Kesoneso

I fredags var vi lite irriterade när vi skulle gå och lägga oss, för regnet öste ner. Och ni som sovit i husvagn när det regnar vet hur det smattrar på taket så att man knappt hör vad man tänker, och hur man  måste skrika till varandra när man pratar. Man sover ganska dåligt alltså!

Men när jag vaknade på morgonen och gick ut för att fixa med dynorna fick jag ändå ett gott skratt.
Det är nämligen så att vi skriver våra prislappar på datorn och sedan laminerar vi dem, och i parasollerna hänger vi upp dem med häftnålar.
Denna syn mötte mig när jag kom ut:



Hmmm... det ser ut som någon hängt en tyngd i den parasollen....
Tja, så här såg det ut när jag kom närmre:



Det har nog regnat lite va?.......


Senare på lördagen fick jag också ett gott skratt.
Thomas kom halvstormande ut från badrummet och utbrast:  - Är jag gråhårig ?! med ett leende på läpparna !

Tja, sa jag, du börjar bli. Hur så? (Nu börjar jag ju bli lite orolig för hur han ska ta det, för det är kanske inte alla som tycker om att bli gråhårig).

Men icke han icke !
Det visar sig att han överlycklig för han har alltid trott att han inte skulle hinna bli gråhårig, utan att han ska ha tappat allt håret först!


Nu när vi går här och plockar undan efterhand så fick vi igår en liten bit kedja över. Perfekt sa vi, den kan vi ha till att binda hunden. Så vi satte fast honom i flaggstången som ni ser i bakgrunden....  hihi



Stackars Max vilka tokerier han får stå ut med hos oss......!!

På tal om tokerier.
Kommer ni ihåg kaninerna som jag hade på bild som simmade över Göta Kanal?
Det ser ut som de fått sällskap, för detta hände precis där..........  Skepp Ohoj...san, som det stod i en tidning.
Jag vet att man inte ska skratta åt vissa saker, men när jag läste denna artikeln i tidningen kunde jag faktiskt inte låta bli att skratta lite......Det hade ju ändå inte blivit någon skadad. Men vilken tur ändå, ni ser hur nära bilarna står....



Just det ja! Glömde nästan berätta att vi har hört av "vår liftare".

Han ringde när han hade kommit fram till Stockholm, och berättade att han varit på arbetsintervjun, som hade gått bra. Han skulle få provjobba igår, och på kvällen fick vi ett sms att det också hade gått bra, och han hade chans på att få jobbet. Han ska få besked på tisdag, så vi kan väl hjälpas åt att hålla tummarna för det.

Denna gången blev inlägget lite hoppigt (heter det så?), men det var ju flera saker att berätta som var helt oberoende av varandra.

Nu har alla hyrcontainrarna till slut åkt, de två små som var kvar åkte i måndags morse och den sista stora åkte i tisdags morse.
Det är inte klokt vad skickliga de är på att styra den stora kranen. Vi har visserligen varit med om ett par skräckexempel också, men på det företaget vi har anlitat de sista gångerna är de jätteduktiga allihop.

Här åker en av de små:




och här åker den stora:



När vi satt här i godan ro mellan kunderna i onsdags kom det plötsligt en polisbil som stannade till precis utanför och släppte av en kille. Tja, tänkte vi det är väl någon som har fått sova ruset av sig i en cell inatt. Men så var det inte.
Efter en liten stund kom han in till oss och berättade att han hade gått på E4:an och försökt lifta (och det fick man ju inte göra), för han behövde ta sig till Stockholm där han eventuellt hade ett jobb på gång.

Han fick låna telefon av oss men fick inte tag i någon, så därför skickade vi bort honom till en lastbilscentral i närheten där han kunde höra om någon skulle köra till Stockholm, och ifall han kunde få följa med.
Någon stund senare kom han tillbaka och sa att där var en chaffis som hade sagt åt honom att komma tillbaka senare på kvällen då han skulle köra.
Eftersom vi har gott om möbler så fick han sitta hos oss och vänta tills det var dags att gå tillbaka.
Vi satt ju då snackade lite emellanåt och han berättade hur han hade sagt upp sig från sitt förra jobb för att kunna flytta med flickvännen när hon skulle plugga, och halvt om halvt blivit lovad ett jobb som inte blev av, och därför nu satt i klistret.

När klockan närmade sig kväll sa han tack och adjö och knallade tillbaka till lastbilscentralen, och vi fortsatte med vårt här.
Jag skickade bort Thomas att handla lite till middagen, grillad kyckling med ris och currysås (mums!), och efter en liten stund dök killen upp igen. Då hade chaffisen aldrig dykt upp och chefen därborta förklarade att där skulle inte alls gå några bilar till Stockholm nu! Typiskt eller vadå?

Därför blev det så att han fick stanna och äta middag med oss och övernatta i en av våra containrar, och nästa dag (läs idag) körde Thomas in honom till stationen och satte honom på en buss till Stockholm.

Han har nu lovat att höra av sig och berätta hur det gick, genom att lämna en kommentar här, så vi väntar med spänning på detta.

Kommer ni ihåg Ernie Ödla som jag berättat om någon gång som bor här hos oss?
Nu har han tydligen skaffat sig en tjej också (eller kanske det är tvärtom):



Sen sprang jag även på en annan mycket vacker liten krabat. Tyvärr är det inte detsamma att se på bild men den var riktigt fin, härliga färger och riktigt luden. Tänk vad moder natur kan åstadkomma !

I går kväll var vi äntligen på bio och såg Harry Potter. Som jag längtat. Normalt är vi (jag tjatar tills T föjer med) bland de första att gå och se Harry Potter, en av gångerna var vi till och med på smygpremiären (bra med kontakter inom sf), men denna gången har det liksom bara inte blivit av. Har väl haft för mycket att göra helt enkelt. Som vanligt förundrades vi bägge över denna människas (ja, författarens alltså) otroliga fantasi. Tänka att komma på alla dessa varelser, platser osv. Jag önskar att jag bara hade haft en gnutta av hennes fantasi.



När vi vaknade imorse hörde vi att det blåste ganska kraftigt så vi sa att vi får nog gå ut och fälla ner parasollerna i utställningen. Givetvis hann vi inte mer än tänka tanken innan första parasollen ramlade......
Strax efter den kom nästa, men den ramlade inte. Den flög... rakt upp och sedan ner på husvagnstaket för att slutligen träffa parabolen innan den landade.
Husvagnstaket klarade sig med en bubbla, men parabolen blev alldeles tillskrynklad, vilket innebär att vi inte kan se på tv !
Får väl se imorgon, om det slutat blåsa, ifall vi kan skrynkla upp den tillräckligt mycket för att få bild igen.

Säsongen rusar mot sitt slut nu och det blir mer och mer tomt i lagret. Det innebär att vi håller på att tömma hyrcontainrarna, så vi kan skicka tillbaka dem. De sista ska åka imorgon, för nu har vi så lite grejor kvar så det får plats i våra egna.



Även flaggstången ska tillbaka nu, då vi hyr den också. Här ser vi den åka:



Det är bra med truck.... Hade varit lite tungt att ta för hand :o)

Vi har varit så duktiga därhemma dessa dagar. Hela tisdagen gick ju åt att hämta hem Herr Get, men i onsdags tog vi ett ryck ute i hagarna. Det var hög tid att röja där. Thomas körde med gräsklipparen där det gick att komma åt med den, och jag gick efter med trimmern. Det hade vuxit upp så mycket gräs och ogräs på eltrådarna, så man märkte knappt om strömmen var på. Men nu är där bra kraft i den igen.
Alla djuren tycker bara vi är grymt jobbiga som kommer och stör deras matro på det viset.  :o)

Thomas började även klippa gräsmattan, men det blev inte riktigt klart. Tanken var därför att vi nästa dag skulle klippa färdigt  en del inne på gården, och sedan packa bil och släp för att komma iväg någorlunda i tid.

Men när jag vaknade på morgonen fick jag ett ryck och tyckte att vi kunde köra en runda till tippen innan vi packade släpet. Sagt och gjort fyllade vi släpet till bredden och fick tömt undan en del skräp därhemma. När vi sedan kom hem och "bara" skulle klippa lite till på gräset tänkte jag att jag lika gärna kunde gå med trimmern runt huset också, under tiden som Thomas klippte.

