Vad händer.....
Okej, ni fick visst vänta mer än några dagar på detta inlägget men nu borde ni vara ganska vana vid det :o)
Det vi har gjort här hemma den sista tiden är att vi fortsatt med utgrävningen av golvet på logen. Jag har ju skrivit tidigare att vi ska bygga sadelkammare, men först skulle golvet grävas ut och nytt betonggolv skulle gjutas. Och det har vi alltså gjort nu.
Med tanke på all sten som finns gömd under marken här bestämde vi oss för att hyra en minigrävare, så Thomas han hade roligt och lekte en hel helg med den!
Här ser ni vad jag menar med att vi har mycket sten:
Detta är lilla högen, på framsidan:
och detta är stora högen, på baksidan:
Men till slut fick vi i alla fall grävt färdigt och kört ut makadam:
Några dagar senare kom betongbilen, så vi äntligen fick gjutit golvet:
(jag tycker om att leka med kameran ibland)
Visst blir det fint? Synd att det inte förblir sådär blankt :o)
Och detta är det första man kommer att se när man öppnar dörren till sadelkammaren (om man tittar ner i golvet vill säga):
Nu börjar det dock bli mycket höst ute och vi har varit tvungna att börja samla in möbler, husvagnen och annat, så därför är det tveksamt att vi kommer kunna göra mycket mer denna gången. Det börjar nämligen redan bli fullt på golvet :o)
Vi får helt enkelt fortsätta till nästa säsong, vi har ju en bra början!
Vidare här hemma har Sampa flyttat hem igen. Jag tog hovis till körhjälp och vi for iväg för en dryg vecka sedan. Precis som väntat så blev det en riktig heldag, speciellt med lilla hovdottern med i bilen, även om hon faktiskt uppförde sig över förväntan den mesta tiden.
Däremot hade vi värsta oturen! Vi tyckte vi låg bra till när vi hade hämtat henne och närmade oss Göteborg på tillbakavägen. Vi skulle hinna innan eftermiddagsruschen, men precis när vi kom in i Göteborg blev det totalstopp. Vi tyckte ju att det var konstigt att det var stopp redan, lite köer hade vi räknat med men inte helt stopp.
Det visade sig dock vara en olycka, såklart! Så vi blev stående ca en halvtimme, och sedan tog det ytterligare en halvtimme att krypköra igenom restan av stán, för NU var det ju mitt i ruschen.
Inte nog med det, när vi stod stilla vid olyckan hade vi bussfilen vid sidan om oss och den var ju tom, så där kom brandbilen i full fart med både blåljus och sirén igång! Suck! Det enda jag kan göra är att hålla tummarna för att Sampa inte blev alltför orolig av allt detta så hon resorberat om hon nu förhoppningsvis blivit dräktig.
Vi får väl se lite senare fram när jag gör testet på henne. Hjälp mig att hålla tummarna!
Helgen som gick nu sist hade vi finbesök från Norrköping. Micke, Kicki, Nathalie och lille Mille var nere och vi har haft en helmysig helg. Tyvärr var jag lite dålig på att ta bilder, men några blev det i alla fall.
De kom ner på fredag kväll och då blev det inte mycket mer än en matrunda på pizzerian, och myssnack i soffan hemma.
På lördagen delade vi upp oss lite, grabbarna tog sig in till Helsingborg där de tog sundbussarna över till Helsingör. Vad de sedan hittade på där vet bara de själva :o)
Vi tjejer däremot passade på att umgås med djuren. Det innebar till största delen ridning. Vi tog en sväng på Choklad alla tre, både Nathalie:
Kicki:
och jag:
Nathalie tog även en tur på åsnan medan Kicki ledde honom. Hmm... Nästa gång får vi slänga på honom tränset och släppa loss honom och Nathalie i paddocken och se vad som händer, han är ju inkörd så det borde ju fungera.....
På kvällen blev det tacos till mat och lite slötittande på Robert Gustafsson och givetvis ännu mer snackande i soffan.
