Hektiska dagar
Jag har inte hunnit skriva nu på några dagar då vi har haft fullt upp. Jag har egentligen inte tid idag heller men jag vill ju hinna skriva färdigt om alla djuren innan det är dags att starta årets säsong med trädgårdsmöbler på "riktigt".
Efter det kommer det antagligen att bli lite mindre bloggande, periodvis i alla fall, och det kommer inte handla särskilt mycket om djur heller utan det blir nog mest om vad som händer med firman.
Så därför hoppar vi direkt vidare till geten Swea Rosita, eller som jag brukar kalla henne; Lea Swea.
Bli inte lurad av hennes oskyldiga utseende, rätta er mer efter hennes smeknamn!
Nu ska jag ju inte få er att tro att hon attackerar varje människa som kommer i närheten, för det gör hon absolut inte. Tvärtom, mot människor är hon väldigt snäll och försiktig, men mot de andra djuren däremot...! Fåren är livrädda för henne och vågar inte gå i närheten av henne. Speciellt vid matdags terroriserar hon alla för att få all maten, så vi måste stå och vakta tills de ätit upp. Grisella är konstigt nog den enda som vågar stå emot henne men hon får också några smällar då och då.....
Swea kom till oss sommaren/hösten 2007 och vi tror hon är ca 2-3 år gammal, men vi vet inte säkert. Hon levde nämligen i en "vild" flock utan kontakt med människor på en yta av ca 1 gånger 1 km.
Jag hittade henne via en annons på blocket och jag och min trogne följeslagare, hovis, hoppade in i bilen och körde iväg för att se om vi hittade någon trevlig getbebis. Swea var ingen bebis men det var ändå henne jag fastnade för, men att få tag i henne var allt annat än lätt......
Kommer inte ihåg riktigt nu men det tog nog iaf ett par timmars gående/springande att först hitta flocken och sedan mota in den i en lada, för att till slut slänga sig över Swea (tack vare hovis).
Efter att vi till slut fått hem henne följde ett par veckors intensiv träning med att vänja henne vid människokontakt och att man inte får stånga dessa :o) (jodå hon var sån mot människor också i början)
Men nu är hon som sagt jättesnäll och helt tam.
Det var min sambo som fick äran att döpa Swea Rosita och efter att ha blundat och pekat på en almanacka ett par gånger fick hon sitt (ehm..) vackra dubbelnamn.
Efter det kommer det antagligen att bli lite mindre bloggande, periodvis i alla fall, och det kommer inte handla särskilt mycket om djur heller utan det blir nog mest om vad som händer med firman.
Så därför hoppar vi direkt vidare till geten Swea Rosita, eller som jag brukar kalla henne; Lea Swea.
Bli inte lurad av hennes oskyldiga utseende, rätta er mer efter hennes smeknamn!
Nu ska jag ju inte få er att tro att hon attackerar varje människa som kommer i närheten, för det gör hon absolut inte. Tvärtom, mot människor är hon väldigt snäll och försiktig, men mot de andra djuren däremot...! Fåren är livrädda för henne och vågar inte gå i närheten av henne. Speciellt vid matdags terroriserar hon alla för att få all maten, så vi måste stå och vakta tills de ätit upp. Grisella är konstigt nog den enda som vågar stå emot henne men hon får också några smällar då och då.....
Swea kom till oss sommaren/hösten 2007 och vi tror hon är ca 2-3 år gammal, men vi vet inte säkert. Hon levde nämligen i en "vild" flock utan kontakt med människor på en yta av ca 1 gånger 1 km.
Jag hittade henne via en annons på blocket och jag och min trogne följeslagare, hovis, hoppade in i bilen och körde iväg för att se om vi hittade någon trevlig getbebis. Swea var ingen bebis men det var ändå henne jag fastnade för, men att få tag i henne var allt annat än lätt......
Kommer inte ihåg riktigt nu men det tog nog iaf ett par timmars gående/springande att först hitta flocken och sedan mota in den i en lada, för att till slut slänga sig över Swea (tack vare hovis).
Efter att vi till slut fått hem henne följde ett par veckors intensiv träning med att vänja henne vid människokontakt och att man inte får stånga dessa :o) (jodå hon var sån mot människor också i början)
Men nu är hon som sagt jättesnäll och helt tam.
Det var min sambo som fick äran att döpa Swea Rosita och efter att ha blundat och pekat på en almanacka ett par gånger fick hon sitt (ehm..) vackra dubbelnamn.
Kommentarer
Trackback
