Kesoneso

Ja, precis som jag skrivit i rubriken, Det här med provridning är ibland helt osannolikt.

 

Snällaste Hovis följde med mig för att titta på en häst för en dryg vecka sedan.

 

I annons och de mailsvar jag fått av säljaren stod det hela tiden om hur fantastiskt snäll och lugn och trygg osv denna hästen var. Oavsett läge så behöll den sitt lugn hela tiden, vare sig den var ensam eller hade hästkompisar.

 

Nå, så kunde det ju vara värt att prova den. Ingen av oss hade dock några större förhoppningar då erfarenheten säger att allt ser annorlunda ut i verkligheten. Så även denna gång.

 

Visst, hästen var snäll. Men det första som mötte oss var att häst nästan var ett benrangel. Frågan är hur "snäll" den är om den får tillräckligt med mat......

Säljaren (som dessutom jobbar med försäljning av hästar) skyller på att han tappar lite hull när han fäller.

Dessutom hade den inte en muskel på hela kroppen......

 

När vi ska gå ifrån hagen stannar den till först och visar att den inte vill lämna kompisarna, utan säljaren får dra ganska ordentligt i den innan den börjar gå. Sedan börjar den titta på lite bröte, som låg en bit in ifrån vägen, där han borde ha gått några gånger förut, eftersom det var vägen mellan stall och hage.

 

Nästa grej, ridningen. Häst vill inte stå still vid uppsittning, vilket inte är hela världen men nog så irriterande. Och så rider säljaren denna fantastiska läromästare till häst. Som inte är utbildad för fem öre.......

Behöver jag säga att det inte blev någon affär?

 

Detta är dessutom långt ifrån den värsta provridningen vi varit på.

Förra gången jag letade häst, innan jag hittade Choklad, svarade jag på en annons om en 18 år gammal Nording. Denna underbart snälla häst var en perfekt nybörjarhäst, då det var ägarinnans 10-åriga dotter som hade hand om den.

Många och långa mail om hur underbart snäll den var.

Provridning bokas och vi kör dit, återigen med Hovis som försökskanin.

 

När vi kommer dit får vi reda på att häst inte går ifrån hagen utan kompis. Hmmm....nåja, det kan ju vara att det inte gäller i ridningen.

 

Snäll och behaglig i stallet och hantering, så det bådar ju gott. Ägarinnan föreslår att Hovis provrider i hagen. Hovis som ska prova en supersnäll nybörjarhäst har inte tagit ridbyxor på sig utan har bara ett par halkiga mjukisbyxor.......

Upp sitter hon och känner direkt hur häst spänner sig. Nåväl, hon rider iväg bortåt hagen och känner hur häst blir mer och mer som en tidsinställd bomb. Som till slut smäller!

Häst och Hovis kommer i full fart tillbaka till oss som står vid grinden och frågan är om häst kommer stanna eller hoppa. Turligt nog stannar häst.

Ägarinnan utbrister då lite förvånat: - Oj, det märks att hon är en van ryttare, för alla de andra som varit här och provat har ramlat av! 

Ja, det blev nästan så för oss i lördags.

 

Det började med att T ringde och undrade när en av våra busskurer som stått färdig länge skulle hämtas. Telefonerna gick varma och alla sa - Men den är redan hämtad ju.

Efter många om och men, visade det sig att det blivit fel. Där den kuren skulle stå stod nu en annan, i fel färg.......

Suck! Givetvis var den satt på plats och det var asfalterat och klart runt den.

 

Lite för många kockar i soppan men i slutändan kom de fram till att vi hade skickat fel, dvs vi får se till att den blir bytt och vi får även bekosta kalaset.

 

Sagt och gjort, vi packade bil och släp med delar till en ny kur och styrde kosan mot Gbg för att montera ner fel kur och sätta upp rätt kur ( tror dock att Annas inackordering tyckte detta var toppen:) ).

 

Men, när vi kommer upp till Gbg och tittar på numret på kuren, så visar det sig att det inte alls var vi som skickat fel utan chauffören som satt av den på fel plats......

Så nu stod vi med en anställd i Gbg och var helt plötsligt inte alls intresserade av att arbeta gratis för att någon annan gjort fel. Dessutom var det en lördag........

 

Så då frågade vi oss om detta bara skulle bli en picnic (vi stod då och åt lite frukost) i Gbg för att köra direkt hem igen.

 

Men efter en del ringande fram och tillbaka så blev det ändå att vi gjorde vad vi kom dit för att göra.

 

Så den gamla kuren monterades ner och den nya monterades upp

 

 

Under tiden som vi monterade ner den gamla kuren så kom det flera stycken oroliga ifrån området som undrade varför vi rev ner den. De hade varit utan busskur i över ett år, och när de nu äntligen fått en ny så kom vi och plockade ner den nästan direkt igen. När vi då förklarade läget tyckte de flesta att det var tramisgt och bortkastade pengar att byta bara för att det var fel färg.

Vi å vår sida har hela tiden tyckt det var konstigt att de människor som satt upp den inte reagerat. Jag menar, de har satt upp en hel flock bruna både innan och efter den hållplatsen, men när de nu helt plötsligt fick en silverfärgad var det ingen som reagerade?

 

Nåja, gjort är gjort och nu är den bytt.

 

Som ett litet avslut måste jag även visa er en bild på lilla monstret. Han har ju som jag berättat innan hela tiden fått kommentarer av domarna att han är välutvecklad och väldigt grov.

Jag som ju hela tiden tänkt att han ska få ärva Sampas grejor får nog acceptera att domarna har rätt och tänka om lite i mina arveplaner (kan det heta så?).

 

Träns och grimmor växte han ur redan i våras, och får på det mesta ha ponnystorlek.

Hej o hallå, var tar tiden vägen egentligen? Jag borde verkligen försöka sätta mig här och skriva lite oftare, så hade det kanske inte behövt bli så långa inlägg :)

 

Nåväl! Vad har hänt den sista tiden då? Jo, det har ju givetvis hunnit vara traditionsenlig marknad, denna gång får jag nog dock säga att jag var duktig. Köpte nog mer till T än till mig själv. Som vanligt en trevlig dag med Hovis och dotera, även om vädret kunde varit lite trevligare.

 

Jag har även hunnit med att få träffa inte bara en utan flera goda vänner som jag inte hinner träffa så ofta tyvärr. Först ut var min Molle och hennes mamma, så mysigt att få träffas och sitta och snacka en stund, även om det blev på fabriken. Vi måste ta en kväll någon helg snart Molle!

 

Sedan kom bästaste A & A på fika och rundvisning här hemma. De bor ju tyvärr en bit bort och har lika fullbokat i sitt liv som vi har i vårt, så det blir också alldeles för sällan vi träffas. Dock var det ju inte såå längesen denna gången. Om ni kikar tillbaka på detta inlägget så ser ni att vi var där i somras faktiskt :)

 

Kato tyckte detta var heltoppen! Två dagar tidigare hade Hovis varit här och haft med sin fyrbenta huligan, och nu kom dessa två kompisar på besök.

Av någon grymt korkad anledning hade jag inte en tanke på att plocka fram kameran däremot. Kanske jag kan få tigga några bilder av dig A?

 

Mellan dessa mysiga stunder har vi förutom arbete varit duktiga och höststädat i trädgårdarna både hemma och i stugan. Klippt häckar och rensat och haft oss. Nu ska jag bara klippa gräste på baksidan och på andra sidan vägen här hemma, sedan borde det inte behövas mer inför vintern hoppas jag.

 

Sist men inte minst har det återigen varit utställning. Men inte för mig och lilla monstret denna gången. Eftersom han skulle kastreras så kunde jag ju inte veta innan ifall han hade varit redo för att åka på utställning eller inte, så därför stod vi över denna gången.

Men Hovis lilla dam skulle ju givetvis få åka, hon kunde ju inte vara med förra gången.

 

Jag och Hovis brukar skämta lite om att ibland har vi fått fel ponnisar, för Safir är ju som ni alla vet ett litet monster, medan hennes är lugnet själv. Man får liksom väcka henne för att hon inte ska stå och somna på sådana här tillställningar :)

Försökte innan det var deras tur att ta en fin bild, men som sagt....wakey, wakey!

 

 

Denna gången har Hovis av olika anledningar inte haft möjlighet att ha igång och träna lilla damen, så därför var hon inte i bästa form och till och med lite tjock (eller, tja det beror på vad man jämför med - Safir