På söndagen gick vi tjejer bort till paddocken igen, men denna gången var det inte med någon häst utan med Max. Nathalie fick prova lite agility med honom, och sedan provade hon lite själv också... :
Till slut körde vi bort till en grannby där det var Skördedag, vilket innebär att de visar upp gamla lantbruksmaskiner, traktorer osv. De visar även hur det gick till innan maskinerna kom in i bilden:
Dessutom finns där några marknadsstånd där de säljer hantverk av olika slag, mamma brukade stå där varje år och sälja sitt bröd bl a. Själv hittade jag en jättesöt klocka till köket:
Jag har ju lite "kosse"-tema i köket så jag tyckte den passade bra.
Efter en liten runda här körde sta´borna (hihi) hemåt igen och likaså gjorde jag och Thomas. Superfint väder var det denna dagen vilket jag firade med att rida ut efter ett pass i paddocken. Första uteritten där jag inte satt stel som en pinne hela rundan utan det gick faktiskt riktigt bra!
Det vi har gjort här hemma den sista tiden är att vi fortsatt med utgrävningen av golvet på logen. Jag har ju skrivit tidigare att vi ska bygga sadelkammare, men först skulle golvet grävas ut och nytt betonggolv skulle gjutas. Och det har vi alltså gjort nu.
Med tanke på all sten som finns gömd under marken här bestämde vi oss för att hyra en minigrävare, så Thomas han hade roligt och lekte en hel helg med den!
Här ser ni vad jag menar med att vi har mycket sten:
Detta är lilla högen, på framsidan:
och detta är stora högen, på baksidan:
Men till slut fick vi i alla fall grävt färdigt och kört ut makadam:
Några dagar senare kom betongbilen, så vi äntligen fick gjutit golvet:
(jag tycker om att leka med kameran ibland)
Visst blir det fint? Synd att det inte förblir sådär blankt :o)
Och detta är det första man kommer att se när man öppnar dörren till sadelkammaren (om man tittar ner i golvet vill säga):
Nu börjar det dock bli mycket höst ute och vi har varit tvungna att börja samla in möbler, husvagnen och annat, så därför är det tveksamt att vi kommer kunna göra mycket mer denna gången. Det börjar nämligen redan bli fullt på golvet :o)
Vi får helt enkelt fortsätta till nästa säsong, vi har ju en bra början!
Vidare här hemma har Sampa flyttat hem igen. Jag tog hovis till körhjälp och vi for iväg för en dryg vecka sedan. Precis som väntat så blev det en riktig heldag, speciellt med lilla hovdottern med i bilen, även om hon faktiskt uppförde sig över förväntan den mesta tiden.
Däremot hade vi värsta oturen! Vi tyckte vi låg bra till när vi hade hämtat henne och närmade oss Göteborg på tillbakavägen. Vi skulle hinna innan eftermiddagsruschen, men precis när vi kom in i Göteborg blev det totalstopp. Vi tyckte ju att det var konstigt att det var stopp redan, lite köer hade vi räknat med men inte helt stopp.
Det visade sig dock vara en olycka, såklart! Så vi blev stående ca en halvtimme, och sedan tog det ytterligare en halvtimme att krypköra igenom restan av stán, för NU var det ju mitt i ruschen.
Inte nog med det, när vi stod stilla vid olyckan hade vi bussfilen vid sidan om oss och den var ju tom, så där kom brandbilen i full fart med både blåljus och sirén igång! Suck! Det enda jag kan göra är att hålla tummarna för att Sampa inte blev alltför orolig av allt detta så hon resorberat om hon nu förhoppningsvis blivit dräktig.
Vi får väl se lite senare fram när jag gör testet på henne. Hjälp mig att hålla tummarna!
Helgen som gick nu sist hade vi finbesök från Norrköping. Micke, Kicki, Nathalie och lille Mille var nere och vi har haft en helmysig helg. Tyvärr var jag lite dålig på att ta bilder, men några blev det i alla fall.
De kom ner på fredag kväll och då blev det inte mycket mer än en matrunda på pizzerian, och myssnack i soffan hemma.
På lördagen delade vi upp oss lite, grabbarna tog sig in till Helsingborg där de tog sundbussarna över till Helsingör. Vad de sedan hittade på där vet bara de själva :o)
Vi tjejer däremot passade på att umgås med djuren. Det innebar till största delen ridning. Vi tog en sväng på Choklad alla tre, både Nathalie:
Kicki:
och jag:
Nathalie tog även en tur på åsnan medan Kicki ledde honom. Hmm... Nästa gång får vi slänga på honom tränset och släppa loss honom och Nathalie i paddocken och se vad som händer, han är ju inkörd så det borde ju fungera.....
På kvällen blev det tacos till mat och lite slötittande på Robert Gustafsson och givetvis ännu mer snackande i soffan.
På söndagen gick vi tjejer bort till paddocken igen, men denna gången var det inte med någon häst utan med Max. Nathalie fick prova lite agility med honom, och sedan provade hon lite själv också... :
Till slut körde vi bort till en grannby där det var Skördedag, vilket innebär att de visar upp gamla lantbruksmaskiner, traktorer osv. De visar även hur det gick till innan maskinerna kom in i bilden:
Dessutom finns där några marknadsstånd där de säljer hantverk av olika slag, mamma brukade stå där varje år och sälja sitt bröd bl a. Själv hittade jag en jättesöt klocka till köket:
Jag har ju lite "kosse"-tema i köket så jag tyckte den passade bra.
Efter en liten runda här körde sta´borna (hihi) hemåt igen och likaså gjorde jag och Thomas. Superfint väder var det denna dagen vilket jag firade med att rida ut efter ett pass i paddocken. Första uteritten där jag inte satt stel som en pinne hela rundan utan det gick faktiskt riktigt bra!
Slut för i år och mässa
Nu har det hänt mycket igen, faktiskt så pass att jag har tänkt dela upp det på ett par inlägg. Annars blir det ett väldigt långt inlägg (det blir det iofs ändå).
Till att börja med så har vi ju stängt igen för säsongen i Norrköping. Vi stängde den 28 augusti, och söndag eftermiddag/kväll var det inventering som gällde och hela måndagen gick bara åt till att plocka ihop.
Tisdagen var en hyfsat jobbig/tråkig dag. Vi tyckte vi låg bra till tidsmässigt, men sedan så skulle kranbilen komma direkt på morgonen för att lyfta bort Thomas "förtält" och köra iväg men lastbilssläpet och trucken.
Men den var givetvis försenad, och vi blev mer och mer stressade. Till slut kom den i alla fall, och när allt det var gjort hoppade Thomas och jag in i varsin bil och körde hemåt. När vi kommit hem slängde vi av den viktigaste packningen, körde ner till reklamfixaren med den ena bilen och hämtade en liten lastbil som vi hyr för att dra hem husvagnen med.
När vi hämtat den körde vi till brafab och lastade lite sista minuten grejer till ett par kunder, och körde upp igen. Med tanke på att bilkörningen tar ungefär fyra timmar enkel resa så blev det ju en ganska lång dag.
Onsdagen gjorde vi i ordning det sista och sedan kopplade vi husvagnen, och sent på onsdag kväll var vi äntligen hemma för det här året.
Men det var inte detsamma som att vi kunde pusta ut. Torsdagen ägnade vi åt att uträtta ärenden och även byta vattenpump i Annorlunda Stuga för den krånglade för våra hyresgäster. Just det, jag har ju inte berättat att det är ett par som bor där några månader nu under hösten då de sålt sin gård och nu letar efter ett nytt ställe.
Fredagen var vi mest hemma och började packa upp lite och tvätta (snälla svärmor hade dock gjort en hel del av det åt oss redan på onsdagen) för att genst börja packa igen.
Jodå, lördag morgon bar det iväg igen.
Det var stor trädgårdsmässa nere i Tyskland, närmare bestämt Köln och KWA hade bjudit in oss med hotell, biljetter och hela alltet!
Så vi körde alltså neråt lördag morgon, och när vi lämnade Sverige var det riktigt kallt och ruggigt, för att inte prata om på båten:
Jag till och med lånade Thomas hatt (inte för att det hjälpte så mycket dock).
När vi sedan kört ett par timmar i Tyskland skulle vi stanna och tanka, och snacka om att vi blev chockade. Eftersom vi hade suttit i bilen hade vi inte märkt att det blivit varmare och varmare och när vi gick ur bilen så slog värmen emot oss. 32 grader var det! Jösses vilken skilland på bara ett par timmar. Så det blev ju givetvis glasspaus också:
Vi körde sedan vidare utan alltför många pauser och sent på eftermiddagen, runt 17-tiden var vi framme i Köln, och då var det hela 35 grader där! Resan tog ca tio timmar inklusive båt och pauser.
Kwa skulle bjuda på VIP-middag på kvällen så det blev en snabb runda till hotellet för att tvätta bort resdammet, och sedan in till stan.
Den middagen är tradition för KWA och alla som är med första gången måste äta en speciell maträtt. Nu började ju kräsna jag bli orolig, och det med all rätt märkte jag!
Detta är vad vi fick in på tallriken:
Som ni ser så har jag grävt lite i det och jag försökte äta men nja, det blev inte jättemånga tuggor. Sedan var det ju inte heller bättre av denna jättehetta det var, för i en liten trång restaurang full av människor var det ju inte direkt svalare, så man var ju inte superhungrig precis. Däremot satt det inte fel med lite glass till efterrätt :o)
Efter en lång dag åkte vi sedan tillbaka till hotellet och sov mycket gott den natten.
Det var ett jättemysigt litet hotell där Kwa bott varje år vid denna mässa sedan 60-talet, fick vi reda på. Här har vi matsalen, där det är dukat till frukost:
Det var nog nu det började gå upp för oss att vi var de enda kunderna till KWA som blivit bjudna på hotell, alla andra var personal. Dock var där några andra kunder på VIP-middagen kvällen innan, men långt ifrån så många som vi trott från början. Det tyckte vi var riktigt roligt och vi känner oss ärade faktiskt.
Efter frukosten var det dags att köra till mässan och där får man normalt inte ta några bilder, så det enda jag egentligen kan göra är att berätta att det är ofantligt mycket större än man kan ana!
Tänk er en byggnad som det tar ca två minuter att gå igenom från ena sidan till den andra, utan något som helst hinder, i ganska rask takt (man hinner ganska långt på två minuter). Tänk er sedan TIO sådana byggnader, med TVÅ våningar vardera, som hänger ihop lite varstans via korridorer där det ligger minst en restaurang i varje korridor. Så ser Spoga mässan ut....
Det är inte en mässa man går igen på en halv dag kan jag säga, och till slut blir det så många intryck att det bara snurrar i huvudet på en. Nu var faktiskt inte riktigt alla hallarna fyllda, men fullt tillräckligt ändå. Turligt nog för mig visade det sig att det samma dagar, i två av hallarna var Spoga Horse också, dvs mässa med hästsaker.
Nu är ju inte detta mässor för allmänheten utan endast för butiker m.m. så jag kunde ju inte springa runt och göra av med pengar (turligt nog kanske) men det blev en liten paus ifrån det andra när det snurrade som mest i huvudet i alla fall. Men eftersom det inte är lika roligt att titta som att köpa ;0) blev det ingen lång stund på den avdelningen.
Denna kvällen var det middag på hotellet som gällde, så nu fick jag själv välja vad jag ville äta. Jag körde det lite "säkert" med en wienerschnitzel, som var mycket god.
Efter middagen var det dags att spela Kägel (om det nu stavas så). Kägel är lite som minibowling kan man säga. Det är en mindre bana och mindre klot, och käglorna är inte uppställda riktigt på samma sätt.
Sedan är tillvägagångsättet inte heller samma. Här kastar förste man en gång, sedan tar nästa och fortsätter i samma omgång och sedan nästa och nästa....... Om man missar, dvs inte träffar någon kägla alls, tre gånger i rad så åker man ut. Så förste man har ju det väldigt lätt för då är alla käglorna på plats, näste man får ju det svårare och den efter det ännu svårare. När sedan någon lyckas träffa sista käglan/käglorna som står, så börjar man om med alla käglorna men man fortsätter i turordningen där man var. Så man vet ju aldrig om man får ett lätt kast eller svårt.
Hoppas ni förstår hur jag menar, för det var svårt att förklara såhär på datorn.... :o)
I varje fall så hade vi mycket trevligt och det är ett glatt gäng som jobbar på KWA.
Även nästa dag gick i mässans tecken, den varar i tre dagar söndag, måndag och tisdag. Måndagen såg väl ungefär ut som söndagen, mässa mest hela dagen, middag på kvällen och sedan några omgångar Kägel. Nu låter det kanske lite tråkigt när jag skriver det såhär, men det är lite för att få ner innehållet. Vi har haft mycket trevligt, inte minst med KWA:arna :o)
Vi har också hunnit med lite sightseeing. Vi var en sväng inne Köln city, där vi bla var uppe i ett av tornen i domkyrkan:
Eller, ja alltså, jag gick halvvägs upp i tornet men Thomas gick hela vägen. Gå i trappor och höjder är inte några favoritsysslor för min del, så jag tyckte halva vägen var bra nog, speciellt med tanke på hur trapporna såg ut:
Jag kan säga att det kändes bra i benen, 106 meter är inte så långt, men det är väldigt högt! Och Thomas gick som sagt hela den vägen upp. Utsikt över Rhen:
Vi gick en sväng inne i kyrkan också, och där var det väldigt fint:
En sak som vi tyckte var lite tråkigt/jobbigt var den otroliga bristen på information på engelska. Inte någonstans stod det information på engelska och inte många tyskar ville/kunde prata engelska med oss.
Vi var till exempel på Köln Zoo (ni har kanske räknat ut att på tisdagen var vi inte på mässan alls), och jag tycker nog att ett zoo borde räknas som en turistattraktion. Det är dessutom ett av de äldsta zoona (heter det så?) och de är med i flera avelsprogram för att rädda utrotningshotade djurarter, men inte ens där fanns någonting på engelska. Inte en broschyr eller informationstavla eller någonting. Ganska dåligt tycker jag faktiskt.
Men , men, lite söta (och några mindre söta) djur fick vi se i alla fall. Till exempel den här röda pandan som jag kunde få bild på högt upp i ett träd, tack vare mitt nya objektiv som jag fått av Kiwi. Tack Kiwi!
Efter att vi varit på Köln Zoo (det tog inte så lång tid att gå igenom, eftersom vi inte kunde läsa något om djuren, plus att det var inte så stort), började vi så smått att köra hemåt.
Men istället för att sträckköra de stora vägarna, valde vi att snedda genom Tyskland och bara köra småvägar. På detta sättet fick vi lite extra semester och en trevligare hemresa. Bland annat så kom vi igenom flera små mysiga samhällen, här stannade vi och tog en fika:
Det blev på detta viset också en extra övernattning och på onsdagen när vi nådde Sassnitz hade det börjat blåsa upp ordentligt. Vi var lite oroliga hur det skulle gunga på båten, men vi intog varsin vilstol och låg mest och läste eller slumrade hela resan så det var helt okej. Dock så kändes det i magen ibland, och när man skulle gå på toa eller något så blev det lite vingligt att gå :o)
Natten mellan onsdag och torsdag kunde vi slutligen landa hemma i våra egna sängar, och det var inte helt fel :o)
Det blev som sagt ett långt inlägg, men ni förstår kanske varför jag inte hunnit skriva innan. Det har gått i ett hela tiden, och det har det fortsatt med här hemma med. Men ni får vänta några dagar innan ni får reda på vad som hänt här hemma, för nu ska jag hoppa i duschen och göra mig i ordning. Svärmor fyller nämligen pensionär, så vi ska på kalas! Grattis!
Till att börja med så har vi ju stängt igen för säsongen i Norrköping. Vi stängde den 28 augusti, och söndag eftermiddag/kväll var det inventering som gällde och hela måndagen gick bara åt till att plocka ihop.
Tisdagen var en hyfsat jobbig/tråkig dag. Vi tyckte vi låg bra till tidsmässigt, men sedan så skulle kranbilen komma direkt på morgonen för att lyfta bort Thomas "förtält" och köra iväg men lastbilssläpet och trucken.
Men den var givetvis försenad, och vi blev mer och mer stressade. Till slut kom den i alla fall, och när allt det var gjort hoppade Thomas och jag in i varsin bil och körde hemåt. När vi kommit hem slängde vi av den viktigaste packningen, körde ner till reklamfixaren med den ena bilen och hämtade en liten lastbil som vi hyr för att dra hem husvagnen med.
När vi hämtat den körde vi till brafab och lastade lite sista minuten grejer till ett par kunder, och körde upp igen. Med tanke på att bilkörningen tar ungefär fyra timmar enkel resa så blev det ju en ganska lång dag.
Onsdagen gjorde vi i ordning det sista och sedan kopplade vi husvagnen, och sent på onsdag kväll var vi äntligen hemma för det här året.
Men det var inte detsamma som att vi kunde pusta ut. Torsdagen ägnade vi åt att uträtta ärenden och även byta vattenpump i Annorlunda Stuga för den krånglade för våra hyresgäster. Just det, jag har ju inte berättat att det är ett par som bor där några månader nu under hösten då de sålt sin gård och nu letar efter ett nytt ställe.
