MÅNDAG eller vadå?
Ja, det var precis som en vanlig måndag i februari månad kan man säga. Massor av personal sjuka och allt är mest bara rörigt.
Och trött är jag också, jag tror jag har missat nånting med det här med att hålla helg. Vissa säger tydligen att helgen är till för att vila upp sig inför kommande vecka, men jag tycker mest det blir att man bara försöker hinna med så mycket som möjligt och glömmer att gå och lägga sig i tid.
Som en klok vän till mig "brukar" säga (har sagt en gång iaf) : Arbetet inkräktar alldeles för mycket på min fritid.
Jag får väl försöka komma i säng i tid ikväll......
Idag tänkte jag berätta om lilla BÄ, som är det lammet som jag först ville haft som sedan blev fler.....
Tro mig, först försökte jag komma på nåt gulligt namn som kunde anknyta till hennes svarta öga men det var inte lätt. När det sedan blev bestämt att jag skulle ha hennes bror också, som jag berättat innan, fick de heta BU och BÄ efter ett par lamm i en serie barnböcker (jag jobbar ju trots allt inom barnomsorgen).
Såhär såg de ut när de var små och då tyckte jag BU och BÄ passade jättebra till de små sötnosarna
Ja, det är de två lammen med massa brunt. Idag har hon inget brunt kvar alls, men däremot som ni såg är det svarta ögat kvar. Lite roligt är att när dessa bilder togs var det inte pratat något om att vi skulle ha Stina och Helga med oss hem också, ändå är det just de två som också kommit med på bilden. Detta var ju ett par månader innan de flyttade hem till oss.
Tyvärr blev lille BU sjuk i någon nervsjukdom så vi fick ta bort honom efter några månader så nu är det bara BÄ, Stina och Helga kvar av de fyra.
Men de verkar trivas bra med oss i alla fall och vi trivs bra med dem. Jag ska ärligt säga att jag trodde inte att får hade så stora personligheter som de har och att de fäster sig vid speciella människor så som de gör. För man märker verkligen att de är mycket mer försiktiga när någon ny kommer in i hagen och ska prata med dem.
Men oj vilket jobb vi hade när de kom, för de hade bara gått i hage med fårnät innan, medan vi bara har eltråd. De rymde ett par gånger första dagen och då var de ju inte tama, så snacka om att vi var rädda att vi skulle få jaga får i hela byn. Men som tur var löste det sig till slut även om vi fick rastat oss ganska bra :o)
Här har vi alla tre hemma i hagen
Och trött är jag också, jag tror jag har missat nånting med det här med att hålla helg. Vissa säger tydligen att helgen är till för att vila upp sig inför kommande vecka, men jag tycker mest det blir att man bara försöker hinna med så mycket som möjligt och glömmer att gå och lägga sig i tid.
Som en klok vän till mig "brukar" säga (har sagt en gång iaf) : Arbetet inkräktar alldeles för mycket på min fritid.
Jag får väl försöka komma i säng i tid ikväll......
Idag tänkte jag berätta om lilla BÄ, som är det lammet som jag först ville haft som sedan blev fler.....
Tro mig, först försökte jag komma på nåt gulligt namn som kunde anknyta till hennes svarta öga men det var inte lätt. När det sedan blev bestämt att jag skulle ha hennes bror också, som jag berättat innan, fick de heta BU och BÄ efter ett par lamm i en serie barnböcker (jag jobbar ju trots allt inom barnomsorgen).
Såhär såg de ut när de var små och då tyckte jag BU och BÄ passade jättebra till de små sötnosarna
Ja, det är de två lammen med massa brunt. Idag har hon inget brunt kvar alls, men däremot som ni såg är det svarta ögat kvar. Lite roligt är att när dessa bilder togs var det inte pratat något om att vi skulle ha Stina och Helga med oss hem också, ändå är det just de två som också kommit med på bilden. Detta var ju ett par månader innan de flyttade hem till oss.
Tyvärr blev lille BU sjuk i någon nervsjukdom så vi fick ta bort honom efter några månader så nu är det bara BÄ, Stina och Helga kvar av de fyra.
Men de verkar trivas bra med oss i alla fall och vi trivs bra med dem. Jag ska ärligt säga att jag trodde inte att får hade så stora personligheter som de har och att de fäster sig vid speciella människor så som de gör. För man märker verkligen att de är mycket mer försiktiga när någon ny kommer in i hagen och ska prata med dem.
Men oj vilket jobb vi hade när de kom, för de hade bara gått i hage med fårnät innan, medan vi bara har eltråd. De rymde ett par gånger första dagen och då var de ju inte tama, så snacka om att vi var rädda att vi skulle få jaga får i hela byn. Men som tur var löste det sig till slut även om vi fick rastat oss ganska bra :o)
Här har vi alla tre hemma i hagen
Kommentarer
Trackback
