Kesoneso

Vilken härligt skön dag vi hade i måndags! Visserligen var vädret inte helt på vår sida, det kunde varit lite varmare, men det var helt okej!

Efter att ha stämt av med Micke och Kicki om tider så kom Micke och hämtade oss vid campingen, med båten.
Jag undrade ju lite vad Max skulle säga om saken men han hoppade glatt ner i båten och njöt av åkturen. Hans matte var betydligt mer nervös kan jag säga.




Jag var så glad att det var en båt med hytt så jag höll mig därinne under hela åkturen (som varade typ några minuter).



Hmmm..., undrar var dynorna kommer ifrån....?

Helt underbar natur är där absolut, tyst och lugnt och skönt.
Ja, det vill säga ända tills vi kom. För Max stormade som vanligt in och sprang fram och tillbaka och luktade på alla nya dofter.
Vi började med att gå upp till deras stuga och tog en fika och snackade lite skit, innan vi gick tillbaka ner till vattnet för att njuta av naturen.

Givetvis måste ju Max passa på att få bada också som han längtat efter så länge.
De första två gångerna han skulle gå i var han dock lite snopen och osäker, för han är ju bara van vid sandstrand och långgrunt.
Här var det stenar i botten som dessutom var täckta av sjögräs och lite goj, plus att det blev djupt ganska snabbt. Men när han väl vant sig var det inga problem.



Även Nathalie, Micke och Kickis dotter badade tillsammans med Max men hon höll sig lite på avstånd för han är ju ganska stor när han kommer springandes. Ni ser henne stående på båten i bakgrunden.

En gång lyckades vi övertala honom att prova och hoppa från bryggan, men det var lite läskigt så det ville han inte mer.





Men fortsätta bada vanligt gjorde han gärna....





När vi hade traskat runt lite längs vattenkanten (titta vad fint):



var det dags att gå upp och äta lite middag, innan det var dags för hemfärd. Jösses, vad tiden sprang iväg, vi var där ändå ca 6 timmar.

Även denna gång hoppade Max glatt i båten och lade sig nu tillrätta i husses famn och njöt av vinddraget och utsikten.



Även jag slappnade av bättre på hemfärden, för det var inte lika mycket vågor nu.


På kvällen blev det sedan hemfärd för vår del, det blev ganska sent dock, var väl hemma vid midnatt.
Eftersom vi kom hem på måndagen ändå (vi trodde inte vi skulle hinna köra hem förrän tisdag morgon), ringde jag till Fredriksdal och frågade om det gick bra att hämta Herr Get igår istället för idag, och så blev det.

Därför tuffade vi iväg på förmiddagen i lugn och ro, uträttade lite ärenden och körde hem till Malins föräldrar för att låna transport. Eftersom Malin har valt att köpa typ den största transporten som finns (kanske med viss överdrift) så såg det väldigt roligt ut när vi skulle hämta en liten get med den.

Fram kom vi i alla fall och först gick vi in och hälsade på Herr Get, som på Fredriksdal gick under namnet Lilleman och därför nu får heta Herr Lilleman Get IX af Trälshult, och sedan fick vi även träffa hans pappa och ett par andra bjässar till bockar.

När sedan Herr Get var lastad och alla papper skrivna så begav vi oss tillbaka hem.

Dags att ta första steget hemma.....




När vi kom ut i hagen blev alla de andra mycket nyfikna på vad som höll på att hända, men de höll sig ända på behörigt avstånd.



Även Sampa och Lurvas undrade vad det var som kom.




Eftersom Herr Get inte kunnat gå med de andra getterna på Fredriksdal har han blivit mer bunden vid människor än vid getkompisar, så han var inte särskilt imponerad över någon av de andra utan följde bara blint efter oss istället, och tuggade en massa gräs.

Till slut vågade Swea sig fram lite närmre för att kolla vad det var för snubbe vi hade hämtat med oss, men hon vågade inte riktigt ända fram, och Herr Get tittade visserligen på henne men inte med överdrivet intresse.......




När vi kom längre ut i hagen hittade han stenarna, så han var ju givetvis tvungen att testa om de dög.




Vid det här laget börjar Swea bli ännu modigare och är nästan ända framme och nosar på honom.




Eftersom han tydligen inte är ett köttätande monster bestämmer hon sig för att visa vem som bestämmer i denna hagen, och stegrar sig mot honom......




men vad snopen hon blir när hon inser att han kan göra likadant ! Och hennes små horn har inte mycket att sätta emot hans bjässar, vilket hon inser ganska kvickt......




:o)
Jösses vad jag skrattade ! Äntligen har Lea Swea mött sin överman....

Överlag får jag nog säga att detta är den  lugnaste introduktionen vi haft, när det kommit någon ny till flocken, men vi får väl se hur det går sedan när Herr Get vänjer sig vid att han är get och inte människa så han vill umgås med flocken istället för oss. Jag är visserligen inte särskilt bekymrad, för han verkar ta det med ro.

Flocken samlad:




Lite roligt var det dock för vi tyckte att han var en så gosig get, som var snäll och kelen, men efter att han märkte att han kunde skrämma Swea genom att stegra mot henne, började han testa på oss också. Visserligen verkar han bara göra det på lek, men det var ändå ganska roligt att se att han började efter han lyckats skrämma Swea.
Men han har väl antagligen en del energi och spring i benen nu också, för han fick sina glädjeryck och hoppade och studsade och snurrade i luften.