Födelsedags/Bröllopsresa dag 5
Söndag 20 sept. 2009
Söndagen började vi med en liten sovmorgon, vilket resulterade i att vi inte åt frukost förrän vid halv tio - tiden. Men vad gjorde det? Vi hade ju ingen brådska. Tanken var att vi nu skulle checka ut och sedan köra vidare upp i alperna. Men igår när vi var på Spanska Ridskolan såg jag att man kunde få gå en guidad tur som innebar att man även fick komma in i stallarna. Gårdagens biljetter var dock slutsålda så därför bestämde vi att hoppa över det.
Men efter att funderat på det hela morgonen förklarade jag för Thomas att jag väldigt gärna skulle vilja göra det ändå.
Första turen gick tyvärr inte förrän klockan 14.00 så efter lite övervägande bestämde vi att om det fanns plats i första turen skulle vi stanna tills dess, men annars fick det vara.
Turligt nog för mig gjorde det det, så nu fick vi plötsligt lite extra tid att slå ihjäl (vilket inte var svårt i denna stad).
Detta gav faktiskt dubbel lycka för min del, för när vi satte oss för att ta förmiddagsfika på Starbucks (igen, det låg så bra till mittemot Hofburg), visade det sig att det var en ny föreställning denna förmiddag.
Och eftersom stallet ligger tvärs över en väg från ridsalen var ju hästarna tvungna att ledas över dit.
Gissa vem som var snabbt framme med kameran:
Här kom en droska körandes precis så den fick stanna och vänta medan hingstarna leddes över. Det visade sig att hästarna som drog droskan var ston, så det blev en del gnäggande och ett par tvärstopp innan de kom över.....
Jag bestämde mig för att gå närmre för att försöka få någon bättre bild, vilket jag också lyckades med får jag säga:
Ett par så där fina fick jag:
men de flesta blev dock såhär:
Jag lyckades även få med huvudet på en av de bruna hingstarna jag berättat om:
Efter fikan och fotograferingen tog vi åter en runda sightseeing. Vi såg bl. a. ännu en av dessa "statyer", men den här tjejen var inte lika rolig som "Mozart" för hon satt bara stilla hela tiden:
Vi kom ut på ett torg med lite uteserveringar och bestämde oss för att leta efter en plats att sitta och ta en dricka. Men istället hittade vi en restaurang som hade bilder på maten, och dessutom flera maträtter som jag älskar, så därför tog vi middag lite tidigare än vanligt, redan vid 13.00-tiden.
Jag lyckades till och med hitta en rätt med sås!
Mumsigt!
Se Anna, och framförallt Anders; jag äter annan sås än bearnaisesås! :o)
På väg tillbaka mot Ridskolan såg vi att det finns fjöntar även i Österrike:
Dessa två bilarna stod och väntade ut varandra för att få sista parkeringsplatsen. Det var dessutom en smal gata så när det kom en annan bil var den tvungen att backa därifrån igen. Tramsiga karlar, säger jag bara! :o)
Detta var också något vi såg lite här och var. Om ni tittar på nedre delen av tornet:
När de höll på att renovera en byggnad hängde de upp en bild utanpå hur byggnaden såg ut egentligen, så man inte lade märke till att de höll på med renoveringen lika tydligt.
Är det detta som kallas fuskbygge månntro? (Jag vet, min humor är inte den bästa)
Nu var vi tillbaka på ridskolan och guideturen började. Även här var det förbjudet att fotografera, men jag hade lyckats få några bilder från stallgården, innan när jag fick bilder på hästarna:
Denna borg, som heter Stallburg, består av fyra flyglar och byggdes från början åt någon härskare där tanken var att han skulle bo ovanpå och ha hästarna undertill. Numera var det enbart till hästarna och deras ryttare och skötare.
Vi fick alltså komma in i stallarna och även sadelkammaren, där vi fick information om både lippizzanerns bakgrund och deras arbete på ridskolan och om utrustningen som används vid träning och uppvisning.
Sedan fick vi komma in i det som de kallar "Vinterridskolan" vilket är den sal där uppvisningen var, som jag ju redan lagt ut bild på.
Vi fick bl. a. reda på att den rymde 400 sittplatser och 600 ståplatser. Den har även använts som balsal eller till liknande fester.
Till slut fick vi se världens största skrittmaskin, som är 120 meter lång och kunde ta 20 hästar samtidigt, och det som de kallar "Sommarridskolan" som väl egentligen bara var en paddock utomhus.
Mycket intressant var det och jag är glad att vi gjorde det. Visste ni att hingstarna är med och uppträder tills de är 28 år gamla, då de sedan går i pension och eventuellt används i aveln? Inte illa!
Nu var det så dags att lämna Wien och köra vidare, här står jag utanför hotellet:
Vi behövde faktiskt inte köra särskilt länge innan vi började se lite av bergen:
Thomas på ett av ställena vi pausade:
Inte helt oväntat blev det många tunnlar att köra igenom:
Häftig bild inne i tunneln:
Är det detta som menas med ljuset vid slutet av tunneln?
(Återigen, jag vet min humor.... men det får ni stå ut med)
När vi kört ett antal timmar och det började mörkna kom vi på att det kanske var dags att leta efter någonstans att övernatta. Strax efter fick vi syn på en skylt med en säng, så vi följde den längs en slingrig väg en bit upp för ett berg.
När vi kommer fram möts vi av ett alldeles underbart ganska typiskt alphus med hur mycket blommor som helst.
Vi har tur, de har rum lediga och när de visar rummet tvekar vi inte en sekund, vi checkar in direkt.
Rummet är helt klart det fräshaste hittills:
Sedan ska vi ju inte snacka om utsikten från balkongen (en sån där typisk alpbalkong i trä med snidat räcke och överfullt av blommor). Nedanför oss breder den lilla orten ut sig och i bakgrunden har vi bergen:
Så grymt mysigt, vilken fempoängare.
En jättehärlig uteplats har de också med samma utsikt, därför gick vi ut och satte oss och mös (myste?) en halvtimme innan det var läggdags.
Söndagen började vi med en liten sovmorgon, vilket resulterade i att vi inte åt frukost förrän vid halv tio - tiden. Men vad gjorde det? Vi hade ju ingen brådska. Tanken var att vi nu skulle checka ut och sedan köra vidare upp i alperna. Men igår när vi var på Spanska Ridskolan såg jag att man kunde få gå en guidad tur som innebar att man även fick komma in i stallarna. Gårdagens biljetter var dock slutsålda så därför bestämde vi att hoppa över det.
Men efter att funderat på det hela morgonen förklarade jag för Thomas att jag väldigt gärna skulle vilja göra det ändå.
Första turen gick tyvärr inte förrän klockan 14.00 så efter lite övervägande bestämde vi att om det fanns plats i första turen skulle vi stanna tills dess, men annars fick det vara.
Turligt nog för mig gjorde det det, så nu fick vi plötsligt lite extra tid att slå ihjäl (vilket inte var svårt i denna stad).
Detta gav faktiskt dubbel lycka för min del, för när vi satte oss för att ta förmiddagsfika på Starbucks (igen, det låg så bra till mittemot Hofburg), visade det sig att det var en ny föreställning denna förmiddag.
Och eftersom stallet ligger tvärs över en väg från ridsalen var ju hästarna tvungna att ledas över dit.
Gissa vem som var snabbt framme med kameran:
Här kom en droska körandes precis så den fick stanna och vänta medan hingstarna leddes över. Det visade sig att hästarna som drog droskan var ston, så det blev en del gnäggande och ett par tvärstopp innan de kom över.....
Jag bestämde mig för att gå närmre för att försöka få någon bättre bild, vilket jag också lyckades med får jag säga:
Ett par så där fina fick jag:
men de flesta blev dock såhär:
Jag lyckades även få med huvudet på en av de bruna hingstarna jag berättat om:
Efter fikan och fotograferingen tog vi åter en runda sightseeing. Vi såg bl. a. ännu en av dessa "statyer", men den här tjejen var inte lika rolig som "Mozart" för hon satt bara stilla hela tiden:
Vi kom ut på ett torg med lite uteserveringar och bestämde oss för att leta efter en plats att sitta och ta en dricka. Men istället hittade vi en restaurang som hade bilder på maten, och dessutom flera maträtter som jag älskar, så därför tog vi middag lite tidigare än vanligt, redan vid 13.00-tiden.
Jag lyckades till och med hitta en rätt med sås!
Mumsigt!
Se Anna, och framförallt Anders; jag äter annan sås än bearnaisesås! :o)
På väg tillbaka mot Ridskolan såg vi att det finns fjöntar även i Österrike:
Dessa två bilarna stod och väntade ut varandra för att få sista parkeringsplatsen. Det var dessutom en smal gata så när det kom en annan bil var den tvungen att backa därifrån igen. Tramsiga karlar, säger jag bara! :o)
Detta var också något vi såg lite här och var. Om ni tittar på nedre delen av tornet:
När de höll på att renovera en byggnad hängde de upp en bild utanpå hur byggnaden såg ut egentligen, så man inte lade märke till att de höll på med renoveringen lika tydligt.
Är det detta som kallas fuskbygge månntro? (Jag vet, min humor är inte den bästa)
Nu var vi tillbaka på ridskolan och guideturen började. Även här var det förbjudet att fotografera, men jag hade lyckats få några bilder från stallgården, innan när jag fick bilder på hästarna:
Denna borg, som heter Stallburg, består av fyra flyglar och byggdes från början åt någon härskare där tanken var att han skulle bo ovanpå och ha hästarna undertill. Numera var det enbart till hästarna och deras ryttare och skötare.
Vi fick alltså komma in i stallarna och även sadelkammaren, där vi fick information om både lippizzanerns bakgrund och deras arbete på ridskolan och om utrustningen som används vid träning och uppvisning.
Sedan fick vi komma in i det som de kallar "Vinterridskolan" vilket är den sal där uppvisningen var, som jag ju redan lagt ut bild på.
Vi fick bl. a. reda på att den rymde 400 sittplatser och 600 ståplatser. Den har även använts som balsal eller till liknande fester.
Till slut fick vi se världens största skrittmaskin, som är 120 meter lång och kunde ta 20 hästar samtidigt, och det som de kallar "Sommarridskolan" som väl egentligen bara var en paddock utomhus.
Mycket intressant var det och jag är glad att vi gjorde det. Visste ni att hingstarna är med och uppträder tills de är 28 år gamla, då de sedan går i pension och eventuellt används i aveln? Inte illa!
Nu var det så dags att lämna Wien och köra vidare, här står jag utanför hotellet:
Vi behövde faktiskt inte köra särskilt länge innan vi började se lite av bergen:
Thomas på ett av ställena vi pausade:
Inte helt oväntat blev det många tunnlar att köra igenom:
Häftig bild inne i tunneln:
Är det detta som menas med ljuset vid slutet av tunneln?
(Återigen, jag vet min humor.... men det får ni stå ut med)
När vi kört ett antal timmar och det började mörkna kom vi på att det kanske var dags att leta efter någonstans att övernatta. Strax efter fick vi syn på en skylt med en säng, så vi följde den längs en slingrig väg en bit upp för ett berg.
När vi kommer fram möts vi av ett alldeles underbart ganska typiskt alphus med hur mycket blommor som helst.
Vi har tur, de har rum lediga och när de visar rummet tvekar vi inte en sekund, vi checkar in direkt.
Rummet är helt klart det fräshaste hittills:
Sedan ska vi ju inte snacka om utsikten från balkongen (en sån där typisk alpbalkong i trä med snidat räcke och överfullt av blommor). Nedanför oss breder den lilla orten ut sig och i bakgrunden har vi bergen:
Så grymt mysigt, vilken fempoängare.
En jättehärlig uteplats har de också med samma utsikt, därför gick vi ut och satte oss och mös (myste?) en halvtimme innan det var läggdags.
Födelsedags/Bröllopsresa dag 4
19 sept. 2009
Äntligen lördag!
Denna dagen hade jag sett fram emot sedan 30 maj.
Jag ville ju inte riskera att missa föreställningen, därför hade jag ställt klockan alldeles för tidigt, så vi var nere och åt frukost redan klockan åtta.
Efter frukosten tog vi oss bort till Hofburg för att börja leta efter ingången till själva ridhuset (om man nu kan kalla det det). Vi gick bort till informationen, där vi fick en lite karta på byggnaderna och ett kryss vid "vår" ingång. Efter lite letande hittade vi till slut rätt, men vi var ju lite tidigt ute så vi satte oss på Starbucks och tog en fika tills det var dags att gå in.
Så var det dags!
Vi plockar fram våra biljetter (nej vi hade inte glömt dem, vilket har varit mina stora rädsla hela tiden), och blir visade till våra platser. Min suveräne bror hade trots brist på bild över var platsena fanns fått tag i två mycket bra sittplatser, på kortsidan. Fanns egentligen bara ett annat ställe som var bättre och det var på andra kortsidan, men de var bara bättre för att det var lite mjukare stolar medan vi satt på trästolar.
Det var dock inget bekymmer för det var man alldeles för inne i showen för att tänka på.
Tyvärr fick vi nu också veta att det inte var tillåtet att fotografera! Jag har full förståelse för detta för man kan ju tänka sig om tusen person skulle sitta och fotogragera hela föreställningen igenom att det skulle vara mycket irriterande både för oss och framförallt hästarna med blixtar som flasha hela tiden.
Tyvärr var det en hel del människor som inte respekterade detta utan tog foton ändå, och jag måste erkänna att tanken var lockande om jag också skulle göra det men jag vill gärna respektera dessa önskemål så jag lät bli.
Däremot fick vi ta bilder på salen (ja, det var så flott så det kändes som en sal) innan och efter föreställningen:
Klockan är elva och föreställningen börjar. Mellan varje del av uppvisningen kommer en man in och informerar lite allmänt om ridskolan och hästarna och vad som komma ska i förställningen.
Först in var unghingstarna. Alla hingstarna kommer till ridskolan från stuteriet för att börja träna, och dessa var mella fyra och sex år gamla har jag förr mig. Det var sex stycken hästar i varierande ljus färg (en vit häst, eller skimmel som det heter, föds brun och blir ljusare och ljusare ju äldre de blir) som reds i ett dressyrprogram. Det märktes att de inte var riktigt vana ännu för de kunde göra något lite bussprång, och de reagerade när publiken började applådera på slutet.
Del två i programmet var en " PAS DE DEUX ".
Det är när två hästar utför ett avancerat dressyrprogram på varsin sida ridbanan som varandras spegelbilder. Detta gjordes till skillnad från alla andra med två bruna hingstar. Vi fick förklarat för oss att de alltid försökte ha någon brun häst med i programmet, och kallade dessa sina "turhästar" som bringade stallet god lycka.
Efter detta var det dags för det som jag tyckte var föreställningens höjdpunkt.
In kommer sex hästar, två av dem har ryttare som rider utan stigbyglar (det man har fötterna i) och resten blir ledda från marken av en eller två "riders" som de kallas.
Vi fick nu se en mängd av de olika hopp som lippizzanerhingstarna från spanska ridskolan är kända för. Och vilken grej att får se live! Det var så pampigt!
Det är tre moment som dessa hingstar är kända för att göra som inte ingår i klassisk dressyr. Det är Courbette, där hästen reser sig på bakbenen och gör ett antal "skutt" framåt på bakbenen.
Levade, där hästen också reser sig på bakbenen fast nu bara upp till en vinkel på cirka 35 grader och blir ståendes så i några sekunder, vilket är mycket ansträngande.
Till slut har vi Kapriole, som väl är det mest känt, där hästen hoppar med alla fyra benen rakt upp och sedan sparkar ut med bakbenen.
Del fyra i programmet var vad vi kallar tömkörning, fast på extremt hög nivå. Nu var det endast en häst med sin rider, som med långa tömmar går precis bakom hästen, och får den att göra alla svåra rörelser som man gör i den högre dressyren, såsom piaff eller passage. Eftersom han går bakom hästen har han bara tömmarna och sin röst till hjälp och eventuellt en lätt touch med spöet om så behövs. Mycket imponerande!
Avslutningsvis var det en kadrilj bestående av åtta hästar med ryttare. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad en kadrilj är för er som inte vet men i grova drag så är det när man rider på rad och gör exakt samma rörelser, men man delar även upp sig periodvis och kan då rida på varsin sida ridbanan och kanske linjerna korsar varandra som ett blixtlås eller zickzack eller hur man ska förklara. Mina hästvänner får gärna lämna en kommentar om de kan förklara bättre :o)
Till Malin: Det var ganska många Pluto-hingstar med i föreställningen, närmare bestämt 5 stycken.
Efter föreställningen passade vi på att ta några bilder till. Tittar ni på bilden nedan så ser ni mig, och där jag står, hade vi våra platser.
Nu hade vi inte längre något planerat utan kunde flyta på lite som vi kände för. Därför blev det att vi gick runt och tittade ännu mer på alla fina hus (de tog aldrig slut) och annat sevärt, tills vi blev trötta i fötterna.
Därefter hoppade vi återigen på tunnelbanan och åkte ut till floden Donau.
Här fick vi faktiskt se en kontrast. Så här såg det ut på ena sidan floden:
Inget ovanligt direkt, men på andra sidan såg det ut så här:
Betydligt mycket modernare byggnader.
Tunnelbanan gick inne i en lång bro som gick över floden så vi fick traska tillbaka en bra bit på den för att återigen nå fast mark.
Kolla vilken pampig kyrka vi fick syn på från bron:
Vi hittade en mysig restaurang alldeles vid vattnet och tänkte att det kunde ju vara trevligt att sitta och titta ut över vattnet när vi åt, så vi satte oss på uteserveringen.
Återigen kan ju min kräsenhet ställa till det lite så jag tänkte att jag kör "säkert" och beställde ägg och bacon. Jag förklarade också att jag ville ha äggen vändstekta. Jag till och med visade med handen i luften. Yes, svarade servitrisen och tog Thomas beställning som var toast med beef. Såvitt vi visste var beef en bit nötkött som det alltid annars varit, men ack så vi misstog oss.
Detta var vad vi fick:
Mina ägg var allt annat än vändstekta och formligen rann runt i tallriken. Thomas beef var någon slags röra som såg ut som rå köttfärs.
Jag skar loss kanterna på mina ägg som hade börjat stelna lite och åt dem, sedan fick min stackars man äta resten av mitt plus sitt eget......
Billigt var det inte heller, så de ansåg nog att det var "fin" mat.
Efter maten började vi åter strosa in mot centrum, och då vi passerade den pampiga kyrkan hade vi turen att få se ett brudpar komma ut ur den:
Vi tog oss sedan tillbaka in till området där vi bodde och strosade rundor där istället. Då fick vi syn på denna härliga statyn av Mozart:
Ooppss... det var visst ingen staty:
Vi slängde åt honom några mynt för att få ta några bilder, och så här glad blev han :o)
Undrar vad han jobbar med på vintern.......?
Vår kusk/guide berättade dagen innan att denna byggnaden.....:
.....var identisk med denna byggnaden:
Det hade alltså byggts en byggnad och sedan hade de byggt en exakt likadan mittemot, det var bara lite gräsmatta mellan dem. Nu kommer jag inte ihåg när eller av vem, men det var ganska pampigt att se.
Idag var det två museum, "Museum of Art" och "Museum of Nature".
Till slut blev det kväll även denna dagen och vi kände oss trötta och nöjda, så vi traskade tillbaka till hotellet, men på vägen dit stannade vi till på restaurang Gyllene Måsen (McDonalds) så jag fick tryckt i mig lite mat eftersom jag ju nu hade hunnit bli rejält hungrig igen. Konstigt nog hade inte Thomas det.... *visslar oskyldigt*
Här ser ni att hästdroskorna verkligen är ute och kör mitt i trafiken, även på de större vägarna. Lägg märke till spåret vid sidan om.... Tyvärr kom det ingen spårvagn just då så jag fick ingen bild på både hästar och spårvagn vid sidan om varandra.
Äntligen lördag!
Denna dagen hade jag sett fram emot sedan 30 maj.
Jag ville ju inte riskera att missa föreställningen, därför hade jag ställt klockan alldeles för tidigt, så vi var nere och åt frukost redan klockan åtta.
Efter frukosten tog vi oss bort till Hofburg för att börja leta efter ingången till själva ridhuset (om man nu kan kalla det det). Vi gick bort till informationen, där vi fick en lite karta på byggnaderna och ett kryss vid "vår" ingång. Efter lite letande hittade vi till slut rätt, men vi var ju lite tidigt ute så vi satte oss på Starbucks och tog en fika tills det var dags att gå in.
Så var det dags!
Vi plockar fram våra biljetter (nej vi hade inte glömt dem, vilket har varit mina stora rädsla hela tiden), och blir visade till våra platser. Min suveräne bror hade trots brist på bild över var platsena fanns fått tag i två mycket bra sittplatser, på kortsidan. Fanns egentligen bara ett annat ställe som var bättre och det var på andra kortsidan, men de var bara bättre för att det var lite mjukare stolar medan vi satt på trästolar.
Det var dock inget bekymmer för det var man alldeles för inne i showen för att tänka på.
Tyvärr fick vi nu också veta att det inte var tillåtet att fotografera! Jag har full förståelse för detta för man kan ju tänka sig om tusen person skulle sitta och fotogragera hela föreställningen igenom att det skulle vara mycket irriterande både för oss och framförallt hästarna med blixtar som flasha hela tiden.
Tyvärr var det en hel del människor som inte respekterade detta utan tog foton ändå, och jag måste erkänna att tanken var lockande om jag också skulle göra det men jag vill gärna respektera dessa önskemål så jag lät bli.
Däremot fick vi ta bilder på salen (ja, det var så flott så det kändes som en sal) innan och efter föreställningen:
Klockan är elva och föreställningen börjar. Mellan varje del av uppvisningen kommer en man in och informerar lite allmänt om ridskolan och hästarna och vad som komma ska i förställningen.
Först in var unghingstarna. Alla hingstarna kommer till ridskolan från stuteriet för att börja träna, och dessa var mella fyra och sex år gamla har jag förr mig. Det var sex stycken hästar i varierande ljus färg (en vit häst, eller skimmel som det heter, föds brun och blir ljusare och ljusare ju äldre de blir) som reds i ett dressyrprogram. Det märktes att de inte var riktigt vana ännu för de kunde göra något lite bussprång, och de reagerade när publiken började applådera på slutet.
Del två i programmet var en " PAS DE DEUX ".
Det är när två hästar utför ett avancerat dressyrprogram på varsin sida ridbanan som varandras spegelbilder. Detta gjordes till skillnad från alla andra med två bruna hingstar. Vi fick förklarat för oss att de alltid försökte ha någon brun häst med i programmet, och kallade dessa sina "turhästar" som bringade stallet god lycka.
Efter detta var det dags för det som jag tyckte var föreställningens höjdpunkt.
In kommer sex hästar, två av dem har ryttare som rider utan stigbyglar (det man har fötterna i) och resten blir ledda från marken av en eller två "riders" som de kallas.
Vi fick nu se en mängd av de olika hopp som lippizzanerhingstarna från spanska ridskolan är kända för. Och vilken grej att får se live! Det var så pampigt!
Det är tre moment som dessa hingstar är kända för att göra som inte ingår i klassisk dressyr. Det är Courbette, där hästen reser sig på bakbenen och gör ett antal "skutt" framåt på bakbenen.
Levade, där hästen också reser sig på bakbenen fast nu bara upp till en vinkel på cirka 35 grader och blir ståendes så i några sekunder, vilket är mycket ansträngande.
Till slut har vi Kapriole, som väl är det mest känt, där hästen hoppar med alla fyra benen rakt upp och sedan sparkar ut med bakbenen.
Del fyra i programmet var vad vi kallar tömkörning, fast på extremt hög nivå. Nu var det endast en häst med sin rider, som med långa tömmar går precis bakom hästen, och får den att göra alla svåra rörelser som man gör i den högre dressyren, såsom piaff eller passage. Eftersom han går bakom hästen har han bara tömmarna och sin röst till hjälp och eventuellt en lätt touch med spöet om så behövs. Mycket imponerande!
Avslutningsvis var det en kadrilj bestående av åtta hästar med ryttare. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad en kadrilj är för er som inte vet men i grova drag så är det när man rider på rad och gör exakt samma rörelser, men man delar även upp sig periodvis och kan då rida på varsin sida ridbanan och kanske linjerna korsar varandra som ett blixtlås eller zickzack eller hur man ska förklara. Mina hästvänner får gärna lämna en kommentar om de kan förklara bättre :o)
Till Malin: Det var ganska många Pluto-hingstar med i föreställningen, närmare bestämt 5 stycken.
Efter föreställningen passade vi på att ta några bilder till. Tittar ni på bilden nedan så ser ni mig, och där jag står, hade vi våra platser.
