Kesoneso

Söndag 20 sept. 2009


Söndagen började vi med en liten sovmorgon, vilket resulterade i att vi inte åt frukost förrän vid halv tio - tiden. Men vad gjorde det? Vi hade ju ingen brådska. Tanken var att vi nu skulle checka ut och sedan köra vidare upp i alperna. Men igår när vi var på Spanska Ridskolan såg jag att man kunde få gå en guidad tur som innebar att man även fick komma in i stallarna. Gårdagens biljetter var dock slutsålda så därför bestämde vi att hoppa över det.
Men efter att funderat på det hela morgonen förklarade jag för Thomas att jag väldigt gärna skulle vilja göra det ändå.
Första turen gick tyvärr inte förrän klockan 14.00 så efter lite övervägande bestämde vi att om det fanns plats i första turen skulle vi stanna tills dess, men annars fick det vara.

Turligt nog för mig gjorde det det, så nu fick vi plötsligt lite extra tid att slå ihjäl (vilket inte var svårt i denna stad).

Detta gav faktiskt dubbel lycka för min del, för när vi satte oss för att ta förmiddagsfika på Starbucks (igen, det låg så bra till mittemot Hofburg), visade det sig att det var en ny föreställning denna förmiddag.
Och eftersom stallet ligger tvärs över en väg från ridsalen var ju hästarna tvungna att ledas över dit.

Gissa vem som var snabbt framme med kameran:



Här kom en droska körandes precis så den fick stanna och vänta medan hingstarna leddes över. Det visade sig att hästarna som drog droskan var ston, så det blev en del gnäggande och ett par tvärstopp innan de kom över.....

Jag bestämde mig för att gå närmre för att försöka få någon bättre bild, vilket jag också lyckades med får jag säga:





Ett par så där fina fick jag:





men de flesta blev dock såhär:





Jag lyckades även få med huvudet på en av de bruna hingstarna jag berättat om:




Efter fikan och fotograferingen tog vi åter en runda sightseeing. Vi såg bl. a. ännu en av dessa "statyer", men den här tjejen var inte lika rolig som "Mozart" för hon satt bara stilla hela tiden:



Vi kom ut på ett torg med lite uteserveringar och bestämde oss för att leta efter en plats att sitta och ta en dricka. Men istället hittade vi en restaurang som hade bilder på maten, och dessutom flera maträtter som jag älskar, så därför tog vi middag lite tidigare än vanligt, redan vid 13.00-tiden.

Jag lyckades till och med hitta en rätt med sås!



Mumsigt!

Se Anna, och framförallt Anders; jag äter annan sås än bearnaisesås!   :o)


På väg tillbaka mot Ridskolan såg vi att det finns fjöntar även i Österrike:



Dessa två bilarna stod och väntade ut varandra för att få sista parkeringsplatsen. Det var dessutom en smal gata så när det kom en annan bil var den tvungen att backa därifrån igen. Tramsiga karlar, säger jag bara!   :o)

Detta var också något vi såg lite här och var. Om ni tittar på nedre delen av tornet:



När de höll på att renovera en byggnad hängde de upp en bild utanpå hur byggnaden såg ut egentligen, så man inte lade märke till att de höll på med renoveringen lika tydligt.
Är det detta som kallas fuskbygge månntro? (Jag vet, min humor är inte den bästa)

Nu var vi tillbaka på ridskolan och guideturen började. Även här var det förbjudet att fotografera, men jag hade lyckats få några bilder från stallgården, innan när jag fick bilder på hästarna:



Denna borg, som heter Stallburg, består av fyra flyglar och byggdes från början åt någon härskare där tanken var att han skulle bo ovanpå och ha hästarna undertill. Numera var det enbart till hästarna och deras ryttare och skötare.

Vi fick alltså komma in i stallarna och även sadelkammaren, där vi fick information om både lippizzanerns bakgrund och deras arbete på ridskolan och om utrustningen som används vid träning och uppvisning.
Sedan fick vi komma in i det som de kallar "Vinterridskolan" vilket är den sal där uppvisningen var, som jag ju redan lagt ut bild på.
Vi fick bl. a. reda på att den rymde 400 sittplatser och 600 ståplatser. Den har även använts som balsal eller till liknande fester.

Till slut fick vi se världens största skrittmaskin, som är 120 meter lång och kunde ta 20 hästar samtidigt, och det som de kallar "Sommarridskolan" som väl egentligen bara var en paddock utomhus.

Mycket intressant var det och jag är glad att vi gjorde det. Visste ni att hingstarna är med och uppträder tills de är 28 år gamla, då de sedan går i pension och eventuellt används i aveln? Inte illa!


Nu var det så dags att lämna Wien och köra vidare, här står jag utanför hotellet:





Vi behövde faktiskt inte köra särskilt länge innan vi började se lite av bergen:





Thomas på ett av ställena vi pausade:





Inte helt oväntat blev det många tunnlar att köra igenom:





Häftig bild inne i tunneln:





Är det detta som menas med ljuset vid slutet av tunneln?



(Återigen, jag vet min humor....   men det får ni stå ut med)

När vi kört ett antal timmar och det började mörkna kom vi på att det kanske var dags att leta efter någonstans att övernatta. Strax efter fick vi syn på en skylt med en säng, så vi följde den längs en slingrig väg en bit upp för ett berg.
När vi kommer fram möts vi av ett alldeles underbart ganska typiskt alphus med hur mycket blommor som helst.
Vi har tur, de har rum lediga och när de visar rummet tvekar vi inte en sekund, vi checkar in direkt.

Rummet är helt klart det fräshaste hittills:




Sedan ska vi ju inte snacka om utsikten från balkongen (en sån där typisk alpbalkong i trä med snidat räcke och överfullt av blommor). Nedanför oss breder den lilla orten ut sig och i bakgrunden har vi bergen:




Så grymt mysigt, vilken fempoängare.
En jättehärlig uteplats har de också med samma utsikt, därför gick vi ut och satte oss och mös (myste?) en halvtimme innan det var läggdags.