Kesoneso

Tänk vad tiden rusar iväg ibland. Det är redan måndag eftermiddag och jag tycker inte jag har hunnit med hälften så mycket som jag tänkt mig.
I lördags fortsatte jag bygga på det nya vindskjulet till fåren, och blev så gott som färdig. Min skruvdragare är inte lika stark som gubbens så jag tänka spänna om några skruvar med den senare, just nu ligger den i Norrköping. Och när det blir tid/väder till det ska det målas också så blir det lite trevligare. Men jag vidhåller fortfarande att det är tur att jag inte blev snickare, för det är så snett och vingt så jag vill inte ta någon bild förrän det är målat också. Då kanske det inte ser riktigt lika fult ut.... Men det står upp än så länge i alla fall.

Framemot kvällen kom mamma upp så vi passade på att ta en grillkväll, då vädret var helt okej för det, även om det inte var jättevarmt.




Mmmm, gott!

När vi hade suttit och snackat till en bra bit in på kvällen gick vi och lade oss (hon skulle sova över).Efter frukosten nästa morgon skulle jag visa henne lite bilder på datorn.

När jag ändå satt där så gick jag in på blocket (som alltid) och tittade lite på hästar och lite på katter. Eftersom Vinis är allt annat än en bra musjägare hade nämligen Thomas och jag bestämt att vi måste ha en ny katt som kan hjälpa till att hålla efter mössen. Jag tyckte då att vi lika gärna ju kan ta två stycken så de har varandra att busa med, för Vinis börjar ju bli lite till åren kommen.

Nåväl, när jag då satt där fick jag syn på en annons från Djurskyddet norra halland, och tänkte att där hade jag inte kollat så jag smurfade in på deras hemsida. Och då fick jag syn på honom ! En cremefärgad jättesöt liten kattunge som blivit upphittad tillsammans med sin mor och två syskon. Han ska jag ha! utbrast jag, och slängde mig på telefonen.
Som tur var så var han inte tingad ännu, så jag sa genast att det är han nu, och uppgav mitt namn och telefonnummer.

Eftersom vi sagt att vi skulle ha två stycken och vi vill att den ena ska vara en hona (de är ofta bättre jägare) så sa jag att vi kunde ta hans syster också, även om hon egentligen inte var vad jag hade tänkt mig. Hon är nämligen svart och vit och jag tycker det kan vara en lite tråkig färg, men jag tyckte att eftersom de var syskon kunde det vara roligt för dem.

Kvinnan på djurskyddet undrade då när jag ville komma och titta på dem, och även om jag egentligen inte hade behövt det för jag hade bestämt mig redan, så tänkte jag att det kunde vara kul ändå. Tydligen tyckte min mamma det också för plötsligt sa hon i bakgrunden att vi kunde köra senare på eftermiddagen när hon jobbat färdigt.

Efter att jag fått vägbeskrivning och bestämt tid, körde mamma hem för att jobba undan, och jag ringde Thomas och berättade att vi skulle bli med katter. När Thomas också varit inne och tittat på bilderna på katterna sa han att då kunde vi ju lika gärna ta alla tre syskonen så slapp de dela på sig...... Smått chockad höll jag givetvis med, för även om jag också tänkt tanken lite snabbt, trodde jag aldrig att han skulle gått med på att ha fyra katter, än mindre föreslå det själv.

Snabbt innan han skulle hinna ändra sig ringde jag upp djurskyddet igen och meddelade att vi kunde ta alla tre, och de blev så glada så vi fick tre till priset av två!

Efter lite mockande i hagen blev det så dags att köra och hämta mamma och köra den nästan två timmar långa resan till djurskyddet utanför Varberg.

När vi kom fram undrade vi först om vi kört fel för det var inte det fräschaste stället, men det visade sig att detta var hemma hos ordförandens dotter, för djurhemmet hade för tillfället ingen lokal utan letade febrilt efter det, så egentligen hade de intagningsstopp under tiden. Men djurvänner som de var hade de ändå några ungar och vuxna som de tagit hand om akut hemma.

Och ni kan ju alla tänka er vad som mötte oss när vi kom in i stallet. Jodå, de sötaste underbara dunbollar man kan tänka sig!

Först den lilla cremefärgade som jag fastnat för:




Han har lite vita tecken också men det syns knappt här.


Systern som var svartvit var mycket vackrare än vad man kunnat se på bilderna, och så har hon en liten, liten strimma vitt mellan ögonen. I övrigt är hon svart i ansiktet men har ändå vita känselhår, det ser så roligt ut. Men hon var så fin.




Och till slut den rödvita som också var mycket fint tecknad med mycket vitt, han var den busigaste av dem.



Den svartvite här ovan är inte den vi ska ha utan en annan av två syskon som också fanns där.


Det är minsann inte lätt att ta bra bilder på såna små yrväder!



Här ser man lite att den cremefärgade också har vita tecken.


Vi fick berättat för oss att de hittats i ett garage tillsammans med mamman, men tyvärr hade hon varit så illa skadad så de hade varit tvungna att avliva henne, så nu var ungarna föräldralösa. De var inte heller vana vid människor så de var fortfarande lite försiktiga, men det gick bra att ta upp dem i famnen nu i alla fall.

Vi bestämde att vi skulle hämta katterna i början av september då vi kommit hem från Norrköping för säsongen och kan ägna dem lite bättre med tid. Så nu ska vi bara komma på vad de ska heta ! Vi vill nog ha något tema över det. Förslag någon ?


Idag fick jag dock lite tråkiga nyheter igen. Vinis har gått ner mycket i vikt i sommar, och det har inte hjälpt med avmaskning, så i fredags ringde jag veterinären och fick tid på förmiddagen idag. Misstanken var att njurarna börjat spöka så vi skulle åka in för att ta ett blodprov.

Men då upptäcker han även att hon har ganska kraftigt blåsljud i hjärtat, vilket inte är bra. Så istället för att ta blodprov satte han henne på njurdiet direkt, eftersom hjärta och njurar hänger ihop till en viss del, och så får hon gå här hemma så länge hon mår bra. Vi ska in var tredje månad och lyssna på lungorna så det inte kommit vätska i dem, vilket det tydligen gör i sådana fall.
Det som kan få henne att finnas med ett tag till är att hon är en riktig soffkatt, sa veterinären, för hjärtat kommer inte orka någon större ansträngning.

Tittar ut genom fönstret nu och jag kan inte påsta att det är särskilt lockande att gå ut och göra något, även om det hade behövts. Blir kanske en film istället.....