Nu hade vi inte längre något planerat utan kunde flyta på lite som vi kände för. Därför blev det att vi gick runt och tittade ännu mer på alla fina hus (de tog aldrig slut) och annat sevärt, tills vi blev trötta i fötterna.
Därefter hoppade vi återigen på tunnelbanan och åkte ut till floden Donau.
Här fick vi faktiskt se en kontrast. Så här såg det ut på ena sidan floden:
Inget ovanligt direkt, men på andra sidan såg det ut så här:
Betydligt mycket modernare byggnader.
Tunnelbanan gick inne i en lång bro som gick över floden så vi fick traska tillbaka en bra bit på den för att återigen nå fast mark.
Kolla vilken pampig kyrka vi fick syn på från bron:
Vi hittade en mysig restaurang alldeles vid vattnet och tänkte att det kunde ju vara trevligt att sitta och titta ut över vattnet när vi åt, så vi satte oss på uteserveringen.
Återigen kan ju min kräsenhet ställa till det lite så jag tänkte att jag kör "säkert" och beställde ägg och bacon. Jag förklarade också att jag ville ha äggen vändstekta. Jag till och med visade med handen i luften. Yes, svarade servitrisen och tog Thomas beställning som var toast med beef. Såvitt vi visste var beef en bit nötkött som det alltid annars varit, men ack så vi misstog oss.
Detta var vad vi fick:
Mina ägg var allt annat än vändstekta och formligen rann runt i tallriken. Thomas beef var någon slags röra som såg ut som rå köttfärs.
Jag skar loss kanterna på mina ägg som hade börjat stelna lite och åt dem, sedan fick min stackars man äta resten av mitt plus sitt eget......
Billigt var det inte heller, så de ansåg nog att det var "fin" mat.
Efter maten började vi åter strosa in mot centrum, och då vi passerade den pampiga kyrkan hade vi turen att få se ett brudpar komma ut ur den:
Vi tog oss sedan tillbaka in till området där vi bodde och strosade rundor där istället. Då fick vi syn på denna härliga statyn av Mozart:
Ooppss... det var visst ingen staty:
Vi slängde åt honom några mynt för att få ta några bilder, och så här glad blev han :o)
Undrar vad han jobbar med på vintern.......?
Vår kusk/guide berättade dagen innan att denna byggnaden.....:
.....var identisk med denna byggnaden:
Det hade alltså byggts en byggnad och sedan hade de byggt en exakt likadan mittemot, det var bara lite gräsmatta mellan dem. Nu kommer jag inte ihåg när eller av vem, men det var ganska pampigt att se.
Idag var det två museum, "Museum of Art" och "Museum of Nature".
Till slut blev det kväll även denna dagen och vi kände oss trötta och nöjda, så vi traskade tillbaka till hotellet, men på vägen dit stannade vi till på restaurang Gyllene Måsen (McDonalds) så jag fick tryckt i mig lite mat eftersom jag ju nu hade hunnit bli rejält hungrig igen. Konstigt nog hade inte Thomas det.... *visslar oskyldigt*
Här ser ni att hästdroskorna verkligen är ute och kör mitt i trafiken, även på de större vägarna. Lägg märke till spåret vid sidan om.... Tyvärr kom det ingen spårvagn just då så jag fick ingen bild på både hästar och spårvagn vid sidan om varandra.
Födelsedags/Bröllopsresa dag 3
Fre 18 sept 2009
Fredagen började med en minst sagt krånglig dusch, då det var duscha i badkar som gällde. Det är väl inget krångligt kanske ni tycker, och nej det är det inte. Men när badkaret är placerat under ett snedtak, som gör att man inte kan stå upp blir det krångligt......
Thomas gav sig på en dusch men jag valde att bara tvätta mig noga över vasken.
Efter det var det dags för frukost, som till skillnad från resten av hotellets standard var helt okej.
Vid nio-snåret satte vi oss åter i bilen och knappade in nästa hotells adress, i Wien. Någonting var dock väldigt fel med gps:en idag, den snurrade in oss på de mest konstiga vägar och gjorde om rutten stup i kvarten.
Plötsligt kom Thomas på en sak!
Kvällen innan hade vi den med oss när vi gick i Prag, och då hade vi satt över den på fotgängare istället för bil, dvs den undvek alla gator man inte får gå på......... :o)
När vi väl åtgärdat saken lotsade den snabbt ut oss ur stań och på rätt väg.
Några timmars körning senare var vi äntligen framme i Wien!
Vi hittade vårt hotell, som var mycket fräshare än det i Prag, och checkade in.
Det första på listan att göra här var ju givetvis att leta upp var Spanska Ridskolan låg, så vi visste det till föreställningen dagen efter.
Turligt nog hade vi fått tag i ett hotell som låg hyfsat nära, man tog spårvagnen tre hållplatser och sedan var det bara fem minuters promenad.
Utanför byggnaden stod en flock hästdroskor och erbjöd guidade turer. Givetvis var detta grymt lockande, men vi tvekade ändå lite för det var ganska dyrt. När vi stod och läste på prislistan, kom en av kuskarna fram och frågade om han skulle förklara rundorna lite.
Det fanns lilla rundan som tog 20 minuter och kostade 40 Euro som gick runt den närmsta delen, mellanstora rundan som tog 40 minuter och kostade 65 Euro, som var lite längre i utkanterna, och dessutom gick en sväng inom Hofburg som det hette där Spanska Ridskolan låg. Till slut fanns den stora rundan på 60 minuter som kostade 95 Euro som gick ännu mer ut i ytterkanterna av området.
Efter (väldigt) kort överläggande bestämde vi oss för att ta mellanrundan. Detta ångrade vi efteråt, hade vi vetat skulle vi tagit den stora rundan!
Det var såå mysigt. Vi hade väldig tur och fick en toppenbra kusk/guide, han var trevlig, visade och pekade överallt och berättade massor, svarade på våra ibland dumma frågor och hade humor.
När vi tittade på många andra som åkte så satt deras kuskar bara och stirrade rakt fram, kanske att de svängde ut armen och mumlade något ibland.
Givetvis blev det massor av bilder på jättefina hus.
Här har vi till exempel Nationalbiblioteket:
När vi åkte denna rundan upptäckte både jag och Thomas att Wien slog Prag med hästlängder! Så alla ni som tycker att Prag är vackert ska definitivt ta er till Wien. Medan Prag har fina gamla byggnader i en liten del av staden, är det så fint nästan överallt i Wien. Och mycket renare och fräshare också.
När vår kusk såg att jag viftade runt med kameran en massa bad han mig att ge den till honom, och så tog han denna bilden åt oss:
Ännu fler fina byggnader:
Det var så härligt för vi åkte verkligen mitt i trafiken! Bilar och bussar fick vackert släppa på gasen om de fick en vagn framför sig.
Här har vi en buss i baken:
Kolla in vilket jobb det har varit att bygga dessa fantastiska hus! Och att hålla dem rena.....
Det fanns även många fantastiska utsmyckningar:
Thomas ville absolut ha en bild på denna kontrasten, 2 hästkrafter VS mååånga hästkrafter (den röda sportbilen):
Tråkigt nog tog rundan slut (alldeles för snabbt), och vi var tillbaka på Hofburg och Spanska Ridskolan:
Vår snälla kusk beordrade oss att sitta kvar i vagnen och tog ännu en fin bild på oss:
Givetvis ville vi ha en bild på honom också, så vi vet vem vi ska leta efter nästa gång (ja, det blir definitivt en nästa gång):
Och våra trogna dragare så klart, Hero och Bari (tror jag):
Under turen passerade vi en restaurang som kusken rekommenderade, det var en av de äldsta restaungerna i Wien, men maten var inte lika gammal sa han.... :o)
Absolut var vi tvungna att prova den då ju. Middag stod ju ändå på tur nu.
Det blev vars en portion Fläskmedaljonger:
Mycket gott, förutom min kräsenhet som inte uppskattar när inte maten är helt genomstekt. Dessa köttbitar var rosa i mitten så jag skalade runtom och lämnade mitten till Thomas :o)
Även denna gång var det utan sås som gällde......
Restaurangen:
På väg bort från restaurangen kom "vår" kusk körande igen med ett nytt par i vagnen. Han hälsade glatt och frågade om vi provat maten. Sedan förklarade han för paret i vagnen som tittade långögt på oss. Undrar om de också kommer äta där...?
