Kesoneso

Måndag morgon, jag vaknar upp i min egen säng, d.v.s. jag är hemma! Inte bara det; Thomas är också hemma. Jodå, för andra gången sedan mitten av mars är vi hemma samtidigt. Vår anställde sköter nämligen ruljansen på firman. Det är ändå så lite att göra nu när de flesta är iväg på semester så vi kom fram till att hon fixar det bra själv.
Och enligt uppdateringarna vi får av henne verkar hon göra det också.

Nåväl, vaknade så där i lagom tid i måndags morse och litegrann med ett leende på läpparna. Det är nämligen så att i slutet av förra veckan "råkade" jag se en annons på blocket om några minigriskultingar som var till salu. Och eftersom vi redan innan pratat om att Grisella borde få en griskompis låg ju beslutet om att ringa inte så långt borta. Sagt och gjort i fredags ringde jag och tingade en liten kille (kastrerad, vi ska inte ha fler), och i måndags körde vi för att hämta honom.

Efter en hyfsat lång biltur (han låg i bur sidan om Max så de hann bekanta sig ganska väl) kom vi hem och släppte in honom i stallet.

Träffa Wilbur Grisolle VIII af Trälshult !!   Även kallad Lille Wille...




Wilbur är efter filmen Fantastiska Wilbur som jag älskade när jag var liten, Grisolle för att matcha Grisella, och den åttonde af Trälshult för att han är djur nummer åtta som vi skaffat i Trälshult.
Thomas har sådana långa krångliga namn på alla våra djur (dvs det är hans påhitt).   :o)

Vi var lite försiktiga när vi presenterade honom för Grisella, för man vet ju aldrig hur Grisella skulle reagera.
Som tur är verkar det gå bra, första stunden var hon till och med lite rädd för honom men nu har de fått gå ett par dagar tillsammans så nu går det bättre. Det är lite precis när de sḱa ha mat som man får passa dem för då kan Grisella bli lite stygg mot honom.




Han har dock inte riktigt förstått att det inte är hans mamma utan han försöker dia henne ibland....




När vi tyckte att det såg lugnt ut så vi vågade lämna dem ensamma, tog vi en promenix bort till lampfabriken som ligger ca 1 kilometer från oss. De har nämligen lagt ner och skulle ha auktion den kvällen, så vi tyckte att det kunde vara kul att gå bort och kika en stund.
Snacka om att man kunde göra fynd! Nu var det inte så mycket grejor som var något för oss, de sålde ju främst lampor men även annat smått och gott. Lite barnleksaker, gamla möbler och annat. Jättefina både små och stora kristallkronor gick för bara några hundralappar, det var alltså sådana skambud så man knappt trodde öronen.

Själva köpte vi några smålampor och spotlights för utomhusbruk.

När vi kom tillbaka från auktionen gick vi in istallet för att titta till småttingarna, och då visade det sig att de hade lyckats bryta sig ut och varit runt i hela stallet. De var visserligen tillbaka i sin hörna när vi kom, men de hade lämnat spår efter sig i hela stallet......
Dessutom har Grisella gjort sig illa när hon gått igenom nätet för hon haltade värre än Lotta (ja, halta-Lotta alltså).
Så det slutade med att vi öppnade upp så att de kan gå runt i hela stallet istället tills vi kommer på någon bättre lösning på hur vi kan stänga om dem. Det är väl Grisella som försökt ta sig ut eftersom hon är van vid att gå ute nu. Men nu får hon allt vackert stanna inne några dagar och vila bort hältan (som var bättre redan morgonen efter).

Klockan hade på grund av detta sprungit iväg för oss, men jag bestämde mig ändå för att fixa lite mat åt oss. När vi väl satte oss för att äta var klockan över nio på kvällen.
Mitt i maten började Smiley (en av katterna för er som inte vet) att prata lite med oss så som hon brukar, men denna gången kom hon inte till oss när vi ropade på henne, vilket hon alltid gör. Så istället gick jag in i sovrummet till henne. Då märker jag att något är konstigt och när jag lyfter upp henne skriker hon till, och när jag sätter ner henne hoppar hon på tre ben.

Efter att vi känt och klämt vad vi kan på benet ringer jag djursjukhuset för att rådfråga, och jag och Thomas beslutar att köra in eftersom hon har så ont.
Vid midnatt kom vi fram till Helsingborg, och Smiley blir undersökt och röntgad. Tyvärr visar det sig vara så illa att det bästa för henne blir att få somna in. Cirka ett på natten får hon därför sin sista spruta och somnar in under våra klappar.

Smiley blev sju år och vi kommer att sakna henne....
Vi kommer aldrig att få veta vad som hände, men vi vet att hon levde ett lyckligt liv.



Smiley Kis I af Dammabacken ! 
Sov Gott gumman......





Idag, tisdag, hade vi bestämt med våra kompisar att vi skulle köra hem till dem och titta på deras nya gård som de flyttat in i för bara ett par veckor sedan. Först tänkte vi att nä, vi orkar inte efter en så påfrestande natt, vi var ju inte hemma förrän tre på natten, men när vi vaknade vid åtta kände vi nog båda att det kunde vara kul att komma ut ändå och få tänka på något annat.

Så därför satte vi oss i bilen och körde de ca 15 milen hem till Anna och Anders. Max fick ju givetvis också följa med för hos Anna och Anders bor även Zingo, Max bästa vän (känslan är dock inte besvarad av Zingo som gör vad hon kan för att hålla honom på avstånd hihi ).

Som hästmänniska, blir man ju lite avis när man ser hur bra Anna har det nu. Från att ha haft hästarna inackorderade någon mil hemifrån, till att kunna sitta inne i sitt hus och titta ut över sina hagar när hästarna lugnt går och betar.

Här bor Anna, skostorlek 38, och Anders, skostorlek 43, i sitt nya fina hus utanför Varberg:



Inte nog med att hon då har stora fina hagar, hon har numera även en rejält tilltagen paddock:



och ett stall med stora fina boxar, lagom stor sadelkammare och en toalett som delas med garaget (som officiellt är Anders tillhåll):



Se där, linslusen Max kom visst också med på en hörna.

Hos Anna och Anders bor även Gösta, skostorlek okänd, och han är inte så glad för Max så han tog sin tillflykt till ett hundsäkert ställe:




Idag blev det av någon anledning inte några bilder där Anna Anders och Zingo var med, och även om jag har bilder på dem sen innan så vill jag inte lägga ut det utan att fråga dem om det är okej. Det är ju inte alla som vill vara med på bild så här offentligt.

Efter besöket i norra delen av Halland körde vi småvägar hem i lugn och ro för att sedan avsluta med en glasspaus i det fina vädret i Laholm på deras jättemysiga torg.