Tomtens bravader 3

Hhmmm....

Idag fortsatte han med sina sommaraktiviteter, han fiskar!

Det kan man ju i och för sig göra även på vintern, men han tycker tydligen att det är en sommargrej.





Titta, han fick napp också minsann!!

Tomtens bravader 2

Ja, till slut fick vi väckt tomten och då visade det sig att han sovit ända sedan förra julen!!

Puh!! Han måste varit trött......

Nu tyckte han i alla fall att det var synd att han missat sommaren och allt roligt man gör då, så det ville han ta igen nu.

Därför frågade han om han kunde få låna min radiostyrda båt :




Tyvärr var det ju lite kallt idag, men han kämpade på hela dagen!

Tomtens bravader 1

Döm om vår förvåning när vi upptäckte att tomten har sovit ända sedan förra julen!!





Och ute på vår gräsmatta dessutom!!

Vi får nog ta och väcka honom........

Lång längtan förgäves

Denna helgen hade jag längtat efter läänge, ett helt år faktiskt.

Jag skulle nämligen iväg och stöpa ljus med "plastmor". Jag var med för första gången i fjol och tyckte det var såå roligt (det blev ju inte sämre av att jag faktiskt fick ganska mycket beröm av "läraren" förra gången) att jag bestämde direkt redan ifjol att jag skulle med i år också.
Det är så perfekt nu också, lagom till första advent.

Så vad händer då?

Jo givetvis får jag en grym förkylning! Har känt den komma smygande lite i veckan men inte så farligt, mest lite rinnande näsa. Jag tänkte givetvis inte låta en förkylning stoppa mig från att åka iväg på ljusstöpningen, därför gick jag här hemma och grejade lite smått och förnekade grymt att jag var tvungen att sätta mig ner och vila var 20:e minut.

Men till slut var jag tvungen att inse fakta, jag hade även fått feber. Även om jag inte hade brytt mig om faktum att jag kunde smitta de andra så var jag tvungen att inse att jag skulle inte orka vara på benen i flera timmar i sträck.

Suck och dubbelsuck!!
Snacka om att bli besviken.

Nåväl, jag fick ta det lugnt här hemma i helgen istället och fick fram allt adventpynt i tid utan alltför mycket stress, så nu är det ljust och fint i alla fall.

Snart är det 1 December och det betyder att vi idag har förberett tomten inför årets bravader.
För de som inte vet så har vi gjort en tomte som hittar på något nytt varje dag från 1 - 25 December, så förhoppningsvis kommer jag att lägga in en ny bild varje dag på vad han hittar på! Det kan dock kanske bli att jag får lägga in två eller tre bilder på samma gång ibland, om jag inte hinner lägga in varje dag.

Julen närmar sig......

Men först och främst säger jag stort GRATTIS till pappa idag på hans födelsedag!!

Thomas och jag har haft fullt upp de sista dagarna.

Grannen ska nämligen göra en väg till sin åker vilket innebär att vi inte längre kan använda stallet som lösdrift. För getterna, fåren och häst/åsna är detta ingen större fara då de har vindskjul i hagen. Vi får dock flytta hästarnas så tills vi får tag i en maskin som kan göra det får vi ta in dem på nätterna.

Men däremot behöver ju grisarna komma in i lite värme så de får flytta tillbaka upp till det vi kallar gråludan. Därför har vi hållt på att sätta upp nytt stängsel där till dem, plus att där ska fram ström så vi kan koppla in deras värmelampa och vi behöver själva lampor så vi ser något.

Men nu är det så gott som klart, och grisarna flyttade in idag. Thomas har också dragit extra stängsel i stora hagen till de andra djuren, så nu kan vägbygget börja när de vill!

Vi har även hunnit åka ner på vår traditionsenliga resa till Vellingeblomman.

Jag älskar att strosa där i tomtebyvägen. Det är ett Mecka för mig som älskar julen!
Tänk er meter efter meter med julpynt av alla de slag......





De har till och med en julkrubba i naturlig storlek med en åsna och ett får. Och i år hade de dessutom en åsnebebis. Grymt söt!



(Det är åsnan som är bakom staketet)



De bygger även upp små scener (eller vad man ska kalla det) här och var.
Här ligger till exempel tomten och snarkar:



I säckarna som skymtar lite längst ner till höger kan barnen lägga sina önskelistor till tomten, eller kan man lämna iväg sin napp till honom om man vågar det....



Några tomtar är ute och paddlar eller åker skridskor på nordpolen:



Titta så fint de har målat på väggen så det ser ut som landskapet fortsätter.



Och givetvis ska det bakas massor med pepparkakor och annat som hör julen till:



Så om ni älskar julen lika mycket som mig och har en dag över, rekommenderar jag varmt en resa hit, men räkna med att ni inte är ensamma......


Avslutningvis måste jag bara visa två av mina sötnosar:



Max är så tålmodig med katterna så det är jättegulligt att titta på dem.

När de ligger och leker med hans svans tittar han lite på dem men låter dem hållas. Utom möjligen om de biter till ordentligt, då hoppar han till och flyttar lite på sig.

Terrorister

Tänk vad tiden går fort ibland.....

De små söta kattungarna vi var och hämtade bara häromdagen (det känns så iaf), börjar växa till sig och har blivit riktiga terrorister.

Klockan fem på morgnarna tycker de är en lagom tid att gå upp, då kommer de upp i sängen och ska bli kliade och kelas med.

Sedan ska vi inte snacka om alla hyss man kan hitta på!

Detta är inte någon helt ovanlig syn:



Behöver jag säga att vi gömmer undan alla hushållsrullar m.m. nu?

Alla tre har även lärt sig att gå ut och in genom kattluckan nu, och har fått dille på att släpa in alla gamla vissna löv de kan hitta. Vilket är ganska många eftersom vi har en stor kastanj på gräsmattan.

Ni kan ju försöka föreställa er vad det här blir, när det är sönderlekt till småsmulor:



Det går väl an när det är på plastmattan men när de har lagt det på heltäckningsmattan blir man mindre glad....

Även jag och Thomas kan terrorisera ibland och idag firar vi 7 år av terror ihop. Tiden går som sagt oerhört fort ibland!

Denna fina blomma fick jag av min älskling:



Dagen har vi tagit som den kommer och bara umgåtts, vi har till exempel varit ute och kört med Sampa en runda. Ikväll blir det en mysig film kombinerat med god mat, nämligen fondue. Mums!!

Imponerande

Ja, jag kan i alla fall inte bli annat än imponerad.

Följande länk är mest riktad åt mina "djurkompisar" men kanske en och annan av er andra också kan finna visst nöje i att se den, om ni orkar. Den är nästan tio minuter lång men klart värd det.

Snacka om att jag ligger i lä och har en hel del att lära mig......

Välmående hundar

Jobb, jobb och lite fri lek

Ja, det har varit ganska mycket med det nya jobbet veckan som gått, därför har det inte hänt så mycket. I helgen däremot har vi haft det desto trevligare.

Jag fick äntligen tummarna loss och gick bort till grannarna med Sampa. De har nämligen en paddock som jag får låna hur mycket jag vill, så hon har fått röra lite på sig. Både i lördags och idag var jag borta och longerade. Ska försöka bruka lite mer allvar med henne nu så hon får röra lite mer på sig. Hon rullar ju nästan fram så tjock hon är, trots att de inte har något gräs i hagen och inte har haft på hela hösten.
Sådana småttingar lever verkligen på ingenting!

Framemot kvällen gjorde vi oss i ordning för att åka in till Helsingborg. Först stannade vi till hos min pappa för att fira honom på fars dag. Visserligen en dag för tidigt, men vi skulle ändå in dit för att gå på bio så då tog vi det samtidigt.

Efteråt var det som sagt dags att åka ner i stan för att gå på bio. Barnslig som jag är ville jag se Jim Carreys nya film, Disneys version på Charles Dickens bok: En julsaga.
Och eftersom jag har gift mig med en man som älskar mig högt följde han med bara för min skull!!    :o)

Söndagen gick i lugnets tecken. Vi slöade lite framför tv:n ett tag och vi gick igenom lite firmagrejor som Thomas arbetat på i veckan när jag jobbat.

Max och jag tog en skön skogspromenad vilket det var härligt väder för faktiskt. Mulet men inte kallt och blåsigt utan behagligt.

Idag har jag slutat tidigt på jobb, så jag har som sagt varit borta med Sampa och longerat henne, och nu har vi äntligen fått kopplat ihop pumpen färdigt så idag har vi tagit de första pumptagen!!

Vad skönt!

Jag har inte skrivit på ett tag som ni märkt, men jag har faktiskt en bra anledning för en gång skull. Vårt bredband har nämligen inte fungerat så vi har inte kunnat komma ut på internet alls på ett bra tag. Men efter ett antal samtal till vår leverantör av telefoni och bredband då vi till slut fick bli riktigt arga för att det skulle hända något, fungerar det äntligen igen och det är så skönt!

Under tiden har det hänt en del saker.

Vi har varit ute en hel del hos våra leverantörer och tittat inför nästa säsong, men vi har har lite kvar.

Eftersom jag behövde en del nya kläder till vardags och till stallet passade vi på att köra till Ullared en av dagarna, och givetvis blev det en del djursaker köpta också.

Trillingarna katt har t.ex. fått sina första halsband:



De är ju ute mer och mer nu så det var dags att få på dem halsband ifall de snart börja springa ifrån tomten. Vi håller även på att försöka lära dem att använda kattluckan, men de fattar inte riktigt vad det handlar om ännu.

I onsdags började jag arbeta på ett nytt ställe där jag ska vara minst två månader kanske längre. Det ska bli ganska skönt att vara på samma ställe och dessutom är det 75% så det passar mig utmärkt!

Nu har det ju varit lov denna veckan så det har varit ganska lite barn, men nästa vecka kommer det bli mer och det kan nog bli mycket utevistelse då det är väldigt små lokaler tyvärr.

Vi är ju mitt uppe i en (mindre) högtid; Halloween och som vanligt måste jag pynta till det, så även i år hänger här fladdermöss och skelett lite varstans och det kryper spindlar i alla vrår.
Och givetvis har vi pumpor som lyser på kvällarna:



I fredags kom grannen över och frågade om vi ville komma på middag på kvällen, så vid sjutiden knallade vi bort dit och blev bjudna på god mat. Jag hade förvarnat lite innan att jag är extremt kräsen (som ju de flesta av er vet), så hon hade varit så snäll att hon hade gjort en egen liten gryta med mat till mig som inte innehöll svamp, då hon anade att det var något jag kanske inte åt.

Det roliga var att Thomas som alltid mobbar mig för min kräsenhet inte heller tycker om svamp, men nu fick han vackert äta kantarellerna i maten....... hehe

En mycket trevlig kväll hade vi iaf. Det kändes så konstigt när vi skulle hem dock, för eftersom vi bor långt ute på vischan är man ju så van vid att man har en bit att köra hem, men nu kunde vi promenera hem! Riktigt skönt faktiskt.

Igår hade vi äntligen tid till att göra en sak jag längtat länge efter, nämligen sätta upp gårdspumpen jag fick i present i somras. Den är dock inte inkopplad ännu då vi fattas ett par saker som vi får nästa helg, men det mesta är gjort och den står på plats.

Det blev precis så tjusigt som jag tänkt mig, om inte mer till och med:



Fint va? Även här måste vi ju ha en pumpa såklart!

Pyssel och pussel

Jag hade tänkt att som ett litet höstprojekt skulle jag bygga en klätterställning till katterna (med viss hjälp från Thomas såklart).

Vi tittade över vad vi hade hemma som vi kunde använda och köpte lite lim och annat bra att ha till det.

Sedan gick jag ut på nätet för att få lite ideér på hur den skulle se ut, och var då bl.a. på en viss köp-och säljsida.
Då fick jag syn på en monstruös ställning till ett mycket bra pris.

Efter mycket övervägande och stor beslutsångest kom vi fram till att vi inte kommer i närheten av den, både vad gäller storlek och kostnad även om vi skulle byggt själva.

Sagt och gjort, i måndags slängde jag iväg en beställning på den men var dock ändå lite nedstämd då leveranstiden var 2-4 veckor. Tänk att kanske behöva vänta en hel månad, då är ju katterna nästan vuxna (med viss överdrift...     :o)   ).

Nåväl, den som väntar på något gott.......
Men redan i torsdags fick vi ett mail om att vår leverans var skickad. Eftersom det skickas från utlandet gissar vi på att det väl tar en liten vecka eller så.
Skönt i alla fall att det bara blir två veckors väntetid istället för fyra.

Thomas hade också ett litet projekt, visserligen åt någon annan men ändock roligt.

En av våra revisorer fyllar nämligen 60 år och de andra ville ge henne ett presentkort från oss, och då undrade de om vi hade en gammal stol man kunde ge henne som en rolig grej.

Sagt och gjort skulle Thomas fixa detta, och nog fixade han det alltid. Det blev skitbra, han är såå duktig min man:



Denna höll han på med i fredags, och mitt i alltihop tittade jag ut genom fönstret, och vad kommer där om inte en lastbil!

Jodå, fem dagar efter beställning, en dag efter skickad leverans kom klätterställningen hem till gården. Snacka om bra service!

Så jag for ut för att hämta in lådorna (jo, den kom i två paket), men de var så tunga så Thomas fick ta dem  :o)

Så nu hade jag också ett projekt ändå, dock en aning mindre än om vi skulle byggt själva, men det var ändå ett ganska stort pusslande:



Hela vardagsrummet var fyllt av sådana småbitar.

Efter ett par, tre timmars pusslande och byggande var den färdig och på plats:



Fin va?
Man ser knappt Herkules men han sitter på motsatt sida mot Pocahontas och tittar in i boet. Han smälter in bra.

Den är ca 180 cm lång och 50 cm djup. Höjden är ställbar mellan 230 cm och 260 cm, men eftersom vi bara 200 cm högt i tak fick Thomas såga av den lite på ett ställe, och så spänner man den upp mot taket så den ska stå riktigt stabilt.

Det blev superbra.
Är någon intresserad så finns det massor av olika sorter och storlekar att beställa till suveräna priser, så bara hojta till så ska jag skicka er vidare.

Idag har vi haft besök av Roger och Emelie och Emelies kompis.
Emelie ägnade sig helhjärtat åt djuren som vanligt och även hennes kompis:



Både jag och Thomas blev dock lite förvånade för både Pocahontas och Herkules var väldigt reserverade mot dem. Det tog en stund innan de fick klappa och hålla dem, men Simba var lika lugn och cool som vanligt.

Frågan är hur man ska ställa sig till detta? Ska man bjuda hem folk mer så de vänjer sig vid andra människor, eller ska man tycka att det är bra att de inte går fram till vem som helst? De kommer ju ändå att vara ute en hel del och då kan det ju vara bra.

Vad tycker ni andra? Jag är lite kluven faktiskt.....

Gamla gängor

Nu börjar livet återgå i gamla gängor igen. Vi har haft en veckas tid hemma i lugn o ro då vi kunnat pusta ut och hämta andan.
Detta har dock inte inneburit att vi har gått och latat oss hela tiden.

Vi har varit hemma hos Anna och Anders ett par helger och hjälpt dem sätta upp ett gigantiskt stort vindskjul. Visserligen har männen gjort övervägande del, men Anna och jag har ändå hjälpt till en hel del. Vi har burit fram det mesta, vi har grävt hål till plintarna, vi har satt i brädorna och varit allmänna springsjasar.




När det var dags att slänga upp taket var vi dock inte till så mycket nytta. Vi bar fram plåtarna men sen kunde vi inte göra mycket mer.



Urtjusigt blev det! Tyvärr hade jag ingen kamera med sista dagen så jag fick ingen "färdigbild".

I gengäld har vi bl.a. fått supergod mat, ena dagen fick jag välja och givetvis blev det då fläskfilé med pommes och bearnaisesås.
Andra gången fick Thomas äntligen en efterlängtad fiskrätt. Anders gjorde en fiskgryta som säkert var supergod, men eftersom jag inte äter fisk fick jag tortillas  :o)

Eftersom Anders, Anna och Thomas alltid har vilda diskussioner huruvida Max ska få ligga i sängen/soffan eller inte är jag bara tvungen att visa att vi även hunnit med en och annan tupplur denna veckan:



Så Anna: Thomas är inte alltid så sträng som han vill framstå, men berätta inte för honom att ni vet.....   :o)

Katterna växer så det knakar här hemma, och de blir vildare och vildare för varje dag.
Max leker också gärna med dem:



Nu börjar de verkligen utveckla sina egna små personligheter. Pocahontas är absolut mest kelen, hon kan vända kroppen ut och in för att få ligga i knäet och bli kliad, och inte ligger hon stilla heller utan hon kråmar och stryker sig hela tiden.

Simba är den lite lugnare som gärna ligger vid sidan om istället för i knäet. Han liksom bara hänger med och är hur avslappnad som helst.

Hercules är den som söker mest uppmärksamhet. Han pratar mycket och kommer och vill vara med hela tiden. Här sitter han framför datorn tillsammans med mig:



Han är även den som är tuffast när de är ute. Han springer gärna ut själv en stund och han tar längst rundor också, men ingen av dem har lämnat tomten ännu.

Vi har haft lite problem med maten däremot, för småttingarna har ju sin specialkost för att de är små och för att få ordning på deras magar, och Vinis har ju sin njurdiet. Men Vinis vill ha småttingarnas mat och de vill ha hennes mat.

What to do?

Jo så här:



Småttingarna får ha sin mat i transportlådan där de kan ta sig ut och in genom det lilla hålet på ovansidan (är det detta som kallas matlåda?), och Vinis får sin mat ute när småttingarna är inne.  Smart va?

Igår var jag tillbaka på förskolan för första gången denna hösten, det var så roligt att träffa alla igen, däremot var det många nya barn att lära sig namnen på :o)

De som jag träffat sen innan kände igen mig lite men många hade ändå svårt att placera mig tror jag, medan vissa gick på som om jag inte varit borta alls! Det har ju ändå gått över ett halvår.

Födelsedags/Bröllopsresa dag 7

Tisdag 22 sept. 2009


Sista dagen på resan var ytterligare en dag som bara innebar bilkörning. Det var en ren transportsträcka för att komma hem.

Vi började bägge två få lite hemlängtan nu, därför var vi uppe redan vid sju.

Efter frukosten packade vi in i bilen och körde från Gasthof Muller:




Sträckan genom Tyskland körde vi denna gång enbart på autobahn, vilket innebar att Thomas fick leka av sig lite på de vägar där det är fri fart:



För vår del flöt det på ganska smärtfritt, men på ett ställe hade en lastbil vält, i andra färdriktningen, och låg på tväre över hela körbanan. Det sista vi hörde på radion var att det var 18 km kö i alla tre filerna, och det bara byggde på......
Vi var rätt glada att det inte var på vår sida.

När vi stannade för att tanka sista gången i Tyskland såg jag att vi hade fått ett stenskott i en av extralamporna (den mittersta).         (man mördar en o annan insekt när man håller närmre 200 km /h)




Men när jag tittade lite närmre såg jag att stenen låg kvar inne i lampan, och då visade det sig att det var inte alls någon sten....:



Det var en nöt! Vi hade fått ett nötskott!!

Snacka om att vi skrattade.

Vid 15-tiden, efter ca 7 timmars körning, var vi framme vid hamnen i Rostock och givetvis missade vi en båt med ca 20 minuter.
Nästa båt gick inte förrän klockan 17.00, vilket innebar ett par timmars väntan.

Så vi lutade sätena så långt bak det gick och lade oss för att slumra ett tag.

Till slut kom äntligen båten och vi kunde köra ombord.

Vi började med att äta middag som bestod av schnitzel med pommes och bearnaisesås (ser ni Anna o Anders, bearnaise är gott! hihi) som faktiskt var helt okej för att vara "snabbmat".





Denna båtresan var inte lika lång som den på vägen ner så efter lite rundvandring.....



..... var det dags att gå ner till bilen igen och köra vidare.

När vi körde igenom Danmark var den stora frågan om vi skulle satsa på att köra direkt hem, trots att det kunde bli ganska sent, eller övernatta i Danmark.

Det flöt dock på så smidigt så vi var i Helsingör något så när i tid och kom precis så vi kunde köra direkt ombord på en färja som låg inne.

Äntligen var vi hemma i Sverige igen.
Helsingborg i sikte:





Det var inte precis fullbelagt på färjan mellan Helsingör och Helsingborg vid denna tiden på kvällen. Förutom några lastbilar på undre däck var det bara några få bilar:



När klockan var runt 23.00 svängde vi till slut in på vår egen gårdsplan och var faktiskt ganska pigga med tanke på att vi varit uppe sedan sju på morgonen och kört ca 120 mil bara denna dagen.

Vi stupade dock ganska snabbt i säng ändå.

Allt som allt körde vi ganska exakt 300 mil hela resan igenom och med enbart en glödlampa som behövde bytas (vilket ju hade hänt i vilket fall som helst) och ett nötskott i extralampan, får jag säga att det gått väldigt bra och vi har haft en fantastisk resa som blir svår att slå!

Födelsedags/Bröllopsresa dag 6

Måndag 21 sept. 2009

Tänk er att vakna lagom utvilad vid 7-tiden morgonen. Vädret är fint, men morgondimman har inte riktigt släppt taget, och luften är frisk och klar.
Tänk er att få gå ut på balkongen under dessa förhållanden och mötas av detta:



Det var så underbart att jag, som egentligen inte alls är någon morgonmänniska, tyckte det var jättehärligt att få gå upp. Jag stod bara där inlindad i mitt täcke och sög in den sköna luften.

Till slut var jag tvungen att slita mig därifrån så vi kunde gå ner och äta frukost innan det var dags att fara vidare.

I denna trevliga hörnan satt vi och åt frukost:





Här är uteplatsen där vi satt och mös  kvällen innan:





Och här är Käferhube Gasthof:




Lägg märke till alla blommor, så var det på varenda alphus vi såg, ett jättehav av blommor. Vilket jobb att sköta alla dem.
När vi satt och åt frukost pratade vi lite med mannen som drev Käferhube, och berättade att vi ville köra upp i bergen. Han tipsade oss då om ett ställe som hette Nockalmstrasse, och visade oss på kartan var det låg.

Sagt och gjort. När vi hade ätit upp frukosten och tagit ytterligare fler bilder styrde vi kosan mot bergen.
Redan långt innan vi var framme fanns det massor av fina berg att titta på:



När vi kom fram visade det sig att Nockalmstrasse var en nationalpark som man kunde köra igenom. Det var en väg som var ca 35 km lång, och det fanns ca 20-25 olika stopp där det fanns små minimuseér, information av olika slag, matställen m.m. Givetvis fanns det även souvenirbutiker....

Trots att vi bara stannade till på en tre-fyra ställen i korta stunder, tog det oss ca 3,5 timme att köra igenom. Alltså förstår ni nog att man lätt skulle kunna spendera en heldag där.

Vi tog hundratals bilder inne i parken då det var en natur som var helt underbar att beskåda. Tyvärr är det ju inte alls samma sak på bild som i verkligheten. Dels blir det inte lika mäktigt och dels ser man inte hur högt det faktiskt är.
Eftersom det hade blivit ganska jobbigt att ladda ner alla bilder vi tagit får ni nöja er med ett par tre stycken.

Det var som sagt en underbar natur som inte bara bestod av berg utan även öppna fält, växter, träd, buskar och vatten:



En liten körning och vips så är vi en bra bit ovanför:





En av många vackra bilder:




Högsta stället man kunde köra till låg på 2042 meter så det var ganska högt (jämför med Sveriges högsta berg Kebnekaise som är ca 2100 meter).

En rolig grej där uppe på högsta punkten var denna:



Tittar ni noga så ser ni kanske att alla små vita stenar längst ut bildar små mönster, nämligen namn.

Exempelvis:



Japp, folk från hela världen har skrivit sina namn med dessa stenar. På varenda liten utstickare fanns det mängder med namn.
Vi kunde ju förstås inte vara sämre, utan var också tvugna att sätta vårt avtryck i alperna:



När vi kört hela rundan och kommit ut ur nationalparken började vi köra så sakteliga mot Salzburg. Vi hade dock inte riktigt bestämt oss för om vi skulle stanna över en natt där och ta en liten sightseeingrunda dagen efter, eller om vi skulle köra vidare.

Till slut kom vi fram till att vi nog hellre ville ha mer tid på oss än så, när vi ska till Salzburg, så vi körde förbi och vidare in i Tyskland.

Ju längre vi körde desto mindre såg man av bergen i skymningen:



Vid 21-tiden hittade vi Gasthof Muller (fast med tyskt y) som hade lediga rum, och checkade in där. Trötta som vi var efter en dag med så många intryck somnade vi snabbt.

Födelsedags/Bröllopsresa dag 5

Söndag 20 sept. 2009


Söndagen började vi med en liten sovmorgon, vilket resulterade i att vi inte åt frukost förrän vid halv tio - tiden. Men vad gjorde det? Vi hade ju ingen brådska. Tanken var att vi nu skulle checka ut och sedan köra vidare upp i alperna. Men igår när vi var på Spanska Ridskolan såg jag att man kunde få gå en guidad tur som innebar att man även fick komma in i stallarna. Gårdagens biljetter var dock slutsålda så därför bestämde vi att hoppa över det.
Men efter att funderat på det hela morgonen förklarade jag för Thomas att jag väldigt gärna skulle vilja göra det ändå.
Första turen gick tyvärr inte förrän klockan 14.00 så efter lite övervägande bestämde vi att om det fanns plats i första turen skulle vi stanna tills dess, men annars fick det vara.

Turligt nog för mig gjorde det det, så nu fick vi plötsligt lite extra tid att slå ihjäl (vilket inte var svårt i denna stad).

Detta gav faktiskt dubbel lycka för min del, för när vi satte oss för att ta förmiddagsfika på Starbucks (igen, det låg så bra till mittemot Hofburg), visade det sig att det var en ny föreställning denna förmiddag.
Och eftersom stallet ligger tvärs över en väg från ridsalen var ju hästarna tvungna att ledas över dit.

Gissa vem som var snabbt framme med kameran:



Här kom en droska körandes precis så den fick stanna och vänta medan hingstarna leddes över. Det visade sig att hästarna som drog droskan var ston, så det blev en del gnäggande och ett par tvärstopp innan de kom över.....

Jag bestämde mig för att gå närmre för att försöka få någon bättre bild, vilket jag också lyckades med får jag säga:





Ett par så där fina fick jag:





men de flesta blev dock såhär:





Jag lyckades även få med huvudet på en av de bruna hingstarna jag berättat om:




Efter fikan och fotograferingen tog vi åter en runda sightseeing. Vi såg bl. a. ännu en av dessa "statyer", men den här tjejen var inte lika rolig som "Mozart" för hon satt bara stilla hela tiden:



Vi kom ut på ett torg med lite uteserveringar och bestämde oss för att leta efter en plats att sitta och ta en dricka. Men istället hittade vi en restaurang som hade bilder på maten, och dessutom flera maträtter som jag älskar, så därför tog vi middag lite tidigare än vanligt, redan vid 13.00-tiden.

Jag lyckades till och med hitta en rätt med sås!



Mumsigt!

Se Anna, och framförallt Anders; jag äter annan sås än bearnaisesås!   :o)


På väg tillbaka mot Ridskolan såg vi att det finns fjöntar även i Österrike:



Dessa två bilarna stod och väntade ut varandra för att få sista parkeringsplatsen. Det var dessutom en smal gata så när det kom en annan bil var den tvungen att backa därifrån igen. Tramsiga karlar, säger jag bara!   :o)

Detta var också något vi såg lite här och var. Om ni tittar på nedre delen av tornet:



När de höll på att renovera en byggnad hängde de upp en bild utanpå hur byggnaden såg ut egentligen, så man inte lade märke till att de höll på med renoveringen lika tydligt.
Är det detta som kallas fuskbygge månntro? (Jag vet, min humor är inte den bästa)

Nu var vi tillbaka på ridskolan och guideturen började. Även här var det förbjudet att fotografera, men jag hade lyckats få några bilder från stallgården, innan när jag fick bilder på hästarna:



Denna borg, som heter Stallburg, består av fyra flyglar och byggdes från början åt någon härskare där tanken var att han skulle bo ovanpå och ha hästarna undertill. Numera var det enbart till hästarna och deras ryttare och skötare.

Vi fick alltså komma in i stallarna och även sadelkammaren, där vi fick information om både lippizzanerns bakgrund och deras arbete på ridskolan och om utrustningen som används vid träning och uppvisning.
Sedan fick vi komma in i det som de kallar "Vinterridskolan" vilket är den sal där uppvisningen var, som jag ju redan lagt ut bild på.
Vi fick bl. a. reda på att den rymde 400 sittplatser och 600 ståplatser. Den har även använts som balsal eller till liknande fester.

Till slut fick vi se världens största skrittmaskin, som är 120 meter lång och kunde ta 20 hästar samtidigt, och det som de kallar "Sommarridskolan" som väl egentligen bara var en paddock utomhus.

Mycket intressant var det och jag är glad att vi gjorde det. Visste ni att hingstarna är med och uppträder tills de är 28 år gamla, då de sedan går i pension och eventuellt används i aveln? Inte illa!


Nu var det så dags att lämna Wien och köra vidare, här står jag utanför hotellet:





Vi behövde faktiskt inte köra särskilt länge innan vi började se lite av bergen:





Thomas på ett av ställena vi pausade:





Inte helt oväntat blev det många tunnlar att köra igenom:





Häftig bild inne i tunneln:





Är det detta som menas med ljuset vid slutet av tunneln?



(Återigen, jag vet min humor....   men det får ni stå ut med)

När vi kört ett antal timmar och det började mörkna kom vi på att det kanske var dags att leta efter någonstans att övernatta. Strax efter fick vi syn på en skylt med en säng, så vi följde den längs en slingrig väg en bit upp för ett berg.
När vi kommer fram möts vi av ett alldeles underbart ganska typiskt alphus med hur mycket blommor som helst.
Vi har tur, de har rum lediga och när de visar rummet tvekar vi inte en sekund, vi checkar in direkt.

Rummet är helt klart det fräshaste hittills:




Sedan ska vi ju inte snacka om utsikten från balkongen (en sån där typisk alpbalkong i trä med snidat räcke och överfullt av blommor). Nedanför oss breder den lilla orten ut sig och i bakgrunden har vi bergen:




Så grymt mysigt, vilken fempoängare.
En jättehärlig uteplats har de också med samma utsikt, därför gick vi ut och satte oss och mös (myste?) en halvtimme innan det var läggdags.



Födelsedags/Bröllopsresa dag 4

19 sept. 2009

Äntligen lördag!

Denna dagen hade jag sett fram emot sedan 30 maj.
Jag ville ju inte riskera att missa föreställningen, därför hade jag ställt klockan alldeles för tidigt, så vi var nere och åt frukost redan klockan åtta.

Efter frukosten tog vi oss bort till Hofburg för att börja leta efter ingången till själva ridhuset (om man nu kan kalla det det). Vi gick bort till informationen, där vi fick en lite karta på byggnaderna och ett kryss vid "vår" ingång. Efter lite letande hittade vi till slut rätt, men vi var ju lite tidigt ute så vi satte oss på Starbucks och tog en fika tills det var dags att gå in.

Så var det dags!

Vi plockar fram våra biljetter (nej vi hade inte glömt dem, vilket har varit mina stora rädsla hela tiden), och blir visade till våra platser. Min suveräne bror hade trots brist på bild över var platsena fanns fått tag i två mycket bra sittplatser, på kortsidan. Fanns egentligen bara ett annat ställe som var bättre och det var på andra kortsidan, men de var bara bättre för att det var lite mjukare stolar medan vi satt på trästolar.
Det var dock inget bekymmer för det var man alldeles för inne i showen för att tänka på.

Tyvärr fick vi nu också veta att det inte var tillåtet att fotografera! Jag har full förståelse för detta för man kan ju tänka sig om tusen person skulle sitta och fotogragera hela föreställningen igenom att det skulle vara mycket irriterande både för oss och framförallt hästarna med blixtar som flasha hela tiden.
Tyvärr var det en hel del människor som inte respekterade detta utan tog foton ändå, och jag måste erkänna att tanken var lockande om jag också skulle göra det men jag vill gärna respektera dessa önskemål så jag lät bli.

Däremot fick vi ta bilder på salen (ja, det var så flott så det kändes som en sal) innan och efter föreställningen:



Klockan är elva och föreställningen börjar. Mellan varje del av uppvisningen kommer en man in och informerar lite allmänt om ridskolan och hästarna och vad som komma ska i förställningen.

Först in var unghingstarna. Alla hingstarna kommer till ridskolan från stuteriet för att börja träna, och dessa var mella fyra och sex år gamla har jag förr mig. Det var sex stycken hästar i varierande ljus färg (en vit häst, eller skimmel som det heter, föds brun och blir ljusare och ljusare ju äldre de blir) som reds i ett dressyrprogram. Det märktes att de inte var riktigt vana ännu för de kunde göra något lite bussprång, och de reagerade när publiken började applådera på slutet.

Del två i programmet var en " PAS DE DEUX ".
Det är när två hästar utför ett avancerat dressyrprogram på varsin sida ridbanan som varandras spegelbilder. Detta gjordes till skillnad från alla andra med två bruna hingstar. Vi fick förklarat för oss att de alltid försökte ha någon brun häst med i programmet, och kallade dessa sina "turhästar" som bringade stallet god lycka.

Efter detta var det dags för det som jag tyckte var föreställningens höjdpunkt.
In kommer sex hästar, två av dem har ryttare som rider utan stigbyglar (det man har fötterna i) och resten blir ledda från marken av en eller två "riders" som de kallas.
Vi fick nu se en mängd av de olika hopp som lippizzanerhingstarna från spanska ridskolan är kända för. Och vilken grej att får se live! Det var så pampigt!
Det är tre moment som dessa hingstar är kända för att göra som inte ingår i klassisk dressyr. Det är Courbette, där hästen reser sig på bakbenen och gör ett antal "skutt" framåt på bakbenen.
Levade
, där hästen också reser sig på bakbenen fast nu bara upp till en vinkel på cirka 35 grader och blir ståendes så i några sekunder, vilket är mycket ansträngande.
Till slut har vi Kapriole, som väl är det mest känt, där hästen hoppar med alla fyra benen rakt upp och sedan sparkar ut med bakbenen.

Del fyra i programmet var vad vi kallar tömkörning, fast på extremt hög nivå. Nu var det endast en häst med sin rider, som med långa tömmar går precis bakom hästen, och får den att göra alla svåra rörelser som man gör i den högre dressyren, såsom piaff eller passage. Eftersom han går bakom hästen har han bara tömmarna och sin röst till hjälp och eventuellt en lätt touch med spöet om så behövs. Mycket imponerande!

Avslutningsvis var det en kadrilj bestående av åtta hästar med ryttare. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad en kadrilj är för er som inte vet men i grova drag så är det när man rider på rad och gör exakt samma rörelser, men man delar även upp sig periodvis och kan då rida på varsin sida ridbanan och kanske linjerna korsar varandra som ett blixtlås eller zickzack eller hur man ska förklara. Mina hästvänner får gärna lämna en kommentar om de kan förklara bättre :o)

Till Malin: Det var ganska många Pluto-hingstar med i föreställningen, närmare bestämt 5 stycken.

Efter föreställningen passade vi på att ta några bilder till. Tittar ni på bilden nedan så ser ni mig, och där jag står, hade vi våra platser.



Nu hade vi inte längre något planerat utan kunde flyta på lite som vi kände för. Därför blev det att vi gick runt och tittade ännu mer på alla fina hus (de tog aldrig slut) och annat sevärt, tills vi blev trötta i fötterna.
Därefter hoppade vi återigen på tunnelbanan och åkte ut till floden Donau.
Här fick vi faktiskt se en kontrast. Så här såg det ut på ena sidan floden:





Inget ovanligt direkt, men på andra sidan såg det ut så här:



Betydligt mycket modernare byggnader.



Tunnelbanan gick inne i en lång bro som gick över floden så vi fick traska tillbaka en bra bit på den för att återigen nå fast mark.









Kolla vilken pampig kyrka vi fick syn på från bron:




Vi hittade en mysig restaurang alldeles vid vattnet och tänkte att det kunde ju vara trevligt att sitta och titta ut över vattnet när vi åt, så vi satte oss på uteserveringen.
Återigen kan ju min kräsenhet ställa till det lite så jag tänkte att jag kör "säkert" och beställde ägg och bacon. Jag förklarade också att jag ville ha äggen vändstekta. Jag till och med visade med handen i luften. Yes, svarade servitrisen och tog Thomas beställning som var toast med beef. Såvitt vi visste var beef en bit nötkött som det alltid annars varit, men ack så vi misstog oss.
Detta var vad vi fick:



Mina ägg var allt annat än vändstekta och formligen rann runt i tallriken. Thomas beef var någon slags röra som såg ut som rå köttfärs.
Jag skar loss kanterna på mina ägg som hade börjat stelna lite och åt dem, sedan fick min stackars man äta resten av mitt plus sitt eget......
Billigt var det inte heller, så de ansåg nog att det var "fin" mat.

Efter maten började vi åter strosa in mot centrum, och då vi passerade den pampiga kyrkan hade vi turen att få se ett brudpar komma ut ur den:





Vi tog oss sedan tillbaka in till området där vi bodde och strosade rundor där istället. Då fick vi syn på denna härliga statyn av Mozart:








Ooppss... det var visst ingen staty:





Vi slängde åt honom några mynt för att få ta några bilder, och så här glad blev han      :o)



Undrar vad han jobbar med på vintern.......?


Vår kusk/guide berättade dagen innan att denna byggnaden.....:





.....var identisk med denna byggnaden:




Det hade alltså byggts en byggnad och sedan hade de byggt en exakt likadan mittemot, det var bara lite gräsmatta mellan dem. Nu kommer jag inte ihåg när eller av vem, men det var ganska pampigt att se.
Idag var det två museum, "Museum of Art" och "Museum of Nature".

Till slut blev det kväll även denna dagen och vi kände oss trötta och nöjda, så vi traskade tillbaka till hotellet, men på vägen dit stannade vi till på restaurang Gyllene Måsen (McDonalds) så jag fick tryckt i mig lite mat eftersom jag ju nu hade hunnit bli rejält hungrig igen. Konstigt nog hade inte Thomas det....    *visslar oskyldigt*

Här ser ni att hästdroskorna verkligen är ute och kör mitt i trafiken, även på de större vägarna. Lägg märke till spåret vid sidan om.... Tyvärr kom det ingen spårvagn just då så jag fick ingen bild på både hästar och spårvagn vid sidan om varandra.



Födelsedags/Bröllopsresa dag 3

Fre 18 sept 2009

Fredagen började med en minst sagt krånglig dusch, då det var duscha i badkar som gällde. Det är väl inget krångligt kanske ni tycker, och nej det är det inte. Men när badkaret är placerat under ett snedtak, som gör att man inte kan stå upp blir det krångligt......
Thomas gav sig på en dusch men jag valde att bara tvätta mig noga över vasken.

Efter det var det dags för frukost, som till skillnad från resten av hotellets standard var helt okej.

Vid nio-snåret satte vi oss åter i bilen och knappade in nästa hotells adress, i Wien. Någonting var dock väldigt fel med gps:en idag, den snurrade in oss på de mest konstiga vägar och gjorde om rutten stup i kvarten.
Plötsligt kom Thomas på en sak!
Kvällen innan hade vi den med oss när vi gick i Prag, och då hade vi satt över den på fotgängare istället för bil, dvs den undvek alla gator man inte får gå på.........  :o)

När vi väl åtgärdat saken lotsade den snabbt ut oss ur stań och på rätt väg.

Några timmars körning senare var vi äntligen framme i Wien!

Vi hittade vårt hotell, som var mycket fräshare än det i Prag, och checkade in.

Det första på listan att göra här var ju givetvis att leta upp var Spanska Ridskolan låg, så vi visste det till föreställningen dagen efter.
Turligt nog hade vi fått tag i ett hotell som låg hyfsat nära, man tog spårvagnen tre hållplatser och sedan var det bara fem minuters promenad.



Utanför byggnaden stod en flock hästdroskor och erbjöd guidade turer. Givetvis var detta grymt lockande, men vi tvekade ändå lite för det var ganska dyrt. När vi stod och läste på prislistan, kom en av kuskarna fram och frågade om han skulle förklara rundorna lite.
Det fanns lilla rundan som tog 20 minuter och kostade 40 Euro som gick runt den närmsta delen, mellanstora rundan som tog 40 minuter och kostade 65 Euro, som var lite längre i utkanterna, och dessutom gick en sväng inom Hofburg som det hette där Spanska Ridskolan låg. Till slut fanns den stora rundan på 60 minuter som kostade 95 Euro som gick ännu mer ut i ytterkanterna av området.

Efter (väldigt) kort överläggande bestämde vi oss för att ta mellanrundan. Detta ångrade vi efteråt, hade vi vetat skulle vi tagit den stora rundan!
Det var såå mysigt. Vi hade väldig tur och fick en toppenbra kusk/guide, han var trevlig, visade och pekade överallt och berättade massor, svarade på våra ibland dumma frågor och hade humor.
När vi tittade på många andra som åkte så satt deras kuskar bara och stirrade rakt fram, kanske att de svängde ut armen och mumlade något ibland.

Givetvis blev det massor av bilder på jättefina hus.
Här har vi till exempel Nationalbiblioteket:



När vi åkte denna rundan upptäckte både jag och Thomas att Wien slog Prag med hästlängder! Så alla ni som tycker att Prag är vackert ska definitivt ta er till Wien. Medan Prag har fina gamla byggnader i en liten del av staden, är det så fint nästan överallt i Wien. Och mycket renare och fräshare också.

När vår kusk såg att jag viftade runt med kameran en massa bad han mig att ge den till honom, och så tog han denna bilden åt oss:





Ännu fler fina byggnader:







Det var så härligt för vi åkte verkligen mitt i trafiken! Bilar och bussar fick vackert släppa på gasen om de fick en vagn framför sig.
Här har vi en buss i baken:





Kolla in vilket jobb det har varit att bygga dessa fantastiska hus! Och att hålla dem rena.....





Det fanns även många fantastiska utsmyckningar:





Thomas ville absolut ha en bild på denna kontrasten, 2 hästkrafter VS mååånga hästkrafter (den röda sportbilen):





Tråkigt nog tog rundan slut (alldeles för snabbt), och vi var tillbaka på Hofburg och Spanska Ridskolan:





Vår snälla kusk beordrade oss att sitta kvar i vagnen och tog ännu en fin bild på oss:





Givetvis ville vi ha en bild på honom också, så vi vet vem vi ska leta efter nästa gång (ja, det blir definitivt en nästa gång):





Och våra trogna dragare så klart, Hero och Bari (tror jag):



Under turen passerade vi en restaurang som kusken rekommenderade, det var en av de äldsta restaungerna i Wien, men maten var inte lika gammal sa han....  :o)

Absolut var vi  tvungna att prova den då ju. Middag stod ju ändå på tur nu.
Det blev vars en portion Fläskmedaljonger:



Mycket gott, förutom min kräsenhet som inte uppskattar när inte maten är helt genomstekt. Dessa köttbitar var rosa i mitten så jag skalade runtom och lämnade mitten till Thomas :o)
Även denna gång var det utan sås som gällde......

Restaurangen:



På väg bort från restaurangen kom "vår" kusk körande igen med ett nytt par i vagnen. Han hälsade glatt och frågade om vi provat maten. Sedan förklarade han för paret i vagnen som tittade långögt på oss. Undrar om de också kommer äta där...?

Efter maten strosade vi rundor lite på måfå en stund, och hittade bland annat brandstationen:



Sedan hoppade vi på en spårvagn och tog oss ut till Prater nöjesfält, där ett av världens äldsta Pariserhjul (1897) finns. Men en av de första sakerna jag la märke till var dessa stackare:



De använde riktiga ponnier i karusellerna. Jag försökte övertala Thomas att vi kunde köpa dem med oss hem, men jag lyckades inte......

Eftersom mentaliteten här inte är som i Sverige var det inte så mycket att göra åt utan vi gick vidare.

Som på alla nöjesfält måste det spelas och skjutas lite, vilket resulterade i ett par kramdjur som vi fäste på ryggsäcken.

Plötsligt stod det där: Pariserhjulet!
En stor klump började kännas i min magen för i ett svagt ögonblick hade jag lovat Thomas att följa med upp i det.
65 meter högt var det, men det var bara att bita ihop och ta sig in i vagnen.

Högt upp:





Det var ännu läskigare än tornet på Karlsbron för nu gungade det också:




Vi var ju inte ensamma i vagnen så ni kan tänka er vad som hände när alla gick över på ena sidan....

Jag sitter och sneglar från bänken i mitten:





Thomas däremot, njöt i stora drag:




En sak som var ganska häftig var att av de 15 vagnar som fanns i hjulet (förr var det 30 vagnar, men de har tagit bort varannan för att man ska få bättre utsikt) så var 6 stycken restaurangvagnar. Man kunde alltså hyra en hel vagn själv och ha en liten fest, och då ordnade de mat och allt.
En halvbra bild på en restaurangvagn:





Till slut kom vi iaf ner säkert på marken igen, och när man blickade uppåt på hjulet var det ganska imponerande:





En annan häftig sak vi såg var denna:




Om ni ser mellan de två ljuspelarna finns det ännu en liten sak som lyser. I denna satt människor som blev uppslängda från marken som i en slangbella. Korgen eller sitsarna eller vad man ska kalla det var alltså fästa med vajrar eller linor eller något i ljuspelarna och for rakt upp i luften och kunde snurra runt på vilket håll som helst däruppe.
Fy vad otäckt!




Till slut kände vi oss nöjda med dagen och åkte tillbaka till hotellet.
Morgondagen var ju en efterlängtad dag (från min sida iaf).

Födelsedags/Bröllopsresa dag 1 och 2

Eftersom det kommer bli alldeles för mycket att skriva om resan i ett inlägg kommer jag att dela upp det.

Ons 16 sept 2009

Vi började morgonen med att packa det sista i bilen innan vi gav oss iväg.

Denna dagen var mest bara en enda lång transportsträcka för att ta oss till resans första mål, som inte var Wien, därför är det inte så mycket att berätta om det.

Vi hade bestämt oss för att åka båten mellan Trelleborg och Sassnitz, dels för att båttiderna passade bättre och dels för för att vi tyckte det var lagom resetid. Den båten tog fyra timmar vilket gjorde att vi fick en lagom paus i från bilkörandet.

Här säger vi hejdå till Sverige:



Vi började bli hungriga när vi satt på båten och gick därför till matserveringen och beställde vars en kyckling med pommes och bearnaisesås.
Den såg väldigt god ut:




Det var dock en av de mest smaklösa och tråkiga kycklingar (eller som Thomas säger självdöd värphöna) som vi någonsin smakat. Det var ungefär i stil med en färdigrätt om ni provat det någon gång.

Efter det gick vi upp på däck och satte oss att vila och läsa lite, och tittade på havet.







Sent på eftermiddagen började vi åter skymta land. Vi var framme i Tyskland:



Strax innan 18.00 satte vi oss åter i bilen färden fortsatte. Nu satsade vi på att komma så långt som möjligt innan det var dags att leta upp någonstan att övernatta.

Vi tog oss förbi Berlin och kände att det var nu ganska lagom att hitta något Gasthaus, då vi åtminstone skulle slippa passera Berlin under rusningstid morgonen efter.

Efter cirka en halvtimmes snurrande runt i småstäder hittade vi till slut Zeesener Gasthof, där vi fick ett rum och snabbt kom i säng efter en tröttsam dag av bilkörande.



Tors 17 sept 2009


Efter en god natts sömn på ett helt okej Gasthaus äter vi frukost på nämda ställe innan det är dags att köra vidare.

Zeesener Gasthof:



Även nu har vi en stunds transportsträcka framför oss, men innan vi påbörjar den letar vi upp en bilverkstad (händelsevis låg det en snett mittöver från vårt gasthaus). Vi såg nämligen kvällen innan att vi bara hade ett halvljus.
Tyvärr är det så att för att byta lampa på vår bil måste man ta bort typ halva motorn (okej viss överdrift, men det är iaf ett jättejobb och inget man gör själv i en handvändning), så den verkstaden kunde inte hjälpa oss utan det var tvunget att vara en toyotaverkstad.
Vi fick en vägbeskrivning av dem till en sådan, men eftersom de inte kan mycket engelska alls i Tyskland och min tyska inte är den bästa, slutade det med att vi bara irrade runt i en halvtimme - trekvart och sedan bestämde oss för att istället köra vidare och försöka hitta någon annan.

Då ringde vi till vår kompis i Norrköping, som sedan gick in på internet och letade upp några olika Toyotaverkstäder åt oss, och så knappade vi in en adress på GPS:en och voilá: så befann vi oss på en verkstad som var snälla nog att fixa det direkt. En halvtimme senare var vi på väg igen. Tänk vad bra det är med internet och mobiltelefoner ibland.

Vid 14.00-tiden nådde vi så vårt första mål: Prag!

Först letade vi upp vårt hotell, Hotel Stirka:



Detta hade vi bokat i förväg, och tyvärr är det ju så att man inte riktigt vet vad man får då. Vi tyckte vi valde ett okej hotell, det var trestjärnigt, bilderna såg bra ut, och andra som hade bott där hade lämnat hyfsade recensioner.
Men oj vad vi fick fel. Jag döpte genast om det till Hotell Sjabb och Skabb!
Det var så slitet och smutsigt och gammalt, så vi var grymt glada att vi bara skulle bo där en natt.....

Nåväl, det var bara att bita i det sura äpplet och checka in och gå upp på rummet. Vi lade oss och vilade en liten stund innan vi gav oss ut på stań.

Hotellet låg ju bra till, inte mitt i stan men ändå nära, det tog fem minuter att gå till tunnelbanan och sedan var det bara två hållplatser.
När vi väl hittat var man köpte biljetter gick vi och småpratade när vi steg på rulltrappan ner till tunnelbanan. Plötsligt vände sig Thomas om och sa oj!
Då tittade jag också ner och ser (tror jag) den längsta rulltrappa jag någonsin sett! Jag som är lite mesig när det gäller höga höjder ställde mig bakom Thomas så jag inte såg någonting resten av biten ner.

Rulltrappan nerifrån, tyvärr glömde vi ta bild andra hållet, för på detta hållet ser det inte så farligt ut. Och till bror min: Ja, ni har säkert rulltrappor i Stockholm som är längre, men de har inte jag åkt!  :o)



Det första vi gjorde när vi kommit in till stań var att leta upp en restaurang. Thomas beställde en rätt som kallades Mix, som bestod av en bit kyckling, en bit nöt, och en bit fläsk, med klyftpotatis, och jag som är grymt kräsen spelade säkert och tog en schnitzel med potatiskroketter:



En sak som jag upptäckte redan här, och som var likadant på de andra ställena vi var, var att det fanns aldrig sås till maten. Det var så torrt. På ett par ställen kunde du beställa till typ en liten klick sursöt eller majonnäs vid sidan om, men inte överallt.
Däremot hade vissa ställen bilder på maten i menyn, vilket var perfekt för någon som mig...  :o)

Mätta och belåtna började vi nu vår lilla sightseeing, med att strosa runt i de gamla delarna och tittade på alla vackra gamla hus:



Folk hittar ju på de allra roligaste grejor för att dra in pengar på turister, här var en som cyklade runt och erbjöd guidade turer med denna:



En sorts bläckfiskliknande cykel där man själv fick vara med och trampa.

Mitt i alla fina gamla hus låg givetvis....:



Hard Rock Café!

En annan sak som här var gott om var affärer, och det jag reagerade mest på var att det fanns riktigt många som sålde marionettdockor:



Denna killen stod och demonsterade lite, och han var grymt duktig, han fick dockan att skaka på axlarna och allt möjligt!

Fler fina hus:



Till slut kom vi fram till den berömda Karlsbron, med dess fina figurer och avbilder:



Tyvärr höll de på att renovera bron så ena halvan (längs med bron) var avstängd, vilket gjorde att man inte riktigt fick det där helhetsintrycket.



Vi gick dock upp i ett av tronen på bron vilket gjorde att man fick en lite bättre överblick. Jag kan säga att det är ett ganska högt torn, vilket innebar måånga trappsteg uppåt, och ännu en gång lite läskigt högt för min del. Men jag vågade mig iaf fram till kanten och titta:






På bilden ovan ser ni bron till höger, och tornet i andra ändan av bron sticker också upp i skyn.


När vi sedan klättrat alla trappsteg ner igen strosade vi sakta tillbaka mot hotellet eftersom det började bli mörkt och vi var ganska möra.

Utanför tunnelbanan såg vi något ganska komiskt. Det stod en fruktförsäljare vid ingången, så vi bestämde oss för att köpa lite frukt med tillbaka till hotellet, och då såg vi detta:



Vindruvor från ICA, med svensk text och allting på etiketten! I Prag!  :o)


Sitter i Wien.....

Sitter en stund pa ett internetcafé i Wien, och kan bara säga att här är underbart. Men mer om det senare. Tänkte skriva lite snabbt om bröllopsdagen först istället.

Grejen är nämligen den att allt var en överraskning.
Vi hade inte berättat nagot för vara (bokstaven som är ett a med ring över finns inte här) föräldrar, för vi ville inte att det skulle bli sa stor sak av det.

Min bonusmamma (eller elaka styvmor som vi brukar säga) visste om det da hon hjälpt mig med att välja klänning.

Men min pappa trodde bara att de skulle komma pa middag hos oss, för att vi varit borta hela sommaren och knappt träffats.

Min och Thomas mamma trodde de var bjudna pa födelsedagsmiddag da de bada fyllde ar i den vevan (vilken födelsedagsöverraskning va? ).

Som jag nämt innan har det varit fullt upp med förberedelser inför bröllopet, sa vi fick ringa in snickaren lite akut att hjälpa oss med att bygga trädäck och fa upp paviljongen.

Ceremonin (om man nu kan kalla det sa, för det var borgerligt sa det tog typ tva minuter) var klockan 15.00, men gästerna var bjudna till klockan 14.00. Det kändes lite tryggare sa ifall nagon skulle bli försenad.

Därför blev det att de fick veta det en liten stund innan, men sen a andra sidan gjorde det nog inte nagot för da fick de en stund pa sig att smälta chocken......

Efter ceremonin var det givetvis skalande (dock i Champis istället för ingen av oss är speciellt förtjust i champagne) som gällde och god smörgastarta i paviljongen, följt av god tarta som Eva gjort.

Vi bjöd givetvis med vigselförrättaren att äta ocksa, och till var stora förvaning berättar hon da att det är första gangen hon blivit det. Hon har bara blivit bjuden att vara med att skala innan. Konstigt tycker jag, för mig kändes det naturligt.

Tidsbrist

Jag skulle egentligen skrivit om bröllopet redan i söndags eller måndags, men tiden har liksom inte räckt till. Och inte blir det nu heller, för nu sitter jag nästan färdigpackad och redo att ge mig av. Det har blivit dags att åka till Wien, Österrike.
Vi har ingen dator med oss, vilket innebär att det inte kommer skrivas något här nu på en vecka, tio dagar. Om vi inte råkar springa på en dator med internet någonstans, och dessutom har tid över, men jag tvivlar på det.

Ha det bra så länge allihop (det ska vi!) så hörs vi om ett tag!

Projektet jag nämnde.......














































Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0