Snö, snö och mer snö
Ja, man kan lugnt påstå att det har varit en riktigt bra vinter. Eller ja, det kanske beror på hur man ser på saken för visst, det är ganska jobbigt när det är så här kallt, men å andra sidan så har jag det hellre så här med snö och ljust och härligt än regn, rusk, grått och tråkigt som det brukar kunna vara.
Max och jag har precis varit ute och lekt i snön, snöbollskrig och kurragömma. Han älskar snön! Tyvärr fick jag ingen bra bild för batteriet i telefonen dog precis när jag skulle fotografera. Men jag hann få en halvkass bild på avstånd:
I fredags var vi iväg hos veterinären med Pocahontas och tog bort hennes stygn så nu får hon äntligen busa med brorsorna igen. Det har minst sagt varit lite jobbigt. Vi har fått ha killarna instängda i hallen och badrummet på nätterna, och där är ingen värme så det har varit skitkallt att gå på toa på morgnarna innan värmen fått letat sig in där igen. Och Pocahontas som inte fått busa med dem andra har varit helvild för sig själv och hållit oss vakna till och från.
Men nu är det som sagt som vanligt igen skönt nog.
Igår kom Inge, Helena och barnen hit. Vi var ute och pratade med djuren, men dock ingen längre stund för det är som sagt ingen sommarvärme!
När vi kommit in i värmen igen åt vi tortillas (mums!) och snackade en massa skit och bara umgicks och hade trevligt.
Algot hittade lite filmer som han lade sig att titta på när vi blev tråkiga och han fick ganska snabbt sällskap av Simba. De andra två fegisarna visade sig knappt som vanligt.
Lilla Alice var så duktig, hon var vaken nästan hela tiden och skrek nästan ingenting. Den enda gången hon var riktigt arg var givetvis precis när vi skulle sätta oss och äta :o)
Så stackars Helena fick fixa lite mat till henne innan hon fick någon själv, men sedan lugnade hon sig igen (Alice alltså, Helena var lugn hela tiden :o) ).
Ni får ursäkta vissa bilder men telefonen tar inga vidare bilder när det är halvmörkt (eller så har jag inte lärt mig hur man gör ännu).
Max och jag har precis varit ute och lekt i snön, snöbollskrig och kurragömma. Han älskar snön! Tyvärr fick jag ingen bra bild för batteriet i telefonen dog precis när jag skulle fotografera. Men jag hann få en halvkass bild på avstånd:
I fredags var vi iväg hos veterinären med Pocahontas och tog bort hennes stygn så nu får hon äntligen busa med brorsorna igen. Det har minst sagt varit lite jobbigt. Vi har fått ha killarna instängda i hallen och badrummet på nätterna, och där är ingen värme så det har varit skitkallt att gå på toa på morgnarna innan värmen fått letat sig in där igen. Och Pocahontas som inte fått busa med dem andra har varit helvild för sig själv och hållit oss vakna till och från.
Men nu är det som sagt som vanligt igen skönt nog.
Igår kom Inge, Helena och barnen hit. Vi var ute och pratade med djuren, men dock ingen längre stund för det är som sagt ingen sommarvärme!
När vi kommit in i värmen igen åt vi tortillas (mums!) och snackade en massa skit och bara umgicks och hade trevligt.
Algot hittade lite filmer som han lade sig att titta på när vi blev tråkiga och han fick ganska snabbt sällskap av Simba. De andra två fegisarna visade sig knappt som vanligt.
Lilla Alice var så duktig, hon var vaken nästan hela tiden och skrek nästan ingenting. Den enda gången hon var riktigt arg var givetvis precis när vi skulle sätta oss och äta :o)
Så stackars Helena fick fixa lite mat till henne innan hon fick någon själv, men sedan lugnade hon sig igen (Alice alltså, Helena var lugn hela tiden :o) ).
Ni får ursäkta vissa bilder men telefonen tar inga vidare bilder när det är halvmörkt (eller så har jag inte lärt mig hur man gör ännu).
Ledsna katter och en ny leksak
Nu har katterna varit iväg till veterinären och blivit förvirrade.
Allt gick jättebra!
Vi fick in dem i sina burar:
och de pep lite på vägen dit, men inte så farligt:
Pocahontas och Simba sov mest hela kvällen när vi kommit hem men Hercules han fick helfnatt och var nästan vildare än vanligt. Där märktes minsann inte att han hade varit sövd.
Eftersom ingreppet på Pocahontas är mycket större får hon ha tratt på sig, men hon är så duktig så hon behöver bara ha den på natten när vi inte kan kolla till henne med jämna mellanrum:
Såhär sur är hon när hon måste ha den på sig:
När ni nu läste rubriken så tror ni klart att det är katterna som fått en ny leksak, men så är det inte!
Det är jag!
Jag har nämligen fått en sådan här:
Just det!
En Iphone!
Nu är den så ny så jag har i stort sett bara lärt mig att ringa och skicka sms med den än så länge men det kommer mer och mer. Jag tror inte man någonsin kommer kunna lära sig allt.
Men Thomas är glad för nu slipper han skicka röksignaler till mig när han vill något :o)
Men eftersom jag jobbade min sista dag igår så har jag ju gott om tid att lära mig :O)
Nä, skämt åsido. Jag jobbade visserligen sista dagen igår men jag har en känsla av att jag kommer jobba en del strödagar till, då det alltid brukar behövas.
Men annars ska vi börja ta itu med firmagrejor på allvar nu då det närmar sig med stormsteg!
Allt gick jättebra!
Vi fick in dem i sina burar:
och de pep lite på vägen dit, men inte så farligt:
Pocahontas och Simba sov mest hela kvällen när vi kommit hem men Hercules han fick helfnatt och var nästan vildare än vanligt. Där märktes minsann inte att han hade varit sövd.
Eftersom ingreppet på Pocahontas är mycket större får hon ha tratt på sig, men hon är så duktig så hon behöver bara ha den på natten när vi inte kan kolla till henne med jämna mellanrum:
Såhär sur är hon när hon måste ha den på sig:
När ni nu läste rubriken så tror ni klart att det är katterna som fått en ny leksak, men så är det inte!
Det är jag!
Jag har nämligen fått en sådan här:
Just det!
En Iphone!
Nu är den så ny så jag har i stort sett bara lärt mig att ringa och skicka sms med den än så länge men det kommer mer och mer. Jag tror inte man någonsin kommer kunna lära sig allt.
Men Thomas är glad för nu slipper han skicka röksignaler till mig när han vill något :o)
Men eftersom jag jobbade min sista dag igår så har jag ju gott om tid att lära mig :O)
Nä, skämt åsido. Jag jobbade visserligen sista dagen igår men jag har en känsla av att jag kommer jobba en del strödagar till, då det alltid brukar behövas.
Men annars ska vi börja ta itu med firmagrejor på allvar nu då det närmar sig med stormsteg!
Oväntat besök
Igår gick vi här hemma i slapphetens tecken, när plötsligt telefonen ringde. Det var Max kompis Zlatan som undrade om vi var hemma för han ville komma upp och hälsa på en runda.
Sagt och gjort, en stund senare kom Zlatan med husse i släptåg, och eftersom Max har svårt att bjuda på kaffe (som man ju ska göra när man får oväntat besök), så bjöd vi Zlatans husse på kaffe istället.
Under tiden fick Max och Zlatan vara ute i snön och busa. Alla som känner Max vet ju vad han vill när han får besök - just det, LEKA!!
Men först måste ju alla hälsningsritualer klaras av:
Till Maxs stora förtret är tyvärr inte Zlatan överdrivet intresserad av att leka, han vill mest bara sitta och slicka Max i öronen.
Men en och annan repa drog dem faktiskt ändå till slut.
Idag blev en kort arbetsdag för min del, då vi hade så lite barn så jag behövde bara jobba fram till middag.