Efter maten strosade vi rundor lite på måfå en stund, och hittade bland annat brandstationen:
Sedan hoppade vi på en spårvagn och tog oss ut till Prater nöjesfält, där ett av världens äldsta Pariserhjul (1897) finns. Men en av de första sakerna jag la märke till var dessa stackare:
De använde riktiga ponnier i karusellerna. Jag försökte övertala Thomas att vi kunde köpa dem med oss hem, men jag lyckades inte......
Eftersom mentaliteten här inte är som i Sverige var det inte så mycket att göra åt utan vi gick vidare.
Som på alla nöjesfält måste det spelas och skjutas lite, vilket resulterade i ett par kramdjur som vi fäste på ryggsäcken.
Plötsligt stod det där: Pariserhjulet!
En stor klump började kännas i min magen för i ett svagt ögonblick hade jag lovat Thomas att följa med upp i det.
65 meter högt var det, men det var bara att bita ihop och ta sig in i vagnen.
Högt upp:
Det var ännu läskigare än tornet på Karlsbron för nu gungade det också:
Vi var ju inte ensamma i vagnen så ni kan tänka er vad som hände när alla gick över på ena sidan....
Jag sitter och sneglar från bänken i mitten:
Thomas däremot, njöt i stora drag:
En sak som var ganska häftig var att av de 15 vagnar som fanns i hjulet (förr var det 30 vagnar, men de har tagit bort varannan för att man ska få bättre utsikt) så var 6 stycken restaurangvagnar. Man kunde alltså hyra en hel vagn själv och ha en liten fest, och då ordnade de mat och allt.
En halvbra bild på en restaurangvagn:
Till slut kom vi iaf ner säkert på marken igen, och när man blickade uppåt på hjulet var det ganska imponerande:
En annan häftig sak vi såg var denna:
Om ni ser mellan de två ljuspelarna finns det ännu en liten sak som lyser. I denna satt människor som blev uppslängda från marken som i en slangbella. Korgen eller sitsarna eller vad man ska kalla det var alltså fästa med vajrar eller linor eller något i ljuspelarna och for rakt upp i luften och kunde snurra runt på vilket håll som helst däruppe.
Fy vad otäckt!
Till slut kände vi oss nöjda med dagen och åkte tillbaka till hotellet.
Morgondagen var ju en efterlängtad dag (från min sida iaf).
Fredagen började med en minst sagt krånglig dusch, då det var duscha i badkar som gällde. Det är väl inget krångligt kanske ni tycker, och nej det är det inte. Men när badkaret är placerat under ett snedtak, som gör att man inte kan stå upp blir det krångligt......
Thomas gav sig på en dusch men jag valde att bara tvätta mig noga över vasken.
Efter det var det dags för frukost, som till skillnad från resten av hotellets standard var helt okej.
Vid nio-snåret satte vi oss åter i bilen och knappade in nästa hotells adress, i Wien. Någonting var dock väldigt fel med gps:en idag, den snurrade in oss på de mest konstiga vägar och gjorde om rutten stup i kvarten.
Plötsligt kom Thomas på en sak!
Kvällen innan hade vi den med oss när vi gick i Prag, och då hade vi satt över den på fotgängare istället för bil, dvs den undvek alla gator man inte får gå på......... :o)
När vi väl åtgärdat saken lotsade den snabbt ut oss ur stań och på rätt väg.
Några timmars körning senare var vi äntligen framme i Wien!
Vi hittade vårt hotell, som var mycket fräshare än det i Prag, och checkade in.
Det första på listan att göra här var ju givetvis att leta upp var Spanska Ridskolan låg, så vi visste det till föreställningen dagen efter.
Turligt nog hade vi fått tag i ett hotell som låg hyfsat nära, man tog spårvagnen tre hållplatser och sedan var det bara fem minuters promenad.
Utanför byggnaden stod en flock hästdroskor och erbjöd guidade turer. Givetvis var detta grymt lockande, men vi tvekade ändå lite för det var ganska dyrt. När vi stod och läste på prislistan, kom en av kuskarna fram och frågade om han skulle förklara rundorna lite.
Det fanns lilla rundan som tog 20 minuter och kostade 40 Euro som gick runt den närmsta delen, mellanstora rundan som tog 40 minuter och kostade 65 Euro, som var lite längre i utkanterna, och dessutom gick en sväng inom Hofburg som det hette där Spanska Ridskolan låg. Till slut fanns den stora rundan på 60 minuter som kostade 95 Euro som gick ännu mer ut i ytterkanterna av området.
Efter (väldigt) kort överläggande bestämde vi oss för att ta mellanrundan. Detta ångrade vi efteråt, hade vi vetat skulle vi tagit den stora rundan!
Det var såå mysigt. Vi hade väldig tur och fick en toppenbra kusk/guide, han var trevlig, visade och pekade överallt och berättade massor, svarade på våra ibland dumma frågor och hade humor.
När vi tittade på många andra som åkte så satt deras kuskar bara och stirrade rakt fram, kanske att de svängde ut armen och mumlade något ibland.
Givetvis blev det massor av bilder på jättefina hus.
Här har vi till exempel Nationalbiblioteket:
När vi åkte denna rundan upptäckte både jag och Thomas att Wien slog Prag med hästlängder! Så alla ni som tycker att Prag är vackert ska definitivt ta er till Wien. Medan Prag har fina gamla byggnader i en liten del av staden, är det så fint nästan överallt i Wien. Och mycket renare och fräshare också.
När vår kusk såg att jag viftade runt med kameran en massa bad han mig att ge den till honom, och så tog han denna bilden åt oss:
Ännu fler fina byggnader:
Det var så härligt för vi åkte verkligen mitt i trafiken! Bilar och bussar fick vackert släppa på gasen om de fick en vagn framför sig.
Här har vi en buss i baken:
Kolla in vilket jobb det har varit att bygga dessa fantastiska hus! Och att hålla dem rena.....
Det fanns även många fantastiska utsmyckningar:
Thomas ville absolut ha en bild på denna kontrasten, 2 hästkrafter VS mååånga hästkrafter (den röda sportbilen):
Tråkigt nog tog rundan slut (alldeles för snabbt), och vi var tillbaka på Hofburg och Spanska Ridskolan:
Vår snälla kusk beordrade oss att sitta kvar i vagnen och tog ännu en fin bild på oss:
Givetvis ville vi ha en bild på honom också, så vi vet vem vi ska leta efter nästa gång (ja, det blir definitivt en nästa gång):
Och våra trogna dragare så klart, Hero och Bari (tror jag):
Under turen passerade vi en restaurang som kusken rekommenderade, det var en av de äldsta restaungerna i Wien, men maten var inte lika gammal sa han.... :o)
Absolut var vi tvungna att prova den då ju. Middag stod ju ändå på tur nu.
Det blev vars en portion Fläskmedaljonger:
Mycket gott, förutom min kräsenhet som inte uppskattar när inte maten är helt genomstekt. Dessa köttbitar var rosa i mitten så jag skalade runtom och lämnade mitten till Thomas :o)
Även denna gång var det utan sås som gällde......
Restaurangen:
På väg bort från restaurangen kom "vår" kusk körande igen med ett nytt par i vagnen. Han hälsade glatt och frågade om vi provat maten. Sedan förklarade han för paret i vagnen som tittade långögt på oss. Undrar om de också kommer äta där...?
Efter maten strosade vi rundor lite på måfå en stund, och hittade bland annat brandstationen:
Sedan hoppade vi på en spårvagn och tog oss ut till Prater nöjesfält, där ett av världens äldsta Pariserhjul (1897) finns. Men en av de första sakerna jag la märke till var dessa stackare:
De använde riktiga ponnier i karusellerna. Jag försökte övertala Thomas att vi kunde köpa dem med oss hem, men jag lyckades inte......
Eftersom mentaliteten här inte är som i Sverige var det inte så mycket att göra åt utan vi gick vidare.
Som på alla nöjesfält måste det spelas och skjutas lite, vilket resulterade i ett par kramdjur som vi fäste på ryggsäcken.
Plötsligt stod det där: Pariserhjulet!
En stor klump började kännas i min magen för i ett svagt ögonblick hade jag lovat Thomas att följa med upp i det.
65 meter högt var det, men det var bara att bita ihop och ta sig in i vagnen.
Högt upp:
Det var ännu läskigare än tornet på Karlsbron för nu gungade det också:
Vi var ju inte ensamma i vagnen så ni kan tänka er vad som hände när alla gick över på ena sidan....
