Vad hände?
Ja, vad var det som hände egentligen?
Jag som precis börjat få längta lite efter våren (okej, längta gör jag ju i stort sett hela vintern, men ni fattar nog).
Och så kommer vintern tillbaka! Så oförskämt!
Mer snö och mer kyla, kan det bli tråkigare?
Inte nog med det heller, det drog ju förbi en storm här i förra veckan. Den var natten till tisdagen, och vi skulle köra upp till Stockholm på mässa den dagen.
Men på grund av stormen kom vi iväg något senare än vi planerat. Varför?
Jo, för det första så sov vi inte mer än ett par timmar den natten, då det blåste med ljudeffekter. Mitt i natten var dessutom Thomas uppe och lugnade ner hästarna för en plåt som hade släppt lite på logtaket, slog emot taket hela tiden så det lät som i en resonanslåda i stallet.
Efter att han tänt lampor, satt på radion och gett dem lite hö att tugga på, lugnade de ner sig och Thomas kom tillbaka in och lade sig igen.
När vi gick upp på morgonen sedan så möttes vi av en syn som vi inte var riktigt beredda på:
Japp, hästarnas vindskjul hade blåst omkull. Och det hade inte bara vält en gång och lagt sig på rygg utan det hade vält ytterliggare en gång så det låg på taket:
Så vi fick börja ringa runt för att försöka få tag i en maskin som kunde komma och hjälpa oss att få det på plats igen.
Till slut fick vi tag på en som kunde komma och turligt nog gick det ganska smidigt att välta rätt skjulet igen, och det hade dessutom klarat sig utan några större skador:
Däremot fick vi dra nya trådar runt det, som vi har för att inte hästarna ska kunna stå och klia sig mot det hela tiden, och även för att minimera risken för skador.
Till slut kom vi i alla fall iväg till Stockholm där vi hela onsdagen gick och tittade på möbler, både för inne och utebruk.
Vi övernattade dock i Norrköping, både på vägen upp och på vägen ner, för att det inte skulle bli så lång körsträcka. Plus att vi då kunde slänga lite salt i förberedelse för att vi ska köra igång för säsongen.
För det är ju snart dags!
Till slut ett par bonusbilder på: sådan husse - sådan hund
Jag som precis börjat få längta lite efter våren (okej, längta gör jag ju i stort sett hela vintern, men ni fattar nog).
Och så kommer vintern tillbaka! Så oförskämt!
Mer snö och mer kyla, kan det bli tråkigare?
Inte nog med det heller, det drog ju förbi en storm här i förra veckan. Den var natten till tisdagen, och vi skulle köra upp till Stockholm på mässa den dagen.
Men på grund av stormen kom vi iväg något senare än vi planerat. Varför?
Jo, för det första så sov vi inte mer än ett par timmar den natten, då det blåste med ljudeffekter. Mitt i natten var dessutom Thomas uppe och lugnade ner hästarna för en plåt som hade släppt lite på logtaket, slog emot taket hela tiden så det lät som i en resonanslåda i stallet.
Efter att han tänt lampor, satt på radion och gett dem lite hö att tugga på, lugnade de ner sig och Thomas kom tillbaka in och lade sig igen.
När vi gick upp på morgonen sedan så möttes vi av en syn som vi inte var riktigt beredda på:
Japp, hästarnas vindskjul hade blåst omkull. Och det hade inte bara vält en gång och lagt sig på rygg utan det hade vält ytterliggare en gång så det låg på taket:
Så vi fick börja ringa runt för att försöka få tag i en maskin som kunde komma och hjälpa oss att få det på plats igen.
Till slut fick vi tag på en som kunde komma och turligt nog gick det ganska smidigt att välta rätt skjulet igen, och det hade dessutom klarat sig utan några större skador:
Däremot fick vi dra nya trådar runt det, som vi har för att inte hästarna ska kunna stå och klia sig mot det hela tiden, och även för att minimera risken för skador.
Till slut kom vi i alla fall iväg till Stockholm där vi hela onsdagen gick och tittade på möbler, både för inne och utebruk.
Vi övernattade dock i Norrköping, både på vägen upp och på vägen ner, för att det inte skulle bli så lång körsträcka. Plus att vi då kunde slänga lite salt i förberedelse för att vi ska köra igång för säsongen.
För det är ju snart dags!
Till slut ett par bonusbilder på: sådan husse - sådan hund
Vårkänning och Choklad
Jajamensann, igår kände jag äntligen att det går mot ljusare tider. Ni som följt min blogg från början vet ju att jag älskar våren!
Det finns inget härligare än när man kan börja dra ner på ytterkläderna, när fåglarna börjar kvittra mer eller när en och annan vårblomma börjar titta upp ur marken.
Nu har jag inte sett någon blomma ännu men vårvädret börjar så sakteliga bryta sig igenom, igår töade det undan bra här hemma och när sedan solen tittade fram en stund på eftermiddagen kändes det riktigt härligt.
Det har även på andra sätt gått mot ljusare tider, om man ser tillbaka mot mitt förra inlägg.
Hercules fick komma hem igen på fredagen, och då var han sitt gamla pigga jag igen. Till och med så han kom hem med en mus redan samma kväll.
