Kesoneso

Har tänkt flera dagar nu att jag ska skriva och berätta hur det går, men som vanligt så ska man ha tid att sätta sig här och framförallt så ska man bli färdig till det.....  :o) Men efter en liten frågande kommentar om hur det går så fick jag nu tummarna loss.

 

Safir fick som sagt komma hem igen efter några dagar i Helsingborg och det har överlag gått bra sedan dess får vi nog säga. Visst att jag är lite osäker på hur vissa saker ska vara och hur jag ska gå tillväga men efter att ha pratat en gång till med de i Helsingborg, så verkar allt vara som det ska.

 

Däremot har det varit fruktansvärt jobbigt att se på honom. Tittar man i ögonen på honom så är han bara ledsen, han har ingen gnista kvar, och det hugger i mig varje gång jag ser det. Han har även varit allmänt låg, inte sånt busig med glimten i ögat som han var innan.

 

Detta är ju dock inte konstigt, så mycket som han varit med om redan och jag kan bara hoppas att ju äldre han blir desto mer gnista får han tillbaka.

 

Jag pratade lite med grannaste dottern som ställt upp mycket och hjälpt mig, och vi bestämde oss för att prova att gå ut och gå en sväng med dem, för att se om lite miljöombyte kunde göra nytta. Och det får jag verkligen säga att det gjorde. Vi lät honom springa lite fritt på grusvägen och då fick han minsann lite fart och bus i benen, det var så härligt att se!

 

 

 

 

Så nu försöker vi gå ut en liten promenad varje dag och vissa dagar är han busigare än andra men han piggnar som sagt till ordentligt, och jag tycker nog också att jag ser en liiiten förändring i ögonen på honom efterhand som dagarna går.

 

I övrigt har det inte hänt så väldigt mycket för min del mer än att jag tar hand om lillbus som ska ha mat var tredje timme. Det tar faktiskt ganska mycket på krafterna eftersom min nattsömn inte blir den bästa, men jag försöker sova en stund mitt på dagen också, även om det inte alltid går  :o)

Så det blir ju en del inflytande över resten av djuren som också intar ryggläge:

 

 

 

 

 

Okej, det var visst mer sido/magläge, men ändå........

 

 Men en av dagarna fick jag faktiskt ett riktigt konstigt ryck, supervarmt var det ute och då fick jag för mig att jag skulle baka. Och så blev det, det är inte ofta jag får bak-ryck (finns det ordet?) så då måste jag ju ta tillvara på de tillfällena:

 

 

 

Så just nu är mitt liv ganska upprutat, mat till Safir var tredje timme, sömn när jag kan och försöka hinna med hushåll och djursysslor och lite andra ärende däremellan. :o)

 

Samtidigt sitter Thomas i Norrköping och kan ju inte komma hem. Egentligen skulle jag varit i Norrköping nu för Thomas skulle varit på verkstaden och jobbat med busskurarna, så det blir lite frustrerande eftersom killen vi har anställd får sköta det själv därnere.

 

En liten bonusbild som jag tog när Safir låg och vilade ute i hagen: