Resan och Rulle
Det är ju väldans vad tiden den flyger iväg, nu har snart hela januari passerat. Dessutom har vintern kommit. Lite har vi hunnit med på denna tiden.
Vi hade lite ärende att göra uppåtlandet, så vi passade på att ta med oss Kato då. Dels för att han skulle få lite miljöträning men även för att han skulle få vänja sig vid att åka bil. Med tanke på att han är åksjuk så är det inte hans favoritsyssla direkt.
Han och Max har fått följa med ner till fabriken flera gånger de sista två veckorna och just kräkningarna blir bättre och bättre. Innan vi körde till Stockholm kräktes han oftast bara en gång på sträckan till fabriken. Han är även jätteduktig när vi är på fabriken, ligger fint i sin korg med Max (oftast iaf, ibland får man ju testa).
Hårt arbetande hundar:
Nåväl, i torsdags åkte vi i varje fall till Stockholm och då tog vi ju den stora bilen, med buren bak och kräkskydd i. Vi laddade upp med massor av vatten och papper och körde. Och körde. Och körde. Och körde. Vi kom nästan hela vägen till Stockholm, hade ca 30-40 minuter kvar när han spydde. Så det gick ju långt över förväntan! Visserligen är nog den stora bilen bättre att åka i och det är mest raka fina vägar, men ändå.
Vi fixade lite ärenden innan vi framåt kväll installerade oss hos brorsan och K. Överlag på hela resan var Kato superduktig. Vi gick en promenad på kvällen då vi passerade flera hundar som han tittade på, men han sa inget och lyssnade på mig direkt om jag bröt honom. Jämför med Max som hänger i kopplet och låter som att han vill äta upp alla andra hundar........
Han fick även träffa en labbe inne i en rastgård, men den var lite vild och läskig så han vågade inte riktigt leka med den. Däremot så blev jag lite arg på honom när han snodde labbens boll och högg i luften efter labben när han ville ta tillbaka bollen.
Får nog fråga "min" :) hundinstruktör hur jag ska hantera den situationen, så det inte spårar ur (Anna?).
Han hade inget alls emot att bo en natt i lägenhet, utan han kollade läget, hälsade lite på katten och sedan la han sig när man bad honom. Dock tyckte han ju säkert inte det var så plågsamt eftersom han här fick krypa upp i sängen...., det får man ju inte hemma.
Nästa dag körde vi neråt igen och nu fick Kato ett par små korvbitar precis när han kom in i bilen, dessa kom upp nästan direkt men det var nog inte åksjuka i sig, utan jag tror det var för att han är så orolig när vi ska köra.
Vi körde ner till Norrköping för att fixa lite ärende där också och då fick han komma ut ur bilen en stund. Genast hittade han lite snö att busa i, för det är skoj.
Resan fortsatte sedan hemåt utan en enda kräkning, och faktiskt har vi i helgen kunnat köra till och från fabriken utan att han kräkts trots att vi kört lilla bilen!
Till slut vill jag visa att Safir fått en ny lekkamrat. Jag kallar honom Rulle. :)
Först stod de bara och tittade på varandra:
Sedan hälsade de lite försiktigt:
Efter det försökte Safir smaka lite på Rulle:
Men till slut såg det ut såhär:
Tyvärr blåser det lite för mycket för Rulle han bara rullar in i staketet hela tiden och då vågar inte Safir leka mer. Men när (eller om) det slutar blåsa kan de nog ha riktigt roligt. :0)