Jag sitter och sneglar från bänken i mitten:
Thomas däremot, njöt i stora drag:
En sak som var ganska häftig var att av de 15 vagnar som fanns i hjulet (förr var det 30 vagnar, men de har tagit bort varannan för att man ska få bättre utsikt) så var 6 stycken restaurangvagnar. Man kunde alltså hyra en hel vagn själv och ha en liten fest, och då ordnade de mat och allt.
En halvbra bild på en restaurangvagn:
Till slut kom vi iaf ner säkert på marken igen, och när man blickade uppåt på hjulet var det ganska imponerande:
En annan häftig sak vi såg var denna:
Om ni ser mellan de två ljuspelarna finns det ännu en liten sak som lyser. I denna satt människor som blev uppslängda från marken som i en slangbella. Korgen eller sitsarna eller vad man ska kalla det var alltså fästa med vajrar eller linor eller något i ljuspelarna och for rakt upp i luften och kunde snurra runt på vilket håll som helst däruppe.
Fy vad otäckt!
Till slut kände vi oss nöjda med dagen och åkte tillbaka till hotellet.
Morgondagen var ju en efterlängtad dag (från min sida iaf).
Födelsedags/Bröllopsresa dag 1 och 2
Eftersom det kommer bli alldeles för mycket att skriva om resan i ett inlägg kommer jag att dela upp det.
Ons 16 sept 2009
Vi började morgonen med att packa det sista i bilen innan vi gav oss iväg.
Denna dagen var mest bara en enda lång transportsträcka för att ta oss till resans första mål, som inte var Wien, därför är det inte så mycket att berätta om det.
Vi hade bestämt oss för att åka båten mellan Trelleborg och Sassnitz, dels för att båttiderna passade bättre och dels för för att vi tyckte det var lagom resetid. Den båten tog fyra timmar vilket gjorde att vi fick en lagom paus i från bilkörandet.
Här säger vi hejdå till Sverige:
Vi började bli hungriga när vi satt på båten och gick därför till matserveringen och beställde vars en kyckling med pommes och bearnaisesås.
Den såg väldigt god ut:
Det var dock en av de mest smaklösa och tråkiga kycklingar (eller som Thomas säger självdöd värphöna) som vi någonsin smakat. Det var ungefär i stil med en färdigrätt om ni provat det någon gång.
Efter det gick vi upp på däck och satte oss att vila och läsa lite, och tittade på havet.
Sent på eftermiddagen började vi åter skymta land. Vi var framme i Tyskland:
Strax innan 18.00 satte vi oss åter i bilen färden fortsatte. Nu satsade vi på att komma så långt som möjligt innan det var dags att leta upp någonstan att övernatta.
Vi tog oss förbi Berlin och kände att det var nu ganska lagom att hitta något Gasthaus, då vi åtminstone skulle slippa passera Berlin under rusningstid morgonen efter.
Efter cirka en halvtimmes snurrande runt i småstäder hittade vi till slut Zeesener Gasthof, där vi fick ett rum och snabbt kom i säng efter en tröttsam dag av bilkörande.
Tors 17 sept 2009
Efter en god natts sömn på ett helt okej Gasthaus äter vi frukost på nämda ställe innan det är dags att köra vidare.
Zeesener Gasthof:
Även nu har vi en stunds transportsträcka framför oss, men innan vi påbörjar den letar vi upp en bilverkstad (händelsevis låg det en snett mittöver från vårt gasthaus). Vi såg nämligen kvällen innan att vi bara hade ett halvljus.
Tyvärr är det så att för att byta lampa på vår bil måste man ta bort typ halva motorn (okej viss överdrift, men det är iaf ett jättejobb och inget man gör själv i en handvändning), så den verkstaden kunde inte hjälpa oss utan det var tvunget att vara en toyotaverkstad.
Vi fick en vägbeskrivning av dem till en sådan, men eftersom de inte kan mycket engelska alls i Tyskland och min tyska inte är den bästa, slutade det med att vi bara irrade runt i en halvtimme - trekvart och sedan bestämde oss för att istället köra vidare och försöka hitta någon annan.
Då ringde vi till vår kompis i Norrköping, som sedan gick in på internet och letade upp några olika Toyotaverkstäder åt oss, och så knappade vi in en adress på GPS:en och voilá: så befann vi oss på en verkstad som var snälla nog att fixa det direkt. En halvtimme senare var vi på väg igen. Tänk vad bra det är med internet och mobiltelefoner ibland.
Vid 14.00-tiden nådde vi så vårt första mål: Prag!
Först letade vi upp vårt hotell, Hotel Stirka:
Detta hade vi bokat i förväg, och tyvärr är det ju så att man inte riktigt vet vad man får då. Vi tyckte vi valde ett okej hotell, det var trestjärnigt, bilderna såg bra ut, och andra som hade bott där hade lämnat hyfsade recensioner.
Men oj vad vi fick fel. Jag döpte genast om det till Hotell Sjabb och Skabb!
Det var så slitet och smutsigt och gammalt, så vi var grymt glada att vi bara skulle bo där en natt.....
Nåväl, det var bara att bita i det sura äpplet och checka in och gå upp på rummet. Vi lade oss och vilade en liten stund innan vi gav oss ut på stań.
Hotellet låg ju bra till, inte mitt i stan men ändå nära, det tog fem minuter att gå till tunnelbanan och sedan var det bara två hållplatser.
När vi väl hittat var man köpte biljetter gick vi och småpratade när vi steg på rulltrappan ner till tunnelbanan. Plötsligt vände sig Thomas om och sa oj!
Då tittade jag också ner och ser (tror jag) den längsta rulltrappa jag någonsin sett! Jag som är lite mesig när det gäller höga höjder ställde mig bakom Thomas så jag inte såg någonting resten av biten ner.
Rulltrappan nerifrån, tyvärr glömde vi ta bild andra hållet, för på detta hållet ser det inte så farligt ut. Och till bror min: Ja, ni har säkert rulltrappor i Stockholm som är längre, men de har inte jag åkt! :o)
Det första vi gjorde när vi kommit in till stań var att leta upp en restaurang. Thomas beställde en rätt som kallades Mix, som bestod av en bit kyckling, en bit nöt, och en bit fläsk, med klyftpotatis, och jag som är grymt kräsen spelade säkert och tog en schnitzel med potatiskroketter:
En sak som jag upptäckte redan här, och som var likadant på de andra ställena vi var, var att det fanns aldrig sås till maten. Det var så torrt. På ett par ställen kunde du beställa till typ en liten klick sursöt eller majonnäs vid sidan om, men inte överallt.
Däremot hade vissa ställen bilder på maten i menyn, vilket var perfekt för någon som mig... :o)
Mätta och belåtna började vi nu vår lilla sightseeing, med att strosa runt i de gamla delarna och tittade på alla vackra gamla hus:
Folk hittar ju på de allra roligaste grejor för att dra in pengar på turister, här var en som cyklade runt och erbjöd guidade turer med denna:
En sorts bläckfiskliknande cykel där man själv fick vara med och trampa.
Mitt i alla fina gamla hus låg givetvis....:
Hard Rock Café!
En annan sak som här var gott om var affärer, och det jag reagerade mest på var att det fanns riktigt många som sålde marionettdockor:
Denna killen stod och demonsterade lite, och han var grymt duktig, han fick dockan att skaka på axlarna och allt möjligt!
Fler fina hus:
Till slut kom vi fram till den berömda Karlsbron, med dess fina figurer och avbilder:
Tyvärr höll de på att renovera bron så ena halvan (längs med bron) var avstängd, vilket gjorde att man inte riktigt fick det där helhetsintrycket.
Vi gick dock upp i ett av tronen på bron vilket gjorde att man fick en lite bättre överblick. Jag kan säga att det är ett ganska högt torn, vilket innebar måånga trappsteg uppåt, och ännu en gång lite läskigt högt för min del. Men jag vågade mig iaf fram till kanten och titta:
På bilden ovan ser ni bron till höger, och tornet i andra ändan av bron sticker också upp i skyn.
När vi sedan klättrat alla trappsteg ner igen strosade vi sakta tillbaka mot hotellet eftersom det började bli mörkt och vi var ganska möra.
Utanför tunnelbanan såg vi något ganska komiskt. Det stod en fruktförsäljare vid ingången, så vi bestämde oss för att köpa lite frukt med tillbaka till hotellet, och då såg vi detta:
Vindruvor från ICA, med svensk text och allting på etiketten! I Prag! :o)
Ons 16 sept 2009
Vi började morgonen med att packa det sista i bilen innan vi gav oss iväg.
