Picnic och födelsedag
Thomas brukar fråga mig när jag inte bloggat på ett tag om det inte börjar bli dags, men jag tycker liksom inte att jag har något att skriva om direkt. I alla fall inte när jag har tid att skriva. Det händer ju liksom mest bara samma saker här uppe. Vi har öppet långa dagar så man orkar inte hitta på något speciellt på den lilla tid som blir över.
Men nu har det ju faktiskt gått ett bra tag sedan sist, så lite har ju hunnit hända.
Bland annat hade jag fint besök av hovis och hennes man för någon vecka sedan. De hade varit i Piteå för hennes man skulle tävla i någon slags biltävling (inte min starkaste sida så mer än så vet jag inte). På vägen hem skulle de inom Kolmården en dag så därför övernattade de här.
Och veckan efter kom hon hem till mig och fixade hovarna på djuren, så nu har vi träffats tre veckor i rad (utställningen veckan innan). Så ofta har vi nog aldrig umgåtts innan. Skoj!
Även om jag inte varit särskilt insatt i ett visst bröllop som gick av stapeln i lördags, får väl jag som så många andra skriva några ord om det. Själva vigslen såg jag inte men däremot tittade jag på kortegen efteråt. Av två anledningare faktiskt. Dels för att som Thomas sa (när jag inte visade något större intresse av det) titta lite på trevliga hästar, men framförallt så skulle bror min stå någonstans längs vägen, då han är med i hemvärnet, och då kunde jag ju inte missa det, även om oddsen att se honom var minimala.
Men minsann! Vi är hyfsat säkra på att vi faktiskt såg honom, mot alla odds med tanke på hur många där fanns.
Nu är bilden ganska otydlig för jag har fotat av tv:n, men det är han som står i bakgrunden, mellan säpogubben och hästens huvud. (Tror vi iaf)
Igår passade vi på att ta ledigt på eftermiddagen, då ingen av oss skulle köra hem denna gången, så då åkte vi ut på måfå och hittade ett jättemysigt ställe vid en sjö, där vi satte oss och åt medhavd kycklingsallad.
Mums!
Sedan har vi ju då dagens bravader.
Det är ju min älskade mans födelsedag!
Så det första jag gjorde idag var att gå ut och hissa skånska flaggan (som förresten många frågar vad det är för flagga varje gång vi har den uppe).
Efter det fick han paket såklart.
Häromdagen när jag satt och försökte övertala honom att det saknas något hemma hos oss, nämligen en pool, sa han att det gick inte för han hade inga simarmringar så han kunde inte bada i den.
Därför kan ni ju nu gissa vad ett av paketen innehöll i morse:
Om ni tittar i hans ena hand så håller han i kortet som han också fick. Det står såhär:
Ikväll har vi givetvis ätit på Butlers, det är ett måste när vi fyller år nuförtiden.
På onsdag kväll eller torsdag ska vi sedan äntligen få åka hem bägge tillsammans, och vi ska vara hemma nästan en hel vecka!
Vi ska ju såklart äta lite god midsommarmat på fredag, men vi ska hålla oss hemma och bara ta det lugnt.
På tisdagen ska vi sedan åka upp med Sampa till hingsten så nu börjar det närma sig på allvar. Spännande!
Men nu har det ju faktiskt gått ett bra tag sedan sist, så lite har ju hunnit hända.
Bland annat hade jag fint besök av hovis och hennes man för någon vecka sedan. De hade varit i Piteå för hennes man skulle tävla i någon slags biltävling (inte min starkaste sida så mer än så vet jag inte). På vägen hem skulle de inom Kolmården en dag så därför övernattade de här.
Och veckan efter kom hon hem till mig och fixade hovarna på djuren, så nu har vi träffats tre veckor i rad (utställningen veckan innan). Så ofta har vi nog aldrig umgåtts innan. Skoj!
Även om jag inte varit särskilt insatt i ett visst bröllop som gick av stapeln i lördags, får väl jag som så många andra skriva några ord om det. Själva vigslen såg jag inte men däremot tittade jag på kortegen efteråt. Av två anledningare faktiskt. Dels för att som Thomas sa (när jag inte visade något större intresse av det) titta lite på trevliga hästar, men framförallt så skulle bror min stå någonstans längs vägen, då han är med i hemvärnet, och då kunde jag ju inte missa det, även om oddsen att se honom var minimala.
Men minsann! Vi är hyfsat säkra på att vi faktiskt såg honom, mot alla odds med tanke på hur många där fanns.
Nu är bilden ganska otydlig för jag har fotat av tv:n, men det är han som står i bakgrunden, mellan säpogubben och hästens huvud. (Tror vi iaf)
Igår passade vi på att ta ledigt på eftermiddagen, då ingen av oss skulle köra hem denna gången, så då åkte vi ut på måfå och hittade ett jättemysigt ställe vid en sjö, där vi satte oss och åt medhavd kycklingsallad.
Mums!