I eftermiddags var hovis här och kollade över Lurfvas hovar (som vi fortfarande kämpar med att få friska från bärrandsrötan) och hon tyckte det såg bra ut, så det är bara att kämpa vidare.
Hon plockade även av Sampas skor istället för att sko om, då de inte gör någon större nytta så länge det är så mycket snö, det bygger bara styltor.
Alternativet hade varit att slå på nya skor med snösulor, men eftersom vi måste ge henne lugnande för att sko, och det bara är en dryg månad innan vi ska köra uppåt för säsongen igen (jag vet, tiden går så snabbt), tyckte vi inte det var lönt.
Så länge snön ligger kan hon ändå gå barfota, för då är det inga grusvägar som gör ont.
Imorgon är det dags för trillingarna katt att få åka den där hemska resan till veterinären för att kastreras, så det ska bli intressant att se vad de säger om det.........
Sagt och gjort, en stund senare kom Zlatan med husse i släptåg, och eftersom Max har svårt att bjuda på kaffe (som man ju ska göra när man får oväntat besök), så bjöd vi Zlatans husse på kaffe istället.
Under tiden fick Max och Zlatan vara ute i snön och busa. Alla som känner Max vet ju vad han vill när han får besök - just det, LEKA!!
Men först måste ju alla hälsningsritualer klaras av:
Till Maxs stora förtret är tyvärr inte Zlatan överdrivet intresserad av att leka, han vill mest bara sitta och slicka Max i öronen.
Men en och annan repa drog dem faktiskt ändå till slut.
Idag blev en kort arbetsdag för min del, då vi hade så lite barn så jag behövde bara jobba fram till middag.
I eftermiddags var hovis här och kollade över Lurfvas hovar (som vi fortfarande kämpar med att få friska från bärrandsrötan) och hon tyckte det såg bra ut, så det är bara att kämpa vidare.
Hon plockade även av Sampas skor istället för att sko om, då de inte gör någon större nytta så länge det är så mycket snö, det bygger bara styltor.
Alternativet hade varit att slå på nya skor med snösulor, men eftersom vi måste ge henne lugnande för att sko, och det bara är en dryg månad innan vi ska köra uppåt för säsongen igen (jag vet, tiden går så snabbt), tyckte vi inte det var lönt.
Så länge snön ligger kan hon ändå gå barfota, för då är det inga grusvägar som gör ont.
Imorgon är det dags för trillingarna katt att få åka den där hemska resan till veterinären för att kastreras, så det ska bli intressant att se vad de säger om det.........
Tjii fick jag!
Nu var det ett tag sedan jag skrev igen, men jag känner att jag har inte haft så överdrivet mycket att skriva om.
Det har liksom inte hänt så mycket nu när det varit så kallt.
Jag har kört till jobbet, jobbat, kommit hem, fixat mat, gjort det som är absolut måste med djuren (vilket alltid är extra mycket när det är så kallt eftersom vattnet fryser så det ska kånkas varmvatten från källaren, Sampa och Lurfvas kan behöva täcke om det är extremt väder m.m.) och sedan har man hållt sig inne i värmen den lilla stund man har kvar innan det är sängdags.
En sak som jag kunde skrivit om redan dagen efter jag skrev sist däremot, är att precis som rubriken avslöjar så fick jag tji för att jag skröt över att katterna inte vält omkull granen.......
På trettondagen körde vi iväg till goda vänner och hämtade hö och tog en fika, men framförallt hälsade vi på deras lilla Alice som vi slarvigt nog inte gjort innan. Hhmm... nu fick jag lite hjärnsläpp men hon är ca fyra-fem månader gammal och jättesöt och grymt lik sin storebror!
Hjärnsläpp hade jag nog även när vi var hos dem för jag tog inte en enda bild!! Som tur är kommer de snart hit så jag får fota desto mer då!
Helgen som gick lyckade jag få en förkylning, och igår var den så kraftig så jag fick lite feberkänningar så då blev det att jag körde hem från jobb, eftersom vi inte hade så många barn.
Även idag har jag hållit mig hemma, men när grannen kom över på förmiddagen med sin maskin var jag tvungen att smita ut en stund och fota lite.
