Kesoneso

19 sept. 2009

Äntligen lördag!

Denna dagen hade jag sett fram emot sedan 30 maj.
Jag ville ju inte riskera att missa föreställningen, därför hade jag ställt klockan alldeles för tidigt, så vi var nere och åt frukost redan klockan åtta.

Efter frukosten tog vi oss bort till Hofburg för att börja leta efter ingången till själva ridhuset (om man nu kan kalla det det). Vi gick bort till informationen, där vi fick en lite karta på byggnaderna och ett kryss vid "vår" ingång. Efter lite letande hittade vi till slut rätt, men vi var ju lite tidigt ute så vi satte oss på Starbucks och tog en fika tills det var dags att gå in.

Så var det dags!

Vi plockar fram våra biljetter (nej vi hade inte glömt dem, vilket har varit mina stora rädsla hela tiden), och blir visade till våra platser. Min suveräne bror hade trots brist på bild över var platsena fanns fått tag i två mycket bra sittplatser, på kortsidan. Fanns egentligen bara ett annat ställe som var bättre och det var på andra kortsidan, men de var bara bättre för att det var lite mjukare stolar medan vi satt på trästolar.
Det var dock inget bekymmer för det var man alldeles för inne i showen för att tänka på.

Tyvärr fick vi nu också veta att det inte var tillåtet att fotografera! Jag har full förståelse för detta för man kan ju tänka sig om tusen person skulle sitta och fotogragera hela föreställningen igenom att det skulle vara mycket irriterande både för oss och framförallt hästarna med blixtar som flasha hela tiden.
Tyvärr var det en hel del människor som inte respekterade detta utan tog foton ändå, och jag måste erkänna att tanken var lockande om jag också skulle göra det men jag vill gärna respektera dessa önskemål så jag lät bli.

Däremot fick vi ta bilder på salen (ja, det var så flott så det kändes som en sal) innan och efter föreställningen:



Klockan är elva och föreställningen börjar. Mellan varje del av uppvisningen kommer en man in och informerar lite allmänt om ridskolan och hästarna och vad som komma ska i förställningen.

Först in var unghingstarna. Alla hingstarna kommer till ridskolan från stuteriet för att börja träna, och dessa var mella fyra och sex år gamla har jag förr mig. Det var sex stycken hästar i varierande ljus färg (en vit häst, eller skimmel som det heter, föds brun och blir ljusare och ljusare ju äldre de blir) som reds i ett dressyrprogram. Det märktes att de inte var riktigt vana ännu för de kunde göra något lite bussprång, och de reagerade när publiken började applådera på slutet.

Del två i programmet var en " PAS DE DEUX ".
Det är när två hästar utför ett avancerat dressyrprogram på varsin sida ridbanan som varandras spegelbilder. Detta gjordes till skillnad från alla andra med två bruna hingstar. Vi fick förklarat för oss att de alltid försökte ha någon brun häst med i programmet, och kallade dessa sina "turhästar" som bringade stallet god lycka.

Efter detta var det dags för det som jag tyckte var föreställningens höjdpunkt.
In kommer sex hästar, två av dem har ryttare som rider utan stigbyglar (det man har fötterna i) och resten blir ledda från marken av en eller två "riders" som de kallas.
Vi fick nu se en mängd av de olika hopp som lippizzanerhingstarna från spanska ridskolan är kända för. Och vilken grej att får se live! Det var så pampigt!
Det är tre moment som dessa hingstar är kända för att göra som inte ingår i klassisk dressyr. Det är Courbette, där hästen reser sig på bakbenen och gör ett antal "skutt" framåt på bakbenen.
Levade, där hästen också reser sig på bakbenen fast nu bara upp till en vinkel på cirka 35 grader och blir ståendes så i några sekunder, vilket är mycket ansträngande.
Till slut har vi Kapriole, som väl är det mest känt, där hästen hoppar med alla fyra benen rakt upp och sedan sparkar ut med bakbenen.

Del fyra i programmet var vad vi kallar tömkörning, fast på extremt hög nivå. Nu var det endast en häst med sin rider, som med långa tömmar går precis bakom hästen, och får den att göra alla svåra rörelser som man gör i den högre dressyren, såsom piaff eller passage. Eftersom han går bakom hästen har han bara tömmarna och sin röst till hjälp och eventuellt en lätt touch med spöet om så behövs. Mycket imponerande!

Avslutningsvis var det en kadrilj bestående av åtta hästar med ryttare. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad en kadrilj är för er som inte vet men i grova drag så är det när man rider på rad och gör exakt samma rörelser, men man delar även upp sig periodvis och kan då rida på varsin sida ridbanan och kanske linjerna korsar varandra som ett blixtlås eller zickzack eller hur man ska förklara. Mina hästvänner får gärna lämna en kommentar om de kan förklara bättre :o)

Till Malin: Det var ganska många Pluto-hingstar med i föreställningen, närmare bestämt 5 stycken.

Efter föreställningen passade vi på att ta några bilder till. Tittar ni på bilden nedan så ser ni mig, och där jag står, hade vi våra platser.



Nu hade vi inte längre något planerat utan kunde flyta på lite som vi kände för. Därför blev det att vi gick runt och tittade ännu mer på alla fina hus (de tog aldrig slut) och annat sevärt, tills vi blev trötta i fötterna.
Därefter hoppade vi återigen på tunnelbanan och åkte ut till floden Donau.
Här fick vi faktiskt se en kontrast. Så här såg det ut på ena sidan floden:





Inget ovanligt direkt, men på andra sidan såg det ut så här:



Betydligt mycket modernare byggnader.



Tunnelbanan gick inne i en lång bro som gick över floden så vi fick traska tillbaka en bra bit på den för att återigen nå fast mark.









Kolla vilken pampig kyrka vi fick syn på från bron:




Vi hittade en mysig restaurang alldeles vid vattnet och tänkte att det kunde ju vara trevligt att sitta och titta ut över vattnet när vi åt, så vi satte oss på uteserveringen.
Återigen kan ju min kräsenhet ställa till det lite så jag tänkte att jag kör "säkert" och beställde ägg och bacon. Jag förklarade också att jag ville ha äggen vändstekta. Jag till och med visade med handen i luften. Yes, svarade servitrisen och tog Thomas beställning som var toast med beef. Såvitt vi visste var beef en bit nötkött som det alltid annars varit, men ack så vi misstog oss.
Detta var vad vi fick:



Mina ägg var allt annat än vändstekta och formligen rann runt i tallriken. Thomas beef var någon slags röra som såg ut som rå köttfärs.
Jag skar loss kanterna på mina ägg som hade börjat stelna lite och åt dem, sedan fick min stackars man äta resten av mitt plus sitt eget......
Billigt var det inte heller, så de ansåg nog att det var "fin" mat.

Efter maten började vi åter strosa in mot centrum, och då vi passerade den pampiga kyrkan hade vi turen att få se ett brudpar komma ut ur den:





Vi tog oss sedan tillbaka in till området där vi bodde och strosade rundor där istället. Då fick vi syn på denna härliga statyn av Mozart:








Ooppss... det var visst ingen staty:





Vi slängde åt honom några mynt för att få ta några bilder, och så här glad blev han      :o)



Undrar vad han jobbar med på vintern.......?


Vår kusk/guide berättade dagen innan att denna byggnaden.....:





.....var identisk med denna byggnaden:




Det hade alltså byggts en byggnad och sedan hade de byggt en exakt likadan mittemot, det var bara lite gräsmatta mellan dem. Nu kommer jag inte ihåg när eller av vem, men det var ganska pampigt att se.
Idag var det två museum, "Museum of Art" och "Museum of Nature".

Till slut blev det kväll även denna dagen och vi kände oss trötta och nöjda, så vi traskade tillbaka till hotellet, men på vägen dit stannade vi till på restaurang Gyllene Måsen (McDonalds) så jag fick tryckt i mig lite mat eftersom jag ju nu hade hunnit bli rejält hungrig igen. Konstigt nog hade inte Thomas det....    *visslar oskyldigt*

Här ser ni att hästdroskorna verkligen är ute och kör mitt i trafiken, även på de större vägarna. Lägg märke till spåret vid sidan om.... Tyvärr kom det ingen spårvagn just då så jag fick ingen bild på både hästar och spårvagn vid sidan om varandra.