Sedan har vi ju då dagens bravader.
Det är ju min älskade mans födelsedag!
Så det första jag gjorde idag var att gå ut och hissa skånska flaggan (som förresten många frågar vad det är för flagga varje gång vi har den uppe).
Efter det fick han paket såklart.
Häromdagen när jag satt och försökte övertala honom att det saknas något hemma hos oss, nämligen en pool, sa han att det gick inte för han hade inga simarmringar så han kunde inte bada i den.
Därför kan ni ju nu gissa vad ett av paketen innehöll i morse:
Om ni tittar i hans ena hand så håller han i kortet som han också fick. Det står såhär:
Ikväll har vi givetvis ätit på Butlers, det är ett måste när vi fyller år nuförtiden.
På onsdag kväll eller torsdag ska vi sedan äntligen få åka hem bägge tillsammans, och vi ska vara hemma nästan en hel vecka!
Vi ska ju såklart äta lite god midsommarmat på fredag, men vi ska hålla oss hemma och bara ta det lugnt.
På tisdagen ska vi sedan åka upp med Sampa till hingsten så nu börjar det närma sig på allvar. Spännande!
Gräsklippning, födelsedag och hästar
Ja, nu är jag som sagt hemma igen ett tag, en hel vecka blir det faktiskt denna gången. Härligt!
I fredags var det ju alltså min födelsedag och man kan verkligen säga att den skilde sig markant från förra året (vilket ju inte är så konstigt, jag fyller ju inte 30 varje år).
Men för att detta inlägget inte ska bli alltför rörigt ska jag försöka ta allt i tur och ordning.
I början av förra veckan ringde svärmor och berättade att Max hade haltat till och från hela dagen. Så dagen efter körde hon in med honom till veterinären (i onsdags tror jag). Jodå, han hade skadat knäet, antagligen sprungit in i något, och hade så ont så att de fick ta på honom munkorg för att kunna undersöka honom. Och då pratar vi om en hund som skurit upp bröstet, fått pinnar genom tassarna m.m. utan att vi behövt använda munkorg. Alltså har han haft REJÄLT ont!
Så det blev att gå på medicin och smärtstillande en liten vecka och vila så mycket som möjligt. För er som känner Max vet ni om att eftersom han fick smärtstillande och därmed inte längre har ont, så är vila inte riktigt något han vill kännas vid......
Men, men, ska man så ska man. Så det har varit korta promenader i koppel tre gånger om dagen med en olycklig hund.
I torsdags kväll (eller natt) när jag kom hem möttes jag givetvis av en katt som hoppade på tre ben, SUCK!
Så jag fick inleda min födelsedag med att gå upp tidigt och ringa veterinären. När jag ringer honom frågar han ju givetvis hur det är med Max. Jo, honom är det bättre med, nu är det katten som har skadat benet istället......
Turligt nog känner veterinären till oss bra så han bara skrattade, annars hade han nog börjat undra vad vi gör med våra stackars djur.
Nåväl, vi fick en tid senare på förmiddagen så det var bara att fara iväg med en pipande katt i bilen och uträtta alla ärenden som var bestämda sen innan, t.ex. revisorn och frissan.
Visst hade jag lite i bakhuvudet att Smiley också hoppade på tre ben när vi fick åka in med henne, men jag var ändå inte särskilt orolig för Hercules reagerade inte nämnvärt när jag kände på hans ben. Smiley hade ju fruktansvärt ont i sitt.
Veterinären hittade ett par sår i benet som såg ut som ett typiskt kattbett, så han har väl varit i slagsmål och så har såren blivit infekterade. Så det blev medicin även till honom och redan på kvällen, efter två doser, började han sätta ner benet lite, och idag tisdag haltar han inte alls.
Så nu har jag haft en olycklig hund som bara ska vila, och en olycklig katt som inte får gå ut.
Men åter till fredagen. När jag kommit hem efter alla ärenden skulle jag börja klippa gräset här hemma, för det var HÖGT! Vi har nämligen pga olika anledningar inte hunnit klippa det någon gång ännu.
Men givetvis börjar det regnar precis när jag kommer hem. Men klippas ska det, och eftersom jag ändå måste klippa det minst två gånger pga höjden, kan jag lika gärna klippa det i regnet första gången.
Jag blev minst sagt blöt kan jag säga.
Efter att jag klippt framsidan gav jag upp, och gick in och bytade kläder.
På kvällen kom mamma upp, och vi åt lite god mat och såg en film och hade allmänt trevligt. Och så fick jag ju paket förstås, bl. a. en tallrik till finservisen som jag samlar på, som är såhär fin:
Och just det! När jag kom hem i torsdags stod det en jättefin blomma på bordet från svärmor:
Och min älskade man hade givetvis skånska flaggan hissad uppe hos honom. Han skickade ett mms så jag fick se hur fint det var:
Hela lördagen ägnade jag här hemma med att fortsätta klippa gräs och köra med trimmern och fixa med djuren och i söndags var jag iväg med hovis på utställning med hennes hästar.
Som tur var hade hon lyckats ragga upp en till kompis som följde med så jag slapp gå med någon av hästarna i visningen. Istället fick jag agera hållare och hovfotograf (känns det igen Anna?).
Tyvärr kändes inte domaren riktigt seriös så det tog bort det roliga i dagen men hon kom iaf tvåa i sin klass (av tio), med 38 poäng, med denna stiliga herren:
Igår, måndag, fortsatte i gräsklippningens spår här hemma så det hände inte så mycket, och idag har jag varit runt och uträttat ärenden igen och slappat lite eftersom det regnat mycket.
I fredags var det ju alltså min födelsedag och man kan verkligen säga att den skilde sig markant från förra året (vilket ju inte är så konstigt, jag fyller ju inte 30 varje år).
Men för att detta inlägget inte ska bli alltför rörigt ska jag försöka ta allt i tur och ordning.
I början av förra veckan ringde svärmor och berättade att Max hade haltat till och från hela dagen. Så dagen efter körde hon in med honom till veterinären (i onsdags tror jag). Jodå, han hade skadat knäet, antagligen sprungit in i något, och hade så ont så att de fick ta på honom munkorg för att kunna undersöka honom. Och då pratar vi om en hund som skurit upp bröstet, fått pinnar genom tassarna m.m. utan att vi behövt använda munkorg. Alltså har han haft REJÄLT ont!
Så det blev att gå på medicin och smärtstillande en liten vecka och vila så mycket som möjligt. För er som känner Max vet ni om att eftersom han fick smärtstillande och därmed inte längre har ont, så är vila inte riktigt något han vill kännas vid......
Men, men, ska man så ska man. Så det har varit korta promenader i koppel tre gånger om dagen med en olycklig hund.
I torsdags kväll (eller natt) när jag kom hem möttes jag givetvis av en katt som hoppade på tre ben, SUCK!
Så jag fick inleda min födelsedag med att gå upp tidigt och ringa veterinären. När jag ringer honom frågar han ju givetvis hur det är med Max. Jo, honom är det bättre med, nu är det katten som har skadat benet istället......
Turligt nog känner veterinären till oss bra så han bara skrattade, annars hade han nog börjat undra vad vi gör med våra stackars djur.
Nåväl, vi fick en tid senare på förmiddagen så det var bara att fara iväg med en pipande katt i bilen och uträtta alla ärenden som var bestämda sen innan, t.ex. revisorn och frissan.
Visst hade jag lite i bakhuvudet att Smiley också hoppade på tre ben när vi fick åka in med henne, men jag var ändå inte särskilt orolig för Hercules reagerade inte nämnvärt när jag kände på hans ben. Smiley hade ju fruktansvärt ont i sitt.
Veterinären hittade ett par sår i benet som såg ut som ett typiskt kattbett, så han har väl varit i slagsmål och så har såren blivit infekterade. Så det blev medicin även till honom och redan på kvällen, efter två doser, började han sätta ner benet lite, och idag tisdag haltar han inte alls.
Så nu har jag haft en olycklig hund som bara ska vila, och en olycklig katt som inte får gå ut.
Men åter till fredagen. När jag kommit hem efter alla ärenden skulle jag börja klippa gräset här hemma, för det var HÖGT! Vi har nämligen pga olika anledningar inte hunnit klippa det någon gång ännu.
Men givetvis börjar det regnar precis när jag kommer hem. Men klippas ska det, och eftersom jag ändå måste klippa det minst två gånger pga höjden, kan jag lika gärna klippa det i regnet första gången.
Jag blev minst sagt blöt kan jag säga.
Efter att jag klippt framsidan gav jag upp, och gick in och bytade kläder.
På kvällen kom mamma upp, och vi åt lite god mat och såg en film och hade allmänt trevligt. Och så fick jag ju paket förstås, bl. a. en tallrik till finservisen som jag samlar på, som är såhär fin:
Och just det! När jag kom hem i torsdags stod det en jättefin blomma på bordet från svärmor:
Och min älskade man hade givetvis skånska flaggan hissad uppe hos honom. Han skickade ett mms så jag fick se hur fint det var:
Hela lördagen ägnade jag här hemma med att fortsätta klippa gräs och köra med trimmern och fixa med djuren och i söndags var jag iväg med hovis på utställning med hennes hästar.
Som tur var hade hon lyckats ragga upp en till kompis som följde med så jag slapp gå med någon av hästarna i visningen. Istället fick jag agera hållare och hovfotograf (känns det igen Anna?).
Tyvärr kändes inte domaren riktigt seriös så det tog bort det roliga i dagen men hon kom iaf tvåa i sin klass (av tio), med 38 poäng, med denna stiliga herren:
Igår, måndag, fortsatte i gräsklippningens spår här hemma så det hände inte så mycket, och idag har jag varit runt och uträttat ärenden igen och slappat lite eftersom det regnat mycket.
