Kesoneso

Så har det gått en hel månad in på det nya året nästan, snacka om att tiden flyger iväg ibland. Julen flöt på helt lugnt för vår del, likaså nyår. Vi höll oss hemma och åt gott för att sedan kunna gå ut och hålla lite koll på djuren vid tolvslaget.

 

Kato till skillnad från Max tar det här med smällar ganska bra. Han skäller lite när det smäller som värst, men han blir inte rädd som Max blev. Det är ganska skönt.

 

Safir och Lurvfas däremot gillar det inte alls. Fast vi tejpade svart för fönsterna, hade alla lampor tända och spelade högt på radion så var de väldigt uppskärrade. Skillnaden mellan de två är att Safir lugnar sig direkt när det slutar smälla, men Lurfvas tar en bra stund på sig att bli helt som vanligt igen.

 

Fåren och getterna är också ganska rädda, men håller sig i alla fall kvar i hagen.

 

Nåja, ni som läst rubriken undrar väl vad det är dags för igen. Jo, det är dags att åka på en ny provridning.

Jag har hittat ännu en häst som i annonsen verkar lovande ( av erfarenhet vet vi ju dock att det kan se helt annorlunda ut i verkligheten ;) ), och denna gång ska vi köra hela vägen upp till Skövde ! Så vi får hålla tummarna på att annonsen motsvarar verkligheten.

 

Då hovis olämpligt nog gått och blivit tjock om magen (jag förstår inte hur hon kan ha så dålig tajming, det var likadant när jag skulle prova Choklad), kan hon denna gång inte vara min försökskanin. Däremot ska hon följa med ändå och dessutom en annan tjej som hovis känner som ska få agera försökskanin.

Tyvärr är ägaren till hästen inte hemma denna helgen, så vi får vänta till nästa helg igen. Så det ska bli spännande att se hur det går denna gången!

Så. Pust. Nu har vi fått ihop de sista kurarna och vi trodde det knappt själva, men vi hann med alla i tid. Våra anställda har verkligen fått jobba för sin lön dessa sista dagar om vi säger så..... :)

 

Idag var vi uppe tidigt och körde till stora affären för att fylla på i kyl, frys och skafferi, så nu är äntligen det också gjort.

 

Morgondagen kommer vi att spendera här hemma bara vi två och djuren. Vi ska ta allt i lugnets tecken, titta lite på Kalle Anka (jag iaf), äta lite julmat och i övrigt bara slappa eller vad vi nu känner för. Kanske det blir en film eller två.

 

Just nu hoppas jag i alla fall på att det ska sluta regna någon gång. ALLT, precis allt, är bara lerigt och dyngigt ( är det ett ord, och i så fall hur stavas det?).

 

Stackars hästarna hade dyngsurt även inne i vindskjulet (hela hagen är bara vatten, det plaskar i vartenda steg man tar), så igår slängde vi ut allt, lade in singel i botten och sedan massor med spån uppe på det. Får hoppas på att det kan fungera för att hålla det hyfsat torrt om deras fötter.

Just nu är det så det ligger till. Förra veckan och denna veckan kan man säga att vi är ganska fullbelagda på fabriken. Alla kunder vill ha sina beställningar innan jul, det innebär att vi ska göra 27 busskurar på dessa två veckorna. I normala fall gör vi mellan 5 och 7 stycken i veckan.............

 

Så ni kanske förstår att vi inte gör mycket annat än att jobbar just nu.

 

Vi har dock hunnit med lite nöjen innan dess. Dels har vi tillsammans med elaka styvmor och styvmormor varit på den traditionella resan till Vellinge och tittat på massvis med tomtar. Jättemysig dag, med trevligt sällskap, god mat och en snäll chaufför :)

 

Förra fredagen var vi ute med våra anställda och personalen från andra delen av fabriken och åt julbord, även det en trevlig kväll (jag och en flock karlar).

 

 

Ja, precis som jag skrivit i rubriken, Det här med provridning är ibland helt osannolikt.

 

Snällaste Hovis följde med mig för att titta på en häst för en dryg vecka sedan.

 

I annons och de mailsvar jag fått av säljaren stod det hela tiden om hur fantastiskt snäll och lugn och trygg osv denna hästen var. Oavsett läge så behöll den sitt lugn hela tiden, vare sig den var ensam eller hade hästkompisar.

 

Nå, så kunde det ju vara värt att prova den. Ingen av oss hade dock några större förhoppningar då erfarenheten säger att allt ser annorlunda ut i verkligheten. Så även denna gång.

 

Visst, hästen var snäll. Men det första som mötte oss var att häst nästan var ett benrangel. Frågan är hur "snäll" den är om den får tillräckligt med mat......

Säljaren (som dessutom jobbar med försäljning av hästar) skyller på att han tappar lite hull när han fäller.

Dessutom hade den inte en muskel på hela kroppen......

 

När vi ska gå ifrån hagen stannar den till först och visar att den inte vill lämna kompisarna, utan säljaren får dra ganska ordentligt i den innan den börjar gå. Sedan börjar den titta på lite bröte, som låg en bit in ifrån vägen, där han borde ha gått några gånger förut, eftersom det var vägen mellan stall och hage.

 

Nästa grej, ridningen. Häst vill inte stå still vid uppsittning, vilket inte är hela världen men nog så irriterande. Och så rider säljaren denna fantastiska läromästare till häst. Som inte är utbildad för fem öre.......