Fredagen var vi mest hemma och började packa upp lite och tvätta (snälla svärmor hade dock gjort en hel del av det åt oss redan på onsdagen) för att genst börja packa igen.
Jodå, lördag morgon bar det iväg igen.
Det var stor trädgårdsmässa nere i Tyskland, närmare bestämt Köln och KWA hade bjudit in oss med hotell, biljetter och hela alltet!
Så vi körde alltså neråt lördag morgon, och när vi lämnade Sverige var det riktigt kallt och ruggigt, för att inte prata om på båten:
Jag till och med lånade Thomas hatt (inte för att det hjälpte så mycket dock).
När vi sedan kört ett par timmar i Tyskland skulle vi stanna och tanka, och snacka om att vi blev chockade. Eftersom vi hade suttit i bilen hade vi inte märkt att det blivit varmare och varmare och när vi gick ur bilen så slog värmen emot oss. 32 grader var det! Jösses vilken skilland på bara ett par timmar. Så det blev ju givetvis glasspaus också:
Vi körde sedan vidare utan alltför många pauser och sent på eftermiddagen, runt 17-tiden var vi framme i Köln, och då var det hela 35 grader där! Resan tog ca tio timmar inklusive båt och pauser.
Kwa skulle bjuda på VIP-middag på kvällen så det blev en snabb runda till hotellet för att tvätta bort resdammet, och sedan in till stan.
Den middagen är tradition för KWA och alla som är med första gången måste äta en speciell maträtt. Nu började ju kräsna jag bli orolig, och det med all rätt märkte jag!
Detta är vad vi fick in på tallriken:
Som ni ser så har jag grävt lite i det och jag försökte äta men nja, det blev inte jättemånga tuggor. Sedan var det ju inte heller bättre av denna jättehetta det var, för i en liten trång restaurang full av människor var det ju inte direkt svalare, så man var ju inte superhungrig precis. Däremot satt det inte fel med lite glass till efterrätt :o)
Efter en lång dag åkte vi sedan tillbaka till hotellet och sov mycket gott den natten.
Det var ett jättemysigt litet hotell där Kwa bott varje år vid denna mässa sedan 60-talet, fick vi reda på. Här har vi matsalen, där det är dukat till frukost:
Det var nog nu det började gå upp för oss att vi var de enda kunderna till KWA som blivit bjudna på hotell, alla andra var personal. Dock var där några andra kunder på VIP-middagen kvällen innan, men långt ifrån så många som vi trott från början. Det tyckte vi var riktigt roligt och vi känner oss ärade faktiskt.
Efter frukosten var det dags att köra till mässan och där får man normalt inte ta några bilder, så det enda jag egentligen kan göra är att berätta att det är ofantligt mycket större än man kan ana!
Tänk er en byggnad som det tar ca två minuter att gå igenom från ena sidan till den andra, utan något som helst hinder, i ganska rask takt (man hinner ganska långt på två minuter). Tänk er sedan TIO sådana byggnader, med TVÅ våningar vardera, som hänger ihop lite varstans via korridorer där det ligger minst en restaurang i varje korridor. Så ser Spoga mässan ut....
Det är inte en mässa man går igen på en halv dag kan jag säga, och till slut blir det så många intryck att det bara snurrar i huvudet på en. Nu var faktiskt inte riktigt alla hallarna fyllda, men fullt tillräckligt ändå. Turligt nog för mig visade det sig att det samma dagar, i två av hallarna var Spoga Horse också, dvs mässa med hästsaker.
Nu är ju inte detta mässor för allmänheten utan endast för butiker m.m. så jag kunde ju inte springa runt och göra av med pengar (turligt nog kanske) men det blev en liten paus ifrån det andra när det snurrade som mest i huvudet i alla fall. Men eftersom det inte är lika roligt att titta som att köpa ;0) blev det ingen lång stund på den avdelningen.
Denna kvällen var det middag på hotellet som gällde, så nu fick jag själv välja vad jag ville äta. Jag körde det lite "säkert" med en wienerschnitzel, som var mycket god.
Efter middagen var det dags att spela Kägel (om det nu stavas så). Kägel är lite som minibowling kan man säga. Det är en mindre bana och mindre klot, och käglorna är inte uppställda riktigt på samma sätt.
Sedan är tillvägagångsättet inte heller samma. Här kastar förste man en gång, sedan tar nästa och fortsätter i samma omgång och sedan nästa och nästa....... Om man missar, dvs inte träffar någon kägla alls, tre gånger i rad så åker man ut. Så förste man har ju det väldigt lätt för då är alla käglorna på plats, näste man får ju det svårare och den efter det ännu svårare. När sedan någon lyckas träffa sista käglan/käglorna som står, så börjar man om med alla käglorna men man fortsätter i turordningen där man var. Så man vet ju aldrig om man får ett lätt kast eller svårt.
Hoppas ni förstår hur jag menar, för det var svårt att förklara såhär på datorn.... :o)
I varje fall så hade vi mycket trevligt och det är ett glatt gäng som jobbar på KWA.
Även nästa dag gick i mässans tecken, den varar i tre dagar söndag, måndag och tisdag. Måndagen såg väl ungefär ut som söndagen, mässa mest hela dagen, middag på kvällen och sedan några omgångar Kägel. Nu låter det kanske lite tråkigt när jag skriver det såhär, men det är lite för att få ner innehållet. Vi har haft mycket trevligt, inte minst med KWA:arna :o)
Vi har också hunnit med lite sightseeing. Vi var en sväng inne Köln city, där vi bla var uppe i ett av tornen i domkyrkan:
Eller, ja alltså, jag gick halvvägs upp i tornet men Thomas gick hela vägen. Gå i trappor och höjder är inte några favoritsysslor för min del, så jag tyckte halva vägen var bra nog, speciellt med tanke på hur trapporna såg ut:
Jag kan säga att det kändes bra i benen, 106 meter är inte så långt, men det är väldigt högt! Och Thomas gick som sagt hela den vägen upp. Utsikt över Rhen:
Vi gick en sväng inne i kyrkan också, och där var det väldigt fint:
En sak som vi tyckte var lite tråkigt/jobbigt var den otroliga bristen på information på engelska. Inte någonstans stod det information på engelska och inte många tyskar ville/kunde prata engelska med oss.
Vi var till exempel på Köln Zoo (ni har kanske räknat ut att på tisdagen var vi inte på mässan alls), och jag tycker nog att ett zoo borde räknas som en turistattraktion. Det är dessutom ett av de äldsta zoona (heter det så?) och de är med i flera avelsprogram för att rädda utrotningshotade djurarter, men inte ens där fanns någonting på engelska. Inte en broschyr eller informationstavla eller någonting. Ganska dåligt tycker jag faktiskt.
Men , men, lite söta (och några mindre söta) djur fick vi se i alla fall. Till exempel den här röda pandan som jag kunde få bild på högt upp i ett träd, tack vare mitt nya objektiv som jag fått av Kiwi. Tack Kiwi!
Efter att vi varit på Köln Zoo (det tog inte så lång tid att gå igenom, eftersom vi inte kunde läsa något om djuren, plus att det var inte så stort), började vi så smått att köra hemåt.
Men istället för att sträckköra de stora vägarna, valde vi att snedda genom Tyskland och bara köra småvägar. På detta sättet fick vi lite extra semester och en trevligare hemresa. Bland annat så kom vi igenom flera små mysiga samhällen, här stannade vi och tog en fika:
Det blev på detta viset också en extra övernattning och på onsdagen när vi nådde Sassnitz hade det börjat blåsa upp ordentligt. Vi var lite oroliga hur det skulle gunga på båten, men vi intog varsin vilstol och låg mest och läste eller slumrade hela resan så det var helt okej. Dock så kändes det i magen ibland, och när man skulle gå på toa eller något så blev det lite vingligt att gå :o)
Natten mellan onsdag och torsdag kunde vi slutligen landa hemma i våra egna sängar, och det var inte helt fel :o)
Det blev som sagt ett långt inlägg, men ni förstår kanske varför jag inte hunnit skriva innan. Det har gått i ett hela tiden, och det har det fortsatt med här hemma med. Men ni får vänta några dagar innan ni får reda på vad som hänt här hemma, för nu ska jag hoppa i duschen och göra mig i ordning. Svärmor fyller nämligen pensionär, så vi ska på kalas! Grattis!