Det slutade med att vi klippte och trimmade i stort sett överallt, så klockan blev sju innan vi var färdiga att köra upp igen. Alltså var vi inte framme förrän runt elva på kvällen.

Men det blev jättefint hemma iaf ! Tyvärr fick jag inte tagit någon bild.

Både i onsdags och torsdags tog vi en paus på eftermiddagen för att äta lite, och gå och hämta posten. Givetvis med sällskap:







Som jag skrev i kommentarerna till Anna funderar jag på att gå på kurs med honom, men jag tror inte det behövs i och för sig, för han följer med så snällt.
Visserligen hade det kanske inte skadat att lära honom komma direkt på inkallning, för han har (som ju getter ska) en viss förkärlek till mina växter och träd.........



Han har även redan lyckats nappa åt sig några blad ur min nya rabatt den lilla busen !

Vilken härligt skön dag vi hade i måndags! Visserligen var vädret inte helt på vår sida, det kunde varit lite varmare, men det var helt okej!

Efter att ha stämt av med Micke och Kicki om tider så kom Micke och hämtade oss vid campingen, med båten.
Jag undrade ju lite vad Max skulle säga om saken men han hoppade glatt ner i båten och njöt av åkturen. Hans matte var betydligt mer nervös kan jag säga.




Jag var så glad att det var en båt med hytt så jag höll mig därinne under hela åkturen (som varade typ några minuter).



Hmmm..., undrar var dynorna kommer ifrån....?

Helt underbar natur är där absolut, tyst och lugnt och skönt.
Ja, det vill säga ända tills vi kom. För Max stormade som vanligt in och sprang fram och tillbaka och luktade på alla nya dofter.
Vi började med att gå upp till deras stuga och tog en fika och snackade lite skit, innan vi gick tillbaka ner till vattnet för att njuta av naturen.

Givetvis måste ju Max passa på att få bada också som han längtat efter så länge.
De första två gångerna han skulle gå i var han dock lite snopen och osäker, för han är ju bara van vid sandstrand och långgrunt.
Här var det stenar i botten som dessutom var täckta av sjögräs och lite goj, plus att det blev djupt ganska snabbt. Men när han väl vant sig var det inga problem.



Även Nathalie, Micke och Kickis dotter badade tillsammans med Max men hon höll sig lite på avstånd för han är ju ganska stor när han kommer springandes. Ni ser henne stående på båten i bakgrunden.

En gång lyckades vi övertala honom att prova och hoppa från bryggan, men det var lite läskigt så det ville han inte mer.





Men fortsätta bada vanligt gjorde han gärna....





När vi hade traskat runt lite längs vattenkanten (titta vad fint):



var det dags att gå upp och äta lite middag, innan det var dags för hemfärd. Jösses, vad tiden sprang iväg, vi var där ändå ca 6 timmar.

Även denna gång hoppade Max glatt i båten och lade sig nu tillrätta i husses famn och njöt av vinddraget och utsikten.



Även jag slappnade av bättre på hemfärden, för det var inte lika mycket vågor nu.


På kvällen blev det sedan hemfärd för vår del, det blev ganska sent dock, var väl hemma vid midnatt.
Eftersom vi kom hem på måndagen ändå (vi trodde inte vi skulle hinna köra hem förrän tisdag morgon), ringde jag till Fredriksdal och frågade om det gick bra att hämta Herr Get igår istället för idag, och så blev det.

Därför tuffade vi iväg på förmiddagen i lugn och ro, uträttade lite ärenden och körde hem till Malins föräldrar för att låna transport. Eftersom Malin har valt att köpa typ den största transporten som finns (kanske med viss överdrift) så såg det väldigt roligt ut när vi skulle hämta en liten get med den.

Fram kom vi i alla fall och först gick vi in och hälsade på Herr Get, som på Fredriksdal gick under namnet Lilleman och därför nu får heta Herr Lilleman Get IX af Trälshult, och sedan fick vi även träffa hans pappa och ett par andra bjässar till bockar.

När sedan Herr Get var lastad och alla papper skrivna så begav vi oss tillbaka hem.

Dags att ta första steget hemma.....




När vi kom ut i hagen blev alla de andra mycket nyfikna på vad som höll på att hända, men de höll sig ända på behörigt avstånd.



Även Sampa och Lurvas undrade vad det var som kom.




Eftersom Herr Get inte kunnat gå med de andra getterna på Fredriksdal har han blivit mer bunden vid människor än vid getkompisar, så han var inte särskilt imponerad över någon av de andra utan följde bara blint efter oss istället, och tuggade en massa gräs.

Till slut vågade Swea sig fram lite närmre för att kolla vad det var för snubbe vi hade hämtat med oss, men hon vågade inte riktigt ända fram, och Herr Get tittade visserligen på henne men inte med överdrivet intresse.......




När vi kom längre ut i hagen hittade han stenarna, så han var ju givetvis tvungen att testa om de dög.




Vid det här laget börjar Swea bli ännu modigare och är nästan ända framme och nosar på honom.




Eftersom han tydligen inte är ett köttätande monster bestämmer hon sig för att visa vem som bestämmer i denna hagen, och stegrar sig mot honom......




men vad snopen hon blir när hon inser att han kan göra likadant ! Och hennes små horn har inte mycket att sätta emot hans bjässar, vilket hon inser ganska kvickt......




:o)
Jösses vad jag skrattade ! Äntligen har Lea Swea mött sin överman....

Överlag får jag nog säga att detta är den  lugnaste introduktionen vi haft, när det kommit någon ny till flocken, men vi får väl se hur det går sedan när Herr Get vänjer sig vid att han är get och inte människa så han vill umgås med flocken istället för oss. Jag är visserligen inte särskilt bekymrad, för han verkar ta det med ro.

Flocken samlad:




Lite roligt var det dock för vi tyckte att han var en så gosig get, som var snäll och kelen, men efter att han märkte att han kunde skrämma Swea genom att stegra mot henne, började han testa på oss också. Visserligen verkar han bara göra det på lek, men det var ändå ganska roligt att se att han började efter han lyckats skrämma Swea.
Men han har väl antagligen en del energi och spring i benen nu också, för han fick sina glädjeryck och hoppade och studsade och snurrade i luften.

Jisses! vad varmt det blev helt plötsligt. Vi springer och svettas mellan kunderna här och tror att vi ska smälta bort. Allt extra jobb som behöver göras får bli på kvällen istället för det är alldeles för varmt att jobba mer än precis nödvändigt när det är 30 grader varmt.

Konstigt hur det kan vara. Jag som bara för en dryg vecka sedan tänkte att nu är hösten på väg, för löven började släppa från träden därhemma.
Men så bara vände det och blev högsommar igen. Inte för att jag klagar! Men när man är tvungen att stå ute i solen mitt på dagen i sådan här värme, så blir det faktiskt för varmt. Man mår inte bra när det blir för mycket.

Nåväl, imorgon är vi utbjudna till skärgården häruppe så det ska bli kul. En som vi känner har en stuga ute på en av öarna, så det blir till att åka båt dit. Ska bli roligt att se vad Max säger om det. När vi rodde ut med ekan på gamla stället ville han hellre simma efter så han hoppade i. Men nu är det ju mer en riktig båt istället så det går kanske bättre. Annars får vi väl hålla i honom.
Får hålla tummarna att vädret håller i sig till imorgon också, trots att jag nu klagat lite på det......

Efter att ha haft ett par dagar till hemma var det på onsdagen dags att köra upp till sambon igen. Där har det sedan varit fullt upp att göra. Det har nämligen blivit dags att sälja ut visningsmöblerna. Så vi började med att flytta runt lite på en del grejor för att få det lite snyggare, och då passade vi även på att sopa upp på de ställen vi inte riktigt kommit åt innan.

Sedan var det dags att göra prislappar. Nu är det visserligen inte jag som får äran att skriva dem för jag skriver värre än en kråka, utan det får Thomas göra, men däremot är det jag som får äran att göra prislapparna. Dvs jag gör en mall på datorn som jag sedan skriver ut. Sedan ska de klippas till och lamineras. Jag vet att det inte låter så farligt, men det är ändå runt hundra stycken som ska göras.

