Kesoneso

Förra fredagen tog vi ledigt för att åka ner till malmö och gå på Milamässan. Vi har gjort det några gånger förut och tycker det är lite kul avkoppling. Jag har även skrivit om det en gång tididgare här på bloggen. Thomas kan titta på maskiner och jag kan titta på djur, alltså något för oss bägge, men framförallt i år till Thomas stora förtjusning så kunde vi ta tåget (han är som ett barn när det gäller tåg), eftersom det har börjat gå ifrån grannkommunen.

 

Nu var det något år sedan vi var där sist och de hade bytat plats till några nybyggda mässhallar detta året. Tyvärr blev det en ganska stor besvikelse. Det var mycket mindre, vi uppskattade det till ungefär bara hälften så stort, och man gick igenom allting på ett par timmar utan större problem.

 

En av anledningarna till att jag ville dit just i år dock, var att vi var med och sponsrade shettisuppvisningen. Ett stuteri i skåne hade fått förfrågan om att ställa upp och därför sökte de sponsorer. Det var körning någon av dagarna, ponnyridning också tror jag och den dagen vi var där var det ridning.

 

Liten "visa upp sig" - runda för shettisar:

 

 

 

En jätteduktig liten tjej på endast 8 år som red ett dressyrprogram och en banhoppning med sin shettishingst på 9 år.

 

 

 

Film ifrån dressyrprogrammet:

 

 

 

Superduktigt av en så ung tjej och dessutom på en hingst.

 

Hopp:

 

 

Ni får ursäkta att det inte är de bästa bilderna men jag har inte lärt mig hur man tar bra bilder när objektet förflyttar sig en massa :)

 

Vi fick veta att denna shettishingsten är den enda i VÄRLDEN som blivit godkänd som shetlandsavelshingst enbart på sina meriter i dressyrtävlingar. Den har alltså inte blivit det via bedömning på utställning som alla andra blir.

 

 Även andra hästraser visade upp sin mångsidighet. Ardennern som är bra till körning exempelvis:

 

 

 

Och russen visade sina bästa sidor:

 

 

 

Som vanligt var det givetvis även uppvisning av vallhundar och vallning, också en sak som jag tycker är fantastiskt imponerande att se.

 

Han som höll i vallningen hade en liten genomgång och berättade lite hur man tränar hundarna. Här är en som precis börjat och då får de ha koppel på sig och bara vänja sig vid fåren och metoderna.

 

 

Här har vi en som har vanan inne:

 

 

 

Film här också. Tittar ni i hörnet på andra sidan så står där en kvinna i vit kofta, det är hon som ger visselkommando till hunden.

 

 

 

 

Efter ett tag kände vi oss som sagt nöjda med vad som fanns att se och kunde dra oss hemåt igen, betydligt tidigare än vi tänkt oss från början, men det kan vara ganska skönt det också ibland.

 

Nedräkningen har börjat på allvar nu, på tisdag kör vi upp och passande nog har ju våren börjat visa sig: