Kesoneso

Ja, Safir han kämpar tappert på. Han var ju givetvis helt förtvivlad och gick mycket och skrek efter Sampa de första dagarna. På natten när de kom hem ifrån djursjukhuset la sig Thomas och sov med honom i boxen (dvs det blev inte mycket till sömn).

 

Han fick lite mjölkersättningspulver och en nappflaska med sig hem också så att vi kunde börja försöka ge honom mjölk. Det är inte, som många kanske tror, något som bara kommer av sig själv när man stoppar flaskan i munnen på dem, utan man måste träna upp det där så han lär sig att han ska suga.

 

På eftermiddagen nästa dag (eller ja egentligen samma dag för de var inte hemma förrän två-tre på natten) kom jag hem och hade då köpt mer mjölk med mig då det inte var det lättaste att få tag på sådär akut, men som tur var hade de i Norrköping.

Så sedan var det bara att kämpa på med att få i honom mjölk. Jag lyckade få i honom lite men inte så att han sög utan mest att det rann in i munnen, vilket också resulterade i att hälften kom utanför (läs: på mig).

 

Lite senare kom Hovis, snäll som hon är, med ett shettissto och dess föl som tillhör en kompis till henne. Kompisen var snäll nog att låta oss prova om det stoet skulle låta Safir också få dia och bli adopterad. Det var en vild chansning då det sällan fungerar när stoet redan har ett föl, men ändock värt att prova. Tyvärr så gick det inte, stoet ville inte låta honom dia, och när hon sa ifrån så vågade Safir sedan inte försöka mer.

 

Så de senaste dagarna har mer eller mindre inneburit att jag har sovit ute hos honom i boxen för att han ska känna sig lite lugnare, och även för att Thomas har jobbat i fabriken och om jag ska gå upp var och varannan timme för att mata Safir, så hade Thomas inte heller fått så mycket sömn.

 

Turligt nog för oss så började Safir så sakteliga visa intresse av att dricka direkt ur en spann, och nu dricker han enbart på det viset, så jag behöver inte längre hålla på och kladda med flaskan. Dessutom behöver jag inte ge honom riktigt lika tätt för spannen kan ju stå kvar med mjölk i ett tag.

 

 

En annan liten tråkig sak är att han har fått stå inne i boxen hela tiden, för när vi försökte släppa ut honom med Lurvfas så sprang han rakt igenom stänget i sin desperata sökan efter Sampa. Igår började man dock märka att han var lite lugnare, och skrek inte efter henne lika ofta (ni kan inte ana hur hjärtskärande det är att höra ett föl skrika efter en mamma som inte svarar).

 

Dessutom har vi sådan tur att det hos grannen går en shettisvalack som är väldigt snäll och lugn av sig, plus att han är van vid att gå med föl sedan tidigare och har varit lite "lekfarbror". Så efter att ha fått ok från ägaren provade vi att låta dem träffas och det började jättebra. Så inatt har de fått stå i varsin box och pratat lite (tyvärr ser de inte varandra för Safir är så liten i den stora boxen), och jag sov istället i stallgången för att kunna hålla koll på om Safir blev för orolig.

Idag skulle vi prova ute hagen för att se om Safir verkade ty sig till honom istället för att leta efter Sampa.

Vi började med att gå med bägge i grimskaft, och Safir visade tecken på att vilja följa honom, så vi släppte loss Safir först och efter en stund även valacken.

 

Allt gick SÅ bra, de sprang rundor och busade lite, sedan skulle de nosa lite på varandra och sedan skulle valacken dels undersöka hagen och dels rulla sig stup i kvarten. Det var så härligt att se när sprang rundor tillsammans och Safir följde hela tiden valackens spår.

 

 

 

 

Man märker också att Safir känner sig riktigt trygg med honom. Grannaste och jag stod ett tag senare och tittade på dem och då hade Safir lagt sig helt utsträckt medan valacken stod vid honom och vakade såsom mammorna normalt gör, det såg så fint ut.

 

Så nu får vi hålla alla tummar och hoppas att det fortsätter att gå framåt såhär, det enda jag vill som ska ta sig lite är mängden mjölk han dricker, det är lite i minsta laget, men å andra sidan så är han pigg och glad och full med bus.

 

Så här fin mjölkmustasch får man när man dricker ur spann: