det var, om hans matte eller husse läser detta får ni gärna rätta mig om det inte stämmer).
Mira har fått det så bra hos sin "nya" husse och matte (vi kom på att de är ju inte så nya längre).
Hon håller på att köras in, och får mycket markträning och blir allmänt bortskämd.
De har till och med en specialbeställd transport, där bommen på ena sidan är extra låg, för hennes säkerhet!
Som avslutning en bild på mina trillingar. De har dragit ner husses byxor från stolen och busat med dem, innan de sedan däckat framför dörren till hallen där de väntar på att få sno Vinis mat! :o)
Nedräkningen har börjat.....
Oj, vad tiden har flugit iväg de sista dagarna.
Vi har suttit en hel del nu och prisat i katalogerna. Jodå, det närmar sig. Vi åker faktiskt upp redan på fredag i nästa vecka. Om en och en halv vecka!
Jösses det känns så snart! Men sen å andra sidan, alla våra bekanta däruppe älskar när vi kommer för de tycker att det är det största vårtecknet de kan få.
Detta året kommer det dock att bli lite extra arbete för oss för det har ju kommit lite snö......
Nåväl, den dagen den sorgen!
För ett tag sedan samlade jag ihop Anna och hovis och vi begav oss iväg för att titta på en shettisutställning. Ack ja, vad söta de är de små trollen.
Anledningen till att jag ville det är att jag själv tänkt ställa upp i en bedömning med Sampa. Mest för skojs skull, men jag ville ändå se lite hur det fungerar så därför åkte vi iväg och tittade.
Däremot vet jag inte om jag tittade så pass mycket så jag vet hur man ska göra, för jag stod mest och dreglade över alla sötnosar.
I lördags slet vi (jag o Thomas) oss från katalogerna och körde upp till Anna och Anders, dels för att umgås och dels för att lämna av vår vagn. Anna har nämligen köpt den av oss. (Inte Sampas vagn utan den stora som tomten har använt).
Jag hade lovat Anna att följa med henne för att leta upp ett ridhus som hon skulle till dagen efter, och det slutade med att vi körde alla sex (jag, Anna, Anders, Thomas, Max och Zingo).
Vi passade då även på att köra inom den orten dit jag ska på bedömning med Sampa, men jag har inte fått någon vägbeskrivning ännu så vi visste inte riktigt var vi skulle leta. Men vi hittade i alla fall till orten i fråga, som bara ligger ett stenkast från Anna och Anders.
Som ni kanske märkt är det fortfarande "ganska" mycket snö ute:
Givetvis har jag därför varit ute och åkte pulka fler gånger (men det är också ganska kallt så det har inte blivit jättemånga gånger):
Det hände en annan rolig sak också. I söndags fick jag ett privatmeddelande när jag var inne på ett hästforum. Det visade sig vara en tjej som äger Sampas helsyster!
Så nu har jag fått lite information om Sampas bakgrund och hennes familj. Fick även se bilder på systern, och de är ganska lika varandra.
Klockarens Sampa:
Klockarens Soja:
Den tydligaste skillnaden på dem är nog att Soja har mycket ljusare mule.
Det var riktigt skoj faktiskt, jag visste inte ens om att Sampa hade något helsyskon (har inte forskat så mycket i det där), och så visar det sig att de är sju stycken helsyskon!
Bara för det var jag tvungen att slänga in en extra bild på Sampa:
Vi har suttit en hel del nu och prisat i katalogerna. Jodå, det närmar sig. Vi åker faktiskt upp redan på fredag i nästa vecka. Om en och en halv vecka!
Jösses det känns så snart! Men sen å andra sidan, alla våra bekanta däruppe älskar när vi kommer för de tycker att det är det största vårtecknet de kan få.
Detta året kommer det dock att bli lite extra arbete för oss för det har ju kommit lite snö......
Nåväl, den dagen den sorgen!
För ett tag sedan samlade jag ihop Anna och hovis och vi begav oss iväg för att titta på en shettisutställning. Ack ja, vad söta de är de små trollen.
Anledningen till att jag ville det är att jag själv tänkt ställa upp i en bedömning med Sampa. Mest för skojs skull, men jag ville ändå se lite hur det fungerar så därför åkte vi iväg och tittade.
Däremot vet jag inte om jag tittade så pass mycket så jag vet hur man ska göra, för jag stod mest och dreglade över alla sötnosar.
I lördags slet vi (jag o Thomas) oss från katalogerna och körde upp till Anna och Anders, dels för att umgås och dels för att lämna av vår vagn. Anna har nämligen köpt den av oss. (Inte Sampas vagn utan den stora som tomten har använt).
Jag hade lovat Anna att följa med henne för att leta upp ett ridhus som hon skulle till dagen efter, och det slutade med att vi körde alla sex (jag, Anna, Anders, Thomas, Max och Zingo).
Vi passade då även på att köra inom den orten dit jag ska på bedömning med Sampa, men jag har inte fått någon vägbeskrivning ännu så vi visste inte riktigt var vi skulle leta. Men vi hittade i alla fall till orten i fråga, som bara ligger ett stenkast från Anna och Anders.
Som ni kanske märkt är det fortfarande "ganska" mycket snö ute:
Givetvis har jag därför varit ute och åkte pulka fler gånger (men det är också ganska kallt så det har inte blivit jättemånga gånger):
Det hände en annan rolig sak också. I söndags fick jag ett privatmeddelande när jag var inne på ett hästforum. Det visade sig vara en tjej som äger Sampas helsyster!
Så nu har jag fått lite information om Sampas bakgrund och hennes familj. Fick även se bilder på systern, och de är ganska lika varandra.
Klockarens Sampa:
Klockarens Soja:
Den tydligaste skillnaden på dem är nog att Soja har mycket ljusare mule.
Det var riktigt skoj faktiskt, jag visste inte ens om att Sampa hade något helsyskon (har inte forskat så mycket i det där), och så visar det sig att de är sju stycken helsyskon!
Bara för det var jag tvungen att slänga in en extra bild på Sampa:
Tack Anna!
Igår fick jag ett meddelande på min telefonsvarare, och när jag lyssnade av den var det ingen mindre än Anna. Hon hade ringt mig men antagligen hade den legat så den inte hade någon mottagning. Meddelandet kom nämligen en bra stund efter att hon hade ringt, därför ville jag inte ringa tillbaka, för klockan hade hunnit bli lite mycket.
Det visade sig vara så att de hade uppmärksammat att Max hade namnsdag igår (vilket vi själva missat helt, sorry Max).
Så därför ville Max ge ett ordentligt tack till Anna, Anders och Zingo som kom ihåg honom på hans namnsdag:
Men det är en till som vill säga tack, framförallt till Anna, nämligen Thomas.
Ni förstår att han "kom ihåg" att det var ju tradition att han får frukost på sängen dagen efter Max namnsdag. Konstigt nog har jag inget som helst minne av att han fått det förut, men vi kan ju inte bryta en tradition så det fick han ju ha då:
Nu är ju jag ingen morgonmänniska, vilket innebär att Thomas nästan alltid varit uppe en bra stund när jag väl vaknar, men ska man följa traditionerna så ska man även om det innebär att man får frukost på sängen fullt påklädd........
Det visade sig vara så att de hade uppmärksammat att Max hade namnsdag igår (vilket vi själva missat helt, sorry Max).
Så därför ville Max ge ett ordentligt tack till Anna, Anders och Zingo som kom ihåg honom på hans namnsdag:
Men det är en till som vill säga tack, framförallt till Anna, nämligen Thomas.
Ni förstår att han "kom ihåg" att det var ju tradition att han får frukost på sängen dagen efter Max namnsdag. Konstigt nog har jag inget som helst minne av att han fått det förut, men vi kan ju inte bryta en tradition så det fick han ju ha då:
Nu är ju jag ingen morgonmänniska, vilket innebär att Thomas nästan alltid varit uppe en bra stund när jag väl vaknar, men ska man följa traditionerna så ska man även om det innebär att man får frukost på sängen fullt påklädd........