Han och Thomas skulle nämligen fixa en ny lekplats åt getterna!
Eller ja, det var inte för getterna vi gjorde det egentligen, utan för att trädet var skadat och hade förmodligen knäckts av sig själv till slut och då hade det landat rakt över stallet.
Och eftersom vi inte var så intresserade av att ha ett träd i stallet, så hjälpte vi det lite på traven.
Och varför inte slå två flugor i en smäll när man kan, så voilá och getterna fick en ny klätterställning.
Godkänt fick den också, Swea som har haft klätterställning hos oss innan i gamla hagen var först upp.
Sedan följde även Herr Get hennes exempel, men dock lite ostadigare så han får träna lite extra. Lady vågade aldrig sig upp men det var antagligen för att de andra var där och hon är lägst i rang så hon nöjde sig med att tugga på grenarna och barken nertill.
Herr Get upptäckte också att den var perfekt att klia hornen på.
Anna: Du får väl visa din kompis som ordnade hit Herr Get hur han har det nu. Kanske de vill komma och hälsa på honom förresten? Har tänkt jag skulle säga det till dig flera gånger men glömmer det hela tiden. Inte för att det är något fel på mitt minne......!!
Det har liksom inte hänt så mycket nu när det varit så kallt.
Jag har kört till jobbet, jobbat, kommit hem, fixat mat, gjort det som är absolut måste med djuren (vilket alltid är extra mycket när det är så kallt eftersom vattnet fryser så det ska kånkas varmvatten från källaren, Sampa och Lurfvas kan behöva täcke om det är extremt väder m.m.) och sedan har man hållt sig inne i värmen den lilla stund man har kvar innan det är sängdags.
En sak som jag kunde skrivit om redan dagen efter jag skrev sist däremot, är att precis som rubriken avslöjar så fick jag tji för att jag skröt över att katterna inte vält omkull granen.......
På trettondagen körde vi iväg till goda vänner och hämtade hö och tog en fika, men framförallt hälsade vi på deras lilla Alice som vi slarvigt nog inte gjort innan. Hhmm... nu fick jag lite hjärnsläpp men hon är ca fyra-fem månader gammal och jättesöt och grymt lik sin storebror!
Hjärnsläpp hade jag nog även när vi var hos dem för jag tog inte en enda bild!! Som tur är kommer de snart hit så jag får fota desto mer då!
Helgen som gick lyckade jag få en förkylning, och igår var den så kraftig så jag fick lite feberkänningar så då blev det att jag körde hem från jobb, eftersom vi inte hade så många barn.
Även idag har jag hållit mig hemma, men när grannen kom över på förmiddagen med sin maskin var jag tvungen att smita ut en stund och fota lite.
Han och Thomas skulle nämligen fixa en ny lekplats åt getterna!
Eller ja, det var inte för getterna vi gjorde det egentligen, utan för att trädet var skadat och hade förmodligen knäckts av sig själv till slut och då hade det landat rakt över stallet.
Och eftersom vi inte var så intresserade av att ha ett träd i stallet, så hjälpte vi det lite på traven.
Och varför inte slå två flugor i en smäll när man kan, så voilá och getterna fick en ny klätterställning.
Godkänt fick den också, Swea som har haft klätterställning hos oss innan i gamla hagen var först upp.
Sedan följde även Herr Get hennes exempel, men dock lite ostadigare så han får träna lite extra. Lady vågade aldrig sig upp men det var antagligen för att de andra var där och hon är lägst i rang så hon nöjde sig med att tugga på grenarna och barken nertill.
Herr Get upptäckte också att den var perfekt att klia hornen på.
Anna: Du får väl visa din kompis som ordnade hit Herr Get hur han har det nu. Kanske de vill komma och hälsa på honom förresten? Har tänkt jag skulle säga det till dig flera gånger men glömmer det hela tiden. Inte för att det är något fel på mitt minne......!!
God Fortsättning till Alla
Ja, då var det ett nytt år! Ett nytt årtionde till och med, och vi får hoppas på ett bra sådant!
