Kesoneso

Vad hände?

Jag vill börja med att tacka för era fina kommentarer, det värmer verkligen.

Några av er undrar vad som hände så jag tänkte berätta det här, och även senare göra ett inlägg om hur det går med vår lille kämpe Safir.

 

Det började med att Thomas, som var hemma, ringde till mig för jag var i Norrköping och berättade att Sampa uppförde sig konstigt. Hon var alldeles dyngsur och hon la sig ner och rullade gång på gång. Det är det klassiska tecknet på kolik, vilket förenklat innebär att de har ont i magen av någon anledning. Jag sa till honom att han skulle gå ut och gå med henne, för ibland kan det hjälpa.

Men han ringde nästan direkt igen och sa att han fick knappt henne att gå, hon la sig ner och då fick han knappt upp henne igen.

Så jag ringde direkt efter veterinären och efter den längsta dryga halvtimmen som någonsin funnits kom han ut. Han satte igång med olika behandlingar, men hon svarade inte på något av det och hennes puls var den dubbla mot normalt.

 

Det blev beslutat att hon behövde till djursjukhuset. Thomas ringde först vår ständiga backup Hovis (eftersom vi inte har transport själva), men dels var hon ute och skodde och dels har hon en bra bit att köra till oss. Så han provade istället en av grannarna i närheten som vi vet har transport, och han var snäll nog att ställa upp.

 

Väl inne på djursjukhuset började de undersöka henne och ta prover, vilka inte såg bra ut alls. Och hon svarade fortfarande inte på någon behandling, så det började pratas om buköppning. Detta är inte något man gör i första taget på hästar då det är en mycket stor operation för dem.

 

Under all denna tiden satt jag i Norrköping och kunde bara vänta på de sporadiska uppdateringar jag fick, vilket var fruktansvärt frustrerande.

 

När jag fick prata med veterinären för andra gången kom han med de tråkiga nyheterna. Hennes puls, andning och proverna var så dåliga så hon hade högst 10 % chans att klara en buköppning. Andningen i sig var så ansträngd så om de sövde henne skulle hon antagligen inte vakna.

Ett av proverna de gjorde skulle ligga på ett värde under 1. Om de kom upp i 12 var det väldigt sällan de klarade sig, och Sampas låg på 16,7........

 

Veterinären hade även rådgjort med ytterligare en veterinär och bägge sa samma sak, så beslutet i sig var egentligen inte svårt. Hon skulle inte behöva lida mer.

 

Så jag som skulle i mitt nästa blogginlägg berätta om vilken härlig semestervecka jag hade haft hemma, fick istället lägga ut detta jobbiga besked.

 

Min fina vän:

 

 

 

 

 

 

 

Jag sitter och skriver detta från Thomas dator, så jag har tyvärr inga nya foton på henne. Men det kommer säkert :o)

Usch va sorgligt detta e man blir helt tårögd o hoppas att de inte är sant men de finns ju nått helt underbart efter henne som vi får kämpa för lille safir. Du vet att vi finns här för er. Hon har iallafall haft ett helt fantastiskt liv hos er. Älskad o saknad. Kram vännen

Lider så med er!
Blev så ledsen när jag fick höra vad som hänt.
Synd att inte Laggis kunde hjälpa till, hade ju varit härligt om det funkat!
Håller tummarna för att denna lilla kämpe ska klara sig!
Tänker på er!