Kesoneso

Igår, söndag, var det äntligen den dagen jag längtat efter i flera veckor. Det var dags att åka på utställning med Sampa.

Det började med att jag vaknade fem i sex, trots att jag ställt klockan på halv sju. Eftersom jag var så nervös kunde jag givetvis inte somna om, så det var lika bra att gå upp.

I lördags hade jag gjort alla möjliga förberedelser jag kunde, så som putsat tränset, tvättat/ dammsugit/ryktat Sampa, packat bilen o.s.v

Så det första jag gjorde igår morse var att sätta ihop tränset igen för det hade legat och torkat över natten:



Sedan gick jag ut och släppte ut kaninerna, Lurfvas och getterna och fodrade fåren och grisarna.

När jag gick tillbaka till stallet hade getterna sprungit igenom stängslet och stod på gården. Vi har nästan ingen ström på stängslet nu pga snön, men getterna brukar stanna i hagen ändå. Åtminstone fram tills på kvällen när man ska ta in dem, då kan de gå igenom innan man hunnit ut till hagen.

Ja, ja, tänkte jag, jag får väl ge dem lite extra mat så de stannar. Men inte hjälpte det, de kom tillbaka igen. Och igen, och igen, och igen. Mest troligt berodde det på att inte Sampa följde med ut, så flocken var inte komplett. När jag hade schasat ut dem för kanske tjugonde gången gav jag upp, så de fick helt enkelt vara inne hela dagen.

C:a halv nio kom Petra med sin transport, och efter att hon snyggat till Sampas hovar lite, lastade vi henne och begav oss iväg.

Förutom hovslagare och chaufför skulle Petra även få den stora äran att agera visare, d.v.s. det var hon som skulle visa Sampa inför domaren.
Detta p.g.a. två saker: Ett, jag var så nervös så jag hade bara klabbat till det och då hade Sampa inte kunnat visa sig ordentligt och Två, när Petra visat sina egna hästar så har hon fått visningspris, d.v.s hon har visat hästen på "rätt" och snyggt sätt. Så det är ju dumt att inte utnyttja henne då!  Hehe....

Körningen tog strax över två timmar och när klockan var halv tolv var vi framme. Väl på plats mötte Anna upp oss, och hon skulle dagen till ära få agera hovfotograf såväl som moraliskt stöd. Stackaren fick till och från även agera packåsna.

Petra och jag hade ju varit uppe ganska tidigt så vi var hyfsat hungriga när vi kommit på plats och anmält vår ankomst, så vi gick direkt till cafeterian och tog vars en lasagne. Anna som varit på kalas dagen innan hade ätit för en hel vecka framåt och tog därför bara en dricka.

Sampa skulle delta i en veteranklass för ston över 15 år, och denna var ganska sent så därför hade vi gott om tid att kika på de andra sötnosarna.


För er som inte är så insatta i hästvärlden tänkte jag försöka förklara lite enkelt vad som gäller vid en bedömning.

Domaren gör bedömning inom 5 kategorier eller vad man ska kalla det:

A: Typ
B: Huvud, hals, bål och kors
C: Extremiteter och deras korrekthet
D: Rörelse i skritt
E: Rörelse i trav

I varje kategori får man poäng mellan 1-10, och även kommentarer.

30-34 poäng ger brons
35-39 poäng ger silver
40-50 poäng ger guld

Det lilla jag har koll på inom bedömningar har jag fått uppfattningen att det vanligaste är att en häst som får 42-43 poäng har fått MYCKET bra resultat. Om någon har bättre koll får ni gärna hojta till.

En utställning är uppdelad i olika klasser, så att det inte ska vara för stora skillnader på förutsättningarna. Och ston, hingstar och valacker hålls uppdelade.

Först går alla i samma klass in tillsammans och går några varv, tills domaren säger ifrån. Då visas hästarna en och en och domaren säger till när man ska skritta, trava eller ställa upp.
Sedan får alla hästar komma tillbaka tillsammans och domaren ger kritiken och poängen och då börjar han med den som har minst poäng.

Vinnaren i varje klass tävlar sedan om Championat.

Det är då:

Champion ungsto
Champion unghingst
Champion hingst
Champion sto
Champion minihingst
Champion minsto
Champion valack

Alla vinnare av championat går sedan vidare och tävlar om Best In Show.

Åter till gårdagen.

När det började närma sig vår klass tog vi ut Sampa och började fixa till henne. Vi ryktade henne en sista gång och satte på tränset och sedan gick vi in till den delen där man hade uppvärmningen.

Duktig som hon är min lilla sötnos stod hon snällt och tittade på de andra shettisarna, medan vi väntade på vår tur.
Petra sprang lite med henne för att värma upp (mest för att värma upp sig själv iofs, för det var inte någon sommarvärme precis):



När vi stod och väntade kom en kvinna fram och pratade lite med Petra, som sedan vände sig om och kallade på mig. Kvinnan ifråga började då ösa beröm över Sampa, om hur fin hon tyckte hon var och att det är precis så hon tycker en shettis ska se ut, vaken och alert m.m.

Gissa vem som sträckte på ryggen rejält då? Spontant beröm är ju det bästa man kan få!

Till slut var det så äntligen vår klass, och Petra tar Sampa med sig in i visningsringen. Det är bara en till i vår klass så det går ganska snabbt.

Den andra ska visas först så Petra kommer tillbaka med Sampa och ställer sig och väntar.




Sedan bytar de så den andra kommer ut och Petra kommer in.

Hon får göra alla rutinerna, här står hon uppställd vilket också ska göras på ett speciellt sätt:



När Sampa är färdigvisad kommer den andra in igen och domaren ska berätta poängen.

Min förhoppning var att vi åtminstone skulle få brons, dvs 30-34 poäng.

Såhär löd utlåtandet:

A: Välbibehållet sto av god modell.                         Poäng : 8

B: Trevligt uttrycksfullt huvud. Något kort hals.
Kort, stark rygg. Något toppigt sluttande kors.         Poäng : 7

C: Välbenad från sidan. Korta, bra skenor.
Tät bak, relativt korrekt fram.                                Poäng : 8

D: Taktmässig, något kort skritt.                             Poäng : 8

E Lätt, taktmässig trav.                                          Poäng : 8

Summa : 39 poäng!!

Snacka om att jag tappade hakan!

Starkt silver! En poäng ifrån guld!

Wow, min söta fina Sampa!

Blå fin rosett fick hon, och en överlycklig och stolt matte har hon:



Men inte bara det.
Petra fick dessutom visningspris!!   Dubbel jackpott!

När chocken lagt sig lastade vi Sampa i transporten igen och medan Anna bestämde sig för att köra hem, stannade jag och Petra kvar för att titta på championaten och vem som skulle bli BIS.

Nu är jag INTE säker men Petra och jag tror att den som blev BIS fick 41 poäng, vilket jag tolkar som att det är en ganska "hård" domare, och då känns Sampas 39 poäng ännu bättre!

När vi stod och tittade den sista stunden pratade vi lite till med den kvinnan som öst beröm över Sampa tidigare, och det visade sig att hon var domarens fru!  Och de håller själva på med uppfödning, så hennes beröm var ju nog inte taget ur luften iaf.

Min Fina Flicka:



Många fina bilder fick jag tack vare Anna. Ett ridhus har ju inte precis de bästa förutsättningarna för att få bra bilder.
Ska nog anlita henne som hovfotograf fler gånger.

Efter en lång dag satte vi oss så i bilen för att köra de dryga två timmarna hem igen, och klockan hann bli halv nio innan vi var hemma hos mig.

Då skulle Petra dessutom fixa hovarna på Lurfvas också, så ca halv tio kom hon iväg. Det hade dessutom snöat här hemma, därför var vägarna inte de bästa, så den stackaren var inte hemma förrän halv elva. Köra hemifrån halv åtta på morgonen och komma hem halv elva på kvällen är en ganska lång dag.....
Stackars Petra, innan hon fått färdigt till sina djur.

Klockan tio var jag färdig med djuren och halv elva stöp jag i säng efter att Petra ringt och meddelat att hon kommit helskinnad hem.

Tusen TACK till Petra och Anna för en hellyckad dag!