Kesoneso

Jag har ju inte skrivit på ett tag nu, men det har varit fullt upp.
Vi har haft fint besök av en bekant (som även är Sambons officiella älskarinna) och hennes jättefina katter.

De har världens härligaste färg, jättefina var de.



De var dock inte helt förtjusta i Max. Men han har sig själv att skylla mycket för han blir så stimmig så då blir katterna rädda.



Nu har vi i alla fall avslutat helt uppe i Norrköping. Vi har hållit på en vecka och plockat undan, stuvat, lastat och inventerat. Så nu är där helt tomt på planen igen.







Och i förrgår (lördags) kväll gick sista lasset hem. Thomas körde flakbilen som vi lånat för att kunna dra hem husvagnen, och jag körde vanliga bilen med släp. Sent blev det, vi var inte hemma förrän halv ett ungefär (på natten alltså).

Även hela gårdagen var fullbokad, först skulle flakbilen tömmas på grejor. Sedan körde vi och lämnade tillbaka den och uträttade lite småärenden. Efter det körde vi hem för att duscha innan vi skulle vidare, men vi tog en liten paus för att hälsa ordentligt på djuren här hemma, och berättade för dem att nu har vi kommit hem för vintern.

Vi hoppade som sagt i duschen och i bilen för att börja ännu en lite halvlång biltur, ca 15 mil enkel resa. Det var nämligen dags att hämta hem Trillingarna Katt!

De fick ju börja sina nya liv med en ganska lång biltur, men förutom några jamande då och då var de jätteduktiga.




När vi kom hem började de genast undersöka omgivningarna.

Så nu ska ni få veta deras namn.....

Pocahontas Micecatcher X af Trälshult :






Jag tycker hon är så söt eftersom hon har vita morrhår trots att hon är svart i ansiktet, också den lilla strimman med vitt mellan ögonen.

Simba Pip-pip finder XI af Trälshult :





Hercules Micestrangler Cremètass XII af Trälshult:






Så nu har vi tre små busar som springer runt och jagar varandra, en gammelkatt (Wimsekis Davina I af Munka Ljungby, dock mest kallad Vinis) som mest bara lyfter på ögonbrynen och undrar vad vi släpat hem, och en hund (Maximus Byrackus Svansevift IV af Wemmentorp) som inte vet vad han ska ta sig till för han vill ju så gärna springa efter dem hela tiden, men dels får han inte för matte och husse, och dels har han respekt för dem när de fräser och reser ragg mot honom. Så han ligger mest och piper och gnäller hela tiden av frustration. :o)








Vi har fått fina presenter av Tarzan (pappas o Evas katt) som han vuxit ifrån, och de är jätteroliga.

I fredags var vi lite irriterade när vi skulle gå och lägga oss, för regnet öste ner. Och ni som sovit i husvagn när det regnar vet hur det smattrar på taket så att man knappt hör vad man tänker, och hur man  måste skrika till varandra när man pratar. Man sover ganska dåligt alltså!

Men när jag vaknade på morgonen och gick ut för att fixa med dynorna fick jag ändå ett gott skratt.
Det är nämligen så att vi skriver våra prislappar på datorn och sedan laminerar vi dem, och i parasollerna hänger vi upp dem med häftnålar.
Denna syn mötte mig när jag kom ut:



Hmmm... det ser ut som någon hängt en tyngd i den parasollen....
Tja, så här såg det ut när jag kom närmre:



Det har nog regnat lite va?.......


Senare på lördagen fick jag också ett gott skratt.
Thomas kom halvstormande ut från badrummet och utbrast:  - Är jag gråhårig ?! med ett leende på läpparna !

Tja, sa jag, du börjar bli. Hur så? (Nu börjar jag ju bli lite orolig för hur han ska ta det, för det är kanske inte alla som tycker om att bli gråhårig).

Men icke han icke !
Det visar sig att han överlycklig för han har alltid trott att han inte skulle hinna bli gråhårig, utan att han ska ha tappat allt håret först!


Nu när vi går här och plockar undan efterhand så fick vi igår en liten bit kedja över. Perfekt sa vi, den kan vi ha till att binda hunden. Så vi satte fast honom i flaggstången som ni ser i bakgrunden....  hihi



Stackars Max vilka tokerier han får stå ut med hos oss......!!

På tal om tokerier.
Kommer ni ihåg kaninerna som jag hade på bild som simmade över Göta Kanal?
Det ser ut som de fått sällskap, för detta hände precis där..........  Skepp Ohoj...san, som det stod i en tidning.
Jag vet att man inte ska skratta åt vissa saker, men när jag läste denna artikeln i tidningen kunde jag faktiskt inte låta bli att skratta lite......Det hade ju ändå inte blivit någon skadad. Men vilken tur ändå, ni ser hur nära bilarna står....



Just det ja! Glömde nästan berätta att vi har hört av "vår liftare".

Han ringde när han hade kommit fram till Stockholm, och berättade att han varit på arbetsintervjun, som hade gått bra. Han skulle få provjobba igår, och på kvällen fick vi ett sms att det också hade gått bra, och han hade chans på att få jobbet. Han ska få besked på tisdag, så vi kan väl hjälpas åt att hålla tummarna för det.

Denna gången blev inlägget lite hoppigt (heter det så?), men det var ju flera saker att berätta som var helt oberoende av varandra.

Nu har alla hyrcontainrarna till slut åkt, de två små som var kvar åkte i måndags morse och den sista stora åkte i tisdags morse.
Det är inte klokt vad skickliga de är på att styra den stora kranen. Vi har visserligen varit med om ett par skräckexempel också, men på det företaget vi har anlitat de sista gångerna är de jätteduktiga allihop.

Här åker en av de små:




och här åker den stora:



När vi satt här i godan ro mellan kunderna i onsdags kom det plötsligt en polisbil som stannade till precis utanför och släppte av en kille. Tja, tänkte vi det är väl någon som har fått sova ruset av sig i en cell inatt. Men så var det inte.
Efter en liten stund kom han in till oss och berättade att han hade gått på E4:an och försökt lifta (och det fick man ju inte göra), för han behövde ta sig till Stockholm där han eventuellt hade ett jobb på gång.

Han fick låna telefon av oss men fick inte tag i någon, så därför skickade vi bort honom till en lastbilscentral i närheten där han kunde höra om någon skulle köra till Stockholm, och ifall han kunde få följa med.
Någon stund senare kom han tillbaka och sa att där var en chaffis som hade sagt åt honom att komma tillbaka senare på kvällen då han skulle köra.
Eftersom vi har gott om möbler så fick han sitta hos oss och vänta tills det var dags att gå tillbaka.
Vi satt ju då snackade lite emellanåt och han berättade hur han hade sagt upp sig från sitt förra jobb för att kunna flytta med flickvännen när hon skulle plugga, och halvt om halvt blivit lovad ett jobb som inte blev av, och därför nu satt i klistret.

När klockan närmade sig kväll sa han tack och adjö och knallade tillbaka till lastbilscentralen, och vi fortsatte med vårt här.
Jag skickade bort Thomas att handla lite till middagen, grillad kyckling med ris och currysås (mums!), och efter en liten stund dök killen upp igen. Då hade chaffisen aldrig dykt upp och chefen därborta förklarade att där skulle inte alls gå några bilar till Stockholm nu! Typiskt eller vadå?

Därför blev det så att han fick stanna och äta middag med oss och övernatta i en av våra containrar, och nästa dag (läs idag) körde Thomas in honom till stationen och satte honom på en buss till Stockholm.

Han har nu lovat att höra av sig och berätta hur det gick, genom att lämna en kommentar här, så vi väntar med spänning på detta.

Kommer ni ihåg Ernie Ödla som jag berättat om någon gång som bor här hos oss?
Nu har han tydligen skaffat sig en tjej också (eller kanske det är tvärtom):



Sen sprang jag även på en annan mycket vacker liten krabat. Tyvärr är det inte detsamma att se på bild men den var riktigt fin, härliga färger och riktigt luden. Tänk vad moder natur kan åstadkomma !

I går kväll var vi äntligen på bio och såg Harry Potter. Som jag längtat. Normalt är vi (jag tjatar tills T föjer med) bland de första att gå och se Harry Potter, en av gångerna var vi till och med på smygpremiären (bra med kontakter inom sf), men denna gången har det liksom bara inte blivit av. Har väl haft för mycket att göra helt enkelt. Som vanligt förundrades vi bägge över denna människas (ja, författarens alltså) otroliga fantasi. Tänka att komma på alla dessa varelser, platser osv. Jag önskar att jag bara hade haft en gnutta av hennes fantasi.



När vi vaknade imorse hörde vi att det blåste ganska kraftigt så vi sa att vi får nog gå ut och fälla ner parasollerna i utställningen. Givetvis hann vi inte mer än tänka tanken innan första parasollen ramlade......
Strax efter den kom nästa, men den ramlade inte. Den flög... rakt upp och sedan ner på husvagnstaket för att slutligen träffa parabolen innan den landade.
Husvagnstaket klarade sig med en bubbla, men parabolen blev alldeles tillskrynklad, vilket innebär att vi inte kan se på tv !
Får väl se imorgon, om det slutat blåsa, ifall vi kan skrynkla upp den tillräckligt mycket för att få bild igen.

Säsongen rusar mot sitt slut nu och det blir mer och mer tomt i lagret. Det innebär att vi håller på att tömma hyrcontainrarna, så vi kan skicka tillbaka dem. De sista ska åka imorgon, för nu har vi så lite grejor kvar så det får plats i våra egna.



Även flaggstången ska tillbaka nu, då vi hyr den också. Här ser vi den åka:



Det är bra med truck.... Hade varit lite tungt att ta för hand :o)

Vi har varit så duktiga därhemma dessa dagar. Hela tisdagen gick ju åt att hämta hem Herr Get, men i onsdags tog vi ett ryck ute i hagarna. Det var hög tid att röja där. Thomas körde med gräsklipparen där det gick att komma åt med den, och jag gick efter med trimmern. Det hade vuxit upp så mycket gräs och ogräs på eltrådarna, så man märkte knappt om strömmen var på. Men nu är där bra kraft i den igen.
Alla djuren tycker bara vi är grymt jobbiga som kommer och stör deras matro på det viset.  :o)

Thomas började även klippa gräsmattan, men det blev inte riktigt klart. Tanken var därför att vi nästa dag skulle klippa färdigt  en del inne på gården, och sedan packa bil och släp för att komma iväg någorlunda i tid.

Men när jag vaknade på morgonen fick jag ett ryck och tyckte att vi kunde köra en runda till tippen innan vi packade släpet. Sagt och gjort fyllade vi släpet till bredden och fick tömt undan en del skräp därhemma. När vi sedan kom hem och "bara" skulle klippa lite till på gräset tänkte jag att jag lika gärna kunde gå med trimmern runt huset också, under tiden som Thomas klippte.

Det slutade med att vi klippte och trimmade i stort sett överallt, så klockan blev sju innan vi var färdiga att köra upp igen. Alltså var vi inte framme förrän runt elva på kvällen.

Men det blev jättefint hemma iaf ! Tyvärr fick jag inte tagit någon bild.

Både i onsdags och torsdags tog vi en paus på eftermiddagen för att äta lite, och gå och hämta posten. Givetvis med sällskap:







Som jag skrev i kommentarerna till Anna funderar jag på att gå på kurs med honom, men jag tror inte det behövs i och för sig, för han följer med så snällt.
Visserligen hade det kanske inte skadat att lära honom komma direkt på inkallning, för han har (som ju getter ska) en viss förkärlek till mina växter och träd.........



Han har även redan lyckats nappa åt sig några blad ur min nya rabatt den lilla busen !

Vilken härligt skön dag vi hade i måndags! Visserligen var vädret inte helt på vår sida, det kunde varit lite varmare, men det var helt okej!

Efter att ha stämt av med Micke och Kicki om tider så kom Micke och hämtade oss vid campingen, med båten.
Jag undrade ju lite vad Max skulle säga om saken men han hoppade glatt ner i båten och njöt av åkturen. Hans matte var betydligt mer nervös kan jag säga.




Jag var så glad att det var en båt med hytt så jag höll mig därinne under hela åkturen (som varade typ några minuter).



Hmmm..., undrar var dynorna kommer ifrån....?

Helt underbar natur är där absolut, tyst och lugnt och skönt.
Ja, det vill säga ända tills vi kom. För Max stormade som vanligt in och sprang fram och tillbaka och luktade på alla nya dofter.
Vi började med att gå upp till deras stuga och tog en fika och snackade lite skit, innan vi gick tillbaka ner till vattnet för att njuta av naturen.

Givetvis måste ju Max passa på att få bada också som han längtat efter så länge.
De första två gångerna han skulle gå i var han dock lite snopen och osäker, för han är ju bara van vid sandstrand och långgrunt.
Här var det stenar i botten som dessutom var täckta av sjögräs och lite goj, plus att det blev djupt ganska snabbt. Men när han väl vant sig var det inga problem.



Även Nathalie, Micke och Kickis dotter badade tillsammans med Max men hon höll sig lite på avstånd för han är ju ganska stor när han kommer springandes. Ni ser henne stående på båten i bakgrunden.

En gång lyckades vi övertala honom att prova och hoppa från bryggan, men det var lite läskigt så det ville han inte mer.





Men fortsätta bada vanligt gjorde han gärna....





När vi hade traskat runt lite längs vattenkanten (titta vad fint):



var det dags att gå upp och äta lite middag, innan det var dags för hemfärd. Jösses, vad tiden sprang iväg, vi var där ändå ca 6 timmar.

Även denna gång hoppade Max glatt i båten och lade sig nu tillrätta i husses famn och njöt av vinddraget och utsikten.



Även jag slappnade av bättre på hemfärden, för det var inte lika mycket vågor nu.


På kvällen blev det sedan hemfärd för vår del, det blev ganska sent dock, var väl hemma vid midnatt.
Eftersom vi kom hem på måndagen ändå (vi trodde inte vi skulle hinna köra hem förrän tisdag morgon), ringde jag till Fredriksdal och frågade om det gick bra att hämta Herr Get igår istället för idag, och så blev det.

Därför tuffade vi iväg på förmiddagen i lugn och ro, uträttade lite ärenden och körde hem till Malins föräldrar för att låna transport. Eftersom Malin har valt att köpa typ den största transporten som finns (kanske med viss överdrift) så såg det väldigt roligt ut när vi skulle hämta en liten get med den.

Fram kom vi i alla fall och först gick vi in och hälsade på Herr Get, som på Fredriksdal gick under namnet Lilleman och därför nu får heta Herr Lilleman Get IX af Trälshult, och sedan fick vi även träffa hans pappa och ett par andra bjässar till bockar.

När sedan Herr Get var lastad och alla papper skrivna så begav vi oss tillbaka hem.

Dags att ta första steget hemma.....




När vi kom ut i hagen blev alla de andra mycket nyfikna på vad som höll på att hända, men de höll sig ända på behörigt avstånd.



Även Sampa och Lurvas undrade vad det var som kom.




Eftersom Herr Get inte kunnat gå med de andra getterna på Fredriksdal har han blivit mer bunden vid människor än vid getkompisar, så han var inte särskilt imponerad över någon av de andra utan följde bara blint efter oss istället, och tuggade en massa gräs.

Till slut vågade Swea sig fram lite närmre för att kolla vad det var för snubbe vi hade hämtat med oss, men hon vågade inte riktigt ända fram, och Herr Get tittade visserligen på henne men inte med överdrivet intresse.......




När vi kom längre ut i hagen hittade han stenarna, så han var ju givetvis tvungen att testa om de dög.




Vid det här laget börjar Swea bli ännu modigare och är nästan ända framme och nosar på honom.




Eftersom han tydligen inte är ett köttätande monster bestämmer hon sig för att visa vem som bestämmer i denna hagen, och stegrar sig mot honom......




men vad snopen hon blir när hon inser att han kan göra likadant ! Och hennes små horn har inte mycket att sätta emot hans bjässar, vilket hon inser ganska kvickt......




:o)
Jösses vad jag skrattade ! Äntligen har Lea Swea mött sin överman....

Överlag får jag nog säga att detta är den  lugnaste introduktionen vi haft, när det kommit någon ny till flocken, men vi får väl se hur det går sedan när Herr Get vänjer sig vid att han är get och inte människa så han vill umgås med flocken istället för oss. Jag är visserligen inte särskilt bekymrad, för han verkar ta det med ro.

Flocken samlad:




Lite roligt var det dock för vi tyckte att han var en så gosig get, som var snäll och kelen, men efter att han märkte att han kunde skrämma Swea genom att stegra mot henne, började han testa på oss också. Visserligen verkar han bara göra det på lek, men det var ändå ganska roligt att se att han började efter han lyckats skrämma Swea.
Men han har väl antagligen en del energi och spring i benen nu också, för han fick sina glädjeryck och hoppade och studsade och snurrade i luften.

Jisses! vad varmt det blev helt plötsligt. Vi springer och svettas mellan kunderna här och tror att vi ska smälta bort. Allt extra jobb som behöver göras får bli på kvällen istället för det är alldeles för varmt att jobba mer än precis nödvändigt när det är 30 grader varmt.

Konstigt hur det kan vara. Jag som bara för en dryg vecka sedan tänkte att nu är hösten på väg, för löven började släppa från träden därhemma.
Men så bara vände det och blev högsommar igen. Inte för att jag klagar! Men när man är tvungen att stå ute i solen mitt på dagen i sådan här värme, så blir det faktiskt för varmt. Man mår inte bra när det blir för mycket.

Nåväl, imorgon är vi utbjudna till skärgården häruppe så det ska bli kul. En som vi känner har en stuga ute på en av öarna, så det blir till att åka båt dit. Ska bli roligt att se vad Max säger om det. När vi rodde ut med ekan på gamla stället ville han hellre simma efter så han hoppade i. Men nu är det ju mer en riktig båt istället så det går kanske bättre. Annars får vi väl hålla i honom.
Får hålla tummarna att vädret håller i sig till imorgon också, trots att jag nu klagat lite på det......

Efter att ha haft ett par dagar till hemma var det på onsdagen dags att köra upp till sambon igen. Där har det sedan varit fullt upp att göra. Det har nämligen blivit dags att sälja ut visningsmöblerna. Så vi började med att flytta runt lite på en del grejor för att få det lite snyggare, och då passade vi även på att sopa upp på de ställen vi inte riktigt kommit åt innan.

Sedan var det dags att göra prislappar. Nu är det visserligen inte jag som får äran att skriva dem för jag skriver värre än en kråka, utan det får Thomas göra, men däremot är det jag som får äran att göra prislapparna. Dvs jag gör en mall på datorn som jag sedan skriver ut. Sedan ska de klippas till och lamineras. Jag vet att det inte låter så farligt, men det är ändå runt hundra stycken som ska göras.

Efter allt slit tyckte vi i lördags att vi hade gjort oss förtjänta av lite belöning, så vi bestämde oss lite hastigt för att köra till Söderköping, där vi var med Malin, Jocke o Johannes ,och äta supergod glass. Under tiden vi åt glassen gick vi och strosade längs Göta Kanal, när vi fick syn på den här skylten:




Först blev vi lite konfunderade, vadå Rabbit Crossing tänkte vi, men sen såg vi det här lilla konstverket:



Om det är svårt att se så kan jag berätta att det är en rad kaniner som hjälps åt att dra upp en kanin ur vattnet.

Och på andra sidan kanalen stod de och hoppade i:




Gulligt tyckte jag.

I söndags blev vi (eller jag iaf) väckta vid sjutiden, då några bekanta kom inom och hälsade på. De var på väg hem från Norrland, och hade mer eller mindre blivit befallna av oss att komma inom och säga hej.
Eftersom tidpunkten var som den var passade det ju perfekt att äta frukost!




Emelie satt mest fastklistrad hos favoriten Max  :o)  :




Jag och Thomas fick även se superfina naturbilder från..... ehh.... Norrland nånstans !

Efter ett par timmar var det sedan dags för dem att dra vidare, och vi skulle öppna (tur att vi inte öppnar förrän 12 på söndagar).

När vi sedan stängt för dagen igen, hoppade vi in i bilen och körde upp till min bror i Stockholm för att hälsa på honom. När vi kom upp på kvällen blev vi bjudna på god hemmagrillad kyckling. MUMS!

Sedan spenderade vi hela måndagen i riktig latmansanda, vilket innebar att vi mest befann oss i ryggläge, läsandes någon bra bok eller tidning. Det var sååå skönt!







Givetvis var jag ju även tvungen att ta ett dopp i brorsans pool (som jag inte alls är avundsjuk över att han har!), även om jag inte vill påstå att det var varmt i vattnet.




Det tog ett tag innan jag kom ner i det för jag är ju en liten frysekylling, men till slut vande man sig.



Om ni undrar varför jag badar i shorts så beror det på att baddräkten ligger hemma i garderoben....

I tidags förmiddag körde vi sen så sakteliga tillbaka igen, men eftersom vi inte hade bråttom blev det småvägar istället och när vi var nånstans i Trosa trakten stannade vi till vid en möbelaffär.

Därinne blev både jag och sambon kära! Vi hittade vår framtida soffa.
En hörnsoffa i skinn med s.k. recliners (såna som fäller upp en fotpall när man drar i en spak), en på varje kant så man kan mer eller mindre lägga sig ner, plus att det gick att fälla ut en bricka inifrån ryggstödet vid sidan om reclinern, där det fanns två mugghållare med.

Jag hade glömt laddaren till min telefon när vi körde i söndags så den har varit avstängd till och från för att spara på batteriet, så när vi kom tillbaka startade jag den igen och lyssnade av svararen.
Då hade jag fått ett samtal från Fredriksdal i Helsingborg.

Det är nämligen så att för ett antal veckor sedan fick jag ett mail av en viss fröken, där det stod om en get som skulle avlivas för ingen ville ha den.

Eftersom jag är som jag är och en viss fröken också vet detta :o) slutade det med att jag ringde till Fredriksdal och sa att jag kunde ta hand om den, efter vissa åtgärder som Fredriksdal skulle stå för.
Sedan har jag inte hört något mer och började nästan misstänka att det kanske inte skulle bli något av, men nu hade jag som sagt fått detta samtal, så tanken är att vi ska köra och hämta Herr Get på onsdag i nästa vecka.

Därav vet jag en viss fröken som nog blir glad, eller egentligen två men den ena känner jag inte mer än till namnet.

Till sist kan jag säga att trillingarna Katt har fått sina förnamn, men sambon har dock inte fått gjort sina mellannamn, så därför får ni vänta ett tag till innan ni får veta. Men jag kan avslöja att temat blev Disney (vad förvånade ni blev va?).

Tänk vad tiden rusar iväg ibland. Det är redan måndag eftermiddag och jag tycker inte jag har hunnit med hälften så mycket som jag tänkt mig.
I lördags fortsatte jag bygga på det nya vindskjulet till fåren, och blev så gott som färdig. Min skruvdragare är inte lika stark som gubbens så jag tänka spänna om några skruvar med den senare, just nu ligger den i Norrköping. Och när det blir tid/väder till det ska det målas också så blir det lite trevligare. Men jag vidhåller fortfarande att det är tur att jag inte blev snickare, för det är så snett och vingt så jag vill inte ta någon bild förrän det är målat också. Då kanske det inte ser riktigt lika fult ut.... Men det står upp än så länge i alla fall.

Framemot kvällen kom mamma upp så vi passade på att ta en grillkväll, då vädret var helt okej för det, även om det inte var jättevarmt.




Mmmm, gott!

När vi hade suttit och snackat till en bra bit in på kvällen gick vi och lade oss (hon skulle sova över).Efter frukosten nästa morgon skulle jag visa henne lite bilder på datorn.

När jag ändå satt där så gick jag in på blocket (som alltid) och tittade lite på hästar och lite på katter. Eftersom Vinis är allt annat än en bra musjägare hade nämligen Thomas och jag bestämt att vi måste ha en ny katt som kan hjälpa till att hålla efter mössen. Jag tyckte då att vi lika gärna ju kan ta två stycken så de har varandra att busa med, för Vinis börjar ju bli lite till åren kommen.

Nåväl, när jag då satt där fick jag syn på en annons från Djurskyddet norra halland, och tänkte att där hade jag inte kollat så jag smurfade in på deras hemsida. Och då fick jag syn på honom ! En cremefärgad jättesöt liten kattunge som blivit upphittad tillsammans med sin mor och två syskon. Han ska jag ha! utbrast jag, och slängde mig på telefonen.
Som tur var så var han inte tingad ännu, så jag sa genast att det är han nu, och uppgav mitt namn och telefonnummer.

Eftersom vi sagt att vi skulle ha två stycken och vi vill att den ena ska vara en hona (de är ofta bättre jägare) så sa jag att vi kunde ta hans syster också, även om hon egentligen inte var vad jag hade tänkt mig. Hon är nämligen svart och vit och jag tycker det kan vara en lite tråkig färg, men jag tyckte att eftersom de var syskon kunde det vara roligt för dem.

Kvinnan på djurskyddet undrade då när jag ville komma och titta på dem, och även om jag egentligen inte hade behövt det för jag hade bestämt mig redan, så tänkte jag att det kunde vara kul ändå. Tydligen tyckte min mamma det också för plötsligt sa hon i bakgrunden att vi kunde köra senare på eftermiddagen när hon jobbat färdigt.

Efter att jag fått vägbeskrivning och bestämt tid, körde mamma hem för att jobba undan, och jag ringde Thomas och berättade att vi skulle bli med katter. När Thomas också varit inne och tittat på bilderna på katterna sa han att då kunde vi ju lika gärna ta alla tre syskonen så slapp de dela på sig...... Smått chockad höll jag givetvis med, för även om jag också tänkt tanken lite snabbt, trodde jag aldrig att han skulle gått med på att ha fyra katter, än mindre föreslå det själv.

Snabbt innan han skulle hinna ändra sig ringde jag upp djurskyddet igen och meddelade att vi kunde ta alla tre, och de blev så glada så vi fick tre till priset av två!

Efter lite mockande i hagen blev det så dags att köra och hämta mamma och köra den nästan två timmar långa resan till djurskyddet utanför Varberg.

När vi kom fram undrade vi först om vi kört fel för det var inte det fräschaste stället, men det visade sig att detta var hemma hos ordförandens dotter, för djurhemmet hade för tillfället ingen lokal utan letade febrilt efter det, så egentligen hade de intagningsstopp under tiden. Men djurvänner som de var hade de ändå några ungar och vuxna som de tagit hand om akut hemma.

Och ni kan ju alla tänka er vad som mötte oss när vi kom in i stallet. Jodå, de sötaste underbara dunbollar man kan tänka sig!

Först den lilla cremefärgade som jag fastnat för:




Han har lite vita tecken också men det syns knappt här.


Systern som var svartvit var mycket vackrare än vad man kunnat se på bilderna, och så har hon en liten, liten strimma vitt mellan ögonen. I övrigt är hon svart i ansiktet men har ändå vita känselhår, det ser så roligt ut. Men hon var så fin.




Och till slut den rödvita som också var mycket fint tecknad med mycket vitt, han var den busigaste av dem.



Den svartvite här ovan är inte den vi ska ha utan en annan av två syskon som också fanns där.


Det är minsann inte lätt att ta bra bilder på såna små yrväder!



Här ser man lite att den cremefärgade också har vita tecken.


Vi fick berättat för oss att de hittats i ett garage tillsammans med mamman, men tyvärr hade hon varit så illa skadad så de hade varit tvungna att avliva henne, så nu var ungarna föräldralösa. De var inte heller vana vid människor så de var fortfarande lite försiktiga, men det gick bra att ta upp dem i famnen nu i alla fall.

Vi bestämde att vi skulle hämta katterna i början av september då vi kommit hem från Norrköping för säsongen och kan ägna dem lite bättre med tid. Så nu ska vi bara komma på vad de ska heta ! Vi vill nog ha något tema över det. Förslag någon ?


Idag fick jag dock lite tråkiga nyheter igen. Vinis har gått ner mycket i vikt i sommar, och det har inte hjälpt med avmaskning, så i fredags ringde jag veterinären och fick tid på förmiddagen idag. Misstanken var att njurarna börjat spöka så vi skulle åka in för att ta ett blodprov.

Men då upptäcker han även att hon har ganska kraftigt blåsljud i hjärtat, vilket inte är bra. Så istället för att ta blodprov satte han henne på njurdiet direkt, eftersom hjärta och njurar hänger ihop till en viss del, och så får hon gå här hemma så länge hon mår bra. Vi ska in var tredje månad och lyssna på lungorna så det inte kommit vätska i dem, vilket det tydligen gör i sådana fall.
Det som kan få henne att finnas med ett tag till är att hon är en riktig soffkatt, sa veterinären, för hjärtat kommer inte orka någon större ansträngning.

Tittar ut genom fönstret nu och jag kan inte påsta att det är särskilt lockande att gå ut och göra något, även om det hade behövts. Blir kanske en film istället.....

Efter att Malin och Jocke och Johannes kom tillbaka från Kolmården i måndags, var vi ju givetvis tvungna att ta med dem till vår favoritrestaurang Butlers Hörna, för att avnjuta mycket god mat.




När vi väntade på bussen efteråt passade Johannes på att köra lite lydnadsträning med Thomas. Här tränar de på "ligg fint":





I tisdags fick vår anställda sköta firman medan vi körde ut på äventyr. Det tog visserligen en liten stund innan vi kom iväg för av någon anledning stormade det in folk precis vid öppning så vi fick ta några kunder först.

Men till slut kom vi i alla fall iväg och färden styrde först till Söderköping. Där letade vi upp en glassbar som är ganska känd som heter "Smultronstället". Och jag får nog säga att de verkligen lever upp till sitt namn. Vi valde att bara ta lite mjukglass/kulglass i snabbkassan, för på andra sidan huset kunde man få lite mer fina glassgrejor typ banana split eller så, men där var så lång kö så vi funderade inte ens på det.....
Och det var verkligen inget fel på glassen på vår sida ändå, jag har aldrig sett så många smaker att välja på, och alla ni som kan tänka er att äta glass i stora lass, eller hinkavis (se bild), ska definitivt ta er hit. Den godaste mjukglass jag någonsin ätit.




Tanken var sedan att vi skulle köra och spela minigolf, men Thomas "råkade" köra inom och visa var brandkårsmuseet låg. Han skyllde på att han skulle visa en vägskylt som vi sett innan som vi tyckte var ganska skojig, som fanns på väg in till museet.



Vi som alltid trott att hastighetsskyltar bara gällt andra...   :o)


Nu är det så att han har tjatat på mig ganska länge att han ville till det här museèt, så nu när vi ändå var där och det var öppet fick han äntligen dit. Tyvärr fick man inte fotografera inne i museet så vi fick nöja oss med en bild utifrån på en mycket gammal brandspruta.



Till slut kom vi i alla fall fram till minigolfbanan, och vi förberedde oss alla på att frysa som bara den, för det hade börjat mulna på bra och regna. Men vi hade sådan tur så att det var bara lite i början det regnade på oss, och då ställde vi oss under ett parasoll när vi tittade på den som golfade för tillfället.




Givetvis måste jag ju berätta att undertecknad vann hela matchen med en poäng före Jocke. Men det var väldigt jämnt ett tag, jag drog dock om honom på näst sista banan.





Onsdag förmiddag körde sedan de andra vidare på sin semester, och Thomas och jag fortsatte i de gamla rutinerna. Men framemot eftermiddagen frågade plötsligt min älskade sambo om jag ville köra hem och vara hemma över helgen och början av nästa vecka. Hmm.... nästan en dum fråga......   :o)

Därför ställde jag klockan tidigt (05.30) på torsdagmorgonen, och vid sex-tiden var jag på väg hem, och ska nu kanske få vara hemma ända till onsdag i nästa vecka !!

Det första jag gjorde när jag kommit hem var att gå in och lägga mig och sova en stund (jag är ingen morgonmänniska)...

Sedan gick jag ut och hälsade på alla djuren, och släppte ut Grisella och Lille Wille i hagen för första gången. Ja, alltså Grisella har ju varit där innan, men jag har hållit bägge två instängda i stallet för att de skulle lära känna varandra lite bättre och för att  Wille skulle hinna bli lite mer tam. Sedan är det ju alltid en liten risk att han kan smita genom staketet innan han har lärt sig att där är ström i det. Men som tur är så håller han sig alldeles intill henne hela tiden och hon har inga funderingar på att gå nära staketet.

Fåren var MYCKET nyfikna på vad det var som kommit ut i deras hage....




Han gick faktiskt under staketet en gång och fick en stöt. Han blev dock så rädd så han sprang snabbt tillbaka in igen till Grisella, så han har nog snart lärt sig.

Fram emot kvällen var det så dags att hoppa i duschen, för jag skulle köra på kalas. Min bror fyllde nämligen år igår och han skulle firas hos mamma. Det roliga i detta var att ingen visste att jag var hemma, så denna gången var det jag som fick överraska brorsan, mamma, pappa och Eva ! Haha !

Dock fick jag inte riktigt den reaktionen jag hade väntat mig, för när jag klev ur bilen så satt bara alla och tittade på mig, kanske där var någon som frågade vad jag gjorde där. Men så fort jag öppnade och släppte ut Max så började alla ropa och heja på honom, och där blev ett himla liv. Hmm... Ja, där ser man vem som är allas favorit, och inte är det jag ! Hihi

Vi fick en trevlig kväll i alla fall, trots att det kom lite regn emellanåt, så var det varmt nog att sitta på verandan.




När jag vaknade imorse var det lite bättre väder, eller i alla fall uppehåll, så jag bestämde mig för att köra iväg och bada med Max.
Sagt och gjort, jag körde inom och hämtade mamma så hon fick följa med och sedan körde vi bort till sjön. Dock blev det ingen lång badstund, för trots mina helhjärtade försök att laga Max vattenleksak, hann jag bara kasta några gånger innan den sjönk som en sten!
Snopna stod vi där på strandkanten och tittade på när Max försökte hitta den utan att lyckas, och till slut gick även jag ut för att leta. Men vattnet var så grumligt av vågorna så det var helt omöjligt att se något.
Och i Max värld existerar inte någon annan leksak och att bada utan den är helt otänkbart. Så det var bara att gå upp till bilen och köra tillbaka igen.



Eftersom det blev så kort stund hann jag inte ta några bilder så det fick bli en gammal badbild istället.

Vi avslutade med en snabb fika hos min moster, men nu började det åska så Max och jag skyndade oss hem så vi kunde lägga oss under täcket !

Har inte kunnat skriva på några dagar nu för datorn har krånglat för oss. Det går att vara ute på internet i ca tre minuter sen får man starta om datorn för att kunna vara ute tre minuter igen, och så får man hålla på på det viset. Vi har beställt en ny dator nu men det dröjer någon vecka innan den kommer. Däremot har det fungerat en lite längre stund med denna nu så jag tänkte att jag skulle passa på att i alla fall börja skriva.

I onsdags var ledigheten slut för oss bägge och det var dags att åka uppåt igen. Men vi behövde inte köra förrän på eftermiddagen, så Thomas gjorde färdigt graven till lilla Smiley först, och gjorde ett jättefint kors. Det blev så bra!






Han är så duktig min älskling!

Mitt på dagen kom grannen gående med sin lilla hund så Max och hon fick leka en stund medan vi pratade lite. Fast Max tyckte det var så varmt så han ville bara leka en liten stund, sedan lade han sig på sin favoritplats, och fick genast sällskap.



Det ser så gulligt ut när det är sådan skillnad i storlek.

Eftersom det är väldigt lugnt med affärerna nu bestämde Thomas och jag oss för att stänga i tid i lördags (normalt håller vi öppet en bra bit efter stängning om här är folk), och packa en väska med lite mat. Sedan satte vi oss i bilen och körde iväg utan något bestämt mål. Tanken från min sida var en picknick vid någon strandkant, så att Max kunde få bada lite. Men tyvärr är det inte lika många sådana smultronställen här uppe, där man kan hitta en mysig hörna vid en insjö, som det är hemmavid.

Till slut blev det dock ändå vid vatten vi hittade en plats, men tyvärr inte så det gick att bada, för det var först ett stup ner till vattenytan och sedan var det ett par meter djupt direkt.



Så vi fick nöja oss med att njuta av maten, utsikten och tystnaden.

Efter fikat gick Max och jag på liten upptäcktsfärd, och gav oss på lite "bergsklättring". Vi kom dock på att matte är lite höjdrädd, så vi tog ett lagom högt berg.




Visst är han fin vår "lilla" vovvsing!




Imorse kom Malin, Jocke och Johannes upp. De ska stanna ett par dagar, då de bland annat ska till Kolmårdens Djurpark. Så idag fick vi sällskap till frukosten!



Eftersom datorn krånglar, kan det bli att det dröjer ett tag innan jag kan göra nästa inlägg, men jag ska försöka så fort som möjligt.

Måndag morgon, jag vaknar upp i min egen säng, d.v.s. jag är hemma! Inte bara det; Thomas är också hemma. Jodå, för andra gången sedan mitten av mars är vi hemma samtidigt. Vår anställde sköter nämligen ruljansen på firman. Det är ändå så lite att göra nu när de flesta är iväg på semester så vi kom fram till att hon fixar det bra själv.
Och enligt uppdateringarna vi får av henne verkar hon göra det också.

Nåväl, vaknade så där i lagom tid i måndags morse och litegrann med ett leende på läpparna. Det är nämligen så att i slutet av förra veckan "råkade" jag se en annons på blocket om några minigriskultingar som var till salu. Och eftersom vi redan innan pratat om att Grisella borde få en griskompis låg ju beslutet om att ringa inte så långt borta. Sagt och gjort i fredags ringde jag och tingade en liten kille (kastrerad, vi ska inte ha fler), och i måndags körde vi för att hämta honom.

Efter en hyfsat lång biltur (han låg i bur sidan om Max så de hann bekanta sig ganska väl) kom vi hem och släppte in honom i stallet.

Träffa Wilbur Grisolle VIII af Trälshult !!   Även kallad Lille Wille...




Wilbur är efter filmen Fantastiska Wilbur som jag älskade när jag var liten, Grisolle för att matcha Grisella, och den åttonde af Trälshult för att han är djur nummer åtta som vi skaffat i Trälshult.
Thomas har sådana långa krångliga namn på alla våra djur (dvs det är hans påhitt).   :o)

Vi var lite försiktiga när vi presenterade honom för Grisella, för man vet ju aldrig hur Grisella skulle reagera.
Som tur är verkar det gå bra, första stunden var hon till och med lite rädd för honom men nu har de fått gå ett par dagar tillsammans så nu går det bättre. Det är lite precis när de sḱa ha mat som man får passa dem för då kan Grisella bli lite stygg mot honom.




Han har dock inte riktigt förstått att det inte är hans mamma utan han försöker dia henne ibland....




När vi tyckte att det såg lugnt ut så vi vågade lämna dem ensamma, tog vi en promenix bort till lampfabriken som ligger ca 1 kilometer från oss. De har nämligen lagt ner och skulle ha auktion den kvällen, så vi tyckte att det kunde vara kul att gå bort och kika en stund.
Snacka om att man kunde göra fynd! Nu var det inte så mycket grejor som var något för oss, de sålde ju främst lampor men även annat smått och gott. Lite barnleksaker, gamla möbler och annat. Jättefina både små och stora kristallkronor gick för bara några hundralappar, det var alltså sådana skambud så man knappt trodde öronen.

Själva köpte vi några smålampor och spotlights för utomhusbruk.

När vi kom tillbaka från auktionen gick vi in istallet för att titta till småttingarna, och då visade det sig att de hade lyckats bryta sig ut och varit runt i hela stallet. De var visserligen tillbaka i sin hörna när vi kom, men de hade lämnat spår efter sig i hela stallet......
Dessutom har Grisella gjort sig illa när hon gått igenom nätet för hon haltade värre än Lotta (ja, halta-Lotta alltså).
Så det slutade med att vi öppnade upp så att de kan gå runt i hela stallet istället tills vi kommer på någon bättre lösning på hur vi kan stänga om dem. Det är väl Grisella som försökt ta sig ut eftersom hon är van vid att gå ute nu. Men nu får hon allt vackert stanna inne några dagar och vila bort hältan (som var bättre redan morgonen efter).

Klockan hade på grund av detta sprungit iväg för oss, men jag bestämde mig ändå för att fixa lite mat åt oss. När vi väl satte oss för att äta var klockan över nio på kvällen.
Mitt i maten började Smiley (en av katterna för er som inte vet) att prata lite med oss så som hon brukar, men denna gången kom hon inte till oss när vi ropade på henne, vilket hon alltid gör. Så istället gick jag in i sovrummet till henne. Då märker jag att något är konstigt och när jag lyfter upp henne skriker hon till, och när jag sätter ner henne hoppar hon på tre ben.

Efter att vi känt och klämt vad vi kan på benet ringer jag djursjukhuset för att rådfråga, och jag och Thomas beslutar att köra in eftersom hon har så ont.
Vid midnatt kom vi fram till Helsingborg, och Smiley blir undersökt och röntgad. Tyvärr visar det sig vara så illa att det bästa för henne blir att få somna in. Cirka ett på natten får hon därför sin sista spruta och somnar in under våra klappar.

Smiley blev sju år och vi kommer att sakna henne....
Vi kommer aldrig att få veta vad som hände, men vi vet att hon levde ett lyckligt liv.



Smiley Kis I af Dammabacken ! 
Sov Gott gumman......





Idag, tisdag, hade vi bestämt med våra kompisar att vi skulle köra hem till dem och titta på deras nya gård som de flyttat in i för bara ett par veckor sedan. Först tänkte vi att nä, vi orkar inte efter en så påfrestande natt, vi var ju inte hemma förrän tre på natten, men när vi vaknade vid åtta kände vi nog båda att det kunde vara kul att komma ut ändå och få tänka på något annat.

Så därför satte vi oss i bilen och körde de ca 15 milen hem till Anna och Anders. Max fick ju givetvis också följa med för hos Anna och Anders bor även Zingo, Max bästa vän (känslan är dock inte besvarad av Zingo som gör vad hon kan för att hålla honom på avstånd hihi ).

Som hästmänniska, blir man ju lite avis när man ser hur bra Anna har det nu. Från att ha haft hästarna inackorderade någon mil hemifrån, till att kunna sitta inne i sitt hus och titta ut över sina hagar när hästarna lugnt går och betar.

Här bor Anna, skostorlek 38, och Anders, skostorlek 43, i sitt nya fina hus utanför Varberg:



Inte nog med att hon då har stora fina hagar, hon har numera även en rejält tilltagen paddock:



och ett stall med stora fina boxar, lagom stor sadelkammare och en toalett som delas med garaget (som officiellt är Anders tillhåll):



Se där, linslusen Max kom visst också med på en hörna.

Hos Anna och Anders bor även Gösta, skostorlek okänd, och han är inte så glad för Max så han tog sin tillflykt till ett hundsäkert ställe:




Idag blev det av någon anledning inte några bilder där Anna Anders och Zingo var med, och även om jag har bilder på dem sen innan så vill jag inte lägga ut det utan att fråga dem om det är okej. Det är ju inte alla som vill vara med på bild så här offentligt.

Efter besöket i norra delen av Halland körde vi småvägar hem i lugn och ro för att sedan avsluta med en glasspaus i det fina vädret i Laholm på deras jättemysiga torg.

Sitter och funderar på vart dagen har försvunnit idag.
Visst lite har jag ju fått gjort, men inte alls så mycket som jag tänkt mig.

Började bygga till på vindskjulet till fåren/getterna men de flesta plattorna är kvar uppe hos T, så jag kunde bara lägga på som ett tak lite provisoriskt sålänge. Får sätta dit väggar senare när jag fått hem plattorna. Men de fick i alla fall liten extra möjlighet till regn eller solskydd, däremot gör det ingen nytta mot blåst ännu :o)



Hmm... snett och vingt, tur att jag inte har satsat på en karriär som snickare. Nåja, det blir förhoppningsvis något bättre när det fått väggar och sedan lite färg på sig.

När jag var ute innan ikväll för att byta vatten och skrubba baljorna till alla djuren, fick jag faktiskt själv lite nytta av det. Det kom nämligen en störtskur mitt i allt, så då sprang jag in under taket och skulade till det gick över. Fåren tittade väldigt konstigt på mig kan jag säga, inte nog med att jag var i deras hus, det var dessutom matdags så de undrade vad jag höll på med; sitta ihopkurad där istället för att komma med kvällsmaten.

Nu är det mesta lastat i bilen så imorgon bitti bär det av uppåt igen, jag fick ju stanna hemma nästan två extra dagar denna gången, tack vare min supersnälla sambo (märker du hur jag fjäskar?). Som tack fick han en lite annorlunda hjärtebild i mobilen:



Han såg dock inte att det var ett hjärta jag skickade utan det enda han såg var att jag åt chokladpudding och blev lite kinkig för att inte han fick. Men som tur var så visade han bilden för vår anställde, så hon berättade för honom att det var ett hjärta   :o)

Jag var bara tvungen att lägga ut denna ifall någon av er inte läst den.
Är man bara minsta lilla djurvän så får man sig ett gott skratt!

HUNDENS DAGBOK:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!

16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK:

783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

Även igår vaknade jag tidigare än planerat av någon anledning, antagligen är det väl när det blir alltför ljust ute, så därför kom jag igång ganska tidigt också.
Började med att de obligatoriska ärenden som ska göras i jobbet. Skulle hämta lite grejor med släpet hos en av våra leverantörer, men där hade blivit någon miss i kommunikationen, så det var packat för att skickas med lastbil istället. Detta gjorde inte mig något för det slutade med att vi fick det fraktfritt och jag slipper köra upp med släpet denna gången, vilket innebär en resa på tre timmar istället för fyra. Skönt!

Efter det körde jag och handlade lite mat så att jag kunde fixa middag till mig och hovis när hon kom, det har liksom blivit så att vi äter middag de gånger hon har tid att stanna. Nämnas ska kanske att hon inte bara är vår hovslagare utan även vår kompis. Jag köpte även en liter jordgubbar till efterrätt.

Eftersom jag kom igång så tidigt hade jag ganska gott om tid över innan hon skulle komma, så när jag kom hem körde jag ut gräsklipparen och började klippa över gräset. Med ca 4000 m2 tomt tar det en stund att klippa..... Dock hann jag inte bli färdig för åskan och regnet drog in ganska precis samtidigt som hovis ringde och sa att hon var på G.

När vi hade ätit oss mätta gick vi så ut och hämtade in Sampa och Lurvas, så att hon kunde fixa till deras hovar. Lurvas har ju haft problem med sina hovar men det blir bättre och bättre hela tiden, vilket är jätteskönt för det har hållit på länge nu.

Sampa blir verkad:



När vi (eller hon) var färdiga med dem gick vi ut till getterna för att ge dem en dos avmaskning, och när vi ändå höll på slutade det med att vi klippte tassarna på både getterna och fåren också. Getterna gick bra ute i hagen för de har perfekta horn att hålla i  :o) men fåren fick vi ta in i stallet först för de är GANSKA mycket starkare. Jag vet inte själv, men det sägs att en tacka kan väga runt åttio kilo så ni kan tänka er att de inte är jättelätta att hålla fast.....

Vi avslutade dagen med lite glass och jordgubbar som det visade sig att hon också hade köpt med sig, och till slut gick vi runt och kikade lite på vad vi hade gjort på ägorna sedan hon var här sist, och plockade lite vinbär som hon fick med sig hem att göra gelé av. Vem vet, jag kanske får smaka lite på någon middagsbjudning hos henne senare i höst!

Idag har det däremot gått i betydligt lugnare tecken, då jag vaknade med huvudvärk.
Har bara gått och småpysslat och legat och läst lite för så fort jag ökar tempot blir huvudvärken sämre (ja, Thomas jag har tagit huvudvärkstablett).
Nu börjar det dock bli lite bättre så jag satte mig och började rensa lite bland mina smultron så att de inte ska bli helt kvävda av gräs och ogräs.



Jag gjorde likadant ifjol och tycker nog att det blivit lite fler bär i år.
Mmmm MUMS!





Som tur är har jag en Vinis som håller ett vakande öga över mig och kollar så att jag gör det ordentligt.



Nu kom det dock en rejäl åskeskur igen så det var bara att springa in och ta en paus.

Eftersom jag kom hem ganska sent inatt (runt 00.30) så tänkte jag ju givetvis att jag skulle passa på att sova lääänge nu när jag kan det. Men icke, 07.30 vaknade jag av någon anledning och kunde inte somna om.
Så efter en lugn start på morgonen gick jag ut och började rensa nere i hästhagen. Bonden vi lånar hagen av hade nämligen haft inspektörer som tittat på hagen och de hade inte godkänt den som bete för där var för mycket sly.
Så det var bara till att kavla upp ärmarna och sätta igång.



Så såg det ut när jag började och man kan tycka det är lite löjligt för det är bara allra längst ner i ena hörnan på en hage som är ganska stor. Men, men, alla konstiga regler som följde med EU är väl bara att följa va ?  ;o)

Mitt på dagen gick jag in för lägga mig och vila en stund (eftersom det ju inte blev någon sovmorgon), men efter en stund kom granntöserna och frågade om de fick rida. Eftersom det var ganska varmt bad jag dem komma tillbaka senare när det svalnat av lite.
Så det var bara att gå ut och ta det sista i hagen så jag säkert skulle hinna med det innan de kom tillbaka.
Till slut hade jag fått bort allt.



Jag gick in och tog lite att äta och sedan kom tjejerna tillbaka, så fick de rykta lite och så gav vi oss ut på en runda. Det är nyttigt för mig också när de kommer och vill rida för jag måste följa med och leda dem så då får jag också motion.



Sampa blir ompysslad. De är tre stycken men den ena syns dåligt för hon hukar på andra sidan, och kratsar hoven.
Givetvis hade vi , som vanligt, sådan tur så att åskemolnen kom närmre och närmre och mullret blev högre och högre och när vi var nästan hemma igen så öppnade himlen sig!
Jag kan säga att jag hade nog inte en torr fläck på hela kroppen. Men det var så varmt och klibbigt innan så det var faktiskt ganska skönt.

När töserna hade tagit sig hem kröp Max och jag ner under täcket tills åskan hade dragit förbi.

Förra veckan när Thomas var hemma hade vi fårklipparen på besök, men Thomas hade ingen kamera så jag har inte kunnat lägga in bilder på det.
Men de ser så roliga ut när de är nyklippta......



Förra gången fåren skulle klippas tänkte vi att hur svårt kan det vara, och gjorde det själva. Jag är visserligen ganska stolt över att vi faktiskt lyckades få alla tre klippta men jösses! vad jobbigt det var. Inte nog med att det tog en hel evighet för oss, man fick grymt ont i ryggen också. Jag vågar knappt erkänna det, men trots att vi hjälptes åt tog det ca 45 minuter per får. Rekordet ligger på typ 1 minut och 20 sekunder eller så.  :o)
För vår fårklippare tog det nog mellan fem och tio minuter om jag uppfattade Thomas rätt när han berättade.

Dessutom klippte han av all ullen i ett enda stycke så det ser ut som det ligger ett par, tre får på golvet nu när man tittar in där de stod.



Avslutningsvis för er som kanske (inte) undrar så lever blommorna i min rabatt fortfarande, väl skötta av svärmor som dessutom gett dem lite ny fräsch plantjord och gödsel.



Som ni ser så blommar även stäppsalvian (ja, jag har fusklapp) fint!

Nu ska Max och jag krypa ner under täcket igen för nu närmar sig åskan på nytt.
Imorgon är en ny dag och då ska hovis komma ut! Hoppas vi slipper åska!!

Nu sitter vi här både jag och gubben och är lite halvslöa. Det har ju varit en otrolig värme ett par veckor nu, och trots att jag absolut inte vill klaga när vi äntligen får värme en svensk sommar så måste jag säga att det har definitivt varit ett gränsfall. Kanske till och med lite över gränsen.
När man springer här på asfaltplanen, med den nya byggnaden som reflekterar solen och dessutom gör att det fläktar mindre, så blir det VARMT. Och man är ju så illa tvungen att ge sig ut i solen när det kommer kunder.

Nåväl, nu märks det i alla fall att semestrarna har börjat så smått för nu har det börjat lugna sig något. Dessutom ska vädret bli lite ostadigare igen, det är väl ett tecken på att många har semester om nåt?!   :o)

Här har det kommit en snabb omgång åska idag, men i början av veckan när sambon var hemma åskade det tydligen rejält. Tur att det inte var jag som var hemma för jag är hyfsat åskrädd. Max och jag brukar krypa ner under täcket tillsammans och stanna där tills det försvunnit.
Som tur är är det tydligen inte ofta det åskar direkt över vår lilla hemort, det brukar gå runt om.

Max har börjat få följa med upp nu igen när det inte är så mycket att göra, och han gottar sig riktigt ordentligt över att få vara med husse och matte.....



Tyvärr kan han ju inte vara med under riktig högsäsong eftersom vi inte hinner rasta honom då.

Vilka sköna dagar vi har haft! Sommaren har äntligen kommit. Visserligen är det säkert bara tillfälligt som vanligt men man får försöka njuta av det man får!

Igår tog jag hela dagen som en slappedag. Först  tog jag en morgonpromenad med Max, sedan låg jag i hammocken med Max (ooppss, det skulle jag ju inte avslöja för sambon) och läste en bok. Därefter fixa jag lite att äta för att sedan gå ut och umgås lite med de andra djuren och klia lite på dem.
Kvällen avslutade jag med att titta på Anne på Grönkulla, rena nostalgitrippen!  Jag älskar sådana. (Nostalgitrippar alltså)

Idag har jag däremot varit lite duktigare (även om jag hunnit med lite slappande idag också).
Först gick jag upp i ganska hyfsad tid, runt halv åtta. Sedan har jag kört rundor och uträttat en massa jobbärenden.
Till sist körde jag till blomsterhandeln för att köpa lite växter till min nya rabatt.

Eftersom jag är totalt okunnig när det gäller sådant, gick jag bara in och sa att jag har en rabatt som är ungefär så (pekande på marken) stor och i den har jag satt en Ginst i denna färgen, och så visade jag en blomma jag hade med mig.
Sedan fick personalen sköta resten, jag gjorde bara nåt inlägg när jag inte tyckte riktigt om färgen.

Så nu har jag grävt halva eftermiddagen och halva kvällen (det blev för varmt på eftermiddagen, så jag tog en paus till kvällen, det var då jag hann med att slappa lite).

Såhär är det tänkt att det ska grävas ner:



Såhär långt kom jag innan det blev för varmt på eftermiddagen:




Och till slut blev det färdigt:



Det ser lite fjuttigt ut nu, men tanken är väl förhoppningsvis att det ska växa till sig.

Oavsett vilket så är det mycket trevligare nu.....



än det var innan:



Eller vad tycker ni?

Tänk vad man glömmer vissa saker snabbt, jag har redan vant mig vid den nya klädseln, när det bara var knappt ett par månader sen det såg ut så där.

Grävaren var också här under midsommarhelgen och gjorde det sista finliret efter rivningen av logen på andra sidan vägen. Han lade rätt de stora stenarna som har grävts upp hos oss efterhand.
Det är ingen liten maskin han har, den skulle ungarna på dagis sett....



För er som inte träffat Thomas kan jag säga att han är ganska lång......

Men fint har det blivit, det är så jätteskönt att kunna titta ut genom sovrumsfönstret och se träd istället för en ful förfallen lada.

Före:



Efter:




Jag tror ni fattar vad jag menar va?

Jodå, en mindre bra version av den sången fick gubben vakna till idag. Jag har aldrig påstått att jag sjunger bra......

Men frukost på sängen fick han i alla fall.....nästan.
 Vi upptäckte nämligen att brödet var slut i går kväll, och insåg ganska snabbt att det knappast var någon större mening med att försöka hitta någon affär som är öppen på kvällen en midsommardag!

Så därför blev det ett par jordgubbar och ett halvt ägg, med blommor och paket.



Max älskar när någon av oss fyller år, för det är den enda gången han får ligga i sängen en stund.

GRATTIS !!

Hur trevligt det än är att fira midsommar med vänner och/eller familj, så valde vi detta året att hålla oss för oss själva. Dels för att vi inte riktigt visste när vi skulle hinna köra hemåt, och dels för att slippa stressen och tidspassandet. Om man inte kommer hem förrän kanske vid middagstid så är det inte så lockande att sedan slänga sig i duschen för att vara på plats hos någon klockan tre.
Nu blev det visserligen så att vi kunde köra hem torsdag kväll, men vi var inte hemma förrän runt midnatt, så det var skönt att kunna ta sovmorgon.

Sedan har vi bara gjort vad vi känt för. Vi har faktiskt  varit väldigt duktiga och tagit ett ryck i trädgården, Thomas har klippt gräs och jag har börjat gräva rabatt. Thomas son har varit här och målat lite och vi har allmänt röjt upp och snyggat till.

Givetvis har vi också ätit nypotatis och sill (inte jag) och ägg m.m.



Max fick också vara med och fira midsommar.
Se vad skönt vi har haft det, vi har inte ens behövt klä upp oss utan bara gått rakt in från trädgårdsarbetet och satt oss vid bordet utan behöva bekymra oss om det. Härligt!

Jag gick en runda på ägorna och plockade ihop en liten blomsterbukett till bordet, den blev faktiskt riktigt somrig tycker jag:



Även midsommardagen har gått i lugnets tecken, då vi först tog en jääättelång sovmorgon, ända till elva blev det, men det gjorde inte så mycket för det regnade ju ändå bara hela förmiddagen. Efter det har vi fortsatt ute i trädgården och till middag blev det rester sen gårdagen (men det är så gott så det gör ändå inget).

Dagarna innan midsommar var det ju ganska fint väder, i varje fall uppe hos oss. Vad gör vi då? Jo, medan alla andra ligger och solar eller åker och badar, då sätter vi igång att olja möbler. Och för er som tycker det är tråkigt nog med EN möbel hemma så kan jag säga att det blir inte roligare med 20 stycken...... Speciellt inte pillet mellan ribborna i borden.
Men fint blir det i alla fall!