Behöver jag säga att det inte blev någon affär?

 

Detta är dessutom långt ifrån den värsta provridningen vi varit på.

Förra gången jag letade häst, innan jag hittade Choklad, svarade jag på en annons om en 18 år gammal Nording. Denna underbart snälla häst var en perfekt nybörjarhäst, då det var ägarinnans 10-åriga dotter som hade hand om den.

Många och långa mail om hur underbart snäll den var.

Provridning bokas och vi kör dit, återigen med Hovis som försökskanin.

 

När vi kommer dit får vi reda på att häst inte går ifrån hagen utan kompis. Hmmm....nåja, det kan ju vara att det inte gäller i ridningen.

 

Snäll och behaglig i stallet och hantering, så det bådar ju gott. Ägarinnan föreslår att Hovis provrider i hagen. Hovis som ska prova en supersnäll nybörjarhäst har inte tagit ridbyxor på sig utan har bara ett par halkiga mjukisbyxor.......

Upp sitter hon och känner direkt hur häst spänner sig. Nåväl, hon rider iväg bortåt hagen och känner hur häst blir mer och mer som en tidsinställd bomb. Som till slut smäller!

Häst och Hovis kommer i full fart tillbaka till oss som står vid grinden och frågan är om häst kommer stanna eller hoppa. Turligt nog stannar häst.

Ägarinnan utbrister då lite förvånat: - Oj, det märks att hon är en van ryttare, för alla de andra som varit här och provat har ramlat av! 

Ja, det blev nästan så för oss i lördags.

 

Det började med att T ringde och undrade när en av våra busskurer som stått färdig länge skulle hämtas. Telefonerna gick varma och alla sa - Men den är redan hämtad ju.

Efter många om och men, visade det sig att det blivit fel. Där den kuren skulle stå stod nu en annan, i fel färg.......

Suck! Givetvis var den satt på plats och det var asfalterat och klart runt den.

 

Lite för många kockar i soppan men i slutändan kom de fram till att vi hade skickat fel, dvs vi får se till att den blir bytt och vi får även bekosta kalaset.

 

Sagt och gjort, vi packade bil och släp med delar till en ny kur och styrde kosan mot Gbg för att montera ner fel kur och sätta upp rätt kur ( tror dock att Annas inackordering tyckte detta var toppen:) ).

 

Men, när vi kommer upp till Gbg och tittar på numret på kuren, så visar det sig att det inte alls var vi som skickat fel utan chauffören som satt av den på fel plats......

Så nu stod vi med en anställd i Gbg och var helt plötsligt inte alls intresserade av att arbeta gratis för att någon annan gjort fel. Dessutom var det en lördag........

 

Så då frågade vi oss om detta bara skulle bli en picnic (vi stod då och åt lite frukost) i Gbg för att köra direkt hem igen.

 

Men efter en del ringande fram och tillbaka så blev det ändå att vi gjorde vad vi kom dit för att göra.

 

Så den gamla kuren monterades ner och den nya monterades upp

 

 

Under tiden som vi monterade ner den gamla kuren så kom det flera stycken oroliga ifrån området som undrade varför vi rev ner den. De hade varit utan busskur i över ett år, och när de nu äntligen fått en ny så kom vi och plockade ner den nästan direkt igen. När vi då förklarade läget tyckte de flesta att det var tramisgt och bortkastade pengar att byta bara för att det var fel färg.

Vi å vår sida har hela tiden tyckt det var konstigt att de människor som satt upp den inte reagerat. Jag menar, de har satt upp en hel flock bruna både innan och efter den hållplatsen, men när de nu helt plötsligt fick en silverfärgad var det ingen som reagerade?

 

Nåja, gjort är gjort och nu är den bytt.

 

Som ett litet avslut måste jag även visa er en bild på lilla monstret. Han har ju som jag berättat innan hela tiden fått kommentarer av domarna att han är välutvecklad och väldigt grov.

Jag som ju hela tiden tänkt att han ska få ärva Sampas grejor får nog acceptera att domarna har rätt och tänka om lite i mina arveplaner (kan det heta så?).

 

Träns och grimmor växte han ur redan i våras, och får på det mesta ha ponnystorlek.

Hej o hallå, var tar tiden vägen egentligen? Jag borde verkligen försöka sätta mig här och skriva lite oftare, så hade det kanske inte behövt bli så långa inlägg :)

 

Nåväl! Vad har hänt den sista tiden då? Jo, det har ju givetvis hunnit vara traditionsenlig marknad, denna gång får jag nog dock säga att jag var duktig. Köpte nog mer till T än till mig själv. Som vanligt en trevlig dag med Hovis och dotera, även om vädret kunde varit lite trevligare.

 

Jag har även hunnit med att få träffa inte bara en utan flera goda vänner som jag inte hinner träffa så ofta tyvärr. Först ut var min Molle och hennes mamma, så mysigt att få träffas och sitta och snacka en stund, även om det blev på fabriken. Vi måste ta en kväll någon helg snart Molle!

 

Sedan kom bästaste A & A på fika och rundvisning här hemma. De bor ju tyvärr en bit bort och har lika fullbokat i sitt liv som vi har i vårt, så det blir också alldeles för sällan vi träffas. Dock var det ju inte såå längesen denna gången. Om ni kikar tillbaka på detta inlägget så ser ni att vi var där i somras faktiskt :)

 

Kato tyckte detta var heltoppen! Två dagar tidigare hade Hovis varit här och haft med sin fyrbenta huligan, och nu kom dessa två kompisar på besök.