Jag har varit lite slarvig med att skriva vad som hänt här i juletid och nu har även nyår hunnit passera så det får väl bli en sammanfattning idag.
Som ni ju alla nog sett har ju tomten hittat på en massa här i år också, men det har faktiskt blivit lite annat julpynt också.
Givetvis har det blivit ett traditionsenligt pepparkakshus:
Och detta året har jag inte lämnat det ensamt med min bror så det står kvar orört på sin plats ett tag till !
Även krubban har kommit upp men den fick dock byta plats eftersom katternas julklapp tar så stor plats :o)
Flera gånger varje jul får jag höra från Thomas att tomten bor i Betlehem, och jodå, då har han varit där och lagt dit en tomte i krubban. Nytt för i år var även de tre vise tomtarna:
En annan grej som också är ganska nytt är julstaden, som jag började samla till i fjol. Tanken är att det ska komma något nytt varje år:
Detta året har det blivit ett av husen, mannen som sitter vid elden, mannen som åker i kärran, de fyra lyktstolparna, mannen med halmen, staketet med hunden mellan husen, fåren och strålkastarna som lyser på granarna. (Vet inte hur tydligt ni ser på bilden, annars får ni väl komma hit och titta.....). :o)
Julafton firade vi hemma hos oss tillsammans med några ur närmsta släkten. Det var förutom jag och Thomas, min bror, mamma, moster, pappa och plastmamma.
God julmat är ju givetvis ett måste:
Tilläggas skall att jag är ju ingen vidare mästerkock, därför har alla hjälpts åt och tagit med lite mat.
Julgran år 2009, som faktiskt inte ramlat en enda gång, däremot har en och annan kula varit lockande och åkt ner men alla är hela än så länge:
Max ställer gladeligen (NOT!) upp och poserar!
Men när det är dags att öppna paketerna är allt förlåtet:
När vi haft vår julklappsöppning var det dags för Tompa, eller jag menar tomten, att gå bort till grannarna och dela ut paket.
Visst är han stilig ?
Eftersom vi har alla våra djur att tänka på, vill vi alltid vara hemma över nyår, då några av dem blir ganska rädda.
Sampa och Lurvas brydde sig inte särskilt mycket förr, men för tre-fyra år sedan var det ett par korkade ungdomar som sköt raketer längs vägen där vi bodde innan, och några av dem gick rakt in i hagen till dem.
Jag kan ju säga att de fick en utskällning som heter duga av oss och de har inte gjort om det fler gånger. Tack och lov blev ingen av dem träffade men efter det har de varit ganska mycket mer oroliga vid nyår. (Konstigt va?)
Men räddast ändå är nog ändå Max. Han är ganska rejält skotträdd. En gång när jägarna sköt i närheten och Thomas precis satt sig i bilen för att köra, kröp Max in UNDER pedalerna och gömde sig (han är ganska stor för er som kanske inte vet det):
I fjol blev det att vi hade lite folk hemma och firade nyår med, men detta året valde vi att vara hemma själva i lugn o ro.
Vi åt lite god mat, tittade givetvis på Grevinnan och Betjänten, det är ett måste, och såg en film. Allt i lugnets tecken.
På dagen hade vi varit ute och flyttat runt på djuren och förberett så vi kunde ha alla inne över natten, för att slippa riskera att någon gick igenom stänget i panik.
Vid midnatt gick vi ut och tittade till djuren, allt verkade lugnt så vi passade på att "skjuta" iväg våra egna djurvänliga "raketer". Nämligen dessa lyktor som ni nog sett förut:
Även om det inte är raketer så är de väldigt trevliga och mysiga ändå.
Till slut är det bara en liten prick på himlen, innan de försvinner helt.
Detta året hade vi tur för ingen av våra närmsta grannar skjöt raketer utan vi kunde se lite på avstånd men inget som skrämde upp djuren något nämnvärt (utom Max då), så därför kunde vi gå in ganska snabbt igen. Det var ju inte precis någon sommarvärme........
Jag har varit lite slarvig med att skriva vad som hänt här i juletid och nu har även nyår hunnit passera så det får väl bli en sammanfattning idag.
Som ni ju alla nog sett har ju tomten hittat på en massa här i år också, men det har faktiskt blivit lite annat julpynt också.
Givetvis har det blivit ett traditionsenligt pepparkakshus:
Och detta året har jag inte lämnat det ensamt med min bror så det står kvar orört på sin plats ett tag till !
Även krubban har kommit upp men den fick dock byta plats eftersom katternas julklapp tar så stor plats :o)
Flera gånger varje jul får jag höra från Thomas att tomten bor i Betlehem, och jodå, då har han varit där och lagt dit en tomte i krubban. Nytt för i år var även de tre vise tomtarna:
En annan grej som också är ganska nytt är julstaden, som jag började samla till i fjol. Tanken är att det ska komma något nytt varje år:
Detta året har det blivit ett av husen, mannen som sitter vid elden, mannen som åker i kärran, de fyra lyktstolparna, mannen med halmen, staketet med hunden mellan husen, fåren och strålkastarna som lyser på granarna. (Vet inte hur tydligt ni ser på bilden, annars får ni väl komma hit och titta.....). :o)
Julafton firade vi hemma hos oss tillsammans med några ur närmsta släkten. Det var förutom jag och Thomas, min bror, mamma, moster, pappa och plastmamma.
God julmat är ju givetvis ett måste:
Tilläggas skall att jag är ju ingen vidare mästerkock, därför har alla hjälpts åt och tagit med lite mat.
Julgran år 2009, som faktiskt inte ramlat en enda gång, däremot har en och annan kula varit lockande och åkt ner men alla är hela än så länge:
Max ställer gladeligen (NOT!) upp och poserar!
Men när det är dags att öppna paketerna är allt förlåtet:
När vi haft vår julklappsöppning var det dags för Tompa, eller jag menar tomten, att gå bort till grannarna och dela ut paket.
Visst är han stilig ?
Eftersom vi har alla våra djur att tänka på, vill vi alltid vara hemma över nyår, då några av dem blir ganska rädda.
Sampa och Lurvas brydde sig inte särskilt mycket förr, men för tre-fyra år sedan var det ett par korkade ungdomar som sköt raketer längs vägen där vi bodde innan, och några av dem gick rakt in i hagen till dem.
Jag kan ju säga att de fick en utskällning som heter duga av oss och de har inte gjort om det fler gånger. Tack och lov blev ingen av dem träffade men efter det har de varit ganska mycket mer oroliga vid nyår. (Konstigt va?)
Men räddast ändå är nog ändå Max. Han är ganska rejält skotträdd. En gång när jägarna sköt i närheten och Thomas precis satt sig i bilen för att köra, kröp Max in UNDER pedalerna och gömde sig (han är ganska stor för er som kanske inte vet det):
I fjol blev det att vi hade lite folk hemma och firade nyår med, men detta året valde vi att vara hemma själva i lugn o ro.
Vi åt lite god mat, tittade givetvis på Grevinnan och Betjänten, det är ett måste, och såg en film. Allt i lugnets tecken.
På dagen hade vi varit ute och flyttat runt på djuren och förberett så vi kunde ha alla inne över natten, för att slippa riskera att någon gick igenom stänget i panik.
Vid midnatt gick vi ut och tittade till djuren, allt verkade lugnt så vi passade på att "skjuta" iväg våra egna djurvänliga "raketer". Nämligen dessa lyktor som ni nog sett förut:
Även om det inte är raketer så är de väldigt trevliga och mysiga ändå.
Till slut är det bara en liten prick på himlen, innan de försvinner helt.
Detta året hade vi tur för ingen av våra närmsta grannar skjöt raketer utan vi kunde se lite på avstånd men inget som skrämde upp djuren något nämnvärt (utom Max då), så därför kunde vi gå in ganska snabbt igen. Det var ju inte precis någon sommarvärme........
