Kesoneso

Nu börjar livet återgå i gamla gängor igen. Vi har haft en veckas tid hemma i lugn o ro då vi kunnat pusta ut och hämta andan.
Detta har dock inte inneburit att vi har gått och latat oss hela tiden.

Vi har varit hemma hos Anna och Anders ett par helger och hjälpt dem sätta upp ett gigantiskt stort vindskjul. Visserligen har männen gjort övervägande del, men Anna och jag har ändå hjälpt till en hel del. Vi har burit fram det mesta, vi har grävt hål till plintarna, vi har satt i brädorna och varit allmänna springsjasar.




När det var dags att slänga upp taket var vi dock inte till så mycket nytta. Vi bar fram plåtarna men sen kunde vi inte göra mycket mer.



Urtjusigt blev det! Tyvärr hade jag ingen kamera med sista dagen så jag fick ingen "färdigbild".

I gengäld har vi bl.a. fått supergod mat, ena dagen fick jag välja och givetvis blev det då fläskfilé med pommes och bearnaisesås.
Andra gången fick Thomas äntligen en efterlängtad fiskrätt. Anders gjorde en fiskgryta som säkert var supergod, men eftersom jag inte äter fisk fick jag tortillas  :o)

Eftersom Anders, Anna och Thomas alltid har vilda diskussioner huruvida Max ska få ligga i sängen/soffan eller inte är jag bara tvungen att visa att vi även hunnit med en och annan tupplur denna veckan:



Så Anna: Thomas är inte alltid så sträng som han vill framstå, men berätta inte för honom att ni vet.....   :o)

Katterna växer så det knakar här hemma, och de blir vildare och vildare för varje dag.
Max leker också gärna med dem:



Nu börjar de verkligen utveckla sina egna små personligheter. Pocahontas är absolut mest kelen, hon kan vända kroppen ut och in för att få ligga i knäet och bli kliad, och inte ligger hon stilla heller utan hon kråmar och stryker sig hela tiden.

Simba är den lite lugnare som gärna ligger vid sidan om istället för i knäet. Han liksom bara hänger med och är hur avslappnad som helst.

Hercules är den som söker mest uppmärksamhet. Han pratar mycket och kommer och vill vara med hela tiden. Här sitter han framför datorn tillsammans med mig:



Han är även den som är tuffast när de är ute. Han springer gärna ut själv en stund och han tar längst rundor också, men ingen av dem har lämnat tomten ännu.

Vi har haft lite problem med maten däremot, för småttingarna har ju sin specialkost för att de är små och för att få ordning på deras magar, och Vinis har ju sin njurdiet. Men Vinis vill ha småttingarnas mat och de vill ha hennes mat.

What to do?

Jo så här:



Småttingarna får ha sin mat i transportlådan där de kan ta sig ut och in genom det lilla hålet på ovansidan (är det detta som kallas matlåda?), och Vinis får sin mat ute när småttingarna är inne.  Smart va?

Igår var jag tillbaka på förskolan för första gången denna hösten, det var så roligt att träffa alla igen, däremot var det många nya barn att lära sig namnen på :o)

De som jag träffat sen innan kände igen mig lite men många hade ändå svårt att placera mig tror jag, medan vissa gick på som om jag inte varit borta alls! Det har ju ändå gått över ett halvår.