Av någon grymt korkad anledning hade jag inte en tanke på att plocka fram kameran däremot. Kanske jag kan få tigga några bilder av dig A?

 

Mellan dessa mysiga stunder har vi förutom arbete varit duktiga och höststädat i trädgårdarna både hemma och i stugan. Klippt häckar och rensat och haft oss. Nu ska jag bara klippa gräste på baksidan och på andra sidan vägen här hemma, sedan borde det inte behövas mer inför vintern hoppas jag.

 

Sist men inte minst har det återigen varit utställning. Men inte för mig och lilla monstret denna gången. Eftersom han skulle kastreras så kunde jag ju inte veta innan ifall han hade varit redo för att åka på utställning eller inte, så därför stod vi över denna gången.

Men Hovis lilla dam skulle ju givetvis få åka, hon kunde ju inte vara med förra gången.

 

Jag och Hovis brukar skämta lite om att ibland har vi fått fel ponnisar, för Safir är ju som ni alla vet ett litet monster, medan hennes är lugnet själv. Man får liksom väcka henne för att hon inte ska stå och somna på sådana här tillställningar :)

Försökte innan det var deras tur att ta en fin bild, men som sagt....wakey, wakey!

 

 

Denna gången har Hovis av olika anledningar inte haft möjlighet att ha igång och träna lilla damen, så därför var hon inte i bästa form och till och med lite tjock (eller, tja det beror på vad man jämför med - Safir

Vädret slog om.........

Vad skulle hända då?

 

Jo:

 

 

Knips, knips så var lilla monstret inte hingst längre.

Jodå, lite synd tyckte jag om honom, men bara tills han kvickna till och blev sitt vanliga lilla monster igen.

Så har vi återigen varit iväg på utställning med lilla monstret, sista gången han är det som hingst. Även om det egentligen inte är samma mening med att ställa ut som valack - han kan ju liksom inte gå i aveln - så kommer vi ändå fortsätta för det är ju roligt!

 

Nåväl, förberedelserna börjar ju redan dagen innan, då det ska duschas och flätas och putsas och grejas. Till slut kom vi dock i säng allihop, för att stiga upp lite småtidigt i söndags. Eftersom man ju vill att monster ska hålla sig ren under natten får han bo inne i boxen. Giiivetvis kommer matte ut för att lasta monster och upptäcker då att monster släpar ena bakbenet efter sig, suck! patellaupphakning. Han har haft detta en gång i vintras också och det är inget som är direkt farligt. Det händer något inne i knäet som gör att de inte kan böja det (bra förklaring va? ), vilket i sin tur ju då gör att det släpar istället. Turligt nog släppte det ganska lätt på honom och för att försöka hindra det från att haka igen, så går jag upp med honom i volten och han får skritta och trava lite där innan jag sedan lastar och kör iväg.

 

Detta gjorde ju att vi blev något sena, men planen från början var att vi skulle köra lite tidigare för att få titta lite på bebisarna, som var först ut för dagen. Resultatet blev nu istället att vi kom ganska lagom innan det var dags att förbereda monstret för hans visning. Just p.g.a. att han hakat i benet på morgonen tyckte vi nämligen att det var bäst att värma upp lite extra med honom, men han visade inga tecken på att det hade återkommit.

 

Som vanligt var det snälla Hovis som ställde upp med att visa honom och när hon gick med honom och värmde upp utanför ridhuset och även inne, uppförde han sig jättebra. Han har ju som sagt varit på läger och fått veta lite hut, men flickorna var ju ändå lite trevliga att titta på :)

 

Innan vi gick in så frågade jag Hovis om hon skulle ha hjälmen på sig. - Nä, han har ju inte stegrat sig på så länge nu, svarar hon.

Så var det då monstrets tur och så fort han kommer in i visningsringen blir han som förbytt. Han uppför sig inte alls exemplariskt längre. Han går och nafsar och småbiter efter Hovis händer:

 

 

och är allmänt bråkig och otålig:

 

Och givetvis - stegrar flera gånger....

Men en liten, liten stund fick hon honom att stå stilla och fint, så jag hann knäppa en bild:

 

Det är precis vad han kan vara ibland, lilla Safir.

 

Så därför fick han åka till Hovis på uppfostringsläger. För några veckor sedan lastade vi både honom och Lurfvas och körde hem till Hovis.

Allt gick jättebra, Safir och Hovis valack blev ju inte precis bästa vänner men efter en dust när de stod vid sidan om varandra i boxarna, verkade det som Safir förstod att liten är minst och accepterade läget även om han inte var precis nöjd över det.......

 

Så Safir fick känna på det riktiga livet och börja anstränga sig på allvar, enligt Hovis uppförde han sig såååå bra hela tiden, men jag har en känsla av att hon undanhåller en del för mig..... :)

 

Två veckor varade det, sedan kröp det lilla monstret under stänget och gav sig in i fight igen. En rejäl bula på halsen resulterade det i och för att inte riskera fler duster beslutade vi att avsluta lägret och de fick komma hem igen.

Men oj!, vilken nytta bara de två veckorna gjort. Synd att han inte kunde uppföra sig och fått stanna längre. Nåja, förhoppningsvis lugnar han sig när han blivit kastrerad.

 

Som ni kanske förstår så har det blivit ganska tomt här hemma hos oss, utan vår Maximus, även om Kato gör sitt bästa för att fylla hans tomhet.

