Sitter i Wien.....
Sitter en stund pa ett internetcafé i Wien, och kan bara säga att här är underbart. Men mer om det senare. Tänkte skriva lite snabbt om bröllopsdagen först istället.
Grejen är nämligen den att allt var en överraskning.
Vi hade inte berättat nagot för vara (bokstaven som är ett a med ring över finns inte här) föräldrar, för vi ville inte att det skulle bli sa stor sak av det.
Min bonusmamma (eller elaka styvmor som vi brukar säga) visste om det da hon hjälpt mig med att välja klänning.
Men min pappa trodde bara att de skulle komma pa middag hos oss, för att vi varit borta hela sommaren och knappt träffats.
Min och Thomas mamma trodde de var bjudna pa födelsedagsmiddag da de bada fyllde ar i den vevan (vilken födelsedagsöverraskning va? ).
Som jag nämt innan har det varit fullt upp med förberedelser inför bröllopet, sa vi fick ringa in snickaren lite akut att hjälpa oss med att bygga trädäck och fa upp paviljongen.
Ceremonin (om man nu kan kalla det sa, för det var borgerligt sa det tog typ tva minuter) var klockan 15.00, men gästerna var bjudna till klockan 14.00. Det kändes lite tryggare sa ifall nagon skulle bli försenad.
Därför blev det att de fick veta det en liten stund innan, men sen a andra sidan gjorde det nog inte nagot för da fick de en stund pa sig att smälta chocken......
Efter ceremonin var det givetvis skalande (dock i Champis istället för ingen av oss är speciellt förtjust i champagne) som gällde och god smörgastarta i paviljongen, följt av god tarta som Eva gjort.
Vi bjöd givetvis med vigselförrättaren att äta ocksa, och till var stora förvaning berättar hon da att det är första gangen hon blivit det. Hon har bara blivit bjuden att vara med att skala innan. Konstigt tycker jag, för mig kändes det naturligt.
Grejen är nämligen den att allt var en överraskning.
Vi hade inte berättat nagot för vara (bokstaven som är ett a med ring över finns inte här) föräldrar, för vi ville inte att det skulle bli sa stor sak av det.
Min bonusmamma (eller elaka styvmor som vi brukar säga) visste om det da hon hjälpt mig med att välja klänning.
Men min pappa trodde bara att de skulle komma pa middag hos oss, för att vi varit borta hela sommaren och knappt träffats.
Min och Thomas mamma trodde de var bjudna pa födelsedagsmiddag da de bada fyllde ar i den vevan (vilken födelsedagsöverraskning va? ).
Som jag nämt innan har det varit fullt upp med förberedelser inför bröllopet, sa vi fick ringa in snickaren lite akut att hjälpa oss med att bygga trädäck och fa upp paviljongen.
Ceremonin (om man nu kan kalla det sa, för det var borgerligt sa det tog typ tva minuter) var klockan 15.00, men gästerna var bjudna till klockan 14.00. Det kändes lite tryggare sa ifall nagon skulle bli försenad.
Därför blev det att de fick veta det en liten stund innan, men sen a andra sidan gjorde det nog inte nagot för da fick de en stund pa sig att smälta chocken......
Efter ceremonin var det givetvis skalande (dock i Champis istället för ingen av oss är speciellt förtjust i champagne) som gällde och god smörgastarta i paviljongen, följt av god tarta som Eva gjort.
Vi bjöd givetvis med vigselförrättaren att äta ocksa, och till var stora förvaning berättar hon da att det är första gangen hon blivit det. Hon har bara blivit bjuden att vara med att skala innan. Konstigt tycker jag, för mig kändes det naturligt.
Kommentarer
Trackback