Och Helga som var halt har också blivit bra igen, så det har nog bara varit en stukning eller nå´t, som vi hoppades på.
Även vattenläckan fixades så nu har vi varmvatten igen.
Idag tänkte jag även att jag skulle göra en ny presentation. Det handlar om en ny familjemedlem. Hon har varit här ett par månader redan, på prov, men jag ville inte berätta något innan det var säkert att hon skulle stanna.
Dock vet några det redan.
Träffa min nya häst Chocolate (passande namn på en häst till mig) Surpållaren Hästus XIV af Trälshult :
I början kallade jag henne Chokla´ men nu säger jag helt enkelt bara La-la.
Jag hittade henne via blocket och hon är en Oldenburger på 17 år. Hon börjar visserligen komma upp lite i åren, men det är ingen som har berättat det för henne kan jag säga. Hon är väldigt snäll men mycket pigg.
Hon har som sagt varit här ett par månader på prov, men pga vädret har jag inte kunnat rida henne så mycket. Men hon är snäll och trevlig att ha med att göra, och har uppfört sig bra de gånger jag har ridit, så hon ska få stanna.
Däremot är hon allt annat än snäll mot Sampa, speciellt när det är mat på gång. Då ser hon ut så här istället:
Hon stryker ören bakåt hon jagar bort Sampa så fort hon närmar sig. En kväll var hon till och med på väg ut från boxen för att kasta sig över henne innan jag hunnit stänga boxdörren. Som tur var hann jag kasta mig emellan så hon backade in igen....... *puh*
Hade varit just snyggt med ett hästslagsmål i stallgången.
Med Lurfvas går det mycket bättre däremot, hon surar lite mot honom precis när man kommer med maten men efter en liten stund får han äta ur samma hö-hög som henne. Han har alltid varit så låg i rang så han är väl antagligen inget hot för henne.
Men hon kan vara väldigt söt också när hon sätter den sidan till:
Så nu väntar vi bara på att den sista isen ska töa bort i paddocken och på vägarna här så vi kan komma igång och jobba ordentligt. Hon har inte en muskel på hela kroppen den stackaren så vi får börja från början. Men å andra sidan så passar ju det mig också bra då jag är helt otränad jag med.
Det finns inget härligare än när man kan börja dra ner på ytterkläderna, när fåglarna börjar kvittra mer eller när en och annan vårblomma börjar titta upp ur marken.
Nu har jag inte sett någon blomma ännu men vårvädret börjar så sakteliga bryta sig igenom, igår töade det undan bra här hemma och när sedan solen tittade fram en stund på eftermiddagen kändes det riktigt härligt.
Det har även på andra sätt gått mot ljusare tider, om man ser tillbaka mot mitt förra inlägg.
Hercules fick komma hem igen på fredagen, och då var han sitt gamla pigga jag igen. Till och med så han kom hem med en mus redan samma kväll.
Och Helga som var halt har också blivit bra igen, så det har nog bara varit en stukning eller nå´t, som vi hoppades på.
Även vattenläckan fixades så nu har vi varmvatten igen.
Idag tänkte jag även att jag skulle göra en ny presentation. Det handlar om en ny familjemedlem. Hon har varit här ett par månader redan, på prov, men jag ville inte berätta något innan det var säkert att hon skulle stanna.
Dock vet några det redan.
Träffa min nya häst Chocolate (passande namn på en häst till mig) Surpållaren Hästus XIV af Trälshult :
I början kallade jag henne Chokla´ men nu säger jag helt enkelt bara La-la.
Jag hittade henne via blocket och hon är en Oldenburger på 17 år. Hon börjar visserligen komma upp lite i åren, men det är ingen som har berättat det för henne kan jag säga. Hon är väldigt snäll men mycket pigg.
Hon har som sagt varit här ett par månader på prov, men pga vädret har jag inte kunnat rida henne så mycket. Men hon är snäll och trevlig att ha med att göra, och har uppfört sig bra de gånger jag har ridit, så hon ska få stanna.
Däremot är hon allt annat än snäll mot Sampa, speciellt när det är mat på gång. Då ser hon ut så här istället:
Hon stryker ören bakåt hon jagar bort Sampa så fort hon närmar sig. En kväll var hon till och med på väg ut från boxen för att kasta sig över henne innan jag hunnit stänga boxdörren. Som tur var hann jag kasta mig emellan så hon backade in igen....... *puh*
Hade varit just snyggt med ett hästslagsmål i stallgången.
Med Lurfvas går det mycket bättre däremot, hon surar lite mot honom precis när man kommer med maten men efter en liten stund får han äta ur samma hö-hög som henne. Han har alltid varit så låg i rang så han är väl antagligen inget hot för henne.
Men hon kan vara väldigt söt också när hon sätter den sidan till:
Så nu väntar vi bara på att den sista isen ska töa bort i paddocken och på vägarna här så vi kan komma igång och jobba ordentligt. Hon har inte en muskel på hela kroppen den stackaren så vi får börja från början. Men å andra sidan så passar ju det mig också bra då jag är helt otränad jag med.
