Busarna
Sitter just nu och tycker lite synd om mig själv. Vaknade igår och hade rejält ont i halsen, men inget mer än så. Var ute i kylan en del under dagen vilket ju inte gjorde saken bättre och inatt har jag sovit lite si och så. Imorse hade det brutit ut till en hyfsad förkylning med feberkänning. Suck. Bara att hoppas att det går över snart.
I övrigt så traskar livet på.
Djuren har fått halm att gosa ner sig i ute i vindskjulen, men de var mest intresserade av att äta upp den....
Va? Vem? Jag? Näe, jag är oskyldig......
Det har ju varit Fars dag, så givetvis var vi och hälsade på världens bästa pappa (det blev ju inte sämre av att han och världens bästa plastmamma bjöd på middag :o) ).
För några dagar sedan när Thomas och jag var ute och gick med Safir och Max tyckte Thomas att Max kunde gå den sista biten med Safir. Frågan är dock bara vem som går med vem egentligen?
Han börjar bli riktigt duktig nu lillskiten, men vissa dagar är han fortfarande ett riktigt monster.
Han börjar dessutom sätta Lurfvas på plats:
Mycket hästar
Var beredda på att detta inlägget kommer innehålla mycket bilder på hästar, men det kommer även några bilder utan hästar för er som inte tycker om dem :o)
Vi börjar med några fina (tycker jag) bilder ifrån ett ställe där vi var med grannarna för ett tag sedan. Ett litet vattenfall som inte ligger långt härifrån:
Vi har pratat ganska länge om att köra dit och nu blev det till slut av. Eventuellt kör vi dit och tittar även i vinter för jag kan tänka mig att det är väldigt fint när det är fruset också. Det var härligt med alla höstfärger nu med.
Nu börjar dock hästbilderna. Jag gick ut i hagen en dag när solen tittade fram, för att ta lite fina bilder på Safir tänkte jag......... Men det tänkte inte han.
Som vanligt var han översocial och närgången vilket gjorde det omöjligt att ta någon fin bild. Så fort jag stannade upp eller satte mig ner för att ta en bild så kom han fram till mig istället:
Jag satte mig på en sten för jag tänkte att sitter jag bara stilla här och ignorerar honom så kanske jag blir tråkig till slut. Då bestämde han sig för att rulla sig istället:
Bara det att när han rullat över på andra sidan så låg ju där helt plötsiligt en sten...... Då gick det inte att komma upp ju.
Jaha, tyckte han och lade sig tillrätta istället:
Jag fick i alla fall upp honom till slut, men efter det var han inte så fin att fotografera längre......:
Däremot fick jag några fina bilder på Choklad istället:
Eftersom lilla monstret börjar bli äldre nu och det gick så bra mellan honom och Choklad så fick hans lekfarbror flytta hem igen och Lurfvas fick komma tillbaka. Det gick däremot inte lika bra, Lurfvas kastade sig över Safir med mord i blicken:
Så Lurfvas fick gå i andra hagen en vecka, plus att de står vid sidan om varandra i stallet, och efter det gick det sedan jättebra. Nu kommer de bra överens och småbusar ibland.
Hovis var här för ett par veckor sedan och hade då givetvis med sig lilla dottern, som när vi skulle gå ut hittade mina stövlar. När hon väl lyckats få dem på sig var hon överlycklig:
I lördags var det dags för den traditionella marknaden. I fjol köpte ju jag en gosig mössa och i år var det Thomas som behövde en mössa......
Ni ser likheterna va?
Om vi nu ska ta och återgå till hästar så var jag i söndags med hovis på utställning. Hon skulle ställa ut sina två hästar och hennes kompis skulle ställa ut sin också. Jag fick då äran att följa med som hovfotograf.
Tjusiga de är dagen till ära va?
Till slut måste jag visa att jag motionerade min symaskin igår. Jag hade ett sådant här ridtäcke (ungefär, bilderna är tagna från internet) :
Jag tycker dock inte om den modellen utan vill ha denna modellen istället:
Dvs jag vill inte att det går framför sadeln, för det stramar för mycket då.
Jag har visserligen ett sådant täcke, men inte med reflex. Så jag började klippa, nåla och sy och resultatet blev från detta:
till detta:
Dessutom som bonus blev det lite material över som hade precis rätt form för att sys ihop och bli perfekt på Max:
