Födelsedags/Bröllopsresa dag 3
Fre 18 sept 2009
Fredagen började med en minst sagt krånglig dusch, då det var duscha i badkar som gällde. Det är väl inget krångligt kanske ni tycker, och nej det är det inte. Men när badkaret är placerat under ett snedtak, som gör att man inte kan stå upp blir det krångligt......
Thomas gav sig på en dusch men jag valde att bara tvätta mig noga över vasken.
Efter det var det dags för frukost, som till skillnad från resten av hotellets standard var helt okej.
Vid nio-snåret satte vi oss åter i bilen och knappade in nästa hotells adress, i Wien. Någonting var dock väldigt fel med gps:en idag, den snurrade in oss på de mest konstiga vägar och gjorde om rutten stup i kvarten.
Plötsligt kom Thomas på en sak!
Kvällen innan hade vi den med oss när vi gick i Prag, och då hade vi satt över den på fotgängare istället för bil, dvs den undvek alla gator man inte får gå på......... :o)
När vi väl åtgärdat saken lotsade den snabbt ut oss ur stań och på rätt väg.
Några timmars körning senare var vi äntligen framme i Wien!
Vi hittade vårt hotell, som var mycket fräshare än det i Prag, och checkade in.
Det första på listan att göra här var ju givetvis att leta upp var Spanska Ridskolan låg, så vi visste det till föreställningen dagen efter.
Turligt nog hade vi fått tag i ett hotell som låg hyfsat nära, man tog spårvagnen tre hållplatser och sedan var det bara fem minuters promenad.
Utanför byggnaden stod en flock hästdroskor och erbjöd guidade turer. Givetvis var detta grymt lockande, men vi tvekade ändå lite för det var ganska dyrt. När vi stod och läste på prislistan, kom en av kuskarna fram och frågade om han skulle förklara rundorna lite.
Det fanns lilla rundan som tog 20 minuter och kostade 40 Euro som gick runt den närmsta delen, mellanstora rundan som tog 40 minuter och kostade 65 Euro, som var lite längre i utkanterna, och dessutom gick en sväng inom Hofburg som det hette där Spanska Ridskolan låg. Till slut fanns den stora rundan på 60 minuter som kostade 95 Euro som gick ännu mer ut i ytterkanterna av området.
Efter (väldigt) kort överläggande bestämde vi oss för att ta mellanrundan. Detta ångrade vi efteråt, hade vi vetat skulle vi tagit den stora rundan!
Det var såå mysigt. Vi hade väldig tur och fick en toppenbra kusk/guide, han var trevlig, visade och pekade överallt och berättade massor, svarade på våra ibland dumma frågor och hade humor.
När vi tittade på många andra som åkte så satt deras kuskar bara och stirrade rakt fram, kanske att de svängde ut armen och mumlade något ibland.
Givetvis blev det massor av bilder på jättefina hus.
Här har vi till exempel Nationalbiblioteket:
När vi åkte denna rundan upptäckte både jag och Thomas att Wien slog Prag med hästlängder! Så alla ni som tycker att Prag är vackert ska definitivt ta er till Wien. Medan Prag har fina gamla byggnader i en liten del av staden, är det så fint nästan överallt i Wien. Och mycket renare och fräshare också.
När vår kusk såg att jag viftade runt med kameran en massa bad han mig att ge den till honom, och så tog han denna bilden åt oss:
Ännu fler fina byggnader:
Det var så härligt för vi åkte verkligen mitt i trafiken! Bilar och bussar fick vackert släppa på gasen om de fick en vagn framför sig.
Här har vi en buss i baken:
Kolla in vilket jobb det har varit att bygga dessa fantastiska hus! Och att hålla dem rena.....
Det fanns även många fantastiska utsmyckningar:
Thomas ville absolut ha en bild på denna kontrasten, 2 hästkrafter VS mååånga hästkrafter (den röda sportbilen):
Tråkigt nog tog rundan slut (alldeles för snabbt), och vi var tillbaka på Hofburg och Spanska Ridskolan:
Vår snälla kusk beordrade oss att sitta kvar i vagnen och tog ännu en fin bild på oss:
Givetvis ville vi ha en bild på honom också, så vi vet vem vi ska leta efter nästa gång (ja, det blir definitivt en nästa gång):
Och våra trogna dragare så klart, Hero och Bari (tror jag):
Under turen passerade vi en restaurang som kusken rekommenderade, det var en av de äldsta restaungerna i Wien, men maten var inte lika gammal sa han.... :o)
Absolut var vi tvungna att prova den då ju. Middag stod ju ändå på tur nu.
Det blev vars en portion Fläskmedaljonger:
Mycket gott, förutom min kräsenhet som inte uppskattar när inte maten är helt genomstekt. Dessa köttbitar var rosa i mitten så jag skalade runtom och lämnade mitten till Thomas :o)
Även denna gång var det utan sås som gällde......
Restaurangen:
På väg bort från restaurangen kom "vår" kusk körande igen med ett nytt par i vagnen. Han hälsade glatt och frågade om vi provat maten. Sedan förklarade han för paret i vagnen som tittade långögt på oss. Undrar om de också kommer äta där...?
Efter maten strosade vi rundor lite på måfå en stund, och hittade bland annat brandstationen:
Sedan hoppade vi på en spårvagn och tog oss ut till Prater nöjesfält, där ett av världens äldsta Pariserhjul (1897) finns. Men en av de första sakerna jag la märke till var dessa stackare:
De använde riktiga ponnier i karusellerna. Jag försökte övertala Thomas att vi kunde köpa dem med oss hem, men jag lyckades inte......
Eftersom mentaliteten här inte är som i Sverige var det inte så mycket att göra åt utan vi gick vidare.
Som på alla nöjesfält måste det spelas och skjutas lite, vilket resulterade i ett par kramdjur som vi fäste på ryggsäcken.
Plötsligt stod det där: Pariserhjulet!
En stor klump började kännas i min magen för i ett svagt ögonblick hade jag lovat Thomas att följa med upp i det.
65 meter högt var det, men det var bara att bita ihop och ta sig in i vagnen.
Högt upp:
Det var ännu läskigare än tornet på Karlsbron för nu gungade det också:
Vi var ju inte ensamma i vagnen så ni kan tänka er vad som hände när alla gick över på ena sidan....
Jag sitter och sneglar från bänken i mitten:
Thomas däremot, njöt i stora drag:
En sak som var ganska häftig var att av de 15 vagnar som fanns i hjulet (förr var det 30 vagnar, men de har tagit bort varannan för att man ska få bättre utsikt) så var 6 stycken restaurangvagnar. Man kunde alltså hyra en hel vagn själv och ha en liten fest, och då ordnade de mat och allt.
En halvbra bild på en restaurangvagn:
Till slut kom vi iaf ner säkert på marken igen, och när man blickade uppåt på hjulet var det ganska imponerande:
En annan häftig sak vi såg var denna:
Om ni ser mellan de två ljuspelarna finns det ännu en liten sak som lyser. I denna satt människor som blev uppslängda från marken som i en slangbella. Korgen eller sitsarna eller vad man ska kalla det var alltså fästa med vajrar eller linor eller något i ljuspelarna och for rakt upp i luften och kunde snurra runt på vilket håll som helst däruppe.
Fy vad otäckt!
Till slut kände vi oss nöjda med dagen och åkte tillbaka till hotellet.
Morgondagen var ju en efterlängtad dag (från min sida iaf).
Fredagen började med en minst sagt krånglig dusch, då det var duscha i badkar som gällde. Det är väl inget krångligt kanske ni tycker, och nej det är det inte. Men när badkaret är placerat under ett snedtak, som gör att man inte kan stå upp blir det krångligt......
Thomas gav sig på en dusch men jag valde att bara tvätta mig noga över vasken.
Efter det var det dags för frukost, som till skillnad från resten av hotellets standard var helt okej.
Vid nio-snåret satte vi oss åter i bilen och knappade in nästa hotells adress, i Wien. Någonting var dock väldigt fel med gps:en idag, den snurrade in oss på de mest konstiga vägar och gjorde om rutten stup i kvarten.
Plötsligt kom Thomas på en sak!
Kvällen innan hade vi den med oss när vi gick i Prag, och då hade vi satt över den på fotgängare istället för bil, dvs den undvek alla gator man inte får gå på......... :o)
När vi väl åtgärdat saken lotsade den snabbt ut oss ur stań och på rätt väg.
Några timmars körning senare var vi äntligen framme i Wien!
Vi hittade vårt hotell, som var mycket fräshare än det i Prag, och checkade in.
Det första på listan att göra här var ju givetvis att leta upp var Spanska Ridskolan låg, så vi visste det till föreställningen dagen efter.
Turligt nog hade vi fått tag i ett hotell som låg hyfsat nära, man tog spårvagnen tre hållplatser och sedan var det bara fem minuters promenad.
Utanför byggnaden stod en flock hästdroskor och erbjöd guidade turer. Givetvis var detta grymt lockande, men vi tvekade ändå lite för det var ganska dyrt. När vi stod och läste på prislistan, kom en av kuskarna fram och frågade om han skulle förklara rundorna lite.
Det fanns lilla rundan som tog 20 minuter och kostade 40 Euro som gick runt den närmsta delen, mellanstora rundan som tog 40 minuter och kostade 65 Euro, som var lite längre i utkanterna, och dessutom gick en sväng inom Hofburg som det hette där Spanska Ridskolan låg. Till slut fanns den stora rundan på 60 minuter som kostade 95 Euro som gick ännu mer ut i ytterkanterna av området.
Efter (väldigt) kort överläggande bestämde vi oss för att ta mellanrundan. Detta ångrade vi efteråt, hade vi vetat skulle vi tagit den stora rundan!
Det var såå mysigt. Vi hade väldig tur och fick en toppenbra kusk/guide, han var trevlig, visade och pekade överallt och berättade massor, svarade på våra ibland dumma frågor och hade humor.
När vi tittade på många andra som åkte så satt deras kuskar bara och stirrade rakt fram, kanske att de svängde ut armen och mumlade något ibland.
Givetvis blev det massor av bilder på jättefina hus.
Här har vi till exempel Nationalbiblioteket:
När vi åkte denna rundan upptäckte både jag och Thomas att Wien slog Prag med hästlängder! Så alla ni som tycker att Prag är vackert ska definitivt ta er till Wien. Medan Prag har fina gamla byggnader i en liten del av staden, är det så fint nästan överallt i Wien. Och mycket renare och fräshare också.
När vår kusk såg att jag viftade runt med kameran en massa bad han mig att ge den till honom, och så tog han denna bilden åt oss:
Ännu fler fina byggnader:
Det var så härligt för vi åkte verkligen mitt i trafiken! Bilar och bussar fick vackert släppa på gasen om de fick en vagn framför sig.
Här har vi en buss i baken:
Kolla in vilket jobb det har varit att bygga dessa fantastiska hus! Och att hålla dem rena.....
Det fanns även många fantastiska utsmyckningar:
Thomas ville absolut ha en bild på denna kontrasten, 2 hästkrafter VS mååånga hästkrafter (den röda sportbilen):
Tråkigt nog tog rundan slut (alldeles för snabbt), och vi var tillbaka på Hofburg och Spanska Ridskolan:
Vår snälla kusk beordrade oss att sitta kvar i vagnen och tog ännu en fin bild på oss:
Givetvis ville vi ha en bild på honom också, så vi vet vem vi ska leta efter nästa gång (ja, det blir definitivt en nästa gång):
Och våra trogna dragare så klart, Hero och Bari (tror jag):
Under turen passerade vi en restaurang som kusken rekommenderade, det var en av de äldsta restaungerna i Wien, men maten var inte lika gammal sa han.... :o)
Absolut var vi tvungna att prova den då ju. Middag stod ju ändå på tur nu.
Det blev vars en portion Fläskmedaljonger:
Mycket gott, förutom min kräsenhet som inte uppskattar när inte maten är helt genomstekt. Dessa köttbitar var rosa i mitten så jag skalade runtom och lämnade mitten till Thomas :o)
Även denna gång var det utan sås som gällde......
Restaurangen:
På väg bort från restaurangen kom "vår" kusk körande igen med ett nytt par i vagnen. Han hälsade glatt och frågade om vi provat maten. Sedan förklarade han för paret i vagnen som tittade långögt på oss. Undrar om de också kommer äta där...?
Efter maten strosade vi rundor lite på måfå en stund, och hittade bland annat brandstationen:
Sedan hoppade vi på en spårvagn och tog oss ut till Prater nöjesfält, där ett av världens äldsta Pariserhjul (1897) finns. Men en av de första sakerna jag la märke till var dessa stackare:
De använde riktiga ponnier i karusellerna. Jag försökte övertala Thomas att vi kunde köpa dem med oss hem, men jag lyckades inte......
Eftersom mentaliteten här inte är som i Sverige var det inte så mycket att göra åt utan vi gick vidare.
Som på alla nöjesfält måste det spelas och skjutas lite, vilket resulterade i ett par kramdjur som vi fäste på ryggsäcken.
Plötsligt stod det där: Pariserhjulet!
En stor klump började kännas i min magen för i ett svagt ögonblick hade jag lovat Thomas att följa med upp i det.
65 meter högt var det, men det var bara att bita ihop och ta sig in i vagnen.
Högt upp:
Det var ännu läskigare än tornet på Karlsbron för nu gungade det också:
Vi var ju inte ensamma i vagnen så ni kan tänka er vad som hände när alla gick över på ena sidan....
Jag sitter och sneglar från bänken i mitten:
Thomas däremot, njöt i stora drag:
En sak som var ganska häftig var att av de 15 vagnar som fanns i hjulet (förr var det 30 vagnar, men de har tagit bort varannan för att man ska få bättre utsikt) så var 6 stycken restaurangvagnar. Man kunde alltså hyra en hel vagn själv och ha en liten fest, och då ordnade de mat och allt.
En halvbra bild på en restaurangvagn:
Till slut kom vi iaf ner säkert på marken igen, och när man blickade uppåt på hjulet var det ganska imponerande:
En annan häftig sak vi såg var denna:
Om ni ser mellan de två ljuspelarna finns det ännu en liten sak som lyser. I denna satt människor som blev uppslängda från marken som i en slangbella. Korgen eller sitsarna eller vad man ska kalla det var alltså fästa med vajrar eller linor eller något i ljuspelarna och for rakt upp i luften och kunde snurra runt på vilket håll som helst däruppe.
Fy vad otäckt!
Till slut kände vi oss nöjda med dagen och åkte tillbaka till hotellet.
Morgondagen var ju en efterlängtad dag (från min sida iaf).
Kommentarer
Trackback