Han är även duktig och följer med ner till fabriken och jobbar. Och han vet precis hur man ska göra när man jobbar:

 

   

I måndags förra veckan var jag och "Eva i stan" i Ullared. En helmysig dag hade vi och jag handlade massor av nya kläder.

 

 

Det får absolut göras om!

 

 

Sedan på fredagen var det Våxtorps marknad dit jag och hovis åkte ( och Dotera förstås ). Några smågrejor inhandlades där också, bl.a. en liten väska och nya strumpor. Givetvis måste man åka karusell när det finns det också, åtminstone när man är tre år gammal, då är ju sånt det viktigaste i världen:

 

 

 

Undrar dock vem som hade roligast, Hovis eller Dotera?

 

En annan sak vi hittade på förra veckan, var att börja gräva i trädgården (igen). Vi ska utöka staketet runt tomten så det även går på framsidan av huset, då blir det lite mer att den delen också hör till gården, istället för som idag att den blivit lite utestängd.

Givetvis blir det ju också alltid så att när grävmaskin finns på plats, så ska man bara...... och bara..... osv

 

Så det blev att vi bättrade infartsvägen:

 

Jämnade till gräset och då också breddade grusvägen:

 

Fick bort den fula vallen ut till hagen:

 

 

Såhär fint blev det:

 

 

Väldigt mycket mer öppet och så grymt skönt att slippa allt fult ogräs.

Vi fick även tömt gödselstacken, vilket behövdes.

 

Och ja, just det, vi förberedde för staketet också juh :)

 

 

På en månad gick du från vår livsglada, tramsiga, knäck-i-lurarna-hund, till en gammal, trött och sjuklig hund och igår eftermiddag visade du tydligt att det var dags.

Så därför beslutade vi att köra in med dig direkt, du skulle inte behöva må dåligt mer.

 

Du kommer saknas enormt av oss och även av, tror jag, många andra du berört under din livstid.

Det var längesedan jag hade så här långt uppehåll minsann. En del av anledningen till det är faktiskt att jag i år fått vara hemma väldigt mycket den sista tiden och då har jag inte haft någon dator. Visst jag kunde ju gjort någon snabbuppdatering via telefonen, men det är liksom inte samma sak.

 

Vi har ju förstås hunnit med en hel del sedan sist.

 

Jag byggde en ny hage till kaninerna, så nu kan de även vara på "ön" mitt på gården. Men ganska snart fick de sällskap:

 

 

Dock inget som var uppskattat av mig, så han åkte ut illa kvickt. Visserligen brydde varken katt eller kaniner sig just då, men jag litar inte på att det inte ändrar sig......

 

 

Vi har även varit hos goda vänner en liten bit uppåtlandet. Vi hade en jättetrevlig dag ihop, både tvåbenta:

 

 

 

 

och fyrbenta:

 

 

God mat och gott sällskap. Det blev mycket pratande som skulle kommas ikapp, men det gjorde inte så mycket för det var SÅ grymt varmt den dagen, att vi inte orkade göra många knop ändå :)

 

Ett par dagar senare var det meningen att vi skulle åka till Danmark några dagar, jag, T och Kato. Men en olycka gjorde att vi fick flytta fram den trippen lite. Det var nämligen så att vi skulle packa bilen och när T skulle köra fram den till ytterdörren visade det sig att Max lagt sig under bilen för att söka skugga. Detta har han alltid gjort, så det var inget konstigt, men denna gången såg vi honom inte och inte heller flyttade han sig som han alltid gjort när bilen startade.

 

På något mirakulöst vis kom han dock undan med bara en rejäl sårskada då det var bakbenet som blev påkört. Vi är fortfarande förundrade över hur han klarat sig så lindrigt, han haltade inte ens efteråt.....

Men en tur till veterinären blev det givetvis och en ordentlig rengöring och några stygn. Nu är det helt läkt igen skönt nog. :)

Men jag kan säga att det kommer dröja länge innan jag glömmer hur han skrek när det hände........

 

Eftersom Max var pigg efter olyckan, men vi ändå ville ha koll och sköta om såret ordentligt, tog vi istället ett par småresor med bägge hundarna, bil och tält inom de södra delarna av vårt vackra land.

Första svängen hade Max fortfarande tratt runt huvudet, så då nöjde vi oss med en övernattning. Men någon vecka senare körde vi lite längre och tältade två nätter istället. Lite bökigt blir det ju med två människor och två hyfsat stora hundar i ett litet tält, men vi sov ändå bra allihop :)

 

Och vi stannade givetvis och tog mysiga (mat)pauser i naturen:

 

 

 

Vår lille tonåring har blivit ett riktigt vattendjur och det är bra nu när det är så varmt ute, så han kan svalka sig:

 

 

 

Här badar han och de andra hemma hos Hovis (vilken lyx att ha en egen bäck att bada i):

 

 

Men roligast av allt är att leka med vattenslangen, vilket är ganska bra för då kan vi snabbsvalka honom mellan kunderna när vi jobbar.

 

 

 

Givetvis fick han ju ha en något större balja att bada i också :)

 

 

 

 Nu sitter jag och räknar ner de sista dagarna, för imorgon stänger vi för säsongen. Vi har i år valt att ha en riktig utrensning av vårt lager och satt in ett par annonser om att vi har utförsäljning och OJ! kan jag säga, vilka gamar det finns........

