Kesoneso

Nu så! Äntligen ska jag berätta om grannens och mitt projekt.

Vi håller på att bygga egna agilityhinder.

Grannen har ju Ella som är en liten Jack Russel Terrier, och skulle man bara bygga hinder anpassade till henne hade det ju inte varit så farligt.
Men när man dessutom ska bygga dem så de håller för 40 kg Max, så krävs det lite mer.....

Men vi har som sagt kommit en liten bit på väg.

Vi har fått gjort slalom som ju var det lättaste:




Och vi har gjort ett hopphinder, "däcket":



Vi har även fått ihop till en tunnel:



Max får huka sig lite mer än Ella, men alla hinder är gjorda efter godkända tävlingsmått (okej det kanske kan skilja någon cm hit eller dit, men överlag) :



Tunneln är visserligen bara delvis hemmabyggd, men det var lite krångel ändå. Jag trodde nämligen att jag köpte en tunnel (som jag tänkte att den kan ju hålla så länge den håller och sen kan man använda stommen för att göra om den), men det visade sig att det bara var en släptunnel så mer än halva tunneln fick vi bygga själva ändå.

Och sedan har vi även gjort en vippbräda:



Vi är inte riktigt nöjda med den och kommer nog att försöka förstärka själva vippdelen när vi kommer på hur, men den fungerar i alla fall så länge och det är ju det viktigaste!

Max tycker den är lite läskig och vill gärna hoppa ner när han kommer till mitten, men det går bättre och bättre.

Vi är väldigt stolta över oss själva.

Dessutom har vi ganska klart för oss hur vi ska bygga balanshindret, längdhoppshindret och ett till höjdhoppshinder, så det är bara tiden som ska räcka till. Sedan får det ju även gärna vara fint väder  :o)

I söndags kväll hade vi bekanta på besök, och de var här av en speciell anledning.
De har nämligen kullsystern till min ena kanin Virpa (min andra kanin är mamman till de två).

(Ni kan läsa om de andra två om ni tittar i arkivet under Februari 2009 , Fredag 13:e och Hjärtan och husvagnar.
Där är till och med en bild när systrarna är bebisar och sitter sidan om Lucky.)

För ett litet tag sedan undrade de om jag kunde tänka mig att ta tillbaka henne då de inte hade riktigt tid med henne längre och tyckte det var synd.

Jag sa att det gick bra om det bara fungerade med de andra två, så det inte blev världens slagsmål. Sagt och gjort, i söndags kom de alltså hit med kaninen och vi släppte med spänning ihop dem.
Det gick - hur bra som helst!
Ingenting gjorde de mot varandra, så det var bara att låta henne stanna.

Här har vi Sirpa Caninicus Nannereturus XIII af Trälshult (mest kallad Sirpa), syster till Virpa och dotter till Lucky:




Åh!, det finns mat på  det här stället också:



De första dagarna var hon lite rädd av sig och höll sig mest i boet, men till slut vågade hon sig längre och längre ut.
Nu kommer den lite konstiga biten. Så fort hon vågade sig ner i hagen for Lucky på henne. Hon jagade henne och knuffade henne och tog ett tjuvnyp eller två. Som tur är har vi stor hage så Sirpa kom undan henne ganska bra, och till sist sprang hon tillbaka upp i boet.

Hur ska det gå tänkte jag då, boet är ju mycket trängre, där kommer hon ju inte undan.
MEN! Uppe i boet går det hur bra som helst, de äter och sover tillsammans utan något bråk alls. Det är alltså bara nere i hagen.......

Men, men, de får ha lite tid på sig så lugnar det sig nog. Men konstigt är det allt tycker jag!