Denna dagen var mest bara en enda lång transportsträcka för att ta oss till resans första mål, som inte var Wien, därför är det inte så mycket att berätta om det.
Vi hade bestämt oss för att åka båten mellan Trelleborg och Sassnitz, dels för att båttiderna passade bättre och dels för för att vi tyckte det var lagom resetid. Den båten tog fyra timmar vilket gjorde att vi fick en lagom paus i från bilkörandet.
Här säger vi hejdå till Sverige:
Vi började bli hungriga när vi satt på båten och gick därför till matserveringen och beställde vars en kyckling med pommes och bearnaisesås.
Den såg väldigt god ut:
Det var dock en av de mest smaklösa och tråkiga kycklingar (eller som Thomas säger självdöd värphöna) som vi någonsin smakat. Det var ungefär i stil med en färdigrätt om ni provat det någon gång.
Efter det gick vi upp på däck och satte oss att vila och läsa lite, och tittade på havet.
Sent på eftermiddagen började vi åter skymta land. Vi var framme i Tyskland:
Strax innan 18.00 satte vi oss åter i bilen färden fortsatte. Nu satsade vi på att komma så långt som möjligt innan det var dags att leta upp någonstan att övernatta.
Vi tog oss förbi Berlin och kände att det var nu ganska lagom att hitta något Gasthaus, då vi åtminstone skulle slippa passera Berlin under rusningstid morgonen efter.
Efter cirka en halvtimmes snurrande runt i småstäder hittade vi till slut Zeesener Gasthof, där vi fick ett rum och snabbt kom i säng efter en tröttsam dag av bilkörande.
Tors 17 sept 2009
Efter en god natts sömn på ett helt okej Gasthaus äter vi frukost på nämda ställe innan det är dags att köra vidare.
Zeesener Gasthof:
Även nu har vi en stunds transportsträcka framför oss, men innan vi påbörjar den letar vi upp en bilverkstad (händelsevis låg det en snett mittöver från vårt gasthaus). Vi såg nämligen kvällen innan att vi bara hade ett halvljus.
Tyvärr är det så att för att byta lampa på vår bil måste man ta bort typ halva motorn (okej viss överdrift, men det är iaf ett jättejobb och inget man gör själv i en handvändning), så den verkstaden kunde inte hjälpa oss utan det var tvunget att vara en toyotaverkstad.
Vi fick en vägbeskrivning av dem till en sådan, men eftersom de inte kan mycket engelska alls i Tyskland och min tyska inte är den bästa, slutade det med att vi bara irrade runt i en halvtimme - trekvart och sedan bestämde oss för att istället köra vidare och försöka hitta någon annan.
Då ringde vi till vår kompis i Norrköping, som sedan gick in på internet och letade upp några olika Toyotaverkstäder åt oss, och så knappade vi in en adress på GPS:en och voilá: så befann vi oss på en verkstad som var snälla nog att fixa det direkt. En halvtimme senare var vi på väg igen. Tänk vad bra det är med internet och mobiltelefoner ibland.
Vid 14.00-tiden nådde vi så vårt första mål: Prag!
Först letade vi upp vårt hotell, Hotel Stirka:
Detta hade vi bokat i förväg, och tyvärr är det ju så att man inte riktigt vet vad man får då. Vi tyckte vi valde ett okej hotell, det var trestjärnigt, bilderna såg bra ut, och andra som hade bott där hade lämnat hyfsade recensioner.
Men oj vad vi fick fel. Jag döpte genast om det till Hotell Sjabb och Skabb!
Det var så slitet och smutsigt och gammalt, så vi var grymt glada att vi bara skulle bo där en natt.....
Nåväl, det var bara att bita i det sura äpplet och checka in och gå upp på rummet. Vi lade oss och vilade en liten stund innan vi gav oss ut på stań.
Hotellet låg ju bra till, inte mitt i stan men ändå nära, det tog fem minuter att gå till tunnelbanan och sedan var det bara två hållplatser.
När vi väl hittat var man köpte biljetter gick vi och småpratade när vi steg på rulltrappan ner till tunnelbanan. Plötsligt vände sig Thomas om och sa oj!
Då tittade jag också ner och ser (tror jag) den längsta rulltrappa jag någonsin sett! Jag som är lite mesig när det gäller höga höjder ställde mig bakom Thomas så jag inte såg någonting resten av biten ner.
Rulltrappan nerifrån, tyvärr glömde vi ta bild andra hållet, för på detta hållet ser det inte så farligt ut. Och till bror min: Ja, ni har säkert rulltrappor i Stockholm som är längre, men de har inte jag åkt! :o)
Det första vi gjorde när vi kommit in till stań var att leta upp en restaurang. Thomas beställde en rätt som kallades Mix, som bestod av en bit kyckling, en bit nöt, och en bit fläsk, med klyftpotatis, och jag som är grymt kräsen spelade säkert och tog en schnitzel med potatiskroketter:
En sak som jag upptäckte redan här, och som var likadant på de andra ställena vi var, var att det fanns aldrig sås till maten. Det var så torrt. På ett par ställen kunde du beställa till typ en liten klick sursöt eller majonnäs vid sidan om, men inte överallt.
Däremot hade vissa ställen bilder på maten i menyn, vilket var perfekt för någon som mig... :o)
Mätta och belåtna började vi nu vår lilla sightseeing, med att strosa runt i de gamla delarna och tittade på alla vackra gamla hus:
Folk hittar ju på de allra roligaste grejor för att dra in pengar på turister, här var en som cyklade runt och erbjöd guidade turer med denna:
En sorts bläckfiskliknande cykel där man själv fick vara med och trampa.
Mitt i alla fina gamla hus låg givetvis....:
Hard Rock Café!
En annan sak som här var gott om var affärer, och det jag reagerade mest på var att det fanns riktigt många som sålde marionettdockor:
Denna killen stod och demonsterade lite, och han var grymt duktig, han fick dockan att skaka på axlarna och allt möjligt!
Fler fina hus:
Till slut kom vi fram till den berömda Karlsbron, med dess fina figurer och avbilder:
Tyvärr höll de på att renovera bron så ena halvan (längs med bron) var avstängd, vilket gjorde att man inte riktigt fick det där helhetsintrycket.
Vi gick dock upp i ett av tronen på bron vilket gjorde att man fick en lite bättre överblick. Jag kan säga att det är ett ganska högt torn, vilket innebar måånga trappsteg uppåt, och ännu en gång lite läskigt högt för min del. Men jag vågade mig iaf fram till kanten och titta:
På bilden ovan ser ni bron till höger, och tornet i andra ändan av bron sticker också upp i skyn.
När vi sedan klättrat alla trappsteg ner igen strosade vi sakta tillbaka mot hotellet eftersom det började bli mörkt och vi var ganska möra.
Utanför tunnelbanan såg vi något ganska komiskt. Det stod en fruktförsäljare vid ingången, så vi bestämde oss för att köpa lite frukt med tillbaka till hotellet, och då såg vi detta:
Vindruvor från ICA, med svensk text och allting på etiketten! I Prag! :o)
Sitter i Wien.....
Sitter en stund pa ett internetcafé i Wien, och kan bara säga att här är underbart. Men mer om det senare. Tänkte skriva lite snabbt om bröllopsdagen först istället.
Grejen är nämligen den att allt var en överraskning.
Vi hade inte berättat nagot för vara (bokstaven som är ett a med ring över finns inte här) föräldrar, för vi ville inte att det skulle bli sa stor sak av det.
Min bonusmamma (eller elaka styvmor som vi brukar säga) visste om det da hon hjälpt mig med att välja klänning.
Men min pappa trodde bara att de skulle komma pa middag hos oss, för att vi varit borta hela sommaren och knappt träffats.
Min och Thomas mamma trodde de var bjudna pa födelsedagsmiddag da de bada fyllde ar i den vevan (vilken födelsedagsöverraskning va? ).
Som jag nämt innan har det varit fullt upp med förberedelser inför bröllopet, sa vi fick ringa in snickaren lite akut att hjälpa oss med att bygga trädäck och fa upp paviljongen.
Ceremonin (om man nu kan kalla det sa, för det var borgerligt sa det tog typ tva minuter) var klockan 15.00, men gästerna var bjudna till klockan 14.00. Det kändes lite tryggare sa ifall nagon skulle bli försenad.
Därför blev det att de fick veta det en liten stund innan, men sen a andra sidan gjorde det nog inte nagot för da fick de en stund pa sig att smälta chocken......
Efter ceremonin var det givetvis skalande (dock i Champis istället för ingen av oss är speciellt förtjust i champagne) som gällde och god smörgastarta i paviljongen, följt av god tarta som Eva gjort.
Vi bjöd givetvis med vigselförrättaren att äta ocksa, och till var stora förvaning berättar hon da att det är första gangen hon blivit det. Hon har bara blivit bjuden att vara med att skala innan. Konstigt tycker jag, för mig kändes det naturligt.
Grejen är nämligen den att allt var en överraskning.
Vi hade inte berättat nagot för vara (bokstaven som är ett a med ring över finns inte här) föräldrar, för vi ville inte att det skulle bli sa stor sak av det.
Min bonusmamma (eller elaka styvmor som vi brukar säga) visste om det da hon hjälpt mig med att välja klänning.
Men min pappa trodde bara att de skulle komma pa middag hos oss, för att vi varit borta hela sommaren och knappt träffats.
Min och Thomas mamma trodde de var bjudna pa födelsedagsmiddag da de bada fyllde ar i den vevan (vilken födelsedagsöverraskning va? ).
Som jag nämt innan har det varit fullt upp med förberedelser inför bröllopet, sa vi fick ringa in snickaren lite akut att hjälpa oss med att bygga trädäck och fa upp paviljongen.
Ceremonin (om man nu kan kalla det sa, för det var borgerligt sa det tog typ tva minuter) var klockan 15.00, men gästerna var bjudna till klockan 14.00. Det kändes lite tryggare sa ifall nagon skulle bli försenad.
Därför blev det att de fick veta det en liten stund innan, men sen a andra sidan gjorde det nog inte nagot för da fick de en stund pa sig att smälta chocken......
Efter ceremonin var det givetvis skalande (dock i Champis istället för ingen av oss är speciellt förtjust i champagne) som gällde och god smörgastarta i paviljongen, följt av god tarta som Eva gjort.
Vi bjöd givetvis med vigselförrättaren att äta ocksa, och till var stora förvaning berättar hon da att det är första gangen hon blivit det. Hon har bara blivit bjuden att vara med att skala innan. Konstigt tycker jag, för mig kändes det naturligt.
Tidsbrist
Jag skulle egentligen skrivit om bröllopet redan i söndags eller måndags, men tiden har liksom inte räckt till. Och inte blir det nu heller, för nu sitter jag nästan färdigpackad och redo att ge mig av. Det har blivit dags att åka till Wien, Österrike.
Vi har ingen dator med oss, vilket innebär att det inte kommer skrivas något här nu på en vecka, tio dagar. Om vi inte råkar springa på en dator med internet någonstans, och dessutom har tid över, men jag tvivlar på det.
Ha det bra så länge allihop (det ska vi!) så hörs vi om ett tag!
Vi har ingen dator med oss, vilket innebär att det inte kommer skrivas något här nu på en vecka, tio dagar. Om vi inte råkar springa på en dator med internet någonstans, och dessutom har tid över, men jag tvivlar på det.
Ha det bra så länge allihop (det ska vi!) så hörs vi om ett tag!
Projektet jag nämnde.......
Det var ett tag sen....
Jag har ju inte skrivit på ett tag nu, men det har varit fullt upp.
Vi har haft fint besök av en bekant (som även är Sambons officiella älskarinna) och hennes jättefina katter.
De har världens härligaste färg, jättefina var de.
De var dock inte helt förtjusta i Max. Men han har sig själv att skylla mycket för han blir så stimmig så då blir katterna rädda.
Nu har vi i alla fall avslutat helt uppe i Norrköping. Vi har hållit på en vecka och plockat undan, stuvat, lastat och inventerat. Så nu är där helt tomt på planen igen.
Och i förrgår (lördags) kväll gick sista lasset hem. Thomas körde flakbilen som vi lånat för att kunna dra hem husvagnen, och jag körde vanliga bilen med släp. Sent blev det, vi var inte hemma förrän halv ett ungefär (på natten alltså).
Även hela gårdagen var fullbokad, först skulle flakbilen tömmas på grejor. Sedan körde vi och lämnade tillbaka den och uträttade lite småärenden. Efter det körde vi hem för att duscha innan vi skulle vidare, men vi tog en liten paus för att hälsa ordentligt på djuren här hemma, och berättade för dem att nu har vi kommit hem för vintern.
Vi hoppade som sagt i duschen och i bilen för att börja ännu en lite halvlång biltur, ca 15 mil enkel resa. Det var nämligen dags att hämta hem Trillingarna Katt!
De fick ju börja sina nya liv med en ganska lång biltur, men förutom några jamande då och då var de jätteduktiga.
När vi kom hem började de genast undersöka omgivningarna.
Så nu ska ni få veta deras namn.....
Pocahontas Micecatcher X af Trälshult :
Jag tycker hon är så söt eftersom hon har vita morrhår trots att hon är svart i ansiktet, också den lilla strimman med vitt mellan ögonen.
Simba Pip-pip finder XI af Trälshult :
Hercules Micestrangler Cremètass XII af Trälshult:
Så nu har vi tre små busar som springer runt och jagar varandra, en gammelkatt (Wimsekis Davina I af Munka Ljungby, dock mest kallad Vinis) som mest bara lyfter på ögonbrynen och undrar vad vi släpat hem, och en hund (Maximus Byrackus Svansevift IV af Wemmentorp) som inte vet vad han ska ta sig till för han vill ju så gärna springa efter dem hela tiden, men dels får han inte för matte och husse, och dels har han respekt för dem när de fräser och reser ragg mot honom. Så han ligger mest och piper och gnäller hela tiden av frustration. :o)
Vi har fått fina presenter av Tarzan (pappas o Evas katt) som han vuxit ifrån, och de är jätteroliga.
Vi har haft fint besök av en bekant (som även är Sambons officiella älskarinna) och hennes jättefina katter.
De har världens härligaste färg, jättefina var de.
De var dock inte helt förtjusta i Max. Men han har sig själv att skylla mycket för han blir så stimmig så då blir katterna rädda.
Nu har vi i alla fall avslutat helt uppe i Norrköping. Vi har hållit på en vecka och plockat undan, stuvat, lastat och inventerat. Så nu är där helt tomt på planen igen.
Och i förrgår (lördags) kväll gick sista lasset hem. Thomas körde flakbilen som vi lånat för att kunna dra hem husvagnen, och jag körde vanliga bilen med släp. Sent blev det, vi var inte hemma förrän halv ett ungefär (på natten alltså).
Även hela gårdagen var fullbokad, först skulle flakbilen tömmas på grejor. Sedan körde vi och lämnade tillbaka den och uträttade lite småärenden. Efter det körde vi hem för att duscha innan vi skulle vidare, men vi tog en liten paus för att hälsa ordentligt på djuren här hemma, och berättade för dem att nu har vi kommit hem för vintern.
Vi hoppade som sagt i duschen och i bilen för att börja ännu en lite halvlång biltur, ca 15 mil enkel resa. Det var nämligen dags att hämta hem Trillingarna Katt!
De fick ju börja sina nya liv med en ganska lång biltur, men förutom några jamande då och då var de jätteduktiga.
När vi kom hem började de genast undersöka omgivningarna.
Så nu ska ni få veta deras namn.....
Pocahontas Micecatcher X af Trälshult :
Jag tycker hon är så söt eftersom hon har vita morrhår trots att hon är svart i ansiktet, också den lilla strimman med vitt mellan ögonen.
Simba Pip-pip finder XI af Trälshult :
Hercules Micestrangler Cremètass XII af Trälshult:
Så nu har vi tre små busar som springer runt och jagar varandra, en gammelkatt (Wimsekis Davina I af Munka Ljungby, dock mest kallad Vinis) som mest bara lyfter på ögonbrynen och undrar vad vi släpat hem, och en hund (Maximus Byrackus Svansevift IV af Wemmentorp) som inte vet vad han ska ta sig till för han vill ju så gärna springa efter dem hela tiden, men dels får han inte för matte och husse, och dels har han respekt för dem när de fräser och reser ragg mot honom. Så han ligger mest och piper och gnäller hela tiden av frustration. :o)
Vi har fått fina presenter av Tarzan (pappas o Evas katt) som han vuxit ifrån, och de är jätteroliga.