 

Thomas som var ledig och ute på äventyr idag var inte här, så det var bara vi två tjejer som sålde. Vi hade dock två killar till bärhjälp turligt nog. När vi skulle öppna stod en hel flock och hängde på grinden och de bara vällde in hela dagen. Men det har absolut rensat bra och förhoppningsvis gör det detsamma imorgon.

 

Sedan ska det packas ihop och flyttas hem på tisdag är tanken.

Så har man passerat ytterligare ett sådant där lite halvmagiskt streck i livet, jag har fyllt 35. Det såg lite svårt ut ett tag men vi lyckades faktiskt vara hemma bägge två, så tillsammans med släkt och vänner avnjöt vi god smörgåstårta och tårta. Allt gick i lugnets tecken och vi tog det lite som det kom. Vi hade även tur med vädret, lite blåsigt men inte värre än att vi kunde sitta ute i paviljongen.

Lyckliga jag fick en bra start till en ny häst, så nu är det bara för mig och Hovis att börja ut och leta igen  :o)

 

Jag har haft turen att få vara hemma en och en halv vecka, dock har jag två gånger under den perioden kört upp med leverans för att sedan direkt dagen efter köra hem igen.

 

En av dagarna var jag vid sjön där vi bodde innan och då fick Kato för första gången prova på att bada. Han gick först fram och tillbaka längs med vattenkanten, men efter en liten knuff från mig vågade han sig ut:

 

 

 

 

Det var lite konstigt att gå i vattnet, men det var skoj!

 

 

 

 

Dock fick han bråttom inåt igen när det blev så djupt att han blev tvungen att simma :)

 

Förra lördagen var återigen dags för utställning och denna gången gick det riktigt bra för oss bägge två.

 

Safir fick fina 39 poäng, det bästa han fått hittills!

Han fick fin kritik och domaren sa till mig efteråt att han är en riktigt fin bruksponny och mycket välutvecklad. Tittar man på andra i hans ålder så är de mer valpiga, som han uttryckte det, medan Safir är så gott som fullvuxen.

 

Däremot, precis som förra domaren, så sa han att det var inte lönt att spara honom som hingst. Han sa att han kommer antagligen att grovna ytterligare mer och det är inte vad man eftertraktar i aveln. Så därför kommer det bli kastrering till hösten, och förhoppningsvis lugnar han sig lite efter det.

 

Men Hovis lilla dam däremot! Jag har nog aldrig sett Hovis så paff som när Ellis fick fina 40 poäng och guld! Grattis!!

 

Lite bilder på våra sötnosar:

 

Äntligen fick jag också lite värme, som jag har saknat det. Hoppas att jag även får lite fint väder hemma nästa vecka, speciellt på onsdag givetvis :)

 

Det känns som att jag kan få en riktigt härlig födelsedag. Om allt går som planerat kommer både jag och T att kunna vara hemma. Så om någon av er sitter hemma och har tråkigt är ni välkomna hem på lite smörgåstårta,  tårta och kaffe. Det blir lite öppet hus-stil där man kommer när man vill, som man vill från klockan 13.00

 

Nästa helg är det återigen dags för att åka på utställning med Safir och förhoppningsvis har Hovis lilla pålla piggnat på sig så hon också kan följa med.

 

Här uppe i nordlandet rullar allt på mest som vanligt. Det har blivit lite mer körning för oss, men framförallt T, för detta året kör vi med alla leveranser själva, då lastbilsbolagen krånglar för mycket.

Igår t.ex. körde han upp med ett fint litet lass:

 

 

Jag vet inte om jag tycker mest synd om T eller om min transport.......

 

Kato som fortfarande är med mig när jag jobbar tycker väl kanske det är lite långtråkigt ibland, men han charmar många av kunderna och då trivs han som fisken i vattnet. Ibland är han bara en tramshund:

 

 

Men han har även börjat komma in i tonåren lite, och testar mattes gränser, dock är han jätteduktig den mesta tiden.

Vi går våra rundor på morgnar och kvällar och upptäcker lite nya vägar. En kväll hittade vi plötsligt en hundrastgård inte alls långt härifrån. Den är riktigt fin faktiskt:

 

 

Dock har där inte varit några andra att leka med ännu men vi får väl se om det dyker upp någon när vi är där en annan gång.

 

I måndags var här ett gäng och ställde till oreda för oss. De skulle borra några provhål, och vi tänkte först att det blir ju perfekt, då får vi platser att sätta våra parasoll i.

Men jag tror att borren slant så det blev lite för djupt:

 

 

Igår kväll fick vi besök av vår ena säljare så det blev en runda till Butlers, och tro det eller ej men det var faktiskt första gången i år!

Undrar om det är dags att byta till ett nytt ställe när både jag och T möts av kramar när vi kommer dit?
 :)

Vet att det var ganska längesen nu igen, men skrivlusten går lite i vågor ibland :)

 

Vi har ju som ni alla nog vet kommit upp till N och vi har haft fullt upp med förberedelser de sista veckorna. Vi öppnar på torsdag och som vanligt är det lite kaos nu de sista dagarna, men det brukar ordna sig ändå till sist.

Vi jobbar på allihop på ett eller annat sätt, t.o.m Kato har gått och blivit en arbetshund:

 

 

Även om vi inte har öppnat på riktigt ännu så är här faktiskt en hel del spring redan, men det har ju varit väldigt fint väder emellanåt så det är kanske inte så konstigt. Man har ju fått riktiga vårkänslor och blommorna börjar titta fram.

 

Innan vi åkte upp var Hovis hemma för att hjälpa mig lite med träning av Safir och han fick verkligen jobba...... Efter att ha jobbat en del med honom på volten sa hon plötsligt - har du en cykel?

Jag tyckte givetvis inte att hon var riktigt klok som överhuvudtaget funderade på att cykla med honom, men han skötte sig faktiskt helt okej och de kom bägge helskinnade tillbaka efter en liten runda.

 

 

Undrar dock vem av dem som blev tröttast?  :)

 

Efter att ha varit i N en dryg vecka körde jag hem fredagen den 7/3 för den 8/3 var det dags för utställning som jag nämnt innan. Hovis och jag såg fram emot denna utställningen lite extra eftersom vi hade beställt vars ett utställningsträns i vitt läder.

Givetvis skulle det krångla och paketet kom inte fram i på fredagen som vi hade räknat med, trots att Hovis ringt och kört runt till postställen runt om, och det såg ut som att vi fick klara oss utan dem. Jag hade dessutom skickat med Safir vanliga träns för att sadelmakaren skulle ha något att mäta efter, vilket innebar att jag fick plocka ihop delar av Sampas och Choklads gamla träns för att få något som passade och putsa upp dem. Inte så tjusigt kan jag säga men jag hade ju inget att välja på.

 

Men turligt nog gjorde Hovis en sista chansning och körde till posten i "stan" för att se om det kunde tänkas ligga där. Givetvis var inte killen därinne ett dugg intresserad av att rota runt i säckarna, men efter lite fjäskande gick han och kollade lite snabbt åtminstone. Och minsann! han hittade det och helgen var räddad!

 

Lördag morgon var det så dags att köra och eftersom jag var ensam hemma ställde snällegrannen upp och kom över ifall det skulle krångla med lastningen, men han gick snällt på som han brukar.

 

För att inte bli alltför långrandig så gick visningen bra, han uppförde sig fint men däremot fick vi denna gången inte så bra poäng som vi brukar, dock helt okej kritik.

Vi pratade lite med domaren efteråt eftersom han sysslar en del med hingstar och han tyckte att Safir var en väldigt fin bruksponny, men inte så att han var värd att spara som hingst. Så vi får se vad som händer nu, planen är att vi ska åka på en eller två utställningar till i sommar och sedan utvärdera i höst angående om han ska kastreras eller inte.

Fin var han i alla fall i sitt nya träns!

 

 

För Hovis däremot gick det jättebra! Hennes lilla har legat lite lågt i poäng ett tag men denna gång fick hon fina 38 poäng! Hon fick till och med en nia på skritten.

Dessutom fick Hovis pris för bästa visare, dvs att hon visade hästarna på ett bra sätt och hade fin klädsel.

Stort Grattis för bägge framgångarna!!

 

Även hon var jättefin i sin nya grimma.  :)

 

Dagens fundering:

Jag undrar hur jag skulle klarat mig utan min Hovis?

Förra fredagen tog vi ledigt för att åka ner till malmö och gå på Milamässan. Vi har gjort det några gånger förut och tycker det är lite kul avkoppling. Jag har även skrivit om det en gång tididgare här på bloggen. Thomas kan titta på maskiner och jag kan titta på djur, alltså något för oss bägge, men framförallt i år till Thomas stora förtjusning så kunde vi ta tåget (han är som ett barn när det gäller tåg), eftersom det har börjat gå ifrån grannkommunen.

 

Nu var det något år sedan vi var där sist och de hade bytat plats till några nybyggda mässhallar detta året. Tyvärr blev det en ganska stor besvikelse. Det var mycket mindre, vi uppskattade det till ungefär bara hälften så stort, och man gick igenom allting på ett par timmar utan större problem.

 

En av anledningarna till att jag ville dit just i år dock, var att vi var med och sponsrade shettisuppvisningen. Ett stuteri i skåne hade fått förfrågan om att ställa upp och därför sökte de sponsorer. Det var körning någon av dagarna, ponnyridning också tror jag och den dagen vi var där var det ridning.

 

Liten "visa upp sig" - runda för shettisar:

 

 

 

En jätteduktig liten tjej på endast 8 år som red ett dressyrprogram och en banhoppning med sin shettishingst på 9 år.

 

 

 

Film ifrån dressyrprogrammet:

 

 

 

Superduktigt av en så ung tjej och dessutom på en hingst.

 

Hopp:

 

 

Ni får ursäkta att det inte är de bästa bilderna men jag har inte lärt mig hur man tar bra bilder när objektet förflyttar sig en massa :)

 

Vi fick veta att denna shettishingsten är den enda i VÄRLDEN som blivit godkänd som shetlandsavelshingst enbart på sina meriter i dressyrtävlingar. Den har alltså inte blivit det via bedömning på utställning som alla andra blir.

 

 Även andra hästraser visade upp sin mångsidighet. Ardennern som är bra till körning exempelvis:

 

 

 

Och russen visade sina bästa sidor:

 

 

 

Som vanligt var det givetvis även uppvisning av vallhundar och vallning, också en sak som jag tycker är fantastiskt imponerande att se.

 

Han som höll i vallningen hade en liten genomgång och berättade lite hur man tränar hundarna. Här är en som precis börjat och då får de ha koppel på sig och bara vänja sig vid fåren och metoderna.

 

 

Här har vi en som har vanan inne:

 

 

 

Film här också. Tittar ni i hörnet på andra sidan så står där en kvinna i vit kofta, det är hon som ger visselkommando till hunden.

 

 

 

 

Efter ett tag kände vi oss som sagt nöjda med vad som fanns att se och kunde dra oss hemåt igen, betydligt tidigare än vi tänkt oss från början, men det kan vara ganska skönt det också ibland.

 

Nedräkningen har börjat på allvar nu, på tisdag kör vi upp och passande nog har ju våren börjat visa sig:

 

Uj, uj vad tiden går för fort nu. Bara två veckor kvar till vi börjar åka uppåt igen, vi har ju så mycket kvar att göra. Jobbar både med priser och med hemsida, dessutom verkar det hända saker med busskurarna som gör att vi kommer få mer arbete med dem också. Men vi får se, inget är bestämt ännu.

 

Safir får leka lite då och då med Rulle, och nu börjar han verkligen komma in i det och vågar även leka vidare även om Rulle ligger mot staketet. Det är så roligt att se.

 

 

 

Han har även nu fått börja jobba lite på allvar, han börjar ju växa upp och är ingen bebis längre.

Det började med att jag anmälde honom till en utställning i början av mars (efter att ha checkat av med Hovis förstås).

 

En förutsättning för detta är att han behöver arbeta bort en del överskottsenergi, vilket hade varit bra att göra genom longering. På det sättet blir det lättare att sedan jobba med honom på andra sätt också. Men dels är det bra att ha hjälp när man ska lära en häst hur longering fungerar, och dels är jag ju lite mesig, så Hovis sa att hon kunde hjälpa mig någon dag.

 

Dessutom behöver han träna lite på att åka transport igen, för nu är det ett tag sedan så man vet ju inte hur han är att lasta då.

Därför blev det bestämt att jag skulle köra hem till Hovis med honom och så kunde vi prova longera honom lite där med. Men det där med att han kanske skulle vara svårlastad behövde jag inte bekymra mig om, han gick på så fint direkt. Får bara hoppas att han gör det när vi ska på utställning också, för då har jag ingen som kan hjälpa mig (ahh!, vad har jag gett mig in på??! )

 

Hemma hos Hovis kopplade vi så på linan och gick ut för att arbeta honom. När han rusat och busat av sig det värsta var han faktiskt riktigt duktig och förstod snabbt vad det gick ut på.

 

Trots att vi bara höll på ca 10 minuter så blev han väldigt trött och svettig  :)

Inte konstigt så som han höll på i början dock.

 

Men man kan inte vara irriterad särskilt länge på en sådan här sötnöt ju.

 

 

Nöjd och taggad som jag blev över hjälpen av Hovis och hur duktig Safir var, så blev det så att jag byggde upp en liten rundning här hemma och har nu själv kunnat jobba lite med honom ett par dagar.

 

 

Första gången var han väääldigt duktig, antagligen mest för att han var lite mör ifrån gårdagen hos Hovis. Idag var han däremot lite busigare och skulle bocka och protestera några gånger, men han höll sig ändå oftast fint på volten. Vi ska bara lära oss att man inte får äta gräs när man jobbar.........

 

Hundarna de rusar och busar också av sig med jämna mellanrum  :)

 

 

 

Till slut vill jag fråga min kära hundinstruktör en sak. Hur ska man själv lyckas få plats att sova om nu hundarna ska ligga i sängen?

 

 

:)

Det är ju väldans vad tiden den flyger iväg, nu har snart hela januari passerat. Dessutom har vintern kommit. Lite har vi hunnit med på denna tiden.

 

Vi hade lite ärende att göra uppåtlandet, så vi passade på att ta med oss Kato då. Dels för att han skulle få lite miljöträning men även för att han skulle få vänja sig vid att åka bil. Med tanke på att han är åksjuk så är det inte hans favoritsyssla direkt.

 

Han och Max har fått följa med ner till fabriken flera gånger de sista två veckorna och just kräkningarna blir bättre och bättre. Innan vi körde till Stockholm kräktes han oftast bara en gång på sträckan till fabriken. Han är även jätteduktig när vi är på fabriken, ligger fint i sin korg med Max (oftast iaf, ibland får man ju testa).

 

Hårt arbetande hundar:

 

 

Nåväl, i torsdags åkte vi i varje fall till Stockholm och då tog vi ju den stora bilen, med buren bak och kräkskydd i. Vi laddade upp med massor av vatten och papper och körde. Och körde. Och körde. Och körde. Vi kom nästan hela vägen till Stockholm, hade ca 30-40 minuter kvar när han spydde. Så det gick ju långt över förväntan! Visserligen är nog den stora bilen bättre att åka i och det är mest raka fina vägar, men ändå.

 

Vi fixade lite ärenden innan vi framåt kväll installerade oss hos brorsan och K. Överlag på hela resan var Kato superduktig. Vi gick en promenad på kvällen då vi passerade flera hundar som han tittade på, men han sa inget och lyssnade på mig direkt om jag bröt honom. Jämför med Max som hänger i kopplet och låter som att han vill äta upp alla andra hundar........

 

Han fick även träffa en labbe inne i en rastgård, men den var lite vild och läskig så han vågade inte riktigt leka med den. Däremot så blev jag lite arg på honom när han snodde labbens boll och högg i luften efter labben när han ville ta tillbaka bollen.

Får nog fråga "min"    :)    hundinstruktör hur jag ska hantera den situationen, så det inte spårar ur (Anna?).

 

Han hade inget alls emot att bo en natt i lägenhet, utan han kollade läget, hälsade lite på katten och sedan la han sig när man bad honom. Dock tyckte han ju säkert inte det var så plågsamt eftersom han här fick krypa upp i sängen...., det får man ju inte hemma.

 

 

Nästa dag körde vi neråt igen och nu fick Kato ett par små korvbitar precis när han kom in i bilen, dessa kom upp nästan direkt men det var nog inte åksjuka i sig, utan jag tror det var för att han är så orolig när vi ska köra.

 

Vi körde ner till Norrköping för att fixa lite ärende där också och då fick han komma ut ur bilen en stund. Genast hittade han lite snö att busa i, för det är skoj.

 

 

 

Resan fortsatte sedan hemåt utan en enda kräkning, och faktiskt har vi i helgen kunnat köra till och från fabriken utan att han kräkts trots att vi kört lilla bilen!

 

 

 

Till slut vill jag visa att Safir fått en ny lekkamrat. Jag kallar honom Rulle. :)

 

Först stod de bara och tittade på varandra:

 

 

Sedan hälsade de lite försiktigt:

 

 

Efter det försökte Safir smaka lite på Rulle:

 

 

Men till slut såg det ut såhär:

 

 

 

Tyvärr blåser det lite för mycket för Rulle han bara rullar in i staketet hela tiden och då vågar inte Safir leka mer. Men när (eller om) det slutar blåsa kan de nog ha riktigt roligt.  :0)

 

Julafton firade vi detta året hemma hos mina "bonus"-morföräldrar och vi hade det så trevligt så att jag glömde kameran när det var dags att åka hem. Därför har jag inte kunnat visa vad tomten hittade på de sista dagarna, men nu kommer det här äntligen.

 

Den 16:e hade han hittat min cykel, men han vägrade berätta vart han skulle, det var hemligt sa han. Visst, jag kan ju förstå att han har ganska många saker han måste hålla hemligt nu såhär innan jul, speciellt eftersom jag berättar allt här på bloggen.

 

 

 

Dock blev jag ännu mer nyfiken vad han hittat på när han dagen efter stod och lagade cykeln, han hade fått punktering på den.

 

 

Den 18:e höll han återigen på här hemma och hjälpte mig att göra fint på tomten, denna dagen genom att gå och plocka skräp.

 

 

Detta fortsatte han med även nästa dag, då han gick och krattade löv och grenar efter alla stormar vi haft den sista tiden. Faktum är att där var så mycket att kratta upp så jag gick med ut och hjälpte honom några timmar.

 

 

Efter att ha jobbat så mycket de sista dagarna, bestämde han sig för att ta det lugnare en dag, så han och Rudolf lekte med hundarna hela dagen. Snacka om att de sov gott sedan.

 

 

Jag sa till honom till slut att man kan inte bara leka med dem hela tiden, utan de behöver komma ut på lite annat också ibland. Därför var han duktig och gick en lång runda med dem dagen efter.

 

 

Den 22:a var det sedan dags att fortsätta i trädgården, och med tanke på det milda vädret tyckte han att det gott kunde gå att beskära träden (jag har dock fått för mig att det ska göras när det är ganska kallt ute, men jag ville inte protestera, det ÄR ju ändå TOMTEN liksom).

 

 

Det visade sig dessutom att han ville snygga till ALLA våra träd och buskar, så han fick faktiskt hålla på hela nästa dag också. Därför blev det ingen bild på honom den dagen, han gjorde ju liksom bara samma grej.

 

Men på julafton, innan vi körde bort hann jag minsann se att jag nog har varit snäll det gångna året. Se själva:

 

Okej, nu vill jag första varna känsliga tittare för bilden som följer kan röra till det i magen på vissa. Tydligen ville tomten prova på det här med vinterbad och bestämde sig i måndags för att ta ett dopp. Han bad då om att få låna Thomas mankini.........

 

 

I tisdags tror jag han behövde jobba upp värmen igen efter badet för han hjälpte mig i stallet hela dagen, här hämtar han spån till att strö i boxarna.

 

 

I onsdags fortsatte han jobba ute, han körde med trimmern. Rudolf tyckte visst det lät högt.....

 

 

I torsdags stod han plötsligt och målade. Ibland blir jag faktiskt lite irriterad över att han går och plockar bland våra grejor utan att fråga om lov, men å andra sidan lämnar han alltid tillbaka sakerna. Plus att han hjälper mig ganska mycket. Sedan ska vi ju inte glömma hur snäll han är på julafton.......

 

 

I fredags höll han visst fortfarande på att måla, det skulle tydligen strykas två gånger sa han. Men dagen till ära (Lucia) hade han klätt upp sig i lite glitter.

 

 

Igår fortsatte han jobba med brädorna han målat, nu var det dags att såga till dem i rätt längder.

 

 

Och idag har han börjat snickra ihop dem. Undrar vad han bygger egentligen.....

 

 

 

Till sisten liten bild på lilla monstret som för första gången får prova ha selen på sig. Jag önskar att jag kunde säga att han var jätteduktig, men då skulle han ju inte leva upp till sitt smeknamn......

 

Han har i och för sig stått ganska länge nu och hade mycket överskottsenergi, jag märkte av det redan när jag hämtade honom i hagen. När jag var ute och gick med honom dagen efter gick det mycket bättre, dock hade jag inte selen på honom då men jag tror inte det hade gjort någon skillnad.