Efter allt slit tyckte vi i lördags att vi hade gjort oss förtjänta av lite belöning, så vi bestämde oss lite hastigt för att köra till Söderköping, där vi var med Malin, Jocke o Johannes ,och äta supergod glass. Under tiden vi åt glassen gick vi och strosade längs Göta Kanal, när vi fick syn på den här skylten:




Först blev vi lite konfunderade, vadå Rabbit Crossing tänkte vi, men sen såg vi det här lilla konstverket:



Om det är svårt att se så kan jag berätta att det är en rad kaniner som hjälps åt att dra upp en kanin ur vattnet.

Och på andra sidan kanalen stod de och hoppade i:




Gulligt tyckte jag.

I söndags blev vi (eller jag iaf) väckta vid sjutiden, då några bekanta kom inom och hälsade på. De var på väg hem från Norrland, och hade mer eller mindre blivit befallna av oss att komma inom och säga hej.
Eftersom tidpunkten var som den var passade det ju perfekt att äta frukost!




Emelie satt mest fastklistrad hos favoriten Max  :o)  :




Jag och Thomas fick även se superfina naturbilder från..... ehh.... Norrland nånstans !

Efter ett par timmar var det sedan dags för dem att dra vidare, och vi skulle öppna (tur att vi inte öppnar förrän 12 på söndagar).

När vi sedan stängt för dagen igen, hoppade vi in i bilen och körde upp till min bror i Stockholm för att hälsa på honom. När vi kom upp på kvällen blev vi bjudna på god hemmagrillad kyckling. MUMS!

Sedan spenderade vi hela måndagen i riktig latmansanda, vilket innebar att vi mest befann oss i ryggläge, läsandes någon bra bok eller tidning. Det var sååå skönt!







Givetvis var jag ju även tvungen att ta ett dopp i brorsans pool (som jag inte alls är avundsjuk över att han har!), även om jag inte vill påstå att det var varmt i vattnet.




Det tog ett tag innan jag kom ner i det för jag är ju en liten frysekylling, men till slut vande man sig.



Om ni undrar varför jag badar i shorts så beror det på att baddräkten ligger hemma i garderoben....

I tidags förmiddag körde vi sen så sakteliga tillbaka igen, men eftersom vi inte hade bråttom blev det småvägar istället och när vi var nånstans i Trosa trakten stannade vi till vid en möbelaffär.

Därinne blev både jag och sambon kära! Vi hittade vår framtida soffa.
En hörnsoffa i skinn med s.k. recliners (såna som fäller upp en fotpall när man drar i en spak), en på varje kant så man kan mer eller mindre lägga sig ner, plus att det gick att fälla ut en bricka inifrån ryggstödet vid sidan om reclinern, där det fanns två mugghållare med.

Jag hade glömt laddaren till min telefon när vi körde i söndags så den har varit avstängd till och från för att spara på batteriet, så när vi kom tillbaka startade jag den igen och lyssnade av svararen.
Då hade jag fått ett samtal från Fredriksdal i Helsingborg.

Det är nämligen så att för ett antal veckor sedan fick jag ett mail av en viss fröken, där det stod om en get som skulle avlivas för ingen ville ha den.

Eftersom jag är som jag är och en viss fröken också vet detta :o) slutade det med att jag ringde till Fredriksdal och sa att jag kunde ta hand om den, efter vissa åtgärder som Fredriksdal skulle stå för.
Sedan har jag inte hört något mer och började nästan misstänka att det kanske inte skulle bli något av, men nu hade jag som sagt fått detta samtal, så tanken är att vi ska köra och hämta Herr Get på onsdag i nästa vecka.

Därav vet jag en viss fröken som nog blir glad, eller egentligen två men den ena känner jag inte mer än till namnet.

Till sist kan jag säga att trillingarna Katt har fått sina förnamn, men sambon har dock inte fått gjort sina mellannamn, så därför får ni vänta ett tag till innan ni får veta. Men jag kan avslöja att temat blev Disney (vad förvånade